av Emmeli | sep 7, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Vi började den här torsdagen morgonruffsigt.
Jag fick väcka ungarna innan det skulle bli för bråttom att hinna till Förskolan i tid. Vi lommade upp och stekte ägg och mixade blåbärssmoothie. En god start. Enda lilla (ap-stora) minuset, var att kaffet var slut. Äsch, jag klarar mig! tänkte jag. För att några minuter senare hitta mig själv i skafferiet, letandes efter nån jäädra böna att kunna mala, i alla fall!?. Icke. I nästa sekund försökte hon, hon som inte aaaalls trodde sig vara kaffeberoende, brygga om gårdagens gamm-kaffe. Alltså, förstår ni? Crazy coffee lady… det blev ju typ som te och var helt och hållet o-drickbart.
Därefter hade jag timmar där stora ungen var och lekte med småvännerna, gick i skogen och sånt mys (så himla fint föris och så gulliga fröknar, jag kan inte säga det nog!). Och Juni sov ute i vagnen (maken till trött liten flicka idag, alltså!). Ja, då hade jag bra tid till att röja upp hemmet. Alla sängar blev renbäddade och hemmet städades.
Jag spelade hög musik. Lisa Nilsson. En favo. Plötsligt var det bara som att trycka på en knapp. Tårar föll och jag satt där bredvid skurtrasan och grät. Så ledsen. För nä, den senaste månaden har inte alls varit lätt. Ni vet ju, att jag sagt att det kändes som hjärtat gick sönder där för ett slag. Att det ändå dag för dag blir bättre och bättre. Det blir det. Men att jag, som idag när jag bara hade mig själv som sällskap, kan känna mig så himla, himla ledsen.
Till lunch. När J fortfarande sov. Kom plötsligt mannen hem. Med två paket kaffe. En öppen famn. Och så serverade han sin småtrasiga fru lunch. Och nybryggt kaffe. Gav mig ännu en kyss. Och drog iväg igen.
Inga ord behövs. Han är bara bäst. Helt enkelt.
Allt kändes genast lite bättre. Särskilt när jag hade lilla pojken hemhämtad igen. Båda ungarna hos mig. Då mår jag som bäst. Än om dom stunderna också kan göra mig som tröttast. Men att vara trött av att ha varit så mycket EmmeliMamma jag bara orkat, det är liksom positiv trötthet. Vi mellisfikade och sen gick vi ut. Letade hösttecken (som flugsvampar och första fallna löven). Och så lekte vi kurragömma och sånt.
Och skrämde Vackerpappan när han kom hem (fast han hade såklart hört allt fnitter allt för väl) .
M lagade mat och beslöt ledig kväll. Så mysigt!! Jag stack ut och sprang. Med ett leende på läpparna många stunder. Fast absolut inte uppför den där för branta backen. Då var jag så trött. Fast ändå alldeles pigg, på något vis. Den där sköna, så högt älskade känslan, som träning ger mig. Med tankar sorterade och ny energi kom jag hem till min älskade familj.
Himlen drog sedan ihop sig. Till ett svart moln. 
Regnet kom. Och vi har mest dansat disco i Salen. Barn hade badat. Sagor har lästs. Lillan somnade i min famn. Så mysigt.
Nu ska jag smöra några tunnbrödmackor och tända en drös med ljus och bjuda den där Vackerpappan, som just läst Pettson och troligtvis sitter och halvslumrar själv, på kvällsfika. Drömmigt, faktiskt.
Ja, jag sa ju det. En alldeles vanlig. Och alldeles storlsagen. Torsdag. Med våra mått mätt.
Hoppas att du haft det gott idag, du med? Jag tänkte på en sak.. om det är så, att ni önskar att jag ska skriva om något särskilt som ni funderar över.. så tar jag mer än gärna emot förslag. Ni är alltid så bjussiga och lämnar snälla kommentarer och hjärtar och så, men känn er inte rädda för att önska inlägg! Det är bara roligt att veta vad ni är intresserade av. <3
God kväll och sånt!
Lillafrun
av Emmeli | sep 7, 2017 | Hemmets Utsida, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
En bild från igår;
Jag hade precis haft morgon med kidsen, promenerat med dom till föris och efter att vi vinkat av Storebror så traskade jag och Lillasyster vidare. Långrundan och Lillan somnade, enligt plan. Väl hemma klättrade jag upp på ställningen på en gång. Älskade Mamma och Pappa kom. Mor för att vara Juni-jour och far för att hjälpa mig att måla (tacksamt!!). Vi klättrade upp. Jag, lite, lite för högt först. Tänkte att jag ”växt” och klarade högsta höjden nu. Jag har liksom gått från att tänka ”aldrig i livet” om tanken att ens stå på ställning. Till att nu vara rätt fine med några meter upp. Men jag fick verkligen svindel där högst uppe. Hu. Så jag klättrade neråt. Och så målade jag och pappsen dagens beting. Vilket vi inte hade kunnat börja med igår om det inte vore för att M slitit som ett djur. Pannlampa nu på slutet och många, många midnatts-sena kvällar.
