När Juldagsmorgon glimmar…
-med så innerligt grusiga ögon, morgonammade jag min lillprins och smög sedan ut från huset, alldeles ensam. Mötte upp Storan. Och sen njöt vi av Julotta tillsammans. Det har blivit tradition nu och är en så himla kär sådan.
Sagolikt vackert.
Svärfar som tänt ljus och marschaller i massor. Kantorn som spelar och gulliga kyrkokören som sjunger. Vår fina präst som predikar och församlingen som sjunger När Juldagsmorgon glimmar.. mer än mysig julestund i mitt hjärta!
Men den här mamman fick alldeles ont i hjärtat när hon kom hem, till gänget. För fyraången hade tydligen taggat för att följa med på ottan i år… dock inget han sagt ett ord om till sina päron, bara till andra familjedarlingar, som undrade var han var när jag kom själv. Nåväl. Vi löste det hela med att titta på bilder och filmer som jag tagit under ottan och sen läste vi julevangeliet till juldagsfrukosten. Det blev en helt ljuvlig stund.
Följt av den obligatoriska hiiiimmelska juldagsleken med nya julklapparna. Allllla föräldrar förstår vad jag pratar om när jag menar att juldagen är alldeles underbar i sin fridfullhet, visst? Julafton, absolut sagolik. Men juldagen, m-m-m!
Vi rådde om oss själva under Juldagen.
Långpromenad med den där skäggige i sällis. Och kidsen, förstås. Fast inte Storebroren, för han lekte med kusinen.
Jag spisade och grejade i köket en hel del och så lektes det i kring, mannen var dock liite besviken på att fyraåringen inte behövde hans hjälp knappt i stora legobygget som S fick i julklapp, hehe. Dunsade ner oss i finsoffan till kvällen och såg dom sista julkalenderavsnitten som vi inte lyckats hinna med innan. En Juldag, bara vi. I all sin enkelhet. På vår plats på jorden. Drömgården. Jag har den i mitt hjärta, Juldagen.
Idag är det Annandagen. Med full fart! Och ser ni Bertils ena juleklapp? …. en uuurgammal loppad ford. Någon ny lekig leksak har han också fått, förstås. Men den där får han ha som min-första-jul-minne.
Stora barnen var iväg med Farmor och Farfar och åkte pulka på förmiddagen, följt av att ungar sovit i timtals ute i vagnen efter en löptur med päronen. Så M och jag har teamat och grejat massor och känt det så lyxigt att få fixa för fest i liiite mer lugn än vad vi är vana vid. Ikväll fyller vi hemmet med älskade. Ser så fram emot det!
En nyvaken nisse.
De fem värdarna för kvällens julebjudning här på Drömgården, är laddade!
Nu ska jag hoppa i Husmorsförklädet igen och påta inför gästerna ankomst och den där känslan av att hela hemmet kokar av liv.
Juldagslugn följt av Annandagsståhej, med andra ord.
Jo,jo..
…-vi hörs snart igen!
Senaste kommentarer