av Emmeli | nov 9, 2016 | Liten två år., Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Kläderna låg förberedda i minsta detalj.
Familjen var taggad.
Päronen också lite oroliga, anande, för att det ju faktiskt skulle kunna bli hur kaosigt som helst.
Plötsligt kom dom också på; helskotta, det är längre till Fotografen än vi trodde! och det blev precis hur bråttom som helst. Morsan ställde snabbt in lunchporslinet i diskmaskinen och såklart sprack ett glas i tusen bitar. Alla hann genom dusch och bad. Sista fönsterkarmarna för dagens målningsmål hanns med. Det där som gör kinderna rosiga på en mamma, tappades i backen. Men puh. Alla hann med nöd och näppe igenom ytterdörren utan svansarna emellan. Vi kom iväg.
Barnen somnade, morsan rosade kinderna i bilen med det där som förvandlats från kaka till pulverform, snön yrde och dryga timmen senare var vi framme.
Sen börjades vad vi taggat så för; Att föreviga Stora Lilla Familjen.
Han som stod lite som Karlsson på taket, i sina nya snyggbrallor med hängslen på. Med leende Lillasyster i finklänningen, beredd bredvid. Han, gjorde det så maaakalöst svårt för oss. Svetten lackade på mig och mannen och ingen muta i världen kunde få den där darlingen på fall. Älskade S, du är verkligen en helt ljuvlig Miniman som charmar hela världen. Men maaaj gadd, vad du kan vara tjurig ibland!
Mitt i allt stod han och sjöng Var bor du lilla råtta för full hals, liksom. Kära nån.
En av våra två stjärnor var desto lättare att samarbeta med, så det hade ju definitivt kunnat varit ett snäpp mer klurigt. Men det räckte, med vad vi redan hade, om jag säger så. Efter att ha varit där maxtid så åkte vi från familjefotograferingen som fyra stycken flämtande, svettiga, rödblommiga, halvvissna julgranar. Ni vet, när man pimpat julgaranen precis innan julafton och den är så vacker. Men efter julerycket, då är den bra risig och inte alls så fancypancy? Precis så.
Helt tomma i huvudena var jag och mannen. Tittade på varandra och kunde inte annat än skratta åt spektaklet. Hungriga hade vi hunnit bli igen, så vi drog till Stora Staden där ganska nära intill. Gick på mysigt fik, varpå vi såklart hördes, syntes och bredde ut oss allra mest. Jag och M testade en gång att liksom sjunka lite genom jorden och låtsas att vi var där på tumis… men det funkade ju inte såklart…
Föräldrarna försökte hälla i sig kaffe för att få någon slags nytändning av energi. Förgäves. Medan tvåochetthalvtåringen rymde och rejsade genom fina fikabuffén och höll på att plocka på sig både det ena och det andra.
Vi drog vidare för lite inhandling till årets julkalender, en sväng till blågula varuhuset för lite minishopping. Och så bara en drös timmar, där vi egentligen lika gärna hade kunnat åka hem, eftersom vi inte fick det minsta uträttat. Hå hå, vilken dag alltså!
Vi ramlade innanför dörren i mörka kvällen. Tände ljus, packade upp och njöt av att vara hemma igen efter vad som kändes som en heeel evighet borta. Vissa slängde sig i storsängen och somnade på stört. När jag och mannen la oss senare, kände vi hur lillvännen blivit tvärfebrig.. och kanske gav oss förklaringen till sitt mycket för-päronen-utmanande humör under dagen.
Efter att pärsen från dagen lagt sig lite, kände jag och M oss bara så tacksamma. Världsligare saker än ett ohyggligt kaos under en familjefotografering. Pjåskigare kan det inte bli liksom! Vi kände oss istället bara Tacksamma. Tacksamma, över vår alldeles egna lilla Taikonsfamilj. Att vi faktiskt har en familj. Varandra. Levande, i allra högsta grad.
Idag vaknar vi till vad jag tror är onsdag. Världen känns upp och ner. Eller hur?
Men här hemma på gården är det frid. Bredvid mig ligger katten och sover, inne från Lekrummet hörs en pojke som kvittrar fram i monolog. Piggare idag, mao. Men ändå hemma från Föris, såklart. Mannen förbereder uppdrag, Lillan sover ute i snöyran. Jag ska strax möta upp Storan för ett pass i Gympasalen. Precis vad jag behöver denna onsdagförmiddag.
