Det, var minst hundra år sedan.
Vi vaknar, här i huset. Jag kan inte tänka mig ett bättre ställe att vakna till fredag i. Radion spelar partymusik, vi sörplar nybryggt kaffe och laddar för en dag i stan. Bara jag och Mamma. Så himla mysigt det ska bli. Det är minst hundra år sedan vi gjorde något liknande.
Liten följer förstås med också och han säger att han ska göra sig fredagsfin i sin favoritbralla, och så den där bodyn med brandbilar på. Polarn o. Pyret all in, bara det bästa åt den bästa!
Och mamman ser ut såhär idag.
Okej… nu var mannen tvungen att åka iväg, precis NU, och bilderna är på den lilla datorn som han drog iväg med och ja, jobb går före dagbok, såklart. Den enda bilden som hann laddas upp var på min baksida. Den får duga, helt enkelt! Kanske får ni framsidan någon annan gång, haha! Gammkläder. Från topp till tå. Blus från h&m, jeans från Gina tricot. Och dojjorna är från Vagabond.
Efter timmar på stan av diverse ärenden, som att gå på min älskade butik Himlen runt hörnet, tjuvkika på både det ena och andra, då fortsätter fredagen. På det allra, allra bästa viset jag kan tänka mig; i Mäjadalen med Storan och hela gänget.
Vilken himla höjdarfredag vi har framför oss!
Må så gott, ni med!
Kram/lillafrun
Det här, är livet.
Hur vi har det och vad vi gör och sånt?
Nästan alldeles föör bra. Men vi behöver det här, precis nu. När vi åkte söderut i tisdags så kände jag mig lite som en urvriden disktrasa, visserligen hade jag sovit som en klubbad under ett halvt dygn, men jag behövde mera. Av just, det här.
Att kunna kvista iväg till Storan och babbla sönder hela världen.
Träna ute-på-gräsmattan-pass tillsammans, precis som i somras, tillsammans med M och henne. Att mysa med syskonbarnen och bara ha det sådär himlabra. Och efter en dag i Mäjadalen, drog vi till Litens mormor och morfar.
Där blev vi mottagna med storkramar och pussar och mammalagad mat och sedan pappsens specialité; fixa relaxen så den osar värme,lyser av ”luktljus” (han menar doftljus, men det är så gulligt när han säger luktljus. Älsklingspappa!) och sedan säger han Nu är bastun varm, det är bara å gå ut!
Så där satt vi igårkväll, bara mannen och jag, och andades såna där suckar som betyder Å kära nån vad skönt det här är. Under tiden hade Liten världens bästa barnvakt där inne. Och det är så fantastiskt att se, hur han älskar sina mor- och farpäron. Inte ett dugg blyg och tycker liksom att varför har vi inte setts på länge, mormor? Och så tar han tag i hennes hår och kinder och pussar och kramar, på sitt lilla vis.
Ja. Vi äter och sover och bastar och äter mammas äppelpaj och helt enkelt blir sådär lyxigt ompysslade. Igårkväll var vi så trötta att vi inte ens orkade åka hem till vårt Sommarhemma, utan blev nerbäddade i bäddsoffan hemma hos mamma och pappa.
Då kände jag mig liten igen och tyckte det var så mysigt att sova hemmahemma. Jag och Liten slocknade i soffan innan vi kröp ner i den nybäddade bädden.
Att idag få sova lite längre, vakna till den här utsikten
och höra en glad bäbis från nedervåningen som leker med sin mormor och morfar. Äta frukost tillsammans. Gå ut och gå i det fantaaastiska höstvädret.
Hasa ihop i en hög på altandäcket, bara jag och M, pratandes om allt mellan himmel och jord. Dricka kaffe framför brasan som sprakar där inne. Spela piano på mitt älsklingspiano.
Äta världsgod pytt-i-panna.
