En så sagolikt vacker lördagmorgon.
Vi gör oss en liten packning. Det rostas mackor och sörplas kaffe. Vi klär oss varmt och är alldeles strax beredda att hoppa i Rymdskeppet för att åka till älskade vi inte hälsat på sedan i julas. Barnens Mormor och Morfar. Mina älskade Päron. <3
Vi har En Lördagsplan, alltså. Och jag tror att det blir hur mysigt som helst.
Hoppas att ni får en skön lördag, med sånt ni tycker om.
Hej från hallen!
Rummet jag på ett sätt tycker så mycket om. Med dom där vackra sidoljusen, överljuset och Drömdörren. Pärlsponten målad i grön umbra, alla vackra snickeridetaljer mannen gjort och helt enkelt den där känslan rummet ger. Av att hemmet är en bit, precis på det sätt vi önskar det.
Men å andra sidan, är det där rummet ju inte klart, alls. Alltså… nog för att det är lättskurat. Men golvet har vi kanske ingen förkärlek till i övrigt. Stör inte, funkar och så vidare. Men jag kan längta lite. Till vi lägger nytt golv, slår upp för ny trappa, river ner den gamla för bättre utrymme och förvaring och så vidare och så vidare.
Men som det ser ut nu, tänkte jag bjuda på idag;
Direkt man kommer in genom dörren. Kattmaten. En korg med barnens vantar, handskar, halskragar, mössor och så vidare. Sånt dom använder dagligen just nu, liksom.
Och titta! En utav mina absoluta favoriter denna tid på året. Primulan. Visst blir man glad!? Glad blev jag också, när gulle-Ica tagit hem efter önskan.
Förvaring. Förvaring. Förvaring. Det är min högsta önskan till framtidens färdigfixande av hallen. Kan garantera att det är fler småbarnspäron som önskar detsamma.
Men till dess så pusslas det och trollas. Och det funkar ju så himmelens bra, det med. Där ser ni var vi hänger overaller och jackor och så vidare. Vidare till vänster fortsätter det, fast högre i höjd förstås. Men det är så förbenat krångligt att fota där i trånga korridoren att jag skippade det krånglet.
Bakom mig nu är ju barnens Lekrum. Och framför mig, ett utav favorithörnen i hemmet. Med stolen och fällen. Junis stickade brallor. Och en alldeles ny Farmorstickad tröja till S.
Jag vet. Vi är förskräckligt bortskämda med hemstickat. Så lyxigt!
Där i fönstret står också en liten Primula och sprider Vårvintervackerhet. Sicket långt ord!
Där hänger också fotografier på mannen, mig och barnen. Och så ser ni nära vad vi har för strömbrytare. Vi har faktiskt inte bestämt oss om vi kommer köra helt på vita eller svarta i resten av hemmet. I hallen har vi vita. Men nu innan jul när vi drog lite ny el i köket, så provar vi svarta..
Väldigt snyggt med svarta också, ju.
Resten av det där möss- och tjockstrumpeförrådet, är i skåpet precis bredvid hall- och köksöppningen.
Junis favoritskåp. Hon älskar att klä på sig. Och där finns ju en uppsjö av mössor att välja bland, liksom.
Hallglimtar, alltså.
Och fredag, ju!
Soft morgon tillsammans med kidsen. Förresten vaknade vi 05 första gången.. av att för busig katt lekte med pojkes fötter och dagen började med skrikfest. Som tur var somnade vi alla om i flera timmar till. Fredagsfrukost. Jazz-spisande. En Morfar som knackade på och förmedlade Morfarkärlek en liten, men väldigt uppskattad, stund. En mamma har fredagsfysat och samlat ny energi. Så glad att det känns så mycket lättare nu med allting, än för ett par månader sedan. Att träna till exempel, har varit något som gjort mig mindre illamående, vilket har varit enda drivkraften att fortsätta. Men nu är det så mycket roligare igen. Ljuset gör sitt också. Självklart. Nu märks längre dagar både på morgon och eftermiddag. Jag knipsade av dessa bilder i ett ögonblick alldeles innan vi tog oss ut genom dörren för att skotta gården tillsammans. Skönt med friskluft. Innemys resten av dagen. Storebror är taggad på att Lillasyster ska nattas ensam ikväll, så han får vara Storebrorsvaken, äta choklad och se på Mandelmanns med päronen. Tycker själv att det låter förfärligt trevligt.
– i helgen ska jag försöka få tid till att börja svara på frågorna ni ställt i frågestunden. Så det finns fortfarande chans att kasta in en fråga där om man vill.
Precis så.
Torsdag idag.
Och typiska torsdagsbestyr här hemma. Ni vet. Extra mycket tvättande. Renbäddande. Omåttligt mycket diskande och vattensörplande för Juniflicka och Sallekatt. Helgstädningen. Med rosa trasa och älskad linoljesåpa. Då går det som hejsan. Alltsammans sköna sysslor när dagen började på fel sida. Bara hos mamman, tack och lov. En tur ute i snön till morgonen, spatserande efter vår lillväg. Det gjorde också susen.
Så längtar jag till vi ger oss ut igen och knatar iväg för att hämta hem liten Storebror. Han som pratar om ”Lillebror” varje dag och undrar om han har det bra där inne i magen, eller.
Snart helg, mao. Fast vår helg är inte av drömmigaste slaget, med tillsammanstid i massor alltså, då mannen har smågalna veckor nu. Men vi får i alla fall ses på morgnar och kvällar. Och det är ju ändå helgfeeling när det vankas fredag och sånt.
Har ni några trevliga helgplaner? Så roligt när ni berättar. <3
Alltså.
Morgon tillsammans med dom där två små stjärnorna. Följt av timmar tillsammans med bara den minsta. Vi degar, blåser högt i blockflöjten. Mamman tränar ett pass och efteråt följer mini-spa för flickorna. Att bada är bland det bästa som finns om man frågar Juni. Så äter vi lunch i lugnan ro, snön får vräka bäst den vill. Det är ljusare idag än igår, när det knappt blev dagsljus alls. Men det är fortfarande alldeles vansinnigt grått ute. Idag gör vi ett alldeles förfärligt mysigt undantag. Våra barn har alltid älskat/älskar att sova ute i vagnen. Men någon gång jätte-ibland, så bara måste jag få njuta den där stunden, nära. Där vi kryper ner under fluffiga rosa filten, läser en liten saga och sen bara ligger tätt intill.
Lillan sover så gott, så gott. Och jag lyssnar till det vackraste ljudet jag vet. Det som är som den ljuvaste musik för mina öron. Lugna, snusande andetag från en människa jag älskar så hjärtat värker.
Och medan Lillan sover, så drömmer jag mig bort lite.
Å.
Än om det är väldigt skönt, med vinter. Att all den där spirande och över öronen-nippriga tiden ligger oss framför. Att vi nu har tid att samla kraft och energi, drömma, planera. Förutom att det är gråväder nu, så märks det faktiskt redan av. Det där ljuset. Som kommer mer och mer för varje dag.
Men jo. Jag drömmer mig bort lite denna stund. Till nya fröpåsar. Solvarm jord. Värme. Skitiga händer. Både mina, och mina garanterade hjälpredor. Jag längtar efter att se det första lilla gröna komma ur jorden. Känna doften av basilika och luktärt. Jag bara drömmer om att få ha en sån där luktärtsvägg, i år också. Hoppas.
Snöfallet utanför. Ljudet bredvid, från en sovande Lilla jag älskar så. Med känslan av att tycka om det som är nu. Och ändå längta och se fram emot, det där som kommer. Att längta, längta, längta. Men ändå dra en lättnadens suck. Och njuta. Av att det är precis just nu, och ingenting annat.
Ta hand om er!
(Nu tänker jag klicka hem några fröpåsar. Sådetså. Och håll utkik, vettja. För alldeles snart dyker en härlig tävling upp här på bloggen! …. som kanske, kanske har med drömmarna ovan att göra..!)
Jomen, titta!
Så fort mannen kommit hem igårkväll, slirade jag ner på byn i stormen och köpte mig en så fin tullisbukett.
Mycket bra start på veckan! Utöver den där buketten också.
Så blev det tisdag och fyllt av dramakomedi till morgonen.
Dagen började med att jag kände å, nej. En sån morgon.
Där jag tror att jag ska svimma bara jag kliver upp. Blodtrycket är någon annanstans och hela kroppen är som sockerdricka. Såna morgnar hade jag några gånger med Lillan i magen också.
Mannen fick vänta hemma några extra minuter men jag hör ändå mig själv säga det är lugnt, åk du! Det brukar ju ge sig om ett tag.
Mannen är inte riktigt nöjd över att lämna sin fru som ett litet vitt korthus, men har ju fått ”order”…. han går ut genom dörren och in flyger katten. Och musen (!!!). Och frun som ju typ inte kunde stå, flyger upp ur kökssoffan och skriker genom dörren MAAARTIN!!!! EN MUUUS!!!
Så. Då vände den där skäggige om och in igen och försökte reda ut paniken i lägret. Det såg så förbenat roligt ut. Där Sallekatten och M, den sistnämnde fullt påklädd för att ge sig iväg ut i stormen för dagen, stod där, och jagade pyttemus, tillsammans. M stod med papperstussen redo och skulle fånga in lilla livet, när Salle enligt planen emellan dom båda, skulle skrämma fram den från skåpet.
Där sitter jag på kökssoffan. Sådär svimfärdig och illamående och försöker få i mig lite att äta för att höja blodsockret i alla fall. Ser hur dom där två pojkarna står som ljus, på knä båda två, så koncentrerade och redo…… medan den där lilla lilla musen bara spelar dom ett spratt och smyger iväg förbi dom och under nästa skåp… synen gav mig ett gott skratt.
Nåväl. Det blev tisdag till sist. Mannen kunde åka iväg och hinna i tid. HemmaMamman blev hyffsat människa, där hon satt i morgonrock och moonboots (för att skydda sig för den där jääääääättelilla musen). Jag fick tag på den lille rackaren på en gång sedan. Kunde snabbt släppa ut det lilla livet som nästan vinkade glatt åt mig där den kutade utför trappan och vidare i livet, ute i snöstormen. Ingen var gladare än undertecknad över att det besöket drog sin kos.
Sallekatten? ..Mycket snuvad min på honom.
Så, så kan en tisdag också börja.
När jag väl väckt sjusovaren S berättade jag om hela alltet. Varpå han på farbrorvis, med små grusiga ögonen och mjuka leendet sa; helt otroligt, mamma.
I övrigt stormar det jäkelen (som Gustav i Mandelmanns skulle ha sagt!) idag, också.
Mysa inne, pyssla, leka och spela sällskapsspel. Det bestod gårdagen mest av. Idag, en Storebror på föris några timmar. Vi här hemma har donat med lite olika; brottats med tvättberg, sorterat ut urväxta storlekar ur barnens klädlådor och tjuvlånat Storebrors radiostyrda bil och rejsat genom rummen med. Idag bara ville jag ut också, trots storm. Tung, oplogad, gaaalet stormig långprommis fick det bli när Lillan skulle sova.
Vips är det eftermiddag och mellishäng och alldeles strax middagsfix och kvällsruljans.
En alldeles vanlig tisdag mitt i livet, mao. Med oönskat besök som start på dagen. Jo, jo.
Senaste kommentarer