av Emmeli | jan 22, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner
Och nu är jag hemmahemma.
Så himla skönt.
Förutom en kvällspromenad med Tore-hunden. Så spenderar jag kvällen såhär; i soffan, bland kuddar och mjuka filtar. Och med ett glas nypressad apelsinjuice i handen. Jag mår sådär oförskämt bra. Lite bruten i ryggen efter timmarna på bussen (dåligt med utrymme, ihoptryckt Liten = iiinte skönt) bara. Extra skönt är det därför att vila med kuddar som stöd ifrån alla håll och kanter. Att komma hemhem och bara vara i rollen dotter. Det blir man aldrig för gammal för. Jag är så tacksam för mina älskade päron, som kom sladdades som två leenden när dom mötte upp mig i eftermiddags.
Och alla ni, som kikar in här… Ni gör mig så glad och er är jag också så tacksam över! Hejarop, peppande och rara ord här och där. Dom där små spåren, som gör så mycket. Alla borde få ha en hejjaklack som Ni! Tack.
-Hejja Er! <3
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2014 | Jag och M
Ja. Inga ord behövs ju egentligen.
Han stod där ute i vintern, och väntade på att jag skulle kliva av bussen. Redo med den där famnen som gör mig hel, och redo att bära min väska och få mig att känna mig som den där prinsessan, han påstår att jag är. 49 minuter hade vi på oss innan tåget skulle gå. En god lunch med ögonen klistrade på varandra, oberäkneligt många kramar och ett avslutande, innifrån-och-ut-menande Jag älskar Dig. Jag tror att man kan kalla det för…
Att tanka kärlek.
Nu klarar jag mig ett par dagar till. Sedan är det helg och en massa tillsammanstid väntar.
Att få 49 minuter av kärlek. Obeskrivligt.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2014 | Emmeli funderar
God morgon onsdag!
Det var omöjligt att inte vakna i morse. Jag hade riggat så många alarm, för att vara säker liksom. Idag ville jag absolut iiiinte försova mig. Jag är påväg söderut nämligen, mot hemmahemma. Jag är ju min egen chef, så skolhyssen får ske på distans i några dagar. Samtidigt som jag får känna mig liten hemma hos päronen i några dagar. Äta mamma-mat och värmas av den där sprakande elden som pappa fixat. 
Jag är förberedd. Kläderna ihopvikta på kistan, klara att hoppas i.
Jag är alldeles pirrig i magen. Du kommer nog förstå varför om en stund.
Onsdag, vänner! Tuta och kör!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 21, 2014 | Emmeli funderar, Träning
Kaaan klockan bli sju nån himla gång?
Den här dagen har sett ut typ som gårdagen. Ja du vet, preggonad (aah! ett nytt ord. preggo + promenad = preggonad), rapportskrivande (jag var som kola i huvudet idag, jag hade ju för tusan just kommit på att jag var gravid. TACK C för att du är så förstående.<3) och traskande hem i kylan och tagande av den där sköna, sköna sucken när man kommer innanför dörren. Jag dök under filten och somnade bums. Vaknade sådär übersnygg med håret i megaruffsig knut och dreglet fasttorkat på kinden. Gött.
Sen gasade jag igång ett träningspass. 9 övningar, tre varv. Första varvet 60 sek/övning. Andra varvet 45 sek/övning. Tredje varvet 30 sek/övning. Hela tiden 15 sekunder vila mellan övningarna. Mellan varven, så mycket vila som man känner är lämpligt. Jobbigt men härligt! Imorn blir en lugnare dag, för då ska jag ut på resande fot. Tjohoo!
Så väskan står förberedd. Packad och klar. Nästan i alla fall.
Jag tänker att… med en vit blus, med vackert virkad spetsringning, och den nya favvokoftan (klicka HÄR om du vill se hela!). Då kommer man långt!
Ååh. Nu är det mindre än en halvtimme kvar. Sen, ska jag iväg på ett efterlängtat besök. Träffa något underbart vackert och nyfött. Jag är avundsjuk på mig själv.
Fintisdag alltså.
HA EN SKÖN KVÄLL!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 21, 2014 | Emmeli funderar, Liten i magen, Okategoriserat
Idag slog det mig.
Ja, här har man gått en herrans massa veckor och undrat vad det är som pågår egentligen. Nu har jag det! Jag är gravid. Jag har ett liv i min mage. Jag bär på ett liv. Jag ska bli mamma.
Det är ju helt galet!?
Okej. Bilden är ifrån i söndags. Det är inte sol idag, inte lika kallt, jag hade en annan mössa på mig under dagens promenad och ingen älskad man på nära avstånd. Men annars. Sådär ser jag ut nu. Inte min vanliga spegelbild precis. Men jag känner mig så stark och vacker. Inte alltid, men för det mesta.
Och innanför den där jackan, som jag undrar när den ska säga STOPP! Nu pallar jag inte mer!!! , är det ett tickande hjärta. Inte bara ett, två till och med. Mitt. Och Litens.
Liten rör sig så mycket och med såna starka och stora rörelser, att det på riktigt gör ont. Det knäpper i revbenen när småfötterna trycker emot. Försöker jag hålla handen för, i ett försök att stoppa en spark…Då trycker det där lilla livet bara ännu lite hårdare. Åh, lik mamma. Säger mannen, med det där leendet som får mig att bli pirrig i knäna.
Jag förundras. Över livet. Det som är och det som växer inom mig.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer