Bara dagar kvar till jul och idag har vi sån himla härlig känsla här hemma.
Vi har ägnat dagen åt att göra lite ny pepparkaksdeg, rengöra ugnen (VAD hände där!?), susa på byn och ordna frökenklappar och samtidigt träffa efterlängtade vänner som gav så mycket energi. Nu jäser en liten saffransdeg som barnen ser fram emot att få baka ut här i eftermiddag… Medan storasyskonen vilar framför barnprogram en stund och två minstingarna sussar en blund, så slår jag mig ner här med kaffekoppen.. hugaligen, så förskräckligt trevligt.
En sak till bara, innan vi kikar på veckan som gick; Hoppas att NI mår bra? Att ni inte stressar ihjäl för oviktigheter utan våga stryka saker på långa listan och ta det där djupa andetaget istället och faktiskt känna in julen… livet är fyllt av nog mycket måste precis som det är, i alla fall.
Så, vart var vi.. några glimtar från veckan som gick här på gården…
Luciamorgon! Lussesånger skvalandes ur högtalarna, änglaspelets pling. Micrad lussekrans från frysen och en skara ungar att dela alltsammans med.
Isprinsen i lagårdsstallet, redo att kläs med vinterskor!
Jag och barnen var ute med sparkarna dag efter dag och tog vara på det hutlöst braiga sparkföret som var… som sedan försvann när det plötsligt blev ”milt” och ishalka som behövde grusas..
”Pettson får julbesök”, sagostund med lillebrorerna i famnen. Nyp mig i armen.
Jag fotade sista kampanj-jobbet innan jul.. och hade också en liten fotostund med vår Lillminsting. Tänker varje gång jag fotar, lite sådär mer uppstyrt alltså och inte bara att fånga vardagsögonblicken, än om det är det vackraste jag vet. I alla fall, när jag fotar lite mer ”riggat”.. våra barn, vännernas gullungar eller så… så bara känner jag hur jag älskar det.. att få föreviga ögonblicken för andra.. tänk om jag skulle våga det än mer. Så himla roligt det hade varit..
.. men titta här. Ett kärt förevigat vardagsögonblick som får hamna i familjealbumet. Bertil och Juni gör high-five när dom smakat nygräddade pannkakan som dom själva hade gjort smeten till, med nääästan ingen hjälp från mamman alls.
Jag njuter av ögonblicken, här och nu.. Och om jag får drömma, så ser jag framför mig hur jag och den skäggige sitter lagom-gaggiga och grå och tittar i fotoalbum tillsammans.. minns tillbaka på det intensiva unga livet vi levde, en dag i sänder, och som värmt familjens allas hjärtan livet igenom..
Vi färglade juliga bilder, klistrade julefrimärken och skickade julkort!
Nisse Rolf, ”Roffe”, försvann med sina små meddelanden och bus under några dagar… han behövde helt sonika bara vara hemma och vila upp sig lite. Tom-glo och äta chokladpluttar.. ladda batterierna.. För han är minsann ingen maskin,.. sa han. Barnen förstod så väl….”Precis som vi alla människor”. Just så. Vi ska inte rädas visa och berätta för barnen att tex. mamma/pappa kan bli trött, ledsen osv.. ingen är alltid bara glad och fylld av energi.
Vips var det fredag och vi tog en loppistur. Treåringen fyndade ett paraply som han spatserade med på gatan genom byn. Det fyndades också en så vacker tavla och en klocka som båda ska hänga i matrummet. Visar er när allt är på plats!
Helgen innehöll både granjakt, päron som tränade sig svettiga, en tur till mammans barndomshem där barnen myste, legolekte och hjälpte klä julgranen…
Och veckan avslutades med att vi tände det fjärde ljuset till morgonen. Därefter utetimmar i vanlig ordning. Mamman red isprins, bäbisen sov i vagnen och övriga satt i traktorn och passade på att mocka hästhagen medan det fortfarande var plusgrader.. allt det där klaffade så bra att vi hade ”vi går på moln”-känsla. Bäbis vaknade preciis när jag lämnat hästen i hagen igen, liksom.. att vi sedan var bjudna på adventsfika hos ”Farfars” gjorde inte dagen sämre..
Alltsammans. Så mycket att vara tacksam över. <3 Det där var en vecka med god energi, hoppfulla besked och mycket, mycket kärlek. Tack livet. <3
Nu är köket fyllt av lussebullsdoft. Ja, jag la orden till sidan för ett slag som ni förstår. För nu är eftermiddagen i hjärteasken, middagsfixet väntar.. sen tusan, ska vi klä granen och äta lussebullar!
Nu är juleveckan här..
Vi ska njuta allt vi kan, slå in några julklappar, dona och julestöka lite lagom och rå om varandra.
Ta hand om er, ni med. Allt vad ni bara kan! Vi hörs under veckan!
Mycket, om än älskat julstök, kan jag tänka mig att välja bort..
..finner noll anledning att stressa ihjäl mig och vara en trött morsa när julafton står för dörren. Nej, mycket går ”lika så bra utan” och hinns kanske med ett annat år. ”Den här tiden kommer aldrig, aldrig igen”, säger vi och syftar till intensiv småbarnstid.. ja, så säger vi och åker istället ännu en stjärtlappstur till, rider en sväng eller drösar ner oss alla i finsoffan och ser julfilm tillsammans.
Men Mors juliga Rågsiktslimpor.. dom bara vägrar vi vara utan.
Vi älskar ju att baka tillsammans också. Fy farao, så mysigt det är.
En stooor deg det blev.
Men vips var den formad till ett gäng limpor. Limpor! Det är ju för smidigt, alltså. Tjopp tjopp, säger det bara så är var där megadegen utbakad.
Att få bjuda Tripp Trapp Trull på detta melliset.
Det kändes så gott i mammahjärtat. För som dom njöt. Och då njöt mor, också.
.. och man kan faktiskt, slå en rosett om en limprackare och ge bort i julklapp, gå-bort-present eller dylikt.
Jo det kan man. Sådetså.
Receptet på Mors juliga Rågsiktslimpor hittar ni HÄR.
Minstungen sover gott i vagnen där ute på bron. Det är några minusgrader. Nio dagar kvar till julafton. Och ljuset för dagen sänker sig. Vi som inte slumrar nerbäddade i en ullsäck har klätt oss i varma vintermunderingarna och gett oss ut för att ta en tur med sparkarna.
Vi fullkomligt susar fram. Sparkföret är på topp. Jag njuter av att se gården nerifrån sparkrejsets målgång. Månen lyser. Likaså lampan i lagårn. Vad häftigt det är, att få väcka denna plats till liv igen. Mer och mer.
Dags att vända åter! Ännu ett utförsrejs väntar.
Och tänk, som vi kämpade för ett år sedan denna tid. Med att slutföra förvandlingen av obebodd, oisolerad övervåning, till något varmt och gott med härliga rum att leva i. Nu lyser det i fönstren där uppe, så självklart. Och vi sover så gott, natt efter natt. Gamla, skavda, älskade gamla gård.
Kinderna är äppelröda och lungorna fyllda med frisk luft.
Det är blå timmen. Jag är ute med barnen och vi har det gott. En stund ”mitt i livet”, liksom. Och jag känner en god strimma hopp! En rejäl strimma, faktiskt.
Hoppas att DU haft en hoppfull dag. <3 Det går upp och ner. Så är ju livet. Men guldstunderna som bjuds, dom håller vi hårt om med stor tacksamhet, eller hur?
.. som ni märker. Livet, är till bredden fyllt här just nu och än hur mycket jag längtar efter att sätta mig här och låta hjärtat tömmas på ord.. så finns inte tiden just nu. Men vi deppar inte för det, käre värld. Snart kanske det ser annorlunda ut. Hoppas så.
Just nu. Längtar jag halvt ihjäl mig efter jullov, pärlbandet av dagar med tillsammanstid… mysiga lovpåhitt, lugnare tempo, mysvila med bäbis, krama älskad och efterlängtad storfamilj..den här hösten har varit maxad för mig, min lilla familj och vår storfamilj. Alltsammans börjar ta ut sin rätt nu. Energin är inte hög. Ena dagen känner jag ”idag är jag stark, det här klarar vi”. Nästa, känner jag mig alldeles trasig inombords. Ibland måste man bara få bryta ihop.
Lill-Olof är min ”snuttefilt”. Hans leenden gör att världen stannar och alla bekymmer försvinner för ett slag. Lilla gullungen. Som älskar att gosa, ammemysa och skämmer bort oss med oförskämt god sömn om nätterna, så vi har chans att tanka nya krafter under natten. Gudomligt skönt.
Nu kikar vi på veckan som gick.. innehållandes berg-och-dal-banan vi kallar Livet.
Vi började veckan peppigt. Trots helgens magsjukehärva. Men det var ju bara en unge som haffats av snusket