Jag smög alldeles nyss ut från sovrummet…
Barnen sover sedan en lång stund, men jag har bara suttit där inne. Och lyssnat. På vad som för mig är som den vackraste musik. Deras andetag.
Själv är jag grusig i ögonen, har linoljefärg i håret och tänker tillbaka på helgen;
Vi har gjort lite allt möjligt.
Vaknade till lördag med morgondimman ute på lägdan.
M och Svärfar drog igång en riktig sån där tolvtimmars-arbetsdag. (Det är så nära nu, alltså. Liten pyttebit midja som ska upp, foder som ska på, plåtar som ska skruvas fast och sista ribben som ska upp. Ett par lager färg på det.. och sen. Oj, oj, alltså… det känns som ingenting i jämförelse med allt vi gjort).
Barnen och jag var då iväg till Mormor och Morfar. För typ världens mysigaste lördag. Storebror hade cykeln med och fick cykla på bästa lekvägen på jorden. Den som jag själv är uppväxt med. Lillan passade på att sova extramycket samt charma till sig ännu en livets Mormor-bulle. Mamman njöt av Hemma-hemma-tid, njuta varm brasa, äta mamma-lagad mat och sånt. Förutom att få träffa päronen, fick vi också träffa Moster M, kusin H och barnens lilla urgulliga tremänning M. Och så var det himla lyxigt att få sticka ut och springa också. Vi somnade gott till kvällen hela familjen.
Och idag vaknade vi till söndag, storm och spöregn. Och något som gjorde mig så himla, himla ledsen, fast som på ett sätt ändå fick mig att tänka; ”det hade kunnat varit så himla mycket värre. Tråkigt, javisst. Men.. ja, nu är det som det är, tur att ingen kom till skada”. 
Det var en stor, stor gren som hade brutits av på vårt älskade äppelträd.
Såg så sorgligt ut inifrån, men när jag kom ut så kändes det knappt som att det märktes. Det gjorde det ju, men det var ingen katastrof.
Jag älskar det där trädet och hoppas att det ska få leva ett tag till. Det är minst hundra år. Häftigt, tycker jag.
Nu ser man huset lite bättre, och det tror jag att mannen är smyg-glad över, fast ändå visade han sig jämn på munnen i morse, för sin lilla frus skull. Gulle Han.
Vi har målat tillsammans idag, han och jag.
Barnen hade Farmor-och-Farfar-date vilket var längesedan nu så peppen var sådär total. Perfekt och mysigt på alla sätt. Jag och M kände lite sådär ”tillbaka-på-brottsplatsen-känsla”, av att kliva in i Målarverkstaden igen och börja måla bågar på nytt. Vi har inte börjat på vårt nästa års beting, utan målar färdigt den 2,30 m höga pardörr som ska sitta på gavelsidan, mot lagårn. Allt är ju förberett för den och så, alltså karmen sitter på plats men vi har valt att inte såga rakt igenom väggen för att det just nu inte riktigt passar med en dörr igenom när vi ju har våran säng mot den väggen. Men den ska förhoppningsvis inte stå där jättelänge till och då är det bara att såga upp hålet inifrån, den lilla bit som är kvar. Så det kommer helt enkelt till en början att se ut som en dörröppning utifrån, men inte inifrån. Skitsmart tycker jag. Så slipper vi såga i nya brädfodringen sedan, för att ta upp det där hålet i efterhand. En riktig M-och-Svärfar-lösning!
Nu är det bara duk för, på utsidan. Så det är dörrbladen som blivit målade idag… dom skulle bli målade under något passande tillfälle ”i slutet av sommaren”… ja, typ så blev det, ju. Efter det blev vi allihopa bjudna på himlagod Svärmors-middag, innan vi sedan traskade hemåt. Sån lyxkänsla, så.
Nu väntar jag in mannen som är ute för sista passet i snickeriet. Vi ska ost-och-kex-dejta i finsoffan. Känns som ett gott avslut på den här helgen. Som varit så fin, på många sätt.
Hoppas att ni har haft det fint, ni med. <3
Senaste kommentarer