av Emmeli | apr 11, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 3 år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Hej i tisdagen!
Vi hade en så mysig dag hos Morfars igår, jag och barnen. I vanlig ordning avlöstes den ena lekaktiviteten efter den andra. I lördags var det mycket Mormor-och-Sixten-tid, igår var det Morfar-och-Sixten-tid för det mesta. Då regnet öste ner och det bara var ett par få plusgrader, höll vi oss inne prick hela dagen. Jag är inte knusslig när det gäller väder. Men det där, var iiinte majjigt ett endaste dugg!
Pojkarna byggde modelljärnväg. Fraktade gott i vagnarna och S tutade med lergöken som lät precis som vilken tååågtuta som helst. Dom spelade gitarr och dansade.
S fick en storklocka av morfar som han spatserade runt med, stolt så stolt.
Och Mormor serverade godaste pannkakslunchen.
S och PappaMorfar spelade ishockeyspel och ”lagade mexikanskt” och sådär höll dom på… ända tills vi åkte hem på kvällen.
Själv cyklade jag skiten ur mig på gammcykeln, njöt av ljuvliga ljud (barnskratt och små konversationer liten pojke och morföräldrar emellan), myste med bäbisflicka och spelade på det där pianot hon en gång lärde sig första små låtarna på. En alldeles särskilt fin måndag. Dyrbart.
Och att få komma hem till vad som kändes som ett nytt kök, var smått magiskt. Har ännu inte hunnit fota så att jag kan visa er, men som jag sa till mor alldeles nyss; lugn, va lugn! Det kommer… jag har bara haft typ stressigaste morgonen och inte prioriterat min blogg ett endaste dugg.
..Morgonen ja;
Barnen gick inte, vilket dom annars brukar, att lyftas över sovandes igårkväll, utan vaknade båda två. Vilket gjorde att vi hade buskväll med två små vildingar som kvällsfikade och lekte och inte alls var trötta förrän lite för sent. Så i morse var det istället trötta små. Storebror, som är så kär i sin mamma, ville helst bara vara hemma idag. Och jag ville såå gärna bara säga att okej då, såklart du får vara hemma. Men då finns det andra darlingar runtomkring mig som säger att det inte är så smart att göra så…. nåväl. Det hela slutade med att pappan fick ta bäbisen och göra henne färdig för vilan i vagnen, och jag drog på mig jackan och fjällrävenbyxan, utanpå nattlinnet (!). Mössan på huvudet och sedan iväg mot föris med lilla pojken. För han ville absolut att jag skulle lämna. Jag krånglar hellre än lämnar han ledsen. Jag är sämst på det. Kan inte, helt enkelt. Så han lämnades oledsen, men mamman fick sedan istället megabråttom. Hellre det, faktiskt. En kvart innan jag och J skulle vara på bebbeträff, stod jag i duschen. Juniflickan anade ju inget, hon sov ju bara i vagnen. Men någon minut i, kutade vi ner på byn och ramlade in bland andra bebbar och mammor. Sådär med pulsen lite onödigt hög för aktiviteten och med varma kinder. Men J tog allt med ro… blev i vanlig ordning väckt där nere, eftersom det ju egentligen är hennes sovtid. Men sa inte alls något om det. Hon tyckte bara det var skitmysigt att träffa pyttevännerna, sjunga sångerna och leka.
Efteråt var det en trött liten tjej som bäddades ner igen och jag passade på att ta en skön promenad. Så nu är vi hemma igen och dagen känns på rätt köl. Skönt. Har lunchdate som väntar nu med jobbar-hemma-mannen!
Hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är måndag morgon och vi har Påskveckan här. Jag och barnen smiter hemifrån ännu en dag. Från påskpynt och renoveringsstök, till Lilla byn.
-Just nu har S sörplat kaffe-med-massa-mjölk-kaffe ur pyttliten kopp, tillsammans med Mormor och håller nu på att bygga modelljärnväg tillsammans med Morfar. Själv sitter jag i mina pärons finsoffa, framför en sprakande brasa. Just uppassad med en macka och kaffekopp. Här finns det inte risk att gå hungrig, ens en sekund. Lilla Mamma och Pappa. <3 . Juniflickan har precis somnat i vagnen ute på altanen. Jag är smått avis på henne. Som får ligga där bland varma fårfällar, i friska luften och med regnet smattrandes mot taket sådär sövande. Aptråkigt väder, men regnet låter ändå vårigt på något vis..
…
Jag är så himla trött idag. Hittills har jag varit oväntat cool när min Brandisman drar iväg på larm. Som i lördagsnatt, cool fru. Men igårkväll. Inte cool fru. Så den där spa-stunden byttes ut mot tok-oro-stund. Men till sist kom han hem. Med sot på nosen och så välkommen hem att det inte var klokt. Och sen har vi sovit gott i natt.
Morgonen startades tidigt. Med lite för lite sömn i undertecknads kropp. Jag behöver ganska mycket sömn. Mycket mer än den där skäggige alltså. Han var uppe före mig idag och har startat sin hel-lediga vecka med ännu mer gårdsjobb. Underbart med Vackerpappan hemma en hel vecka (!!!). Jag och barnen vaknade tillsammans strax därefter, petade i oss frukost och packade lilla över-dagen-väskan. Och så åkte vi alltså hit, till mor och far, idag igen. Tänk sån lyx, att vi kan göra precis så.
Hemma på Drömgården pågår roligheter. 
Fast efter helgen, som varit så fylld av hjärteont…så känns det, som ju alltid känns roligt men världsligt, än världsligare. Men vi uppmanas att fortsätta leva vidare. Inte bli rädda. Det är inte lätt. Jag är nog det alldeles perfekta bli-skrämd-offret.
Ta hand om er och ha en så god start ni bara kan på denna Påskvecka!
Lillafrun
av Emmeli | apr 9, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Det har varit en lugn och skön söndag här hemma på gården.
Söndagssysslor av olika slag, men i sånt där skönt tempo. Tvättmaskin och diskmaskin som jobbat på. Vilka lyxmackapärer! Prick hela gården är snöfri. Poff sa det så försvann det sista. Och det är liksom en värme i luften som bara viskar om varmvår. Men det är fortfarande massa, massa aprilväder kvar att vänta det vet vi.
Storebror och mamman har söndagsbakat lite.
En Solskenskaka fick det bli. Eller Sylviakaka som jag tror att den egentligen/också heter (?). Som vi såklart satt ute på Gårdshustrappen och provsmakade, i solskenet, till kaffe förstås.
Inte äckligt alls…!
S ringde efter sin favoritgranne; Farfar. Som också kom förbi. Bra läge för mig att få tacka för igår också. Mannen och Svärfar jobbade ju på hela dagen här hemma, medan jag och barnen var iväg på myslördag hos Mormor och Morfar. Ett köksfönster är nu på plats och det blir så fantastiskt fint. Kan liksom inte låta bli att bli alldeles pirrig i magen av tanken på hur det kommer att se ut efter imorn, när det största pespektivfönstret är utbytt också. Älskade gård, alltså. På väg mot sitt riktiga jag.
Det bekommer mig liksom inte att isolering sticker ut, att det är en sådär tre väggar och typ inte alls så jättefärdigt. Jag ser bara det vackra, solgula kakan, i solskenet som silar in mellan vackerspröjsen. Åh.
Och som sagt, det är ganska så stökigt här hemma nu. Men sånt här stök är peppigt, tycker jag. Det blir ju något bra utav det liksom!
Storebror och Lillasyster.
…
Den skäggige, sonen och Svärfar drog sedan ner till Minimannenälskat place (brandstationen) i eftermiddag medan jag var hemma med Lillan. Hon sov till en början och jag passade på att strosa runt på gården lite och slänga lite ris och så vidare. J var sedan med mig inne. Vi småstädande och tvättfixade lite och påtande med blommor och röjning här och röjning där. Det finns att göra, om man säger så. I ett skönt inte-bråttom-tempo är det ju bland det bästa som finns tycker jag; att påta på hemma. Såklart hade vi sån där ljuvlig stund på kökssoffan också; ammemys och gosebäbis vilandes på mammans mage.
Ikväll har M hållit på och sågat fasad så det dånat här inne och ska nu skrapa två fönster (8 bågar, mao) fria från målningsspill (jopp.. varendaste fönster tar typ en halv evighet att få klart, men vi blir upp över öronen nöjda och har bra timpenning…sett till om vi skulle köpt dom färdigt penselmålade med linoljefärg. För det är precis det vi vill ha. Det blir så hiimla vackert!). Jag har vevat på med tvätt och just nattat gullrumpor. Nu väntar mama-lyx med ett litet träningspass (bara core får det bli. skönt!) och hemma-spa. Fett nice.
Hoppas ni alla också haft en fin söndag. <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 9, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 3 år., Pyret 7-9 månader, Träning
..När det blev den där lördagen vi längtat till, särskilt jag och mannen alltså, och vi visste att det skulle vara prick omöjligt att vara hemma. Jag och barnen, menar jag. Ja, då tog jag våra småttingar och packade dom och tusen pinaler, in i bilen för att sedan åka till Lilla byn och ha Världens Mysigaste Lördag där.
