av Emmeli | nov 12, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Träning
Jag ska fånga dig, lejonet! Snart har jag dig. 
Ha! 
Och plötsligt ligger man här, på mage och funderar…
Och ett tu tre blir man bara precis hur trött som helst. Kan du bädda ner mig i vagnen nu, mamma?
Juniflickan alltså. Vilken liten stjärna. Vi är så upp över öronen kära i henne. Bäbiiiis!! Jag kan inte få nog. Älskar, älskar, älskar våran familj på fyra. Visst, stundvis tokintensivt och det känns som att tungan hänger utanför munnen likt på en tvärslut hund. Men för det mesta; ljuvligt. Helt och hållet.
Bjossan säger, sådär vansinnigt gulligt och läspande att; jag vill ha måånga Junibäbisar, mamma. Dom är så söta.
Jag håller med honom.
Och sådär började lördagmorgonen för henne, ja. Vi två andra tittade ut genom köksfönstret och konstaterade att det nog skulle bli en vacker lördag.. 
En morsa lyssnade på kaffebryggaren, ett utav dom mysigaste ljuden hon vet. Det tändes ljus, åts frulle och lektes med kattunge…
”Mamma, jag bär Sally!”
Jo, jo. Dom där två, alltså. Ofta supercharmiga tillsammans, som där på bilden, när dom leker tillsammans. Just där och då verkar dom dock ha missuppfattat hela grejen för ett slag.. råttan var sist liksom..
Men nä, hesteguud vad dålig kombo dom också kan vara. Överhuvudtaget kan kattunge i kombo med bäbis och/eller Minimänniska, var lite småkrångligt. Som när katten väljer att lägga sig på bäbisen ute i vagnen. Eller när hon klättrar upp i spjälsängen och hämtar dom där småstrumporna hon är som galen i. Eller när hon leker med barnens fötter om natten. Eller när missen på nolltid hinner fram till min filtallrik om morgonen, för att jag byter någons blöja eller så. Eller när jag bytt tusen blöjor, kanske faktiskt satt mig ner för ett slag.. och då ser kattlådan. Som aaaalltid måste tömmas. För lilla loppan äter och skiter som en häst, snarare än en kattunge. Typ så. Men, förutom dom där småstöriga sakerna, så är det alldeles supermysigt med katt. Sådetså. 
Vyn från sovrummet kunde ge vem som helst ljusterapi och gjorde längtan ut, stor. Så, så fort vi kunde, drog vi ut för lördagslek i snön. 
Vi rejsade utför lobryggan först, och efter en drös vändor upp och ner (= pretty flåsig morsa) så bytte vi till våran lillväg… 
Lillan sov och sov.
Plötsligt dök Farfar upp och undrade ifall vi inte ville äta lite lunch med dom. Jag bugade och bockade, Minimannen sken upp som en sol och så blev det så. Fast först skulle dom där två bästisarna, Farfar och Sixten, iväg på byn för lite fix.
Då tog jag Lillan och lommade iväg, efter våran lillväg. Förundrades över vackervärlden och tänkte på att jag ju nyss gick där, höggravid och tittade på dom där knopparna som snart, snart skulle brista. Som sedan brast och som följdes av en lång bäbisbubblasommar och en makalöst vacker höst. Och att det nu, plötsligt, är vinter. Och att dom där trädkronorna är bytt från att vara gröna, till frostigt och snöigt vita. Bådadera, så vackert.
Innan vi möttes upp för lunch allihopa, satt jag ute på ett fårskinn och riktade näsan mot solen med liten bäbisflicka i vagnen bredvid. En himmelskt stund.
När vi hängt inne någon timme sedan, och medan Farfar och S gick ner i garaget, tog jag och Svärmor Lillan i vagnen och gick ut på en rask och så vacker promenad. Rödrosig och svettig kom jag sedan hem igen. Lillan sov fortfarande (ja, hon tycker om att sova) och S var ju där han var. Så jag kände mig typ halvnaken när jag gick in, alldeles själv, utan någon att ta hand om.
Hängde av mig varma koftan och passade på att slå in paket till en älskad man.
..Och bara göra ingenting för en stund. Kände mig alldeles duktig, jag är så urusel på att göra ingenting. Alltid finns det något man borde och/eller vill göra.
Ute höll solen på att gå ner.
