av Emmeli | apr 21, 2014 | Familj och Vänner, Träning
Nu är jag i kapp. Dagarna alltså.
Ja, dom har varit, och är så fullsmockade, att det nästan är svårt att hänga med. Men nu, nu är jag i kapp.
Älskade syskonbarn.
Det är annandag påsk och ena storasyrran med familj har återvänt hemåt stora staden. Det är ju förbenat synd att det ska gå så snabbt, dom här dagarna man har tillsammans med tid att bara vara. Det har varit en bra helg. Kollokänslan har varit på topp och att frukosten intas i timmar, i olika sittningar, att vi dukar ut oss på altanen runt en massa olika bord, bastar i omgångar och ja, lever taikonsliv helt enkelt… det är tjusningen med hela alltet.
Jag är så himla glad över min familj. När jag tänker på den så ser jag en blombukett framför mig, med ett fång olika blommor. Alla olika, men tillsammans matchar vi bra. Hejja mamma och pappa för att ni gängade er för typ en maaassa år sedan och fixade finfamiljen. <3
Trots att det står söndag i almanackan, så är det ju ändå måndag. Och måndag för mig och min hunk betyder början på ny träningsvecka. Gärna ett pass som är liiite för jobbigt, då är man igång med veckan sedan, liksom. Idag blev det ett tabatapass med 6 block. 24 minuter av kämpan. Både puls och styrka blandat. Vi hade både en syrra och en mamma som hejade på oss. Det gjorde att vi liksom tog i liiite, lite till. Syrran som drog i morse, visade mig en övning i TRX:en, som jag nog tusiken måste fota och visa dig. Jag säger bara; rooooompa! Och det var helt underbart att träna utomhus.
Och nu är det kväll, igen. Vi har haft en eftermiddag som har varit helt och hållet ljuvlig. Rena rama sommarvärmen. Kusinbäbisar, en promenad i tisha, god svärpäron-middag, träff av släkt och bara mys.
Påskhelgen är nu över och jag stoppar den i den där asken. I hjärtat, du vet. Och vi avslutar helgen med världens sötaste bild.
På en stor och en liten kyckling. Så långt är du med. Men vad du inte vet, är att den lilla är Sixten. Och den stora är hans mormoster. En miniman i familjen har pysslat. Med hjärtat. Och jag höll på att kolavippa när jag fick se det där paret, med så sneda ögon att man inte kan annat än le och bli varm i hjärtat.
Tack för idag. Gungande barn,blå himmel, sol, svettigt träningspass, familjemiddag och ett par snedögda kycklingar. Vad mer kan man begära?
Det är annandag påsk och vi har njutit av en extra röd dag. Tillsammans.
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2014 | Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Okategoriserat
Påskdagen, då.
Ja, var ska jag börja?
Jag startade dagen med ett intervallpass på cykel. Höll fullkomligt på att ta kol på mig själv, då jag började tänka Den här intervallen är för Liten. Snabbare kan du!!!. Lite lätt skakis drog vi sedan till svärpäronen. Liten fick träffa sin yngste kusin, vi ickebäbisar fick god lunch, en mysig minprommis och årets första kaffekopp i lusthuset. Så mysigt, och det där var bara en del av dagen.
Sedan återvände jag och mina två älskade till mina päron igen och där väntade heeela, hela la familia. Ungar överallt, dörrarna stod vidöppna och in och ut kutade små livfyllda små. Gardinerna flängde, gungstolen vajjade och godiskålarna som stod uppradade på kö, blev välbesökta.
Vi vuxna hade det härligt i bastun. Växelvis herr- och dambastu… för ja, annars rymdes vi inte. Vi är ju några stycken. Om man säger så. Vad som hänt med stol nummer två ifrån vänster? Ptja.. den brakade. Helt enkelt. Vad den gröna presenningen gör på backen? … jamen, då gick det liksom så himlarns lätt att springa barfota emellan bastun och stora huset. Därför.
