av Emmeli | feb 5, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Pyret i magen, Träning
Åh. Jag är alldeles hög nu.
Och ni som hängt med ett tag förstår nog att det inte har med någon miljonvinst eller så att göra, utan något helt annat.
Titta bara på fredagsvädret (ovan), liksom!
Igår när jag kom hem från jobbet så mötte jag mannen. Solen sken och jag sa att jag var så himla springsugen… men att jag nog tänkt att jag redan sprungit min sista tur denna preggotet. Då sa han att han precis varit ute på lång löptur och mitt sug blev inte mindre precis. Men jag bestämde mig ändå för att ”bara” ta en promenad. Väldigt härligt, det med. Vi hämtade hem Liten tillsammans från dagis (förlåt, jag menar såklart Förskola!!), promenerade rundan tillsammans och konstaterade att vi har det fasligt bra och att vi nu lever precis som vi drömt om. Det är en himlafin känsla, och bättre än så.
Vår plats på jorden, det är här.
Idag vaknar vi till fredag. Huset är skinande rent och bara osar fredagsfeeling. Vid frukosten kunde jag höra fågelkvittret utifrån och solen gjorde snön alldeles gnistrande. Färdigfunderat. En sista, sista fick det bli….
Att jag svept en kaffekopp precis innan jag stack ut, och blev kissnödig direkt och fick öva på knipet bigtime, heeela turen. Det, var en sak. Det är ju bra med knipövningar, liksom. Men lite smådrygt var det allt. I övrigt? Heeelt underbart. Pyret och Morsan kämpade på tillsammans, en låg alldeles stilla i sin guppande vattensäng och en flåsade och tjoade för sig själv, med fånflinet i fejjan. Jag älskar att springa.
Men nu är sista, sista turen gjord och springandet får läggas på hyllan, till i sensommar eller höst någon gång. Det är ju gott att längta också.
Nope. Jag behöver inte så mycket för att bli hög på livet.
Att dessutom få komma hem till en busunge med rosiga kinder, som åkte snowracer ute med sin pappa. Det, gjorde bara saken ännu, ännu bättre.
Nu ska vi fortsätta njuta fredag här. Hoppas att Du också har en bra dag! <3
Lillafrun
av Emmeli | feb 4, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Pyret i magen, Träning
Där;
Min lilla Alfonsälskande snart-två-åring. Två år, liksom? Inte klokt.
Igår sken solen från morgonen och vi passade på att njuta av vädret så mycket vi bara orkade. Pappan var ju hemma några timmar med oss också, så vi passade på att ge oss ut på tur hela familjen. Efter långpromenad blev jag dumpad hos tandläkaren, helt enligt plan. Glad i hågen traskade jag sedan därifrån när Herr Tandis konstaterat att allt såg bra ut. Jag som börjat inbilla mig att jag nog fått mitt livs första hål nu. Men det var troligtvis mina bihålor som gjorde ilningarna förra veckan, som jag då börjat oroa mig för. Så, Stort High Five på det ickehåliga!
Vårvinter. Norrlands bonusårstid.
Efter lunch packade jag och Sisse in oss i Rymdskeppet och drog iväg på utflykt. Landade hemma hos Mormor&Morfar och Torehunden. PappaMorfar var ute och åkte skidor, MammaMormor tog Liten i vagnen och gick ut på sovpromenad och jag hoppade in i Hardcoregymmet. Friskistid så det förslog!
Ett svettigt preggo som var hög efter ett intervallpass på gammcykeln. Nu börjar lill bulan bli en kula! Och det sparkas hejvilt. Så himla spännande, tro vem det är som gömmer sig där inne liksom?
Och godaste melliset fick jag sedan..
MammaMormor hade gjort Risgrynspudding och det bara älskar ju jag. Så efter varm dusch och uppfräschning av svettmonster, åts det pudding för fullt!
Efter skön eftermiddag med lugn stund i finsoffan. Sådär när man bara sitter still och pratar och inte gör nåååånting, mer än att gosa med nyvaken lillvän. Himlamysigt. Efter god mammalagad middag packade vi in oss i bilen igen och styrde kosan hemåt.
En sån där dag är verkligen höjden av lyx, i mina ögon!
