av Emmeli | aug 9, 2019 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Trädgårdslyckan bara stiger för var dag.
Det är så omåttligt festligt att tjava runt bland rabatterna och plocka sig en småstökig, alldeles underbar bukett.
Tänker också, förstås, ett varv till (som den tänkare jag är liksom)… på hur jag i våras, med till exempel ringblommorna… hur jag då fantiserade om hur det skulle komma att kännas där i sensommaren när jag äntligen skulle få skörda efter pysslet där på vårvintern och våren.. jag anade att det skulle vara mysigt att plocka persikofärgade ringblommor. 
Anandet stämde. Och mer därtill. Fröjdfullt, minst sagt!
Hoppas att ni får en god fredag!
Lillafrun
av Emmeli | aug 8, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Å. Den här tiden. Som en varm kram, tycker jag.
Jag står verkligen fast vid att jag tycker att var årstid har sin charm och fyller sin funktion, för kropp och själ.
Sommaren ser jag lite som i tre delar.
Försommaren, när det fullkomligt bubblar i mig och sömn är så himmelens överskattat. Behövs liksom inte. Juniljuset är magi. Allt är så vackert att det värker i mig.
Så kommer högsommaren och semestertider och efter familjekalasen som duggat tätt så är en stunds Husmorsvila gott. Varva ner på ett vis, men leva väldigt sommarintensivt på ett annat. Så har det varit nu i någon vecka. Absolut ljuvligt alltsammans.
Men nu då. Sensommar. Att återigen på något vis få boa in sig i hemmet efter ivriga sommaren.
Jag är så pepp på att dona och greja här hemma. Plocka bär att fylla frysen med. Skriva listor inför hösten. Strukturera. Fundera. För att inte tala om att baka och sylta och safta. Rota bland gamla recept och prova nya. 
Och samtidigt börjar naturen lugna ner sig lite, lite och allt är så förgängligt vackert att jag går av lite. Japp, nu också.
Fast på ett kärt sätt, den där hjärtevärken. Det är en del av mig liksom. Och så länge det är som nu, ”åhåå så vackert!” och liksom inte slår över och blir tungsint, som det kan bli för mig när ljuset återvänder efter vintern. Ja, så länge det inte är så, så är det liksom bara hur underbart som helst. Att känna.
Det mysiga med denna tid också, är att barnen ju också tycker om såna där bestyr. Som att plocka bär, skörda i trädgården och få vara med i köket.
Det går finemang att parkera ettåringen vid rödvinbärsbusken, där står han och äter och äter. Och Storasyskonen varvar finfint samarbete med att få vinbären i hinken, förstås varvat med att jobba heeelt emot varandra och låta likt ett förbenat osmörjt tröskverk… nåväl.
Idag har vi haft en himla härlig dag.
Jag klev upp i morse och bakade bröd med barnen. Följt av städ-il deluxe, rejsa genom kylskåpet, rensa skafferiet från mögliga korvbröd från sommarens tidigare utflykter, vädrande så spetsgardiner vajar i vinden, linoljesåpadoft från skurvattnet och på toppen färska blommor i vaserna. Så, så himla kär känsla! Redo för helgen, mao!
Önskar er en god torsdagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | aug 7, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år
Det vankades bara-mamman-och-barnen-äventyr.
Jag packade för oss alla fyra och så pussade vi pappan hejdå. Han undrade hur han skulle kunna somna utan oss till kvällen, men såg för övrigt väldigt lycklig ut över att ha en hel drös med ostörda renoveringstimmar framför sig.
Vi hamnade i barndomens lilla by och där fullkomligt osade pannkaksdoft redan när vi rullade in på villavägen. MammaMormor och PappaMorfar tog emot oss med kramar och önskelunch.
Så lektes det kurragömma och plockades hallon med PappaMorfar. Jag kände mig gråtlycklig förstås. Det är så förbenat fint att få dela livet med alla dessa människor. Oknusslig kärlek från början till slut. 
Jag hade tränat ett gympapass innan vi åkte hemifrån och kände hur jag började stelna till. En kvällspromenad för nattning av Lillebror blev alldeles ypperligt.
Och så berättade jag för er då, med hälsning inne på instagram stories, att jag kände den första riktiga självförtroendedippen i denna blogg- och instagramvärld. Nämen inte kan väl lilla jag-känsla.
Lite bakvänt ändå, för ni är fler än någonsin som läser och följer och jag fullkomligt strösslas med vänliga ord varje varje dag. Jag vill så iinnerligt tacka er för alltsammans!
Så, vad tydligt det är. Hjärnspöken. Är ju just, spöken…som inte finns. Mitt i allt detta så är era varma ord så än mer betydelsefulla.
Denna dipp handlar nog mest om instagram och inte min egna lilla bubbla här inne. Bloggen är mitt lilla fjärde skötebarn och här är mitt lilla krypin liksom. Så tryggt och härligt. Så glad för att ni fortsätter följa och verkar ha en aldrig sinande hop av hjärtevarma ord.
Ok. Var var vi?
När jag kom hem från långpromenaden sov Lillebror och precis som när jag var liten och sommarkvällen tog vid, stod mor vid spisen och kokade varm choklad.
Jag och barnen doppade ostmackor i den rykande varma chokladen och som vi njöt, hela hopen.
Hopp i pyjamas och tandborstning där näst. För sen förstår ni, åkte vi inte hemåt i vanlig ordning. Utan kröp ner härs och tvärs. Lillan ville förstås sova i Mormor och Morfars säng och Storebror och Lillebror kröp ner med mig i stora bäddsoffan, där uppe på övervåningen där jag hade mitt flickrum. Och så somnade vi allesammans.
Gudomligt mysigt att få komma hemhem.
Det blev morgon efter en god natts sömn och MammaMormor-frukost dukades fram, ni vet en sån där variant som får hotellfrukostar att blekna. Alltsammans med värmen från elden i vackra kaminen som PappaMorfar ordnat.
Sen väntade trädgårdstur, menade Bertilen.
Magnifik trädgård alltså.
Så prunkande och vackert. Och jag ser perenner här och där som jag i tystnad tänkte ”å, den där kanske man kan dela liiite, lite på till nästa år”..
Spatserade runt med kaffekoppen i handen och tittade på blommorna. Konstaterade för mig själv att det var ett riktigt Balsam för själen-dygn som pågick.
Ännu bättre kunde det ju knappt bli, fast en stund i hallonsnår dignande av stora, stora hallon. Bara jag och gullpappa. Det, var kvalitetstid att stoppa i hjärteasken och gjorde pricken över i:et. Drygt två liter på en timme. Det är tusan snabbt när det gäller skogshallon. Så då förstår ni att det var ett guldställe. Och ni kan också ana lyckan hos den bärplockartokige (undertecknad).
Så vinkade vi älskade människorna hejdå och tackade för ett helt otroligt mysigt dygn. Ett Sommarlovsminne!
…
Nu har vi hunnit vara hemma några timmar här på Drömgården. Det blir en lugn innekväll medan regnet fullkomligt vräker ner. Innepåtande passar fint. Jag är supernyfiken att gå upp och titta närmre på vad M hunnit med medan vi varit iväg också. Ni kan kika in på hans instagram för att se (@housebym). Och så får det bli nattande av småttingar direkt i Storsängen.. det känns nu himla nymodigt och mysigt efter sommarens många, många sommarnattningar ute på långprommisar… något jag minsann inte tänker är slut ännu men som får pausas ikväll då klass-ett-varning på regnet verkar vara befogat…!
…
Balsam för själen och Självförtroendedipp, ja. Jo, jo. Jag är uppöver öronen tacksam över hela alltet. Livet innehåller liksom toppar och dalar och nu är det liksom inte en så djup dal mer än att det förstås är lite drygt att känna sig lite svajjig.. men samtidigt vet jag att det är ur såna svackor som fräsiga saker kan ske..
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 5, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
Där;
Efter en utav förra veckans morgonrundor. Svettigt och lycklig. På bilden, fortfarande på älskade ön.
Nu; Från en måndag till en annan. Det är dags för ny måndagshälsning!
Vi startade veckan med att njuta allt vi bara ooorkade av sista dagarna på älsklings-ön! Samtliga lyckliga över Gotlandsdagar.
Vi hade en sista dag på stranden.
Och en dag myste vi inne i Visby, ännu en gång.
Med Juniflickan vaken denna gång, så hon också fick uppleva alltsammans. Pippis stad!
-Succé!
Mina pojkar.
Så stoppade vi alla pinaler och ljuvliga gotlandsminnen i resväskor och hjärtan. Och susade hemåt. Hela långa resan gick helt otroligt bra. Tacksamma rullade vi in på gamla gården i norr.
Barnen lyckliga över att återupptäcka Lekrummet.
Mamman salig i trädgården!
Kvällsprommisar vandrades.
Vi var nere i lagården och rekade. Det är väl på tiden att den fylls med liv snart. Ju!
Så bjöd vi hem darlingar. Lunchade och fikade och lekte. Ja, det sistnämnda stod alla ungar för, medan vi päron kunde sörpla kaffe och prata i kapp.
Bertilen åt Livets Jordgubbe. En sån som är solvarm och hemodlad.
Men om Bertilen får välja på allt gott i världen och mamma-mjölk… så väljer han gladeligen ammemyset. Och oj som jag älskar det! Såklart Lillebror äter allt möjligt nu, men vi amme-myser vidare han och jag. Mitt i skogen under hallonturen till exempel.
Lördagsnöjet då! Micromaran i grannbyn. Minimannen. Gulligaste marathonlöparen jag sett. Nöjdaste och stoltaste.