Ta hand om er, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | nov 8, 2016 | Emmeli funderar, Köket, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Alltså, så plötsligt den kom. Vintern!
Och, så himla mysigt det är! Det blev så ljust, ombonat och den där bomullkänslan, tystheten som snön för med sig, älskar jag.
Snöyra. Fasligt nipperframkallande för Hemmamys- och pysselknarkare som jag. Särskilt när man kan starta vardagsveckan sittandes i kökssoffan med varma ullfilten runt sig, en bäbis varmt nerbäddad i vagnen ute på bron och med en pojke iklädd sitt sprojlans nya merinoullställ. Och liksom bara ta dagen med ro, låta snön yra bäst den vill. Men jag förstår att det inte var allt för roligt att ta sig iväg på jobb och så (sånt, som jag typ knappt kan stava till i dessa HemmaMammatider). 
Pappan var hemma igår också så vi hade dessutom en världslyxens måndag, med alla hemma. Pyssel för stora och små. Mamman gjorde lite Vinterfint även inne. Pellisarna fick till sist flytta bakom gardinerna (i november, liksom!) och in togs nyknipsat enris. 
Jag tycker om att gå till linneskåpet eller det där köksskåpet fullt av krimskramsporslin, för att sedan byta ut småsaker här hemma. Ta bort en kuddfodral för att byta till ett annat. Ställa bort en ljuslykta för att ta fram en annan. Eller bara flytta om lite. Påtande som faller sig naturligt med årstidernas skiften. 
Ställa blomman på annat ställe. Byta somriga doftpåsen mot den som doftar Winter; Mjuk vanilj. 
Vinterkök.
I övrigt fick vi många bra saker gjorda igår. Sånt där tråk, men som är skönt när det är gjort. Bland annat så städade jag ur en stor garderob som varit Helt Och Hållet Kaos. Vår stora garderob full av träningskläder och alla redskap. Plus en herrans massa annat som av outgrundlig anledning också hamnat där. Pojkarna tog tag i stora skåpet i köket som vi har all sortering i, drog iväg på byn och sorterade. Och med ens hade vi två sköna tråksaker gjorda.
Så fick vi besök av barnens Morfar och Moster och stannade upp eftermiddagen med lite mysigt tunnbrödsfika. Sånt sitter aldrig fel! Vinkade sedan hejdå, varpå jag och Lillan gav oss ut i snöyran för en långpromenad i skymningen. Helt galet vad det yrde och jag trodde typ aldrig att vi skulle komma hem. Men det gjorde vi. Den ene sov-varm, den andre svettig och med hettande kinder.
Jag och mannen gjorde sedan något så ovanligt som att träna tillsammans. Förut tränade vi nästan alltid tillsammans, men av lättförklarliga skäl blir det inte lika ofta nu. Ack så roligt när det sker! Barnen var med också, såklart. Minimannen med sina klockrena kommentarer ; ”Men hur gååre, mamma?” ,”Kom igen. Lite till. Du klarare!” . Och Lillan, sittandes i babysittern. I full färd med att glo ut sina, vad hon då nog skulle kalla galningar, till päron.
Jag tog tidig kväll med barnen. Dom där två älskade snorungarna som verkligen åkt på Snuvan, båda två. Den linoljedoftande mannen pussade mig godnatt långt efter midnatt, efter att ha varit uppe på vinden och jobbat. Duktiga M.
Så, så kan man starta en snöig novembervecka. Typ på bästa sätt, om ni frågar mig.
Lillafrun
av Emmeli | nov 7, 2016 | Emmeli funderar, Pyret 4-6 månader, Tävling
Måndag och början på en ny novembervecka!
Vi kickar igång på gulligaste och peppigaste viset; med en liten bäbisflicka som ligger och nyper sig själv i småtårna.
Happy Baby Pose,
-äkta vara!
Och vet ni. För sisådär kanske fyra år sedan. När vi bodde i Norrnorr, alltså. Och inte alls var päron ännu. Då, kunde inte jag, eller M för den delen, hålla oss från att köpa det där bebbeplagget. Vi var bäbissugna redan då och köpte lilla stickedressen och önskade att en liten stjärna någon gång skulle ha den på sig. Minimannen kände inte riktigt för den.. eller hur det nu var… Men nu, ligger hon där, lilla flickan. I finaste stickade dressen, som gör mig varm i hjärtat och väcker gamla Piteåminnen. Vi hade fasligt fina år där uppe. 
Så konstigt att tänka, att dom människor vi träffade varje dag. Ja, levde tillsammans med. Att vi nu är så långt ifrån varandra. Att dom inte ens hunnit träffa lilla Juniflickan ännu. Inte hört när S sjunger Var bor du lilla Råtta, eller när han säger ”säälvklat kan ja göra de”… Livet, med alla sina kapitel. Jag njuter av varenda ett. Allt har sin tid. Den här morgonen njuter jag av att vakna i vårt hus, med snön som yr utanför. Sörpla kaffe och klappa spinnande katt.
Och så påminnelsen;
Tävlingen som pågår här inne, avslutas imorn. Så lite utav en sista chans har ni nu, att vinna det där inför-julen-passande presentkortet hos Ekokul . Var med och tävla. HÄR!
Ha en fin start på veckan!
Lillafrun
av Emmeli | nov 6, 2016 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Mammalivet, Norra Drömgården
Mitt Gäng.
En som jag rullade framför mig och en som drogs bakom. Ett stadigt last, så att säga. Där i bild, när vi var på väg till skogen.
Rödrosiga kinder. Vintrigt!
Jo;
Under gårdagens tur försökte min kompanjon (Storan) få mig att förstå att det är fasligt fint med minigran. Jag höll med, men var fast beslutsam om att jag inte hade nånstans att ha en minigran. Tänkte sedan ”På hela min gård? Ingen plats…Knäppgök-jag”.
Såg också hur fint det blev hos Storan, så idag var det jag och kidsen som gav oss iväg, illhågad att komplettera gårdagens skogsfynd. För att sedan gå hem och börja pyssla och göra det lite Vinterfint.
Och det var Världsmysigt Vinterpyssel.
Bland mjuk sol och singlande snö. 
Busig kattunge. En herrans massa ris. En sovande bäbis. En liten pojke som hittat kaffepanna i gårdshuset. 
Och så lite mossa och lingonris.
Allt som allt, mer än fint.
Nu har vi bott här i snart ett och ett halvt år, men jag känner mig fortfarande nykär. Våran älskade, gamla, gamla Drömgård.
I övrigt har den här dagen innehållit en hel del klater också.
Den där spegeln som for i backen i morse satte ribban liksom.
Ett exempel på klater-utdrag från dagen; jag visste att Lillan skulle vakna när som helst, men att jag nog skulle hinna med en kaffekopp innan. Skulle bara ta lite mjölk i kaffet och sedan sätta mig ner en stund, tillsammans med Bjossan. Då liksom stuper jag med kaffekoppen på väg in i kylskåpet och både kaffe och mjölk regnar i hela kylen. Kul. Nystädat kylskåp och allt. Men det var bara att torka upp, såklart. När jag väl torkat bort allt, då vaknar Lillan. I och för sig var ju det lite tajmat när jag tänker efter.
Nytt försök. Sätter oss i Salen. Ny kaffekopp. Ammar och kramar samtidigt en kramsugen Bjossa. Och så den där bortglömda koppen på bordet som förvandlads till kallkaffe, och som någon i nästa sekund råkar hiva ner på golvet. Åhå… Den vita ryamattan, och allt på kistan, den vi har som bord. Allt, dränkt i kaffe. Hellskotta, säger jag. Varpå Minimannen spontant säger Stackas lilla, mamma… lagom till att jag bökat bort allt och formligen knuffat in mattan i tvättmaskinen (stackars tvättmaskinen), så var det dags för middagslagning. Till en början hade jag hjälpreda. Men så försvann den hjälpen. Hittade honom sovandes i fotöljen. Aaalldeles för sen sovstund. Var tvungen att väcka honom.. vilket tog en stund. Så den där falukorven i ugnen, blev såklart småsvart på toppen. Jo,jo..just så, ja.