Lillafrun
av Emmeli | feb 3, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet
Ett februarisovrum… 
Åh, så himla gott jag sovit i natt. Ja, alla tre.
Natten mot igår vaknade Sisse typ vid tre och var vaken en stund? Först sa han, med små bokstäver; mamma? mamma, inte ha. Jag låtsades inte höra honom. Då tog han i med sina stora stäver; Mamma, INTE HAA! . Han jättestörde sig tydligen plötsligt på sitt nattlinne. Det skulle av. Sen skulle pappa koka välling åt honom. Mitt i natten. Händer ju aldrig? Nåväl, efter lite nattbestyr, så slocknade han i alla fall. Men jag aga-sov därefter och väntade på tidiga ringklockan.
Vi är pinsamt bortskämda med bra sömn för att ha en liten minimänniska i huset. När han var 7 veckor började han sova hela nätter, innan dess hade han redan från första nätterna i livet längre matuppehåll under natten. Efter 7 veckors ålder kan vi nog räkna på två händer som det varit någon nattstund vi varit vakna med honom. Någon liten tand som gjort ont, nån stund med växtvärk, snuskjukan innan jul, och så ett par febertoppar som upptäckts nattetid. Jag är typ rädd för unge nummer två… tänk om det blir ett liten jag-tänker-vara-vaken-dag-och-natt-unge? Ja, det får bli vad det vill. Vi längtar så, oavsett!!
Jag fantiserar och drömmer redan om svintidiga morgnar med liten mjölkklunkande bäbis, att få se Liten tillsammans med sin lillasyster/lillebror, synen av M´s vackra händer som omfamnar en liten, liten nyfödd pärla. Åh. Sommarbäbis, lilla Pyret i magen. Vi längtar efter Dig.
Men ja, igår eftermiddag när jag kom hem från jobbet så var jag aptrött. Ville ändå ta till vara på ljuset samt gå bort lite av den hejdlösa träningsvärk som spridit sig i kroppen. Så vi var ute på en långpromenad jag och Minimannen. Sen lagade vi middag och hade kväll tillsammans, han och jag.
Liten ville leka och att mamman skulle spela favoritlåtarna på pianot så han kunde dansa och så. Såklart gjorde jag det. Det går liksom inte att säga nej, än hur trött man är, till en liten pojke med snälla ögon som knyter lillnäven, höjer den i luften och säger mamma, hej! och samtidigt smådiggar med lillhuvudet som för att visa att det ska svänga (jag vill bo i en svamp, annars får jag kram- HEJ! Därav hejjet med lilla handen i luften!)
Så vi spelade svängig musik och dansade så länge vi orkade innan vi släckte lampan tidigt och sa godnatt.
I natt har det varit en vanlig natt och jag känner mig pepp på den här lediga mitt-i-veckan-dagen. Mannen är hemma också, men mest bara hem och vänder. Mysigt ändå att kunna äta tillsammansfrukost mitt i veckan.
Det kan tänkas att det upplevs som tjat snart; men åååh vad det är underbart att ljuset är på väg tillbaka. Jag får glädjepirr i magen varje gång solen skiner in och gör rummen ljusa. För att inte tala om att stå ute och rikta ansiktet mot solen, som värmer gott redan nu i februari.
Ha en fin onsdag!
Nu väntar godfrukost här efter en lyxig sovmorgon.
Lillafrun
av Emmeli | feb 2, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Träning
Jo, jo. Så var det februari, plötsligt.
Jag tycker att januari har varit en fin månad. Mycket sol, gnistrande snö, mysiga påhitt med familjen och så har jag uppskattat såå att känna mig mer som vanligt igen, och inte sådär hejdlöst trött. Att ha fått vara på ultraljud och träffat lilla lillvännen och dessutom fått börja känna starkare och starkare puffar, det är såklart också höjdpunkter från årets första månad.
Och nu är det februari, ja.
Både veckan och månaden har startat bra. Igår hade jag en dag jag gruvat mig inför, en megadag på jobbet som krävde sin goda planering men som gick så himla bra att jag var alldeles toklycklig efter avslutad dag. Det finns ju få saker som är så sköna, som saker man varit oroliga inför, ändå ger sig på, med lite tjurig-i-kanten-bara-kör-tänk. Och sen går det bra också.