Det blev kväll. Det dukades för alla ute på altanen, grillen tändes och efter ett tag satt vi där med en världsgod middag i magen. Regnet började smattra mot altantaket. Ljus tändes högt och lågt och vi njöt. Tänk att kunna sitta ute en kväll. I april, liksom. Okej, nosen blev röd framåt natten.. .men då satt vi ihopkurade i soffor, hammock och med filtar lindade om oss.
Till slut tog gäsparna över och vi skulle gå och lägga oss. Liiiiite dålig koll kanske vi hade haft på ett par små… övervåningen såg väl inte riiktigt ut som när vi lämnade den. Men dom små, som Lekt lite, kände sig mycket nöjda. Lilla N satt där, mitt i kaoset och njöt.
Alltså. Vilken röra vi är. Kan man göra annat än att älska?
Tror inte det.
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 20, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Vi firar påsk här.
Ja, det gör vi. Sannerligen.
Liten, med påskoutfiten som vinner över allt. Den med kycklingar i fallskärmar. Gula och rosa och röda. Så söta att man smäller av. Han, Liten, som bär dom- ger tummen upp!
Men ja. Vi firar. Det är till och med sån full rulle på umgåsmarathonet, att jag inte ens tar mig en liten ministund för dagboken. Men. Nu fick jag abstinens. Ja det fick jag.
Vi hade påskafton igår. Och dagen var solig och varm, gänget gick långpromenad, proppade grillad korv och smågodis ute på altanen, bäbisgosade….
…och piffade inför en kväll i Mäjadalen. En kväll hos Storan och gänget.
Om det var så god mat att man small av? Om jag saknade mannen som var och jobbade? Om jag återigen tänkte Shit pommes, är hela den här högen människor, dom som sitter ihopträngda i en soffa och klappar händerna åt min ena gudson, som har danshow för oss alla…är den älskade högen, min familj?
Om?
Ja.
Det var vackert dukat. En massa ljus, vitt, rosa tullisar och videkissar i den finaste blandningen.
Kvällens vy utanför middagsbordet. Inte så pjåkig. Om man säger så.
Och när kvällen blev natt och Liten ätit kvällsfika så åkte vi hemåt igen. Det var inte bara en liten, liten som var trött…
…Vi har fler än en miniman i familjen. Det är lyx. Och söta som socker är dom allihopa.
När vi kom hem, somnade jag i samma sekund som Liten sa godnatt. Idag, ja idag har vi haft påskdag; varit happypeppy och umgåtts lite till. Men vi tar idag, en annan dag. Igår. Ja då hade vi påskafton.
Och nu är det så sen natt att jag, återigen, inte borde sitta här och skriva. Men. Ja, du vet. Jag kunde helt enkelt inte hålla mig.
Påsk alltså. Fina grejer. Helt klart värt att sitta med lite grus i ögonen och nattdagboka.
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 19, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen
God morgon ifrån kollot!
Ja, precis så känns det. Som om vi bor på kollo, alltså. Övervåningen här hemma i päronens hus, är heeelt och hållet överbelamrad av sovplatser. Precis överallt. Ja, förrutom inne på toaletten… Utbäddade bäddsoffor, madrasser, sängar, täcken, kuddar och människor. I en enda salig röra. Om det är kaos? Nääääj. Det är underbart!
Och idag är det lördag. Påskafton.
Hela taikonsfamiljen är lugn. Liten mår ju bra igen. Oj, vad alla var engagerade igårkväll när han inte mådde sådär som vi är vana att se honom. Prinsen ,liksom. Men idag är han sitt alldeles vanliga go-och-glá-kexchoklad-jag. Helt underbart tycker mamman och pappan. Ja, och resten av gänget.
Min morgon började på bästa sätt.
Vaknade av en Liten som luugnt och beskedligt sa Mamma, kan jag få mat? Det är heelt lugnt. Inget bråttom alls. MEN VAKNA NU!!!
