Att lämna en tätt sovande trio i Storsängen. Ge sig ut i en solig, alldeles lugn morgon. Springa, flåsa, svettas, fundera och bara längta tills jag kommer hem igen så jag kan få säga god morgon till dom där hemma. Att då komma hem, möta darlingar, svara på frågor som ”hej mamma! vi har sovit gott. har du springt i natt, eller?”. Få kramar. Både av människor och ett katt som i vanlig ordning är väldigt kelsjuk. Flåsa färdigt, genom att traska ut på gården en sväng. Med lilla saxen. Och med mig tillbaka, ha det vackraste och mest goddoftande lilla blomsterfånget jag kan tänka mig. Ett litet blomsterfång som betyder så mycket mer än ni kan ana.

Luktärtornas doft, fick mig att rymma från besvärligheter som rådde förra sommaren.

Det var inte alls en helt lätt sommar. Å ena sidan sagolik, vi hade ju precis fått en välskapt dotter och Lillasyster, så vacker att klockorna stannade. Men å andra sidan, hade vi en nära och älskad som mådde allt annat än bra. Hjärtat slets itu. När hösten närmade sig och M skulle iväg för jobb långt ifrån, kommer jag så väl ihåg känslan. Av att jag kände mig så slut. Redan innan han åkt iväg. Hur skulle det gå? Samma dag som han åkte, kom Storan till mig. Med största luktärtsfånget. Och det var såklart inte bara blommorna i sig. Utan också känslan att få luta sig mot någons axel. Pusta ut hos någon som lyssnade och förstod. Och där och då, bestämde jag mig för att nästa sommar, ska jag ha egna luktärtor. 

Nu är det ny sommar. Så mycket har hänt på ett år. Mina älskade ärtor har precis börjat blomma. Juniflickan mår som en Prinsessa. Hela hennes familj, faktiskt. Det känns som ni nog förstår, alldeles fantastiskt att inte behöva känna snart drar hösten igång och då börjar all vara-ifrån-varandra-tid. Vi uppskattar så och är så tacksamma för pusselbitar som lagts på plats. Och den där nära älskade, som förra sommaren mådde skrot, skiner som en nyponros.

Som ni förstår. Hela alltet, är något jag blir alldeles gråtlycklig av. Jag stoppar näsan i luktärtorna, andas in och känner tacksamhet. Så stor, så stor.

Ta hand om er!

Nu ska vi ha arbetssöndag och den ser vi så fram emot. Så skönt att börja kunna skönja ljuset i första brädfodringskapitelet. Och gårdagen, ja! Helt ljuvlig. <3 Berättar mer sedan!

Lillafrun