Vi ramlade innanför den där dörren och möttes av två älskade famnar. God lunch. Och kanske livets godaste bullar. Mamma hade liksom gjort nån hitte-på-variant. Mellanting mellan vanlig vetebulle och wienerbröd. 
Man glömde all världens hemskheter under den kaffe-och-bulle-stunden. Himmelskt, mao.
Sedan avlöstes den ena lekaktiviteten efter den andra. Treåringen njöt.
I trappan hördes Alfonsläsning från två älskade. 
En sån där stund där även den här mamman njöt minst lika mycket som Minimannen. Jag satt där i tystnaden och vilade ett slag, sörplade kaffe medan Lillan sov och Stora barnet hade full uppmärksamhet av en högt älskad Mormor.
Och efter Bara-knyt-med-Alfons-läsning.. så blev det såklart knytfest därefter!
Och så pärlplattades det.
Och chillades i finsoffan. Någon gjorde det med stil! 
Och det var just småpåskat här och där. Mamma och Pappa har det så fint, tycker jag. Inte konstigt att man själv blivit en mys-knarkare… 
Den där burken funderar jag allvarligt på att sno. Debut som snattare. Känns lagom kriminellt.. i sitt eget föräldrahem.
Lillan satt och kikade hockey med Morfar, samtidigt som hon gjorde en utav sina njutar-sysslor; tvinna lilla håret. Samma sak gör hon med sin mor när hon ska sova. Därav min vackra stubb-lugg. Vem tusan vill INTE ha en stubb-lugg kommen av en älsakd Juniflicka!? Nä. Tänkte väl det.
Jag var ute och kutade också. Passade på när kidsen hade sällis. I farten kikade jag åt mina bästa tussilagoställen och fann en darling, minsann. Den fick följa med hem till mor. Det kändes precis som när jag var 6 år och gick i Lilla-byn-dikena och letade och fann dom där solgula underbara vårtecknena för att sedan ge till någon jag visste skulle bli glad. 
Jag var inte så värst pepp innan jag sprang. Men ville ändå passa på, ju. Och som alltid; skönt när jag väl var ute och dubbelt-upp-skönt när jag väl var hemma.
Så blev det kväll och mamma-lagade middagen var i magarna och vi alla var trötta. Pärlplattan var färdigstruken och Torehunden gäspade stort.
Då kramade vi dom där älskade, älskade människorna hejdå. Sa love you och susade iväg.
Och så var det sådär fantastiskt skönt att komma hem till gården till kvällen, bädda ner det sovande storbarnet, busa lite till med minstingen som sovit en gång för mycket under dagen och var på riktigt bushumör och till sist somna i en varm trasselhög i storsängen efter en lördag. Som var himla god, med en massa vemod från dagen innan som skugga.
Lillafrun
av Emmeli | apr 8, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Liten 7-9 månader, Mammalivet, Stora Lilla Familjen
… En syn alldeles särskilt god just igår.
…
..Det var bara S och jag som satt där på Gårdshustrappan och fredagsfikade. Fåglarna kvittrade och det var visst en lite extra bra fredag. Tills den fruktansvärda, det-får-bara-inte-hända-nyheten nådde oss. Jag försökte febrilt få tag på en älskad. Vilket jag också fick. Hon visade sig ha varit mitt i bland allt, bara gatan bredvid just precis då det hände.
Medan mamman kände sig som ett asplöv, fortsatte ändå Treåringen att tjata om äppeljuicen till det där fredagsfikat vi ju höll på med. Livets kontraster. Världens kontraster.
Här hemma på Drömgården är det tryggt. Vår lilla värld. Och det är med den största tacksamhet.
Men världen utanför? Lämnar så mycket kvar att önska. Jag tänker så på alla som riktigt nära har drabbats. Det finns inga ord som kan trösta. Men vad vackert är, mitt i allt elände, är den starka, starka kärlek som bara lever ut sig med värme, omtanke, handlare som skänker mat, människor som erbjuder husrum och skjuts och hjälper varandra så gott det går. Strider mot hatet, genom den sanna, Kärleken.
…
Den där synen av mannen och barnen som möttes i dörröppningen igårkväll, var fantastisk.
Och att samlas vid middagsbordet. Vara mitt i syskontrilskande. Sitta och trängas alla fyra, i samma finfotölj. Titta på Ronja Rövardotter. Och bara vara nära. Det var precis vad vi ville, och så gjorde.
Den där fredagen i april, när världen blev helt upp och ner.
Ta hand om er alla ni.
Lillafrun
Senaste kommentarer