Sen kom regnet. Och jag gjorde något jag typ aldrig gör; Somnade mitt på dagen. På kökssoffan. Med en katt på magen. Ljuuvlig stund!
Sen paket och presentfix. För på kvällen blev det dags för kalas. Fira älskad J och träffa storfamiljen. Passa på att säga ”TAAACK för all hjälp med gården medan vi varit borta”, och så vidare.
Och titta här;
Två stycken som längtat efter varandra. Mormor och Juniflickan. Magi att se deras kärlek.
Så blev det veckans sista dag och ännu en morgonrunda sprangs, innan frulle och efterlängtad hallondate. Med Storan.
Vi var ute i tre timmar. Susade hemåt. För att äta lunch och amma Minsting. Sen drog vi iväg igen. Tre timmar till. Massor av hallon i hinkarna. Och samtalen. Dom tog i vanlig ordning inte slut. Mina Storasystrar, är en sån ynnest för mig. Så tacksam för dom alla tre.
Mitt-i-hallonplockar-dagen-lunchen, med stor omelett och massa grönsaker från trädgården. Muuums!
En sommarlovsvecka i våra hjärtan. Och det är så makalöst härligt att sommarlovet fortsätter. Alla stunder vi har tillsammans är guld värda. Livet. När det är som bäst.
…
Nu är det måndag igen och vi är här hemma på gården. Den här veckan har vi planerat fylla med att bland annat träffa älskade vänner. Idag har vi haft förbi-passerande darlingar från norrnorr, så enormt roligt och mysigt och ingen hejd på härligheterna. Och alltid alltid ”precis som vanligt”.. ni vet, hjärtevänner. Än om det dröjer en hop månader mellan gångerna man ses, så är det alltid som vanligt och helt underbart när vi väl ses. Tiden rusade verkligen!
I övrigt är det jour-vecka för Brandispappan. Vi får hoppas på lagom många utryckningar. Fast jag och barnen har riggat med mysiga påhitt, som ett litet bara-mamma-och-småttingarna-äventyr. Då ska det, om det inte långdragna larm förstås, hända mycket på övervåningen tänker den skäggige. Och till helgen får vi besök.
Jag fortsätter att bjuda er på sommarlovsglimtar och små händelser. Små, ute i världen alltså, men som i mitt hjärta, är stora händelser.
Är så glad att ni kikar in här.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 4, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
Det var småmulet och småsoligt, om vartannat. Matsäcken packades. Nödvändiga pinaler likaså. Som hinkar och ungar… och så den skäggige och jag, förstås.
Så drog vi iväg. På äventyr. ”Dit näsan pekar”..
När vi rullat runt på småvägar en stund, var vi så fikasugna att det enda, enda rätta. Var att börja med fika. Så klokt. Och gott.
Polarbröd med falukorv. Självklart. Och massa annat smått och gott. Samtliga mätta och belåtna efteråt. Redo för Dagens Uppdrag.
Somliga slog sig ner på en stubbe, åt bokstavskex utan hejd, medan andra målmedvetet travade framåt och letade dom där efterlängtade bären. Hallonen.
Det sjöngs och gastades och skrattades om vartannat.
Gastandet? Ptjaa.. är man tre år och blir förbenat arg på att ”krokiga J” inte syns bland alla bokstavskexen. Då, är det på sin plats med ett ”JAG HITTAJ INTE KJOKIGA J, MAMMAAAA!!!!!”-gastning.
Tack Junihjärtat. Mamma har aldrig känt sig så o-björnrädd i dessa skogar, någonsin. Kanske önskade björnarna hörselskydd stundvis..
Det var teamwork på hög nivå under dessa skogstimmar.
Och det finns få saker som gör mig så lycklig som det där,
Skogsluft med älskade. Bland favoritbär.
Det tar sin tid att plocka, men så rik man känner sig när frysen öppnas under vintertiden och fram plockas skogshallon att koka sylt av eller göra iskalla smoothies till lördagsfrullen.
Vi liksom bosatte oss där på hygget under några timmar. Lillebroren gillar skogen, han också.
Och så underbart det är, med dessa familjestrapatser.
Ibland hängde nån unge på ryggen på pappan. Ibland hade jag någon i knät, gosandes mitt hår medan små bär plockades hittan och dittan. Allt går, liksom. Jag säger inte att det var den turen vi plockade på rekordfart. Men o. Hjärtevarma, det blev vi alla av dom där skogstimmarna.
Så susade vi hemåt. Med typ fem riktiga samarbetslitrar hallon. Möra kroppar. Både stora och små. Och till kvällen somnade vi gott, gott med skogsluft i lungorna och hallon i drömmarna…
Skogstur med gänget och hallonlycka på toppen. En utav veckans höjdpunkter. Helt klart.
Hoppas er helg varit fin!
Lillafrun
Senaste kommentarer