Springa tommelmorundan med mannen. I sån där fart som jag bara lyckas pressa mig till när han springer där bredvid.
Ja, ni hör ju.
Vi har det bra. Och njuter såå!
Ikväll är vi bjudna på middag till mina svärpäron. Bäst att slänga sig i duschen och fräscha till denna eftersvettande kropp.
Det här, är livet.
Kram/lillafrun
Att vara här, igen.
Jag hittar inte orden.
Orden som skulle passa nog bra, för att beskriva hur det känns. Att få vara tillbaka i huset vi fortfarande kallar för vårt Sommarhemma.
Vi rullade in på gården, sent igårkväll. Resan gick så himla bra, absolut den bästa någonsin och då har dom andra resorna ändå gått bra, förutom den i somras på väg till Gotland, då. Och än fast det var kolsvart, hurviga minusgrader och vi knappt såg någonting, så kände vi. Den den där känslan, som viskar om hur bra vi mår, här.
Och medan mannen och jag stökade in oss, nattfikade, bäddade sänghavet, tände ljus, spelade mysmusik och rejsade runt med såphinken i högsta hugg. Så sov han. Lillprinsen som ju faktiskt bott halva sitt liv här och tycker att det känns som att komma hem. Jag förstår honom.
Vi har sovit så gott i natt. Och idag vaknar vi till en onsdag-mitt-i-veckan, så frostig och vacker. 
Nära våra hemmahemma, nära våra älskade familjer. Nära Storan (!) (jag och S ska dit på stuberten!). Och nära det där lugnet, stora vidderna, fönsterutsikten, sänghavet, det stora köksgolvet, där jag och Liten älskar att dansar tillsammans.
Här inne är det varmt och gott. Där ute är det kyligt och luften är så frisk. Jag var ute med kameran tidigt i morse. Gick mest runt runt och gjorde spår i gräset, spåren viskade om att någon lycklig gott där och filosoferat och liksom klappat om, något som hon älskar. Stegen var inte stora. Innehöll ingen som helst fart. Var bara där och njutande. Och det är precis så vi ska ha det här nu, några dagar. Bara vara här och njuta. Och älskade mannen har förstås ett gäng jobbuppdrag. Men han ska förhoppningsvis kunna hålla sig lite ledig han också. Han är så duktig och vi är så stolta över honom, jag och Minimannen.
Vi ska bara äta och sova och vila och träna och vara ute i friska luften och umgås med Litens mormor och morfar och hans farmor och farfar. Och så ska vi dansa på köksgolvet, mysa i den där stora sängen som är så stor att vi kan rulla runt åt alla håll och kanter. Och bara, bara vara-vara.
I huset, vi älskar och kallar för vårt Sommarhemma.
Kram/lillafrun
Att vara på väg.
Vi är på väg nu!
Jag och Liten hade en strålande produktiv förmiddag, morsan hann både träna ett sjuhelsickes tabatapass som var så högpulsigt och gjorde så oooont, på det där hatälskande viset, att jag var så löjligt nöjd efteråt. Hemmafix, färdigpackande och sedan gav vi oss ut på en promenad, jag och Liten. Han sov och sov och jag njöt av vädret och stunden. Och av min älskade mammas röst i luren. Sen kom mannen hem och jag gick in i skrivardimman. För att sedan packa ut oss och hoppa in i bilen.
Och nu är vi på väg.
Tjohooo! Ja, vi sitter i bilen just nu faktiskt. Liten, som har en sprojlans ny bilstol, tycker bilresan går fantastiskt bra idag. Så skönt för samtliga! Bara det allra, allra viktigaste är med. Ändå är bilen proppfull. På taket viner takboxen, fylld av väskor och konstiga ljudprylar. Jag sitter här bak i bilen och surfar mammavänliga höst- vinterjackor och samtidigt håller jag mannen sällskap, Han som har en stor kartong, med typ ett mixerbord i, till höger sig.
Vi är så hiiiimla taggade på det här.
Kram/lillafrun
Att ha haft tomteverkstad, för en dag.
Något som blivit lite utav en tradition för oss.
Att baka tunnbröd, en höstdag, någonstans i norrnorr.
I en liten bagarstuga, i en liten by, tillsammans med vänner. Förra året, hade vi ju lite klater innan vi väl kunde börja baka… som att degen jäste så det bara bubblade över och det var deg överallt och rätt som det var hade vi visst råkat låsa in både bilnyckel och deg i bilen och männen fick komma och rädda oss med extranyckel och två leenden och blickar som man lätt kunde avläsa. Det gick ju bra till slut, men…
I år, var det annat.
Det bara flöt på. Från tidiga söndagmorgonen, när vi satte degen, till att vi ramlade in genom dörren, med proppfulla brödpåsar av nybakt bröd. Ja och där ser ni ”paddeln” som M tvärfixade i söndagottan.
Vi tar det från början.
Männen och bäbisarna var med i år. Vi två familjer, tillsammans med vännen, bagarproffset C, drog iväg med den där jättetunnan full av deg. Mot den där lilla byn.
Byn. Där hösten var så vacker och varm och inte alls skvallrade om något annat. Papporna bäbismyste och vi brudar, grejade med första halvan av baket. Att baka av 5 liter i taget… lagom, liksom.
Så mysig känsla att öppna den där dörren igen, till stugan med ett mjukt mjöltäcke om sig.
Och vi hade det så mysigt. Bakade och bakade. Gräddade i stenugnen och svettades i kapp med att graderna steg. Det vaaar så varmt. Plötsligt kom den där lilla tanten, hon som rår om lilla bagarstugan, hon med huckle på huvudet och svåravläslig min. Vad rooligt att se ungdomar som bakar! sa hon, glatt. Sen stod hon länge, länge och bara begrundade vad vi gjorde, sa Mm med lugn ton och bara stod där. Aldrig hade vi väl kavlat så fort, gräddat med sån förväntan och väntat så länge, på att någon skulle säga något annat än bara Mm…
Så plötsligt kom det; Men det här går ju som hejsan, det!
Och jämarns så lyckliga vi blev och den gemensamma sucken gick liksom att ta på. Yes, vi fick godkänt. Av henne!
Utanför? Där vände vädret, som på en femöring. Den där hösten som var klar, men ändå varm, vände håll och till oss, kom det ruggigaste vädret vi kunnat tänka oss. Storm. Träden stod på snedden och himlen var grå. Det blev med ens flera grader svalare och att sticka näsan utanför dörren, det gjorde vi helst inte. Inne i stugan, där hade vi det gott.
Vi samarbetade så galet bra; någon lekte med bäbisarna, någon värmde lunchsoppan i trangiaköket, någon satte ny deg, någon bakade ut, någon gräddade bröd.. ja, vi hade som en liten tomteverkstad där inne. I bagarstugan, som var så varm och gjorde att vi njöt så av att vara precis där, och inte utanför, där vindarna tog i och var isiga och kalla.
Varmt, nybakt bröd till den där himmelska soppan. Ja, du kan ju bara tänka dig!
Och att få vara med om det här. Tillsammans med vännerna, baka från ett recept från den enes mormor, skapa traditioner ihop och liksom leva, leva, leva. Det är fantastiskt.
Vi var där, tillsammans, och alla hjälpte till och dom där två uuursnälla bäbisarna bara fann sig i att jahapp, idag verkar vi vara i en jätteliten stuga och baka hela dagen. Då passar det nog att vi äter samtidigt och sover samtidigt, och länge, och bara kommer med glada tillrop!
Ja. Det var en himla höjdardag.
En söndag i bagarstugan. Med den största av degar, rykade mjöl, rinnande smör och så den där doften. Av nybakt bröd. Allt, tillsammans med dom jag älskar.
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
