… det får man leta efter.

25032015-IMG_0839

hej, hej och godmorgon och sånt. Det är jag, Liten! 

Mamma är inte hemma. Hon pussade på mig som en galning i morse, åt frukost som en häst och sen rusade hon ut genom dörren i sista stund. Vinkade till mig och pappa genom köksfönstret och sen försvann hon iväg. Men hon kommer hem sedan. Vilken tur.

Vad jag gör?

Ptjaa… myser med pappa och är glad över (läs: äter på) mina nya pjucks som jag fick av mormor och morfar i ettårspresent. Vill du se? Dom är jättegoda! Och fina!25032015-IMG_0840Stooora är dom. För mamma och pappa har gjort precis som när min ena moster var liten; beställt båtar istället för skor. Bara det att för min moster så köptes det så stora slalompjäxor att dom aldrig blev i-växta, inte ens som vuxenvuxen. Den, du! Dom här skorna, mina, dom är egentligen bara lite för stora. Precis som dom ska vara.

25032015-IMG_0844

Jag längtar så till det blivit lite varmare så jag kan ta mig en premiärtur. Än så länge kör jag med mina snowjoggers, från när morsan var mini. Men snart, snart ska jag styla upp mig, hoppa i mina nya fina fancypancypjucks och andas in våren. Jo, jo.

25032015-IMG_0842-2

Finare skocker än såhär, det får man leta efter!

Förresten!

– ha en bra torsdag!

Kram Liten

Berg och dal och lösögon och sånt.

21032015-IMG_0545

21032015-IMG_056221032015-IMG_0543

Aah, vilken jädra berg-och-dalbanedag det här har varit.

Vaknade i morse, på gott humör liksom hela familjen. Sen sköljde en sån där orosdusch över mig. Jag kände plötsligt hur himla liten jag är, här på jorden mitt i allt stort. Det är förstås en hel del vi har framför oss nu som ska falla på plats. Vi är i förändringens tider, om man säger så. Och som den kontrollfreak jag är, skulle jag helst stå här med ett litet facit i handen. För att inte veta, är tusan ännu värre än att veta, än om det man vet inte är vad man önskat. Hängde du med?

Men det är smått omöjligt, faktiskt. Vissa saker vet vi. Men jag är ivrig, så himla ivrig. Mannen också. Men nu gäller det bara att göra det bästa av den här spännande situationen och liksom flyta med, lita till att allt löser sig… 

Jag och mannen riggade hemmagymmet när bäbisen somnat. Njöt av lyxen att få träna tillsammans, en onsdagförmiddag liksom. Passet blev helt och hållet galet. Vi var så fokuserade båda två, lyssnade på Lalehs En stund på jorden, om och om igen. Peppade varandra, pushade varandra och med tiden kände vi oss på ett sätt bara svagare och svagare. Men på ett annat; bara starkar och starkare. Emellanåt utbrast vi att vi ska klara det här! 

Det ska vi. 

21032015-IMG_0560

21032015-IMG_0554

Köksfönstret badar av vackra blommor, riktiga lyckopiller. 

Träningen blev en skön urladdning och plötsligt var vi på toppen igen. Kände oss lite bättre till mods, lugnare i själarna och kunde fortsätta att ta vara på dagen. Efter lunch tog vi apostlahästarna ner på stan. Vädret är strålande här i norrnorr, idag också. Vi drog till ögonstället jag var hos i höstas när jag köpte mina glajjor. Gänget kände igen oss, Minimannen började rejsa där inne på direkten och inom två minuter var liksom hemmastadda. Det funkar lite så nu, Liten gör att vi blir kompis med hela världen, typ. Jag stod där och hängde i disken och bad om hjälp med linser. Jag använder min glasögon så mycket nu att jag är sugen på linser. När jag är ute och springer är världen allmänt dimmig, så att säga. Så ja, där var vi. Och i vanlig ordning när jag fått en idé, vill jag ha resultat nu. Ögonflickan i kassan såg det på mig och sa, när hon stod och skulle hitta en tid ”så småningom”, eller vill du komma in nu på direkten? -JA! , sa jag. Fick en snabbkurs i det där med lösögon och korades tydligen till den snabbaste jag någonsin varit med om, på att kunna sätta i och ur och fatta galoppen. Det hade helt sonika att göra med att jag höll på att få klaustrofobi av bara tanken att inte få ut den där linsen hon just hjälpt mig med. Jag bara haffade tag i hela ögot i princip, och slet ut linsen. Braa! , sa ögonflickan glatt medan jag satt där och blinkade febrilt. Jag hörde Minimannens VA!? och tala-vett-talan i vem det nu var där ute, och skyndade mig att slänga på en lins på varje öga, tydligen perrfekt på en gång!, för att kunna svischa ut ur ögonstället så snabbt som möjligt. Så ja, nu är jag alltså med linser. Oh, så bra! Vi var även och köpte nya löparskor till mannen. Blev tjenis med skosnubben, såklart, innan vi traskade hemåt igen.

21032015-IMG_0556-2

Nu väntar kvällen, med laxmiddag och spännande hockeymatch på teveapparaten. Så ska jag krama på ungen som är livet självt och gör mig till lyckligaste morsan i världen!

Berg- och dalbanedag. Fint när dalen är mindre än toppen, får man ju ändå säga.

Lillafrun.

Nya vårkarameller. Och vad som händer nu.