Nu är det kväll. Minimannen har somnat rekordtidigt, precis efter att han och jag ätit tumanhandmiddag med tända ljus och favvisen spagetti och köttfärsås. Idag gjord med massa kärlek. Ni vet, när man låtit den stå och puttra i en mindre evighet. Till Sixtens stora lycka bröt vi några bitar mörk choklad till efterrätt. Han älskar mörk choklad. Och kaffe, för den delen. Några minuters bolibompa sedan, innan han slocknade. Lilla älsklingen.
Just nu njuter jag så.
Av tröttheten i kroppen, efter att ha varit ute i friska luften i massor. Av vetskapen att barnen har det gott. En sovande, en nyäten. Och så njuter jag av den där känslan som infinner sig när man varit själv i flera, flera dagar och nätter. Med snöyra, sjuka barn, småbarnslivskarusell och så vidare. Känslan av att klara sig utmärkt, trots att den där älskade mannen, han jag kallar för Min Bättre Hälft, lyst med sin frånvaro. Känslan, av att klara sig…bara det att man absolut inte vill, eller behöver. Imorn kommer han hem. Åh. <3
Det här blev en smärre Lördagsnovell, ja. Så det kan bli.
Hoppas att ni har en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 11, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Träning
Fredag.
I morse efter morgonbestyren klädde jag på barnen, bäddade ner dom i syskonvagnen och så gav vi oss ut. På en vykortsvacker och nästan overkligt jobbig långpromenad.
Himlen var sådär ljusblå och träden dignade av snö. Älskade grusvägarna, numera täckta av snö, var sådär lagom oplogade. Och jag slet lite som ett djur för att ta mig runt, det ska jag erkänna. Men det var ändå en så skön tur och vi hade ju inte bråttom liksom, så det fick ta den tid det ville;
Bjossan myste bland filtar och snuttetrasor.
Lillan likaså. <3
Sen fortsatte dagen med lunchfix, pusselbyggande, ett överkroppspass för morsan, lite tillpiffande för densamme och sen kom Mormor och Morfar. Och hämtade Storebror och hans lilla jag-ska-till-mormor-och-morfar-och-leka-lite-medan-mamma-åker-en-sväng-till-stan-packning…
Så i eftermiddag har han varit i lilla byn och jag och Lillan, i stan tillsammans med Storan.
Det var makalöst vackert när jag lämnade gården. Kändes småfestligt också, att åka iväg på en liten fredagstripp. Och nu är det kväll och vi är hemma igen och jag behöver inte mer än några timmar borta, för att jag ska njuta så ohyggligt, över att vara hemma igen.
En liten hälsning från oss, alltså. Idag har det varit en bra dag.
Önskar er en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 10, 2016 | Mammalivet
Högen av spelböcker och noter på pianot, som överst bär lilla karusellen i trä.
Nu är det kväll.
Hästarna har stannat. Tonerna har tystnat. Likaså barnrösterna. Gråten och skratten. Orden och jollret. Det är så tyst.
I rummet intill ligger två utslagna stjärnor bredvid varandra och sover. När dom somnat, gick jag ut från sovrummet och gjorde vad som kändes som Världens Lyx (tog en varm dusch), och kröp sedan in i mjukaste stassen. Strök sista kuddfodralen som tvättats idag och tänkte att; det är inte klokt, alltså. efter en sån här dag. som känts som typ tre. så, bara dom somnat och mamman andats för sig själv i några sketna minuter. då är dom där stunderna från dagen, dom som var mer än mycket tålamodskrävande. som bortblåsta! det enda jag minns är skratten, orden, kramarna och stunderna när hjärtat bubblar av kärlek. och jag längtar redan till dom vaknar igen. <3
Mammalivet.
Nu ska jag vila en stund, i nystädade hemmet, innan jag också kryper ner i den där renbäddade sängen.
Mammakroppen känns mör. Snön var tung som bly idag. Jag klappade händerna när min Räddare i Nöden kom och hjälpte mig med en del, med traktorn. Jag blev nog slut ändå.
Ibland är det tröttsammare än andra dagar. För det mesta tycker jag att det går som en dans. Men som idag. När båda barnen är småsjuka och snön vräker ner och snöar oss inne om vi inte går ut och bökar bort den. Och dagen bjuder på en drös krävande situationer, av olika slag.
Då, ja då känner man att man lever, helt sonika. Men jag är glad. Att jag orkade. Alltihop. Inte tappade det. Tålamodet. Eller snön, för den delen. Utan kämpade på.
Och så är jag glad. Över att jag lever. Bara en sån sak!