En andra bild från igår. Innan vi hunnit börja måla lager två.
Så fantastiskt skönt för oss alla att vi börjar bli klara med sommarens stor-projekt. Vi firade med lunch sedan som jag förberett sedan innan. Jag passade på att bjuda hem Storan också. Så mysigt att kunna det, liksom. Förra onsdagen bjöd hon mig på god lunch, och igår var vi här hemma på drömgården och umgicks. Klickade hem tullislökar och surrade. Lite kusinlek hann det även bli när småpojkarna slutat skola och Förskola. Att Mormor och Morfar hämtade från Föris var såklart en höjdare!
Alla snickerier är så fina som M gjort.
Det är helt galet vad han slitit med dessa väggar. En hel del hjälp från sin far (vi kan liksom inte tacka honom nog!), men så imponerande mycket på egen hand. Jag är så beundrande honom och hans kunnande, noggrannhet och tålamod. Jag, är prick hur less som helst just nu. Längtar såå efter att bli klar med dessa två väggar. Den första tog evigheter då den var nästan 10 meter hög och ja, bred också. Dessutom livets första brädfodring, alla beslut ska tas om hur saker ska göras och se ut. Den sida vi gjort som nummer två har gått i ett nafs i jämförelse. Längtar så efter att inte känna att varje minut vi kan hålla på, ska gå till brädfodring. Så har det inte varit under hela perioden, vi har haft ganska god balans. Men senaste veckorna har varit galna. Jag längtar så efter tillsammanskvällar, fortsätta med något lite mindre, mer snabbgjort, projekt här inne. Eller för tusan, vad sägs om en stund att bara vara? Det finns knappt på världskartan just nu. Men snart.
Det blev visst en liten sneakpeak på huset. Både jag och M längtar så efter att leta fram någon gammal bild från när vi flyttade hit och sedan nu snart kunna jämföra med nuet. Det blir kul. En morot att jobba för!
Ha en fin torsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 6, 2017 | Tävling
inlägget är i samarbete med personligalmanacka.se
….Anna Norberg! Grattis! Du väntar mail.
T a c k !
-alla ni, för att ni var med och tävlade. Är man det minsta opepp någon höstdag, så är ett tips att kika tävlingsinlägget för oj, så himla mycket mysigt det finns att hitta på under hösten! I vanlig ordning skulle jag vilja att ni allihopa vann var sitt presentkort, men som liten tröst har ni i alla fall 10 % rabatt, framtill 17/9, på allt ni handlar hos personligalmanacka.se ! Ganska så bra, ändå.
Rabattkoden är: L-ILLA-FRUN
Ha en fortsatt god onsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 6, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Strax innan Sommarlovet höll på att ta slut,
.. så pratade jag och Minimannen igenom vad vi gjort i sommar, vad som hänt, vad som varit det bästa och mysigaste och så. Enligt honom hade det bästa varit att ”vara med dig. vara kär i dig. krama dig. pussa dig”… tror ni att jag smälte till en blöt fläck och inte hade någon aning om vart jag skulle ta vägen då? Ja,typ så. Älskade lilla pojke.
Och självklart, var mitt första svar vad som varit det allra bästa; ”Att vara med dig och Juni. Och pappa. Springa. Äta smultron. Bada på Gotland. Äta våra egna sockerärtror. Och lukta på våra egna luktärtor”.
Ja, det har verkligen varit något utav bland det bästa på hela, hela sommaren. Kära nån, som jag uppskattat dom där himmelsdoftande. Nu är det på slutet. Fortfarande många blommor som poppar, men dom doftar mindre och mindre. Men det blir absolut en repris nästa år.
Och dom där små stunderna,
-att sitta på trappan och tugga på något gott, småfilosofera tillsammans med barnen. Det är så mysigt att det inte är klokt.
Något vi ju gör året om, men som varit lite sådär extrafestligt då det varit sommar och vi dessutom haft en liten odlingstäppa att norpa från.
Och det är absolut där, längst ner i trappan, som man ska sitta och äta. Fråga barnen, så får ni höra!
