Det bara är så.
Idag är jag tacksam..
.. över att få vakna efter en lång natt..för väl, att jag skrämde mig själv i säng i tid igår. Tacksam över att ännu en dag i livet få ägna åt dom viktigaste människorna jag vet. Så enormt tacksam över 1-årskontroll med stor ok-stämpel. För energi att orka storhandla och smygbörja julklappshandel därefter… dock iiinte så lätt med en liten nyfiken 4-åring i sällskap, haha.
Tacksam över att ha ork att säga ”ja, det går bra!”, när ena skolungen spontant på skolgården undrade över att ta med kompis hem. Tacksam över en springtur i skymning. Att kroppen orkar och vill.
Tacksam över det stök som råder, från att första stegen på bron tas och långt in i hemmet.. alltsammans betyder att vi har möjlighet att skapa vårt hem. Jag känner tacksamhet över det där tvättberget som nästan är löjligt höjt och balanserar på en liten tjurig ullstrumpa… tänk va! Att vi får vara en familj. En ganska så stor sådan. All tvätt… tyder på liv.
Tacksam över att det nu är kväll..att vi ska krypa till sängs tillsammans, i ett inte så varmt sovrum… men med fotogenlampa och stuva barnen tätt i kring… då fryser precis ingen. Tänk, att få somna tryggt?
Varje dag. Är en gåva.
…
-Ja. Det bara är så. Och det finns ingen så god känsla, som tacksamhetens känsla..
Att rada upp minst tre saker du är tacksam för idag, innan natten väntar.. det är en himla god grej. Prova, vetja!
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Hej alla ni!
Det är måndag igen och vi startar förstås nya veckan med en hop glimtar från senaste sju dagarna här på gården..
Veckan som gick, fylldes med;
Trädgårdspåtande i absolut ljuvligt höstväder!
Men alltså, ser ni? Vad äär det där för djungel ens? Tomatdjungeln. Nästa sommar, då. Då tusan ska jag, i alla fall försöka, bli bättre på det där med att rycka tjuvskotten från plantorna.. så vi får fler tomater och mindre djungel…
Lilla söta växthuset städades ur inför vintern..
.. och alla tomater plockades in.
Småhänder norpade tomater veckan lång sedan, så fort det fanns någon rackare mogen.
M och jag konstaterade lyckligt, ”vilken rak lo vi har nu!”. Hurra! För snart två år sedan, precis innan en lovad snösmocka skulle anlända, så kände vi bara ”Nä, vi måste göra något NU, innan lagården kroknar”.. den hade nämligen börjat ge vika, långsidorna emellan… i januarikalla snöstormskvällen var världssnälla Lasse, Svärfar och M ute och spände fast lon i vajrar.. vajrar, som vi grävt förankringar för långt innan men inte kommit längre än så. Därefter, har M hållit på och i små, små steg, spänt, spänt och spänt dessa vajrar utefter ett lod.. och nu så, se så vacker den är. Vår älskade gamla lagård!
Det fixades med smått och gott inför Lillminstings födelsedag. Jag slog in gulliga småpresenter till exempel.
Han fick en kalsongdress och ullstrumpor med anti-halk, favoritplagg. Pusslet, höll jag fullkomligen på att skratta ihjäl mig när jag slog in.. storasyskonen såg nämligen. ”Det där fick jag!”, sa den ena. ”Nämen det fick ju JAG!”, sa den andre. ”Nähädu, sa den tredje.. det var ju JAG som fick det!?”. Kontentan. Alla fyra, har fått samma pussel i ettårspresent. Så suveränt bra på alla vis! Boken och garaget fyndade jag också i leksaksförrådet som vi har gömt. Stickade ullstrumporna är nyproducerade från röda korset, stickade av duktig sticke-dam. 40 kronor. Förstår ni? Fynd. Och stapel-gubben, köpte vi i söt second hand-butik i stan.
Många härliga utetimmar blev det. Helt underbart!
Gjorde klart fröinsamlandet och skjutsade ner fröerna i kaffefilter och till sist ner i fröburken.
Denna lilla människa rev i skåp och spelade och spisade kastrull med full inlevelse och koncentration. Fyllde 1 år gjorde han också, ÄLSKLING!
Promenerande och springande i detta. Så själagott!