Och samtidigt blev jag alldeles överöst av pussar och kramar av min älskade man. Ett sött påskägg, fyllt med härliga bodyshop-grejer och guldskimrande chokladägg (Jag vet att jag inte ska äta choklad… men ett eller två, i rätt tid, funkar ju!). Den där kaffedoftande, varma mannen… han åkte sedan iväg på jobbuppdrag. Han är helt fantastiskt. Det är han. Och som vi kommer längta efter honom idag, men det kommer en morgondag, det vågar jag nästan säga, och då är han med oss igen. Älskade man.
Nu ska hela taikons ut på långpromenad i solen. Prinsen sover redan i vagnen. Och det finns nog ingenting som ger mig mer ro i kroppen, än att se honom sova och må gott.
Och till er, vill jag önska
-GLAD PÅSK!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 18, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Det är natt och jag borde sova.
Men jag bara måste skriva om dagen, dagboken. Det är bara så.
Morgonen var strålande. Jag och mannen hann till och med köra ett snuskigt jobbigt träningspass ute i pappsens hardcoregym, innan långfredagsgudstjänsten. Det var en sorglig och vacker gudstjänst, precis som vanligt. Liten njöt, förrutom när han tyckte att orgeln spelade liiite för höga toner. Han är mest van vid låga, tryggt, mullrande toner, ifrån sin far menar jag.
Efter en stund av eftertänksamhet så återvände vi hemåt byn igen. Min älskade I kom och hälsade på. Vi fikade och surrade som galningar, i vanlig ordning. Så hiiimla mysigt att ses. Ja, precis som vanligt. Liten fick världens sötaste kläder av henne, som han hoppade högt över.
Sen blev det blev kväll och middagstid. Mamma dukade upp en buffébord som inte var av denna värld. Solen sken in genom fönstrena, efter att dagen i övrigt varit grå,grå, grå. Och det var helt ljuvligt.
Men så sa det poff och någon väldigt liten och gränslöst älskad, blev ledsen. Ledsen på ett vis som inte vi, jag och M, sett ett spår av tidigare. Ja, det är sant; om några timmar är det lilla knytet sex veckor och nä precis, han har inte gråtit sådär på riktigt, en endaste gång. När morsan är seg att servera mat och så, ja då kan han ju såklart säga till. Men ikväll var det annorlunda. Det hördes att han hade ont.
Om jag fick ont i mammahjärtat?
Ja, om man säger såhär. Till slut var det inte bara en som hade trillande tårar på kinderna. Jag veeet. Vi är galet bortskämda som inte hört vårt barn vara ledset förrän efter en och en halv månad i livet, men det spelar ingen roll. Han hade ont. I magen. Och jag höll på att smälla av.
Det var ingen lång stund. Men det räckte för att både jag och mannen skulle bli helt matta. När Liten blivit lugn och nöjd igen, gick hela Lilla familjen ut på en långpromenad i sena kvällen. Fåglarna kvittrade som i en sensommarnatt. Det var så vackert. Och jag och mannen njöt så oerhört av att se våran älskade där i vagnen, sovandes så gott. Att se det lilla livet må bra igen. Vilken känsla.
Men usch och fy.
Första storgråten är avcheckad och vi klarade oss, alla tre. Men mamma- och pappahjärtat gjorde minsann ont. Liten prickade in rätt dag kan man säga….. jag menar, långfredagen är ju en deppens dag.
Nu ska det bli så oerhört skönt att sova. Kropp och knopp är trött, trött,trött. Musklerna värker skönt och ögonen går i kors. Bredvid mig ligger två män. Dom jag älskar så mycket att det värker i bröstet. Dom sover. Och det finns ingen vackrare syn.
Långfredagen. Mestadels fin, men till viss del, alldeles huvaligen-jobbig.
GODNATT!
-Tack dagboken, för att du lyssnade. Återigen.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer