Precis just nu.
Känns allt bara så komplett.
Livet, menar jag.
Å ena sidan vågar jag nästan knappt tänka eller säga det högt, blir i nästa sekund rädd att något ska hända. Men å andra sidan är det inte alls min melodi; att hålla på njutning. Så istället, knäpper jag bara händerna och tackar. Lever livet, en dag i taget. Känner tacksamheten.
Över livet. Min stora lilla familj. M, som är min himmel-land-och-hav. Barnen, som är en rikedom som inte går att sätta ord på, men som känns så oerhört mycket i hjärtat. Som magi. Att få vara friska. Och att leva precis här, på gården som för oss är en Drömgård. Dela glädje, sorg, lättja, vemod. Kärlek framförallt. Dela, allt-och-lite-till, tillsammans med dom människor jag älskar mest av allt. Dessutom omringade av hjärtenära människor. Allt det där, gör mig till en så lycklig Emmeli.
Syskonen i morse. <3 Storebror kör morgonracet av pussar till Lillasyster.
Den här helgen har varit som ett enda intevetjag. Hur bra som helst, menar jag.
Så fint att ha haft mannen hemma.. det var nog drygt en månad sedan vi spenderade en helg tillsammans. Och det är något alldeles speciellt med just en helg, en lördag och en söndag. Visst? Vi har haft två riktiga helgdagar.
Igår; tidig morgon, tända ljus och frukost. Sen tillbringade Bjossan, helt oplanerat men såå uppskattat, dagen med Farmor och Farfar. Vilket gav mig och M en massa möjlighet att måla. Otroligt värdefullt, att veta att S har det hur kul som helst och att vi samtidigt både fick tid till fix men också tid att bara var han och jag. E och M. Såklaart tog vi hand om Lillan på bästa sätt, också.. men till exempel fick vi timmar av att måla tillsammans, samtidigt och dessutom toppa det hela med att äta en middag på tumanhand. Det kändes som om vi satt på finaste restaurangen, fast det ju bara var här hemma. Inte så bara, faktiskt. Det var helt fantastiskt mysigt. Sen var vi så längtiga efter Storebror att vi till slut tvärskyndade oss iväg. Tog den där chokladmoussen jag snott ihop till oss alla, och gick till Farmor och Farfar. För efterrätt- och Så mycket bättre-häng. Barnen somnade som två utslagna stjärnor på soffan. Så med varsin unge i famnen, gick vi lilla biten hem i mörka natten. Under en himmel som bara gnistrade av stjärnor.
Och idag, har vi haft söndag.
Lite tvärtom igår, så började dagen med låång sovmorgon. Skönt, faktiskt. Jag och M har varit ute på varsin löptur, det har dansats disco i salen med en Miniman, lite söndagsstädning och tvättfix. Några fönsterbågar till har blivit målade och nu är pappan på gospelövning medan jag och barnen myser här hemma.
Jag och Juniflickan har hängt med på några övningar i höst, vi också. Men jag har hela tiden tänkt hur ska jag få ihop amning med att stå på scenen mitt i typisk kvällsätningstid? … enda tänkbara lösningen skulle vara att köpa en mjölkispump och lära Lillan äta i flaska tills dess. Men, det vill jag helt sonika inte. Allt funkar så bra med amningen att jag inte vill krångla i onödan. Vi hinner vara med på fler julkonserter, tänker jag.
Nåväl.
Just nu är vi utslagna i soffan efter riktig likt-min-mamma-middag, som jag försökte få så precis sådär god i smaken som hennes. Fiskgratäng med massa räkor och sånt. Och potatismos till. Bjossan mm-ade gott, det gjorde mig glad!
Ord om livet, tacksamheten och den här tillsammanshelgen, alltså.
Hoppas ni haft en fin helg, ni med!
Senaste kommentarer