.. Känslan efter en springtur…
En stund på veckan, var det plötsligt bara jag och Lilla O hemma. 4-åringen susade iväg på eget äventyr samma fem timmar som skolbarnen. För ett år sedan ville B så gärna följa med sin storasyster på kottetimmarna på förskolan, när hon skulle börja göra sig redo för skolstart, ni vet.. så han fick en plats på förskolan då. Men nä, så värst intresserad var han inte ändå, ”jag tar paus”, sa han. Gullunge. Men nu är han pepp på att träffa sina blivande klasskompisar en stund i veckan.. eller, vi gör som vi känner, helt sonika. Bestämmer oss från vecka till vecka, liksom. Förskräckligt lyxigt att få ta utputtandet ur boet, varligt.
.. mestadels bara myser vi skiten ur hemma-hösten… boostar oss med blåbärssmoothies till exempel. Och mammabröd med brie. Omåttligt gott!
Vi var till vännerna och hade världsmysig torsdageftermiddag. O blev alldeles till sig över hönsen och tuppen… täänk om vi bara hade ett färdigt tjyffe att stuva in ett gäng i här hemma på gården, då skulle vi förmodligen redan ha höns.. men nu känns tröskeln så hög, att lägga byggtid på hönshus när vi behöver ett vettigt värmesystem, badrumstvättstuga osv…. vi får väl se, om hönseriet blir av för oss någon gång, eller inte? Fler djurdrömmar? Tänk några får… en gårdshund.. mm..
Det blev fredag och M klinkrade ”teknikskrubben” och ni var så himla gulliga och engagerade er på alla håll för hur vi skulle göra till sist, med mönster och färger och hej och hå… nu tog M den färg som hunnit komma, roströd, plus en massa roliga provbitar som vi tyckte var onödiga att dom blev kvar i kartongen.. och la i skrubben, rakt, tjopp tjopp bara. Så, nu är snart det allra viktigaste hörnet i detta rum, klart. Vi gör inte ett badrum ”Bara för kul”,förstår ni .. vi har ju en fungerade lill-toalett. I ett annat rum, en fungerande tvättstuga och dusch. Men, huset värms enbart upp av direktverkande el och kära nååån, vad vi vill ifrån det. Så därför, görs detta rum, där pump och dylikt ska in..
Sixten och Bertil serverade fruktsallad med vispgrädde till fredagsmyset. För gott!
Lördag och brofika!
Vi slog in paket och plockade blommor för att sedan göra oss kalasfina och dra ut mot havet för en helt fantastisk, på alla sätt så god, kväll. Hurra för min älskade Storan till syster som fyllde år <3
När vi kom hem dansade norrskenet på himlavalvet.
Veckan avslutades med en kreativ söndag som fylldes med målande och pyssel för alla barnen, motionerande och gig för Storebrors musikalgäng… ännu ett sånt där scenario där jag och M kändes oss SUPERVUXNA. Nu var det VI som satt där på kulturskolans söta uppträdande, som päron-publik…sådär omåttligt stolta.
Medan jag nattade lilla fyrklövern, gick den skäggige på ”kvällspasset” i badrumstvättstugan…
Ännu en vecka i hjärteasken. En ynnest, hela alltet. <3
Och nu väntar en ny vecka på oss…
Önskeplaner för vecka 43
-Njuta allt vi kan av dom sista dagarna i oktober! .. idag, när morgonen var fyra minusgrader kall, barnen tog täckjackor till skolan.. ljusen brunnit dagen lång, förutom när vi varit ute, förstås.. ja då, smög vintervilande, nästan småjuliga känslan sig på, så god.
-Åka till lillstan med småbrollorna! Bvc-besök väntas. Och kanske är det äntligen så att vi tar oss till det där stora second-hand-haket som jag så länge velat gå till?
-Peta ner dom där 10 vårlökarna i rabatten vid gårdshuset! … GÖR det bara, Emmeli!
-Superjobba! … administrativt inte alls så roligt jobb måste göras. Och nytt kampanjskapande ska göras, det, är det roligaste. Att få skapa! Hoppas på fortsatt gott blogg-flow också. Det är alltid min kärna känner jag, älskade lilla bloggen. <3
-Fira fredag och Höstlov! Vet inte om mamman eller barnen längtar mest. Det ska bara bli så mysigt.
…
Önskar er alla en god sista vecka i oktober. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Emmeli
Boandet inför hösten!
(Inlägget innehåller reklam för Blocket!)