Nu är det kväll. Alla är mätta. Diskmaskinen jobbar på och lugnet har lagt sig. Det känns som att vi har en stund som inte kan gå så himla fel (borde man kanske inte säga..). Vi hänger i Salen och ser på Bolibompa. Jag bad nyss Bjossan om en tjänst. Kaan du hämta den där blå leksakshanden som är i Junis babysitter i köket? . Varpå S tittade på mig med farbrorblick, lite kisande och varmt leende. Suckade. ”hhh…seklaat, jag kan hämta den, mamma!” .. så pös han i väg och smånynnade samtidigt. Hörde hur han sökte där i köket och kvittrade ”det ska jag fixa!” och nästa sekund var han tillbaka. Meeegastolt över att ha kunnat slutföra uppdraget. Bästa Bjossan, alltså.
Fin Pysselsöndag. Med lite klater på toppen.
Hoppas ni haft en god söndag!
Lillafrun
av Emmeli | nov 6, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken vacker Allhelgonahelg. Där vi tänker lite extra på våra älskade som vandrat vidare men som ändå lever kvar i våra hjärtan.
Igår vaknade vi till Lördag, med ännu lite mer snö utanför fönstret. Jag vaknade av två pojkar som var omåttligt peppade. Det är så roligt det här med att vara päron, allt i livet får liksom ännu en dimension. Som det här med snön… det är ju bara helt makalöst mysigt…för att lillvännen tycker det!
Vi hade innemorgon, fick mysigt besök av Min Moster M, för att sedan ta oss ut hela familjen. En mycket efterlängtad premiärtur för denna vinter;
Någon var mer än lycklig.
och ville åka igen och igen och igen.
Finaste pojken min.
Vi var ute hela familjen och njöt av det makalöst vackra vädret.
Där är vi, ja; Lillan och jag.
Vi stod på sidan och hejade på. Jag tyckte det kändes såå konstigt med täck-kläderna, tills jag kom på…senast jag hade dom på mig var jag ju preggo och allt satt lite annorlunda, om man säger så. 
Nöjd Morsa i ny vintermössa.
Sen drog jag iväg till Mäjadalen och mötte upp Storan för ett par timmar av skogsknatande. Skitmysigt, svinkallt, gapskrattigt och målet nått; att komma hem med lite en- och granris och några tussar mossa. Jag älskar verkligen att gå i skogen sådär!
Väl hemma hade pojkarna pysslat med en rad inför-vintern-sysslor; som att samla in leksakerna i sandlådan, bära bort gungställningen, sätta upp fågelbordet och stolpen för motorvärmare och sånt. Och! Sätta ner Julegranen i backen. Åh.
Minimannen hade sedan eftermiddag hos Farmor och Farfar. Lyxig tid för honom. Mannen passade på att dra upp på vinden och jag myste med lillan, längtade efter Storebror, drog av ett träningspass innan vi tre som var kvar här hemma, också gick iväg till Farmor och Farfar. För en så mysig och god kväll tillsammans. Dessutom occkså tillsammans med barnens GammelFarfar och hans gulliga M. Det är magiskt att se, generation ett och fyra, prata och umgås, sjunga Blinka Lilla så mina ögon tårades och tillsammans verka tycka att dom hade det så himla trevligt.
Vi gick hem i vintriga kvällen och dök ner i storsängen alla fyra. Jag menar, fem… Sallykatten också såklart. Och gärna en femte medlem om ni frågar henne. Råttan.. hennes gosedjur, alltså. Vi har en egen Taikonsfamilj nu. Känns förträffligt!
Och idag har vi söndag.
Vi myser här inne, tänder ljus och lullar runt i ull. En söndagsdammsugare är redan dragen då stora hallspegeln, modell alldeles för gammal och ranglig sedan länge, hade brakat i golvet. Puh. Småfåglarna äter så fort dom kan där ute vid fågelbordet som mannen satte upp igår. Minimannen har samlat alla favorittraktorerna och sitter med paddan och knapprar fram sina bästa traktorklipp på youtube. Han har fått börja ha paddan ibland, och det är helt galet hur fort dom där små parvlarna lär sig. Själv sitter jag nu och sörplar varmt kaffe efter att ha varit ute och parkerat Lillan på bron för dagens första långsovning.
Snön yr och singlar om vartannat. Det är ljust och vackert både inne och ute. Och vi har söndag. Helt sonika. Bara en som fattas, men han kommer ju hem igen ikväll.
Ha en skön söndag, ni med!
Lillafrun
Senaste kommentarer