Det finns nog inget som gör mig så salig och lycklig. Som när vi är tillsammans. Jag och människorna jag älskar mest.
Ibland är vi alla-alla-alla i Storfamiljen. Då är det storkalas och hur festligt som helst.
Ibland är det mindre konstellationer.
-Som igår. Min Mamma. Mina tre barn. Och jag.
Och dom stunderna är magiska. I det lilla. Sker något så fantastiskt. Vi hade Årets Pepparkaksdag och skapade Minnen för livet. Det där är en utav årets favoritdagar.
Vi pratar, bakar, bara är. Fikar MammaMormors lussebullar. Och lånar PappaMorfars hardcoregym och cyklar mig tvärsvettig. Jag får vara dotter. Barnen får lyssna till olika historier och känna ivern hos Mammas Mamma, över att ännu en jul stundar. Det doftar julebak och pepparkakkryddor.
Lillebroren slumrade ute i vagnen medan Storasyskonen var minibagare. Sen hoppar gullisarna över middagen för magarna är fyllda av nybakta peppisar och mjölk.. och så får det vara.
Vi rantar hem i sena kvällen. Och med sovande barn i fullpackad bil, bland tystnaden och mörkret längs stora vägen. Så tänker jag. Tack, för att jag får uppleva det här.
Jag behöver inte en endaste dyr pryl eller långt-bort-resa. Det är inte lyx för mig.
Vi lever lyx. Enligt oss. Varje dag. Skapar dagarna och vad som är vårt Drömliv. Varje gång jag sköljs av känslan att vi gör precis det; följer hjärtat och fyller dagarna med liv prick på det sätt vi önskar. Varje gång, känner jag mig så hutlöst tacksam. Rik. Och så enormt lycklig, som både vågar följa hjärtat och har möjlighet till det.
Tänder ljusen. Kokar gröten. Storebror och Lillasyster turas om med att hjälpa till med olika sysslor. Lillebroren också… på sitt vis.
Mamman njuter känslan av nyskurade golv och var sak på sin plats.
Idag tar jag barnen, kavlar, små förkläden och pepparkakshjärtana vi fyndade på loppis för en endaste guldpeng, och susar iväg på mot lilla byn. Hemmet, som för alltid kommer vara Hemmahemma för mig.
Vi har efterlängtat Mysfredag här.
Hoppas, hoppas, hoppas att ni också har en god fredag framför er och att er helg blir fin !
(Inlägget innehåller Byahjärtlig reklam för Kålsta Traktorklubb)
En söndag i oktober, när hösten var som allra vackrast och naturen sprakade av färg. Då tog jag min lilla Miniman i handen och drog iväg för att kika på hur det gick till när Kålsta Traktorklubb skördade och tillverkade kärvar på löpande band med en gammal traktor och självbindare….
Att sätta ut en julkärve av havre till småfåglarna när det närmar sig jul, är en tradition som levt länge i Norden. Historien om julkärven kan spåras ända tillbaka till 1700-talet, men troligtvis är seden äldre än så…
Så ohyggligt vackert och stämningsfullt tycker jag!
Jag har läst på om julkärven… och tydligen så trodde Bönderna förr att om de gav fåglarna en del av den dyra säden till jul så skulle de göra mindre skada på säden följande år. Kärven skulle sättas ut på julaftonens morgon och hur fåglarna sedan besökte kärven var tydliga tecken på hur det kommande året skulle bli
I boken Årets äring skriver Albert Eskeröd att ”Julkärve, fågelkärve, sädeskärve är stundom den vid skörden sist bundna, som sattes upp åt småfåglar vid jul. Om dessa infann sig genast att äta, skulle det kommande året bli magert, men om de dröjde skulle året bli gott.”.
… storögda stod vi, jag och femårige sonen, och tittade på när det fullkomligt flög ut kärvar på löpande band..
Så förbenat charmigt med alla gamla maskiner och mojänger som byns Traktorklubb tar hand om.
Och plötsligt fanns det cirka 1000 kärvar i lager… som torkats under hösten..
Och nu är Vintern på ingång, Juletiden närmar sig och hela hopen kärvar är nu redo att flytta.
… kanske hem till dig eller någon du tycker om? eller också köper du en hel hoper och säljer vidare på en mysig marknad, vad vet jag?
Bor eller befinner ni er i Höga Kusten-, Ådalen-området är det lättfixat. Kärvarna finns i Ullånger, nära E4an. Men vad tusan, bor du långt åt tjottahejti går det säkert att ordna också!
Kontakta Micke för att tinga din/dina Julekärvar, nu!
Mobil nummer: 070-3601703
Mail: skogs.mikael@hotmail.com
1 Julekärve, 100 kr styck
10 Julekärvar, 50 kr styck
100 Julekärvar, 30 kr styck
Mot Julen!
Önskar er alla en god i slutet av november-onsdag!
–Året var 1883 och det emaljerade kokkärlet hittade ut från Familjen Kockums fabrik i Ronneby. Försäljningen är omåttlig och allra helst under 1930-talet.. det kokas grytor som aldrig förr ur dom hållbara materialen. Tills 1960-talet, och den dagen plastartiklarna knuffar undan dessa gedigna kärl. Produktionen på Kockums Jernverk stannar av… tills nu. Nu finns åter plats för kvalité och form i våra kök. Nu är det bästa från 30-talet taget, materialet och designen. Färgpaletten är uppdaterad och Kockums Jernverk är igång, igen!
Jag blev så himla glad när jag förstod att Kockums Jernverk är på återseende och nu återigen är här med en hop fantastiska produkter.
Som kastruller, muggar, slevar, ugnsformar, tallrikar, gjutjärngrytor och massa annat.
För mig är det här drömmarnas gåvor och julklappar.