Än fast jag njuter av att det nu håller på att bli höst, att det känns så himla fantastiskt att kunna tänka framåt och veta att M inte kommer ha månader av jobb, där jobbet för det mesta är långt, långt bort. Att vi ser fram emot en höst och vinter, tillsammans. Jag längtar liksom till och med efter att få skotta snö. Jag tycker ju om det. Men det var inte alltid kul, vintern som var, när snön vräkte ner, vi behövde ta oss ut med bilen och försöka gasa ut från gården. Jag var själv med barnen, dagar i streck och enda lösningen var att skotta tillsammans med två små. Det var liksom inte alltid som alla hurrade, när snön piskade i ansiktet, om man säger så.
Men trots, med tanke på allt det mysiga som väntar härnäst, så längtar jag till våren och ny odlingssäsong. Mersmak, deluxe! Jag skriver redan små listor över vad vi ska ha likadant, vad som ska ändras och så vidare. Inte för mycket, så att det blir svårt att klara av med småttingar och så. Men lite lagom, som i år.. kanske bara lite mer. Någon blomsort till. Ännu mer morötter. Och såklart massor, massor av luktärtor! Drömmen vore ju också, att äntligen få tid till att göra i ordning den där Mormorsrabatten jag bara drömmer om… tror äntligen att jag funnit en plats för den nämligen!
Först ut precis nu, det är att handla hem några vårlökar. Såna som jag verkar vara ett obotligt fall för.. ja, ja. En av tio, är ju ändå en av tio, liksom. Och kanske för tredje hösten gillt, lyckas jag gräva ner dom lagom, att katten låter bli dom, att det inte trampas som allra, allra mest ju där och så vidare.
Att njuta av nuet och också se fram emot vad som komma skall. Det är en förbenat god känsla.
Ha en fin onsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 5, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Ännu en vecka är igång!
Igår hade vi hemmamåndag barnen och jag, massor av lek både inne och ute. Och morsan var med mitt i hela tiden, vilket barnen älskar. Och jag med. Fast ett tu tre hittade jag mig själv på golvet, sovandes. Hoppsan. Visserligen en liten minut eller tre, men ändå. Tydligt trött mor, ganska så livsfarligt med en ettåring som är prick överallt just nu. Tur att allt gick bra. 
Så roligt att se hur syskonen leker mer och mer tillsammans.
Darlingar.
…
Förutom att leka, så gjordes knappt ett skvatt annat. Förutom evighetsgörat jag i smyg faktiskt tycker är mysigt och som aldrig tar paus (tvätteriet) och så matlagande förstås. Men min höst-lista med många att-göra, den fick vänta. 
Till kvällen hade vi ännu en arbetskväll, där alla hjälpte till på sitt vis.
Lillan hjälpte till genom att slumra i vagnen, mannen målade foder och skruvade på plåtar och sånt (hesteguuud vad mycket jobb vi har lagt ner på denna brädfodring.. och kära nån, vad jag längtar till vi är klara för i år!!) och Storebror var Storebrorsvaken en stund, iklädd sin arbetsmundering. Jobbade och fick åka traktor med en efterlängtad Farfar som varit i varmt land i en vecka. Ett kärt återseende för dom två bundisarna! 
Bundisarna och jag hjälptes åt att lasta gamla brädor och frakta ner mot lon, där vi (rättare sagt; PappaMorfar!) brukar elda bort det.
Till kvällen kröp alla ner i var sina sängar och har sovit som små björnar i natt.
…
Och idag är det tisdag. Just nu sitter jag alldeles eftersvettig och prick helt slut i kroppen efter ett träningspass ute på gräsmattan. Känner mig sådär mammalyxig och njuter så av stunden. J sover gott ute i vagnen och Storebror leker med sina småvänner. Dessutom är det en liten specialartisdag idag. Mannen checkar nämligen ut från jobbet tidigare (fasligt trevligt!) och kan därmed för en gångs skull hämta Storebror från Föris. Vilket pojkarna såklart ser så fram emot! Sen blir det Tillsammanseftermiddag i kombo med ribb-spikande. Vi jobbar efter vädret kan man säga.. i några veckor har det ju varit sådär überdåligt torkningsväder och alldeles augustifuktigt. Men nu är det torrt och bra och därför jobbar vi på allt vi kan för att kunna börja måla snart, snart. Det känns som en jättemysig tisdag!
Till kvällen tar jag kidsen, min antagligen då jätte-möra kropp och går långrunda så får barnen göra natt i vagnen. Så snickrandet får slamra på bäst det vill tills himlen åter är mörk.
Det är lite utav tisdagsplanen för idag. En lite piffigare tisdag, tycker jag! Och september? -Aj lavv jo.
Må så gott alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer