Julihärligt!

(inlägget innehåller två reklamlänkar)Något jag älskar. Är att gå kvällsrundan över gården. Vattna. Knipsa skruttblommor. Andas. Och dofta.

Nu är belöningens belöning liksom.

För det man stökade på med i våras, som ju är så himmelens roligt. Sätta frön i jorden. Se till att planten växer. Plantera ut. Och, åka till handelsträdgården och blomsterhandla för en del av planteringarna, men jag hoppas på mindre av det år för år för det är så vansinnigt roligt att driva upp själv tycker jag.

Och nu då, i mitten av sommaren, är det så himla vackert.

Bara att njuta av hela alltet. Och vattna! Kära hjärtanes vad det måste vattnas. Annars blir det bara törrt och skrövligt av alltihop i denna värme….

Miiin zinnia. Åh. Och alldeles bredvid, en rosenskära som snart tänker börja blomma. 

Ljuvligt.

Och titta där;

En prickig ny blus att bära över solvarm hud. Och så doften. Av dom allra, allra första luktärterna för sommaren. Juliljuvligt.

Blusen, i eko-viskos från Lindex, med sött knyt i ärmarna, finns HÄR för den som blir sugen.

Nu kommer jag bära den till kjol eller shorts. Men när det blir lite svalare, har jag klickat hem dom HÄR brallorna att ha till.

Brallorna, som är något av det tjusigaste jag sett, tror jag. Har redan provat dom i butik, men tyvärr inte i rätt storlek. Men på nätet finns dom fortfarande. Hade gått som ”smör i solsken” tydligen. 

Ha det så gott så hörs vi snart igen! 

Lillafrun

 

Sommarminne!

Det var min mamma och pappa. Juniflickan. Lillprinsen. Och jag.

Sand mellan tårna. En badlycklig Skrålla. Snusande bebbe. Och njutande päron åt alla håll.

Glittrigt vatten. Och varm sol.

Idag har vi skapat sommarminnen.

Och det känns så himmelens fint.

Storlilla Storebror la sig med hjärtat fullt av båtäventyr med sin Farmor. Och dom två minsta småttingarna, med det här ni ser på bilderna. 

Är så lycklig för våran Storfamilj.

 

I natt somnar jag med känslan av bomull i magen. Ett hjärta så varmt. Och tacksamhet så stor.

 

Hoppas att ni också haft en fin julisöndag! …nu är det natt och en tropisk sådan verkar det som..

 

 

Lillafrun

Den där stunden var himmelsk.

Dessa varma, varma julidagar.

Det känns som hittepå. Morgnarna och kvällarna är mer än ljuvliga. Sitta ute i tunna sommarstassen och bara njuta av den lilla vindpust som sveper förbi. Dagarna är overkligt, smått olidligt varma.. särskilt med småttingar, med feber, på en varm gammal bondgård där vinden står helt stilla. Jag har dom minsta barnen, som sover om dagen, sovandes inne i vårt timmerhus.. det är svalare där än ute i skuggan.

Ja. Hujedamig. Vilken vecka det här blev. Men ser ni ovan?

Jag har något jag måste jobba på här i livet. Garanterat inget jag är ensam om, men ändå. Att kunna säga nej. Och att be om hjälp. Det är två av mina mission.
Den kombon är dålig. inte ska väl jag kräva det, liksom..

Så ni förstår lyckan, när min Svärmor, mitt i typ livets snurrigaste dagar, bara dyker upp, som en skänk från ovan. Med färska blommor från sin trädgård, ett blöjpaket till Juni och undrar om hon får ta med sig Sixten för att bada..

Jag visste inte till mig hur mycket jag skulle tacka. Grät en skvätt när hon gått. För att jag var så glad. Och så slut. På samma gång.

Och sen gjorde jag det enda rätta; la mig på Storsängen bredvid sovande Juniflicka och liten Prinskorv.

Ja, den där stunden var himmelsk och så mysig.. och välbehövlig.

Jag och barnen fick sedan äta middag hos Farmorn. Som grädden på moset liksom. Kära nån.

Och till kvällen mötte vi pappan. Som såklart hamnade på skogsbrand även igår. Helt otroligt vilken vecka dom har haft, Brandismännen. Bära tunga slangkassetter, långt, uppför berg, genom skog och över mark. I massa timmar i streck. I denna värme. All cred till dom.

Och idag är det söndag.

En sista jourdag för M. Sen kan vi fortsätta det ljuva Sommarlivet, hela familjen tillsammans. Men vi har lyxdag… och hjärtat är varmt. Bestämt sedan tidigare kom Farmor och hämtade Storebror för att ta båten ut till Ulvön idag. Gå på gudstjänst, med fikakorgen i högsta hugg och få ett alldeles säkert underbart äventyr tillsammans. Ni förstår lyckan hos lilla pojken. Han har haft trrrråkiga dagar nu… han som var sjuk först, och blev feberfri lagom till att hans Lillasyster fick febran.. som sedan bara typ hört mamman säga ”å Sixten, inte nu.. mamma måste hjälpa Juni som är sjuk..” eller ”Men Sixten, vänta.. snart.. mamma ska bara amma..”. Jag har känt mig mer än otillräcklig dessa dagar.

Idag är det jag och dom två minsta. Juni är mycket piggare. Bara snuvan kvar. Tyvärr har Lillebror åkt på någon variant av Basiluska också.. klarat sig från feber, än så länge.. men fått elaka hostan som låter så otäckt hos en liten Prinskorv. Han verkar inte brydd, så jag ammar på och hoppas det ger honom gott skydd nog.

Nu ska jag sörpla mitt morgonkaffe, medan Skrållan ser sommarlovsmorgon på tv:n och Bertil sover. Samtidigt njuta ljudet av hammarslagen i väggen… tror ni inte Svärfar dök upp här mitt i utefrukosten, och sa ”jag tänkte jag skulle spika lite”. Kära hjärtanes, vilka Svärisar jag har, va!

Ta hand om er, ni med!

 

Lillafrun

Intensivt Sommarliv!

Å, hej på er!

Har ni det skönt i sommaren?

Igår njöt jag såå av att det kom en rejäl åskskur. Jorden behöver det. Och Barnen jublar nästan lite ju. För lille B är regn något alldeles nytt i livet. Men ordningen återställdes snabbt och solen sken igen. Smått overklig sommar!

Igår var det fredagen den 13e. Och hesteguuud vilka dagar det varit. Överlevt. Lite så känner den här mamman. ha! 

Ni vet där i förrgår när M var tvungen att susa iväg precis innan darling-gästerna kom? Han kom hem efter 10 timmar.. vi möttes kring 02 på natten. Några timmar sömn och sedan iväg på nästa. Man skulle kunna säga att jag ”tränat vidare på kaosiga stunder”. Fullt upp för brandmännen, fasiken vad dom gör det bra. I denna värme. Men ja, vi har jobbat på här hemma också.

Dock utan pengalön, men istället med lönen att kanske ha fått ner en väldigt hög feber, att lyckats tajma matlagningar och amningar och ha darlingar så nöjda det bara går i sjukstugetider.

..En sväng lekte jag visst 6barnsmor också.. ska säga att dom timmarna inte var svettigare än jag själv med mina småttingar. För min äldsta Gudson, 13åringen, var så hjälpsam och kunde passa Lillan medan jag spisade. Tänk så fiffigt…! Vi slog till med fredagsmanikyr, byggde höga torn med klossar och lunchade. Älskar den här synen!! än om jag vet hur svettig jag var där mitt ibland. Rikedom hela alltet.

När M kom hem efter att ha jobbat 17 av 24 senaste timmarna, var hans familj finklädda och färdigpackade för att kunna susa iväg till Mäjadalen på vad som blev en så underbar kväll.

Så himla skönt att landa där. Bland systrar (prick alla! För nu är älskade Thailandsfamiljen hemma i Sverige igen, hurra!) och kusiner och härlig stämning. Vi åt palt och det var hur gott som helst. Vi skålade för lilla Mormor i himmelen. Hennes paradrätt vi älskar så. Jag var så glad att se M igen också, förstås. Alltid en oro när han är iväg. Igår, där blixten slagit ner. Naturens krafter.

Idag vaknar vi till lördag.

Alla är hemma. Juni är lite piggare. Hemmet är helgfint (fråga mig inte hur jag hann det mitt i allt igår.. tvätta, bädda rent, städa..). Åh. Känns smått overkligt efter så intensiva dagar med denna lugna lördagmorgon. Ber för en lugn larmdag och lite teamande och familjehäng med vår egna storlilla familj.

Sommarlivet är intensivt. Och alldeles underbart. Vilken lycka att få ha Sommarlov tillsammans.

 

Ha en fin lördag alla ni!

 

Lillafrun

En vän som hon. Och något jag längtar att träna på…

 

Å, har ni sett! Finaste, finaste Idan. Och så jag.

Vilken dag det blev, det där. Det var igår..

Ni vet hur det kan vara; när det inte blir som man tänkt, men det blir himla bra i alla fall?

Jag och barnen kom precis hem till gården efter ett liten utflykt tillsammans. Packade upp och började dona i köket. Jourande Brandispsppan skulle strax avsluta dagens byggjobb och tända grillen. Så skjutsade jag färskpotatisen in i ugnen, dukade fint ute på verandan och serverade Lillebror mat.. det älskade teamworkandet, ni vet. Jag tror att jag hör i syne.. när mannens radio tjuter livet ur sig, samtidigt som efterlängtade vännerna rullar in på gården. Vilken osis, alltså.  Det är stor, stor skogsbrand norr om oss, där det behövs hela länets brandkårar till hjälp, nu även här ifrån. Så när jag kramade min älskade Idan och hennes så himla rara F välkomna, fick jag samtidigt hälsa från den där skäggige.. för redan då visste vi att han ser vi inte mer på många timmar. Nåväl. Liiite, liiite (läs; jätte) rörigt var det då…med tre små, två som ville busa ute, medan jag behövde amma (S kan få vara ute lite själv, men Skrållan måste passas prick hela tiden),.. grillen som stod och var tokvarm och i köket var det ”smårörigt” och inte alls klart…..

….men aaaalltså. Det blev en så himla fin kväll i alla fall att jag är alldeles varm i hjärtat ännu. En kväll jag kommer minnas. Idan känner mig utan och innan. Inga knuslierier, det minsta. Tjopp, tjopp stod hon där ute och grejade grillen. Grillade kött och halloumi med utbristande Miniman; ”Kan du grrrilla!?” (Baah… jag måste börja spika brädfodring och grilla tror jag…. vi är lite väl steriotypiska ibland och trivs med det lite för bra). Gullige F passade kiddos. Jag kunde sno i ordning i köket och syta bebben. Teamwork! Till sist satt vi där ute på soliga verandan och åt en så god sommarmiddag tillsammans. Pratade livet, högt och lågt. Skrattade. Sörplade kaffe. Pratade minnen. Åt jordgubbar, bondkakor och glass. Det enda som fattades var ju den där skäggige.

Storbarnen myste i Storsängen med barnprogram framför näsan… nej, inte den nattning dom är vana, men jag ville så träffa vännerna istället för att avbryta för nattning och kiddosarna klagade inte.

Och hur fantastiskt är det inte, när två vänner, med ganska så fullproppade liv, som inte hinner ses jätteofta, väl ses… och det liksom bara är prick som det alltid varit? Att ha en vän som hon. Idan, min barndomsvän och brudtärna. Det är så dyrbart. Och något jag är så tacksam över. 5veckors-Bertil sov gott i hennes famn och jag är så lycklig över att ha synen förevigad.

Efter underbara timmar tillsammans kramade jag vännerna hejdå.

Plötsligt var jag tvåhänt igen, med tre små. Det är ju nemas problemas… OM inte flera hjärtan behöver min famn samtidigt, vill säga. Som ett väntat, men så himla oönskat, brev på posten.. kom Juni nämligen småklagande i rösten.. jättevarm. Febrig. Storebror fick vara duktig, trots att han också är liten, var trött och så. Men småsyskonen behövde mig mer. Jag jobbade verkligen på bristningsgränsen.. så nära att börja gråta jag med. Två ledsna små, någon som ville äta, någon med hög feber och en som behövde vara lite för duktig… och mitt mammahjärta som gick av lite.

Meeeen, till sist var hela älskade lilla trasslet utrett.. Pjuh.

Jag vet att jag kommer klara dessa småkaosiga lägen framöver, lättare än med denna ansträngning som igårkväll… för; ”man blir bra på den man tränar på”.. och jag har inte tränat så länge på att vara trebarnsmamma i småstruligare lägen… hittills har allt gått som en dans och det vet ju alla att så funkar det ju inte prick jämt…..! Men jag ser så otroligt mycket fram emot det. Att trebarnsmorsa-träna mig, menar jag. För som jag bara älskar det här. Att få vara mamma till dessa tre älskade stjärnor.

Klart slut. Som man säger, om man vill vara lite snitsig som Brandisfru…

Dagarna just nu är lite smågalna. Mycket blir inte alls som tänkt. Men mitt i allt, har vi det gott och skapar sommarminnen att stoppa i hjärteasken, och det är det viktigaste.

Lillafrun

 

G-VMBJT57ZE4