Kanske till dig själv eller någon du tycker mycket om. Matlagning och köksstökeri med en känsla som inte kan liknas med något annat.
Att sörpla varm choklad ur en kockumsmugg, sittandes på köksoffan eller ute på renskinnet i snögropen… upplevelsen är fantastiskt god… och det bästa är, att jag vet att jag kommer kunna dubbelhandsfatta den där emaljmuggen, livet ut.
För att komma till Kockum och kika på alla dessa fantastiska produkter, klickar ni HÄR!
Ny vecka. Och vi startar som vanligt med en Måndagshälsning!
Veckan som gick, fylldes av..
Vinterns första snögubbar.. Tripp Trapp Trull, i snögubbeformat, förstås!
..Innan Vattkoppsfesten var ett faktum och dagarna präglades av den där sjukan man som mor (och far <3) både bävat för men ändå vill göra bort. Bland ganska så tappert mod, med undantaget av ett riktigt jobbigt dygn, pysslade vi om varandra så gott vi kunde. Som att mysa och äta alldeles för mycket sockerkaka. Iklädd pappas tunna, håliga renoveringstisha som inte skavde någonstans..
Minstingarna var det full fart på och jag vet inte hur många timmar dom lekte koja i den där stora, stora kartongen. Med en massa klistermärken och egenritade konstverk, flödade kreativiteten och kartongen blev en kär koja.
Vilda Babyn blev plötsligt kär i Bolibompa. ”Boompaa!” sa han och satt nerbäddad i fotöljen säkert sju och en halv minut, i streck, stilla(!!!)… innan nya äventyr togs omhand.
Mitt i veckan hade vi hjärteont för Storkatten Salle, som varit i slagsmål och hade så gruvligt ont i ett framben. Jag grät en skvätt på hallgolvet. Var förstås trött efter intensiva, novembergrå, pyssla-om-dagar av småttingar och förstås var mannen iväg på extrauppdrag, så typiskt… med bilen, alltså. Rymdskeppet, som jag hade behövt för att ta katten till en veterinär. För det var vad som kändes som ett måste. Men, jag hade telefonkontakt med Veterinär och pysslade om Sallekatten så gott jag kunde, bar honom dit han behövde, typ på katt-toaletten, till maten och så.. fick en extra bäbis… Efter många, många timmar av sömn så vaknade han. Haltade. Men stödde på lilla tassen.. jag kände hopp. Ett dygn senare skuttade han runt som om inget hänt. Tacksamheten…. oooh.
Jag ägnade en dutt torsdag åt att putsa köksfönstren. Och göra hemmet helgfint. Det kändes gott efter Sjuktstugedagar.
Vi firade fredag, med friskluft och solstrålar på allas våra kinder. Och vidare solnjut i ett solbadande kök.. där strålarna tog sig in genom reeena vackerfönster. Så världsligt. Men så vackert! Att Vattkoppsunge nummer ett var betydligt mer på banan också, gjorde det där till en strålande Fredag.
Jag fyllde den lilla ”Hallförvaring” (som står precis innanför köksingången) vi har med Hemstickat i massor. Vi är vinterrredo!
Det blev helg och Sallekatten vaktade den lilla flickan som nu fått hög feber och verkar vara näst på Vattkoppstur.
Förutom att pyssla om smått, göra ett par fotouppdrag, motionera och släppa fram vår Adventslängtan.. så gick jag med lie runt Hästhagen och slog ner sånt som kunde vara i vägen för trådarna..
.. som mannen kämpat så tappert med. Tre trådar. Gud i himmelen.. gööör så att darlingar inte går igenomoch krakarna hamnar ute på någon väg eller så.
Ni förstår. Jag har såna fjärilar i magen nu. Vi. Men M är mest bara pepp. Jag är nervös. Det närmar sig..
…
Ännu en Novembermåndag är här!
Det är ”en stund i taget”-läge här hemma. Vattkoppsfesten styr. Lite, lite stressande stundvis, men inget att göra. Så är det.
Vi kör en KANSKE-veckans-planer-lista..
Veckans (kanske) planer:
-Något som är helt säkert; -Pyssla om i Sjukstugan. Febern är borta.. så prickarna boorde komma snart.
– Om ungefär en vecka anländer hästarna. Det är liite kvar att hinna fixa inför dom. Men det är många nattatimmar innan nästa vecka… ni vet, i september hade vi ingen aning om att det här skulle bli hösten vi blir med hästar. Men så blev det. För vi föll pladask. Och allt kommer ordna sig innan nästa vecka, sådetså.
-Igår kväll var jag på underbart kör-rep, men vet ännu inte om jag kommer kunna medverka på konsterten till helgen… Vattkopporna styr.
-Jag har flera skriv- och fotouppdrag som nu hopar sig. Tacksamt, roligt och också lite trixigt att ordna men det ska nog gå finfint.
– Jag ska unna mig tid att göra det Vinterfint ute på Verandan. Det är blött och ruttet höst”piff” där nu..
-Åå, om Vattkoppsfesten tillåter har vi Mysdag hos Mormor och Morfar att se fram emot, hoppas hoppas den dagen blir av.
-.. och den där garanterat Fantastiska Konserten
-.. och Treårskalaset.. (inom familjen… som redan dejtat oss med tanken att småpluttarna i den familjen ska norpa vattkoppssmitta..)
… sååå, vi får se vad denna vecka bjuder. Vi tar en stund i taget.
Vi startar mjukt med Tillsammansmåndag här! Jag längtar efter skogsturen vi tänkt göra oss om en stund. Hämta både ett par granar, granris och så. Jaa, lovligt från vår egen skog, förstås!
Önskar er en god start på denna novembervecka! Ta hand om er, allt ni bara kan, ok?
Senaste kommentarer