IMG_0704-redIMG_0701-red

En riktig leka-på-golvet-med-Liten-klänning. Eller världens mest perfekta frökenklänning. Eller helt sonika bara en väldigt skön och fin, mjuk och välkvallad jeansklänning. Jag är toknöjd över mina nya vårkarameller som mamma hängde på mig i söndags. Sjalen är helt ljuvlig också. Ibland är det så himla roligt med något nytt, än hur ytligt det må vara.

IMG_0761-redSå här så jag ut när jag var på det där tokuppstyrda seminariet i måndags. Klänningen matchade jag till mina redan välanvända Blundstone jag fått i gåva från Footway.

Kära nån. Jag och kompanjonen hade inte förstått att man kanske skulle ha förberett sig inför detta. Så väldigt olikt oss, vi är två riktiga kontrollfreaks båda två och lämnar sällan saker (särskilt inom skolan då) åt slumpen. Så när vi märkte hur en efter en bara rabblade upp en massa väl varlda ord… då började vi svettas lite. Men innan det var vår tur hade vi genom tysta väsningar och något slags hitte-på-teckenspråk mellan varandra, lyckats vifta fram en presentation, vi också. Livets absolut roligaste, med tanke på hur den uppstod..

När vi sedan ramlade ur salen och ut ur det där universitet vi hade gått som galningar fram och tillbaka igenom, i 35 minuter, för att ens hitta till salen. Efteråt, skrattade vi rätt gott. Om man säger så.
IMG_0756-red-2

Och det där var livets sista seminarium, i alla fall inom denna utbildning.Kanske får jag för mig att sätta mig i skolbänken igen, någon gång. Det vet man ju aldrig, liksom.

Men nu… nu ska jag bara, bara njuta av att den här marathonlånga högskoleutbildningen är över. Att jag bara, bara ska få vara hemma och njuta av våren och mer än så, av min älskade lilla Miniman.
IMG_0771-red

Så ska vi ju börja packa dom där makalöst efterlängtade kartongerna snart också. För inom ganska-kort ska vi iväg på nya äventyr. Det här älskade kapitlet i norrnorr, ska bytas mot något helt annat, om man säger så. Helst hade jag och M börjat packa igår…IMG_0770-red

Den här veckan är så himla lyxig. För vi har pappan hemma massor också. Så idag till exempel, ska vi ha fin-onsdag, alla tre tillsammans. Det blir en bra dag, det här.

Må så gott!

Lillafrun.

Följ med, vettja!

IMG_0571-red

Det har varit en otroligt skön tisdag idag.

Jag har verkligen tänkt på att stå på bromsen. Och känner nu att jag behövt det. Och kanske en dag till. Och en dag till. Det bästa i det hela, är att veta att det är helt möjligt nu.

IMG_0586-red

IMG_0441-red

På torsdag och fredag ska vi skriva sista rapporten… några fjuttsidor i jämförelse med ex-arbetet. Och efter att gårdagens seminuarium nu är över… så känns det ju så om ”moderkakan” är mer än halvvägs ute (läs här för att förstå vad jag pratar om) och jag njuter så. Äntligen är vi här.

Idag har vi mest tagit det lugnt. Varit på dubbla promenader. En sån där svettsnabb och en mest för att leta videkissar och lapa sol. Det blev en solig dag istället för snöyrig så vi har passat på att frisklufta oss.

IMG_0444-red

IMG_0578-red

Och ni..

.. nu har jag äntligen tagit mig tiden att fixa ett instagramkonto för den här lilla dagboken. Jag har ett privat konto redan, som jag ser att en hel drös av er har hittat till, men där jag inte har accepterat eran förfrågan. Det är helt sonika för att jag vill ha ett konto för familj och nära vänner, där jag bara är Emmeli, liksom. Men såklart ska ni också få vara med, så nu finns det ett konto som heter lillafrunsdagbok där det säkerligen kommer dyka upp bilder som kanske inte landar här också. Ett helt gäng med bilder ligger där redan nu.

Så, följ med, på instagram också genom att klicka på ikonen nedan!

Instagram

 @lillafrunsdagbok

Ha en skön kväll!

 

 

Lillafrun.

Här är jag.

IMG_0832-red

Har det rätt så rysligt gott just nu.

Varit ute i ishavsvindar och snöyra, som sedan byttes mot enbart storm och en värmande sol. Minimannen sover fortfarande i vagnen efter vår runda. Jag passar på att sörpla kaffe och fixa och dona lite.

Skickar mail, svarar på mail, ringer och har mig. Det händer saker här bakom kulisserna, som ni säkert förstår. I vanlig ordning berättar jag såklart, men inte nu. Ännu. IMG_0834-red Finaste almanackan används flitigt. Nu är den sådär skönt lagom-blank. Men dom där sidorna som går att använda till att anteckna, skriva listor, kludda på drömmar inför framtiden… dom sidorna, är väl använda nu.

Blommorna framför mig får mig att stanna upp och bara andas en stund.

Å ena sidan tycker jag att jag är rätt så bra på att njuta av nuet och av stunden här och nu. Å andra sidan är jag jättedålig på det och istället världsbäst på att trumma på, dundra på som en maskin och gå på autopilot. Målinriktad, minst sagt. En drivkraft, på ett sätt. Men ibland, som precis just här och nu, får jag säga åt mig själv att bromsa. Bara sitta stilla en stund, inte göra nånting. Jag är dålig på det, att bara-vara-vara.

Blommorna? Dom sjunger på sista versen men är vackra i alla fall.
IMG_0838-red

Så ja, här är jag. Precis nu. Och andas. Bravo.

Lillafrun.

G-VMBJT57ZE4