Att bara vilja säga TACK.
Åh.
TACK för igår! För alla hjärtegulliga gratulationer, live, här inne, på fejjan och genom telefonen och överallt. Älskade familj som ringde och sjöng i tre olika omgångar. Frukost på säng, väckning av mamma och pappa genom luren, paket som skickats på posten. Och så mannen som gjorde allt han kunde för mig. Och Minimannen som höll morsan sällskap under hela dagen. Och så det där avslutet på hela dagen. Jag och S vandrade, morsan klädd i sprojlans nya kalaskläder hon fått i present, mot gullvännerna. Jag hade inte riktigt förstått, tror jag. Att presentkortet jag fick i fredags, tillsammans med en annan världsfin present, gällde igår. Men, det gjorde det. Alltså…
Jag kände mig som en prinsessa hela kvällen. Snacka om att vara uppassad! Det serverades mat så himmelskt god och jag fick kramar och grattis och det bästa sällskapet jag kunnat tänka mig. Vännerna som alltid finns där. Det är ni, det. E och C. TACK för världens finaste födelsedagskväll. Den kommer jag aldrig att glömma. Tänk, att jag har så många, så fina vänner.
Att mannen sedan kom och överraskade, tidigare än jag någonsin kunnat hoppas på, det gjorde bara dagen äääännu bättre. Han fick då också bli serverad av den världsgoda maten vi ätit tidigare och efterrätten; vanilj- kolaglass och alldeles varm, nykokt hjortronsylt till. Ja, du förstår nog. Vi vandrade sedan hemåt i mörkret. Lilla polarn med mössan på snedden och morsan, med ett leende på läpparna, med handen i sin älskade M´s hand. Vi gjorde mysigt här hemma. Tände ljus och bäddade ner oss alla tre i stora sängen. Där fortsatte paketöppningen. Sen somnade jag i famnen på mannen och vaknade i morse och förstod knappt var jag var. Då, har man sovit gott.
Och så himla fina presenter!
En alldeles egen kånken. En uncle blue, så hiiimla fin!
Och sen fick jag ett egenskrivet, ont-i-kroppen-gulligt, presentkort. På något jag önskat mig länge. Ett par kängor. I slutet av kortet stod det; PS. En RIKTIG känga alltså… inga fancypancy! <3 DS.
Han är bäst.
2 alldeles egna viktplattor, precis såna som Storan har som jag tjatat om att jag också vill ha. Ja, det fick jag också. Och ännu en träningsmojäng, en sån man kan köra chins i. Fett coolt!
Men det är inte bara han som skämt bort mig. Familj och vänner! och alla ni här inne på dagboken och runtomkring i ”nätlandia” …så himla uppvaktad jag känner mig. Alla gratulationer och presenter, så genomtänkta och fina, varendaste en. TACK! <3
Ett Rosemundelinne av syrrorna. Vilken dröm.
Idag söndagsmyser vi här hemma, alla tre. Det har varit en yrvindsvecka, den här veckan. Så idag landar vi. Bjöds på lång sovmorgon, äter långfrukost. Tvättmaskinen går varm, vi sörplar kaffe, tänder ljus, en morsa svajsar omkring med världens träningsvärk och så konstaterar vi att det här är första dagen på länge som vi inte ska någonstans, bara ska vara hemma, bara vi. Precis här, i lyan.
En dag att landa. En dag där jag tänker tillbaka på dom senaste två dagarna, med värme i hjärtat.
Kram/lillafrun
Något alldeles särskilt.
Att fira födelsedag på tumanhand med sin bäbis.
Det är något alldeles särskilt, och en dag jag nog sent kommer att glömma. Det har varit en så fin dag. Lugnare än på huuur länge som helst. Väldigt skönt. Först njöt jag utav morgonen, tillsammans med världens finaste man. Och sedan har jag och S gjort denna dag till den bästa vi kunnat, utan han som fattas oss. Vi har busat och filosoferat och övat på att pussas och så har S sovit i massor och mamman har tänt ljus i sin nya vackra ljuslykta och lyssnat på musik och skitit i att ens kolla åt tvätten. Jag passade även på att träna ett skönt överkorppspass när Liten sov. En väldigt härlig födelsedagspresent från mig själv, till mig själv. Och sen har vi badat.
Och plaskat och lekt med bilen och traktorn och bara myst. Nu är vi sådär varma och russinskrövliga om kropparna och det enda rätta är att ta en eftermiddagsvila. Minimannen snusar redan här bredvid mig. Vila, för att sedan gå mot världens finaste gullvänner som bjudit över oss, mig och Sixten, på middag. Tack för er. Sen är det ju vips bara någon timme, så är M hemma igen och jag får slita upp dom där himla stoora och aaastunga paketen som ligger här bredvid mig. Så impad av mig själv att jag kunnat hålla mig från att öppna dom paketen som är kvar, heeela dagen.
Vilken fin dag det blev, det här.
Kram/lillafrun
Min födelsedag.
Idag är det lördag och min födelsedag. 
Jag vaknade, precis som när jag var liten, alldeles pirrig i magen. Låg där under täcket och kisade, låtsassov och hörde hur mannen kämpade på ute i köket, hur alla köksapparater gick varma och hur den där lilla bäbisen var frukosthungrig och ropade på mammamat. Efter en stund kom dom in. Den sötaste uppvaktning jag någonsin fått. Sjöng och bar på brickan dom jobbat på, en låång stund. Och sen landade det ena paketet efter det andra på sängen.
Mina män alltså, både version stor och liten. Jag älskar dom så det värker i kroppen.
Frukostbrickan var lyxig och gjord med sån kärlek. Vi åt alla tre och njöt. Med tända ljus och det där grådisiga vädret utanför. Bland täcken och kuddar huller om buller och travar av paket. 
Sen drog vi på oss friskluftskläder och har nu precis kommit hem efter att ha varit ute på en lång hela Lilla familjen-promenad. Vi har gått bland gulalövtäcken, färgsprakande träd och ett vatten så lugnt, så lugnt. Men nu skiljs vi åt. Mannen drar på jobbuppdrag, och det är bara sååå tråååkigt! Just idag, liksom. Men sånt är livet. Jag längtar ihjäl mig tills han kommer hem ikväll. Då ska vi ha mer kalas och mer paketöppning. Jag har inte öppnat alla paket än, utan väntar med resten tills han kommer hem. Himmel så lyxigt!
Dagen ska inte bara gå åt till att längta, jag och Liten ska göra det bästa, bästa vi kan utav dagen. Ett bad i badkaret har vi båda på önskelistan. Den ena får ha det liiite kallare i vattnet än hon annars brukar. Och sen tvätta med det schampoo som inte doftar ett skvatt. Men alltså, det fiiinns inget mysigare, än det där. Att se hur min lilla Miniman är lycklig och plaskar och ser helt smågalen ut där i vattnet. Så jo, det blir en fin födelsedag, det här. Den har redan börjat, på bästa vis.
Jag är mamma och fru och lillasyster och dotter och vän. Till älskade. Såå ooerhört tacksam, är jag. Sen fyller jag 24 också. Fett coolt!
Tjingeling!
Kram/lillafrun
Tjohooo för fredag!
Tjohooo för fredag!
Lilla spädisbäbisen är ingen spädisbäbis längre. (Huuhu) Minimannen och jag städade bort babygymmet igår och plockade ihop alla leksaker i den rosa baljan istället. Älskade lilla S, du lär dig saker för varje dag nu och det är ju helt fantastiskt att se och få vara med på din resa genom livet.
Fredag!
Idag är hela familjen samlad. Vi vaknar i en tokstädad lya, med solen som skiner in genom sovrumsfönstret och en bäbis som väcker oss genom att peta med sitt lilla, lilla pekfinger. Bestämt. I våra näsor. Långbordet är redan dukat i salen. Ni vet, vi bor ju i en våning så stor att det inte aaaalls känns som att stackars vännerna kommer få sitta på varandra vid middagen. Eller hur var det nu igen?
I alla fall.
Som den list-älskare jag är, så har jag världens checka-av-lista idag. Har redan dukat, check! Och nu ska jag och M träna tillsammans. Det kommer bli sådär äckeljobbigt som det alltid blir, men skönt efteråt. Jag är taggad på massa hopp, pressar, mjölksyra och puls. Knasig? Kanske det. Efteråt väntar staden och lite handling och direkt efter det; skrivande för den ena och mys för dom två andra.
Och sen. Ikväll. När vi tar helg. Då kommer vännerna. Tjoho!
Fredag,fredag,fredag, Ha en fin sådan!
Kram/lillafrun
Iiingeningeningenting!
Jag vet tusan inte var jag ska börja.
Igårkväll?
Världsmysig, lugn kväll. Jag och S somnade som två stockar efter klockan åtta. Inget konstigt. Men jag vaknar och yrar kring 23, ingen man hemma? Ringer honom, som svarar och säger Hej älskling, jag är hemma om 5 minuter. Skönt, tack och lov, han lever, tänkte jag. Och in genom dörren kommer han hem, 5 minuter senare, småskärrad; Vet du vad jag såg nyss, precis efter att vi lagt på?
En älg, säger jag utan tvekan. Det är liksom det jag går och tänker på och oroar mig för, när jag vet att han är ute på mörka vägarna och far, efter jobbet. Att den där förbannade älgen ska dyka upp igen. Inte samma som krockade med oss, såklart. Den blev en ängelsälg på direkten och bilen åkte till skroten. Vi hade en himmelsk änglavakt. Rädslan hänger kvar. Igår var det nära, igen. På motorvägen.
Allt gick ju bra. Men tankarna snurrade efteråt. Alla Tänk om. Vi somnade i en tacksamhets hög, alla tre.
Och idag?
Jaa… vad sägs om att jag och S sovit totalt tolv timmar och att mannen i morse stängt av alarm efter alarm i sömnen och att vi vaknar 45 minuter innan M ska stå och föreläsa och jag börja skriva och dagen dra igång i 120. Att försova sig, finns det något värre? Ja, det gör det ju givetvis, men du förstår vad jag menar. Hela dagen blir helt yr och jag vimsade på som en galning och när jag öppnade dörren till världens bästa skrivarkompanjon, så var jag fasiken blank av svett i pannan. Nyduschad svett, ska tilläggas!
Det är såklart underbart roligt att det går så bra för M…. det är dock liiiite körigt alltså. Särskilt när det är såna här ”köttisdagar”, som vi säger; M jobbar med två olika uppdrag, är borta typ 14-15 timmar och jag har Liten själv, vill roa, mysa med han och samtidigt försöka skriva på ett uuuurbra examensarbete. Som tur är, är inte alla dagar såhär. Jag snodde ihop lunch till kompanjonen och mig, som en liten kompensation för att hon var tvungen att hänga på i taikonsvevan. Hon är bäst, den där C. Och jädrans, vi var himla bra idag, trots kaos.
Ja och sen är jag ju som ett barn innan julafton också. Jag fyller ju år snart för tusan! Och det ska bli middag och mys och jag försöker göra så gott jag kan för att alla ska ha det så bra det bara går. Vilket innebär ett gäng olika varianter på maträtter eftersom alla inte äter samma sak. Men jag älskar mina vänner och vill liksom göra det för dom. Hjärnan får gå lite på högvarv helt enkelt.
Så i eftermiddags, när vi skrivit klart, sagt tack för idag och jag var så trött på att tänka och känna efterskalv av försovningsstress. Då drog vi ut.
Och det är ju så vackert ute nu! Vi gick långt. Stannade vid vattnet och satt där och filosoferade.
Jag googlade på ”maträtter att laga till sin 6 månaders bäbis”. Liten håller ju på att matskolas in lite, och det går som hejsan. Han får smaka på allt och tycker allt är gott. Jag antar att jag ska vara överlycklig. Det är bara det att mamman mest tycker det är sorgligt och jobbigt. Inte Liten. Han partade till torsdagen med att gå förbi affären, idag igen, för att handla sin första haklapp. Det gjorde han rätt i!
Mörkret har fallit utanför fönstret. Den där tvätten är intagen och morsan ska torsdagsstäda. Sen, när S tänker sova. Nu är bara mys som gäller. Med han jag kallar för Bulan och Livet självt.
Livet alltså. Just nu, vissa dagar, smått kaotiska. Men jag kom på mig själv under promenaden idag, med att gå och le.. Och så fnissade jag åt mig själv, där jag gick med tofsen på snedden, i mina käraste byxägodelar (fjällrävenbrallorna) och med en glad bäbis i vagnen.
Jag älskar livet. Och det finns iiingeningeningenting jag skulle vilja byta det här mot.
Dagens novell. Ha en god kväll!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