Och glad. Över att dagen, avslutades med de vackraste orden jag kan tänka mig; Mamma? Jag älskar Dig.
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | nov 10, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Tävling
Hej i torsdagen!
Vilket vinterlandskap vi vaknade upp till i morse, jag och barnen.
Vi myste under täcket lite extra och morsan mumlade Tack Gode Gud för att vi inte ska någonstans med bilen idag, och tack för att pappan kom fram precis som önskat igårkväll. Bara han är på plats så känns alltid allt bättre. Det är den där oron jag har, när han är ute på vägen, som är den jobbiga. Jag är ju så rädd om honom, liksom. Mitt Alltochlitetill.
Och medan snön ihärdigt fortsätter att falla, har vi ätit frukost och haft morgonlek för både katt och barn.. allt mitt bland dammsugare, sängklädeslösa täcken och kuddar och en drös mattor på hög, som viskar om helgstädning.
Och någon liten, men ohyggligt älskad, har precis hjälpt mig att lotta fram en vinnare i senaste veckans tävling tillsammans med Ekokul. Tack alla ni som varit med och tävlat! Precis som S, skulle jag ha velat dra alla lappar och sagt grattis till er allihop.. men nu finns det bara ett presentkort att lotta ut.
Och vinnaren är……
M a j a !
Du väntar mail med finfint presentkort hos Ekokul! Grattis!
I övrigt är det full fart här hemma. Som ni förstår är Bjossan hemma från Föris idag också. Piggelin, men ändå lite för krasslig för att leka med små vännerna i full fart. Det är den där dryga, arbetsamma hostan, som stora delar av minibefolkningen dras med just nu. Lillan också, mao.
Så, vi har torsdag alltså.
Moonbootsen måste definitivt på sedan för att skotta gården så pass att jag i alla fall kommer ut med Pärlan (enligt S; Mammas rejserbil) i fall det behövs. Jag var ute för en stund sedan och bäddade ner Lillan i vagnen och passade samtidigt på att sopa bron och skotta lite framför. Blev svettig av bara det.
Just nu har jag det lite såhär;
Lyssnar på tvättmaskinen, sörplar kaffe och samlar kraft inför dagens städrace. Minimannen säger att ”en annan stund kan jag göra det! ” när jag frågar om han kan hjälpa mig att städa..
Fin torsdag till er!
Lillafrun
.
av Emmeli | nov 9, 2016 | Jag och M, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Titta!
Så himla mysigt med ljus på bron, visst? Att dom är hittepå och därmed helt ofarliga att både somna och åka ifrån. Och dessutom kan tändas och släckas inifrån, med hjälp av den där lilla kontrollen. Det, är så genialiskt att man får dåndimpen, jag vet. Köpta hos min vän Clas Ohlson, såklart.
Och ja, Dagens Muntergök. Glada lax. Optimist. Solstråle. Det är jag, det! Fast precis tvärtom, alltså.
Många saker som spelar in, allt ifrån vad som händer i min egna lilla värld, till vad som händer i den stora, som vi alla rår om. Angående den där lilla världen, så är det ju såhär ibland. För det mesta är jag den där glada optimistiska, men jag har självklart andra sortens dagar också.. som idag! Jag är ingen robotmänniska, liksom.
Mitt i buttriga dagen, så har jag ändå haft en fin dag. Det bästa; att S inte hade lika hög feber som i natt. Det där träningspasset tillsammans med Storan som gjorde att det rann svett om oss. Att mysa med Lillan på sofflocket i köket. Att gå den där snöstormiga promenaden med både min egna familj och delar av den större. Lekstunden med alla fyra inne i Lekrummet. Att vi drog till med onsdagsmys och sån där färskisköpespizza som bara är att gräddas och som säljs ibland på vårat ica, till middag. Att jag är så himla kär i min man. Att han vände om två gånger för att ge mig några pussar till innan han sedan åkte iväg . Typ så.
Något genialiskt. Och Dagens Muntergök. Just så.
Ta hand om er alla ni!
Och kör försiktigt i snöstormen ni som är ute på vägarna! (Hujedamig, jag haaatar tanken på bilkörning i kombination med snöoväder. Ja, precis. Det är just det som grävt i min mage hela dagen..att Han skulle ge sig iväg igen. Nu bara väntar jag på att timmarna ska gå och att jag får det obligatoriska ”framme! <3”. ).
Lillafrun
Senaste kommentarer