Bland det härligaste jag vet, är att boa inför ny årstid.
Nu är hösten här och jag har låtit projekt ”boa inför höst” pågått under en rad veckor. Tagit ett rum i taget. Putsat fönster, skrämt bort damm och ”skyltat om” lite. Några höstens kvistar i vas. Så enkelt, så vackert.
Blocketfynden samsas bredvid varandra i detta hem, som ni vet.
Guldspegeln är ett utav dom. Den har vi nu äntligen vågat spika upp på väggen, så vacker eller hur?
Gardinstång- och gardinhärvan, ni vet.. den reddes ut ännu en snäpp när den mässingfärgade stången fick hamna här uppe i sovrummet istället för nere. Det blev fint, eller hur?
Och äntligen hamnade fotogenlampan på plats också.
Himmel, vad så lite, gjort så mycket skillnad och tillför så god känsla.
Att tända fotogenlampan om kvällarna, när vi ska läsa saga, sjunga Gud som haver och natta små…
Otroligt gemytligt!
Jag har span på fler blocketfynd..fler fotogenlampor, kika HÄR vetja!
Emmeli
Fredagmorgnar…
Bäbis och HemmaMamman snusar lite extra länge där uppe i storsängen. Skolbarnen görs i ordning av pappsen. Storalillebroren gör som han känner, sover vidare, kliver upp med syskonen.. tids nog möts vi där nere i gammköket allihopa.
Sen susar skolbarnen till skolan och vi andra fortsätter med en lång stund av bara frukostätande, lekande, kaffesörplande..
Fredagarna är lyxigaste sortens investering för oss. Vi köper oss tid. Tid att vara hemma tillsammans med barnen, båda två.
Nu till morgonen har vi också försökt driva pågående badrumsprojektet framåt.. ”ska vi lägga klinkret rakt, eller på sniskan?”, är frågan. Ännu ej riktigt landat i om golvet ska vara enfärgat eller rutigt, heller…en färg har vi hemma och M kan börja lägga den i ”teknikskrubben”, som ändå inte kommer synas sedan.. men sen är frågan, rakt, på sniskan, rutigt eller enfärgat….
Vad känner DU kära läsare?
…
Idag börjar M klinkra ”teknikskrubben”, där bergvärmepump ska gömas osv… så spännande. Det känns så svårt med valen till ett badrum.. vi har så lite historia att luta oss emot, badrum är ju så moderna grejer ju!
Kaffekoppen fylls på en och två gånger. Bertil önskar ännu ett ”mammabröd”. Ettåringen som bara plötsligt fått upp ögonen för att äta annat än bara amning, vill smaka lite av allt möjligt. Lite havregrynsgröt, lite macka.
Ammemys. Pappakramar. Och sen stoppa om i ullsäcken ner i vagnen. Ut på bron för slummer, i kyliga, helt ljuvliga oktoberluften.
…
Nu ska jag försöka röja färdigt i det här hemmet jag påbörjade röj i igår men inte kom särskilt långt i alls på grund av att vi hade annat för oss, som kompishäng, vila och sånt. Men idag drar vi fram såpan och skurtrasan. Ordnar oss lite helgfint och möter oktoberhelgen. Med klinkrande, kaffesörplande och en törst efter mycket friskluft.
Önskar er alla en fin helg <3
Emmeli
Lillminsting 1 år!
I tidiga, tidiga morgonen klev vi upp. Jag och den skäggige.
Låt säga, med en väldigt kort natt i bagaget.. jag kunde liksom inte gå och lägga mig natten mot lillvännens ettårsdag? Klockan närmade sig 01.. för precis ett år sedan den tiden, då satte värkarna igång, med besked. Lillminstings förlossning spelades om på repeat och allt var sådär tydligt som det bara är, när lillungen i fråga ska fylla år. Minns hur jag, för alltså prick ett år sedan, vaknade av ÄNTLIGEN, kraftiga, RIKTIGA värkar! ..jag skakade liv i M…och han somnar om. Haha! Inte bara en, utan två gånger. Chill människa, minst sagt. Tills hans försvar, hade vi puttrat på med förvärkar i två veckor som hela tiden klingat av.. så otroooligt psykande.. M trodde nog att det vara det var tal om nu också, jag var nämligen så fokuserad, bara andades mig igenom allt och gjorde inget mer väsen av det hela.. jag var så pepp på ont att det var inte klokt.