När jag kom hem hade det inte ens hunnit bli mörkt. Ljuset. Åh. Jag sörplade kaffe med min vabbande man. Ungen sov och sov, timme efter timme. Han har fått min hosta, stackarn. Är pigg i övrigt, men snorar och hostar. Så vi håller honom hemma, såklart. Så vi kan väl säga att Vabbruari startat som sig bör, med småbarn- och förskoleliv och med en mamma som jobbar i skolan. Men jag är tacksam, så lite sjuk Liten varit. Det är första gången vi hör honom hosta nu, liksom. Han kan ju hosta, sa M häromdagen… (…ja, så duuuktig och fantastisk han är, vår son. Jo. Det spelar ingen roll vad Liten gör; hostar, ger sin mamma en puss, säger ”tack pappa”.. vi är helt tokkära i honom både jag och M, och tycker att lillungen är fantastisk. Så liten men med sånt stort hjärta. ).
Efter en vecka av förkylningssjuka för mig och en dutt för mannen, så var vi mer än pepp igår på första träningspasset på en vecka. Vi har visserligen gått en massa, men det är liksom inte riktigt samma sak. Som att få svettas, bli tokslut och känna sig mör i kroppen efteråt. För att inte tala om morgonen efter…. nu, vill säga. Men jag älskar träningsvärk!
Näpp. Nu ska den här dagen igång på riktigt. Pojkarna sover fortfarande, men jag är uppe och stökar och har varit ute i snöfallet och letat fram en bil och ska alldeles strax åka mot ännu en jobbdag. Först frukost, är hungrig som en varg!
Ha en god tisdag, alla ni!
(Och! Så himla, himla glad jag blir för alla er fina ord överallt. Inte klokt, alltså. <3)
Lillafrun
av Emmeli | feb 1, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Vi hade ju storslagna söndagsplaner igår, såna där som vi inte kan få nog av. Så efter att brödet som bakats under morgonen var paketerat och köket redo för mera bakning. Då, drog jag och Liten igång med ny bakning. 
Något gott, det förstod Liten efter att ha stoppat sitt lilla pekfinger i var och varannan form. De hä va nam-nam!”
Det är helt klart svettigare att baka med liten minimänniska till hjälp, än att baka själv. Men så vansinnigt mycket mysigare och roligare det är också. Lite kladd och stök har väl ingen dött av liksom! Då får man ju bara städa lite extra…. 
När det doftade nybakta blåbär- och kardemummamummins i hela köket. Då klädde Minimannen på sig och gick ut med pappsen. Jag drog igång mackrace och bredde jagvetintehurmånga dubbelmackor med ost och skinka på, och så kokades varm choklad. Sen gick jag ut jag med, till pojkarnas nyfunna Drömgårdensplats;
Minimannen mötte upp sin mamma.
Sen hade vi finaste söndagstimmarna vi bara kunde tänka oss. Ett perfekt avslut av ett soligt januari.
En ny plats för oss; nedanför vår fina, gamla lagård. Vårt alldeles egna Solsidan. 
På några sekunder hade M ”byggt” en bänk.
Lunchfixet var igång. Pappsen fick såklart också hjälp av lillvännen. Han är ju fasligt hjälpsam, den där lille Sisse.
Lagom till mackorna kunde börja grillas, så kom också vårt lunchsällis, Farmor&Farfar.
Mannen levererade mackor på löpande band medan vi andra satt som prinsar och prinsessor på mjukt liggunderalg på den där bänken. Med ansiktena mot solen. Åt varm macka, sörplade kaffe eller choklad. Och till efterrätt; dom där goda blåbärsmuffinsarna, som fick tummen upp av samtliga i sällskapet. Helt fantastiska vårvintriga timmar vid vår alldeles egna Solsida.
Sånt där, är bland det bästa jag vet.
-Små äventyr med min älskade lilla familj. Det stora i det lilla; baka muffins med Liten i vårt kök, se mannen greja och njuta utav det, kunna bjuda Svärisarna på lunch. Många timmar ute blev det igår, vi avslutade dessutom dagen med en sen kvällspromenad under en så, så stjärnklar himmel. Att vi har sovit gott i natt behöver jag inte säga. Vi var trötta igårkväll, som om vi varit en vecka i fjällen, typ.
Ett eget Solsidan, alltså.
Lillafrun
Senaste kommentarer