”I fullmånens sken, bland gnistrande frost”, så lyder en textrad ur Lillminstings alldeles egna låt.. och ja, fullmåne var det också och så sagolikt vacker oktobernatt. Självklart tog jag en extra värk ute på gården, bara för att sedan bränna av en bild på fullmånen, innan vi satte oss i storbilen och drog mot BB…
Ljuvligt teamwork, Han och mig emellan. Det var en fantastisk upplevelse. Jag som innan varit så nervös och orolig, tänkt att det nog inte kunde gå bra en fjärde gång, att jag nog inte skulle klara av smärtan ännu en gång. Må gott-ryser när jag tänker på hur bra det gick, hur närvarande jag var, hur 77 minutrarna inne på förlossningen var ett sjuhelsickes ont, men njutbart marathon. Häftiga lillungen, som anlände med superhjälte-pose. Det passar honom. Vår lilla starka superhjälte. <3
Och nu är han 1 år.
Vi sjöng hela familjen för honom. Typ sju gånger. För liten plutt är inte lätt att väcka sådär tidigt på morgonen. Men när han väl vaknat så hurrades det och det syntes hur han njöt av uppståndelsen.
Lillhjärtat, som alla är så engagerade i. Vilken lyx att vara Lillminsting.
Och mamman tänker. Och känner. Så mycket känslor. Så mycket tacksamhet över nuet, som är så gott. Året som gått har varit utmanande, oroligt, och stundvis så obeskrivligt jobbigt. Men mest, bara så mycket teamwork, familjekraft och kärlek.
Efter att pappan och storasyskonen susat till arbete och skola, myste vi andra vidare här hemma.
Lycka, att dom har varandra.
Lilla blombuketten från frukostbrickan.. och hjärtat, som B pysslat till sin lillebror.
Småborsorna packades ner i vagnen och så gav vi oss ut på långtur. Dom slumrade gott sedan, båda två.
Jag plockade en näve höst i handen och doftade, förstås.
Vi hann sedan tjava hela rundan och komma hem. Jag fick göra hästbestyren själv..och hade så mycket luft i schemat med två små sovande att jag passade på att förbereda middag också. Var till och med tvungen att väcka innan skolhämt, så lunchen blev på sniskan, men vad gör väl det..
Efter sen lunch och mellis i salig röra, fylldes fftermiddagen tillsammans med olika hittepå. Att gunga är livet, tycker Lill-Olof.
Sen skedde något storslaget.
Jag serverade kokt potatis från landet, morotsstuvning också gjord på morötterna från landet, nytrillade köttbullar och MammaMormors rödbetor. Och vet ni? Lillungen ÅT!
. ”Ja, vadå?”, tänker du. Jo.. nog för att vi tagit det varligt med maten med dom andra också, jag har helammat dom länge.. jag sådär 8 månader. Men sen börjat fylla på med matigt utöver fortsatt amning.. som fått fortsätta så länge det önskats, lilla B var över två år och två månader när han slutade amma.
Men denna lilla människa, han har inte varit intresserad av vad än vi bjudit honom på.. den ena goda nykokta purén efter den andra, småbitar, stora bitar som är mjukt kokta att hålla i (det sistnämnda har funkat bäst…). Men nu, stegvis senaste veckorna.. ja nu verkar vi vara peppade. Och riktig mat ska det vara, inte nån himla slätmixad puré, menar lilla O. Jag älskar ju att amma, men det känns lite som en lättnad nu när han är så pass stor, att han kan tänka sig äta något annat också, haha! Utimellan i all fall….
Ser inte gott ut. Var magiskt gott.
Och till kvällen dukade vi upp för litet minikalas.
Sjöng ännu en gång, spanade ballonger och födelsedagsfikade, alla tillsammans. Ettåringen åt till och med av sin egna lilla skogshallonfyllda tårta med mycket vispgrädde på. En rakt igenom ljuvlig ettårsdag. En ynnest, hela alltet.
…
.. och nu har det hunnit bli ännu en ny dag. Hela familjen var så trötta att vi somnade allihopa samtidigt. Disken och plocket fick vänta till idag. Det gick så bra så. Idag är känslan såå god. ”Min bäbis är fortfarande här”, han tvärväxte liksom inte över ettårsdagen.. han lovar mamman att fortsätta vara bäbis länge till. Så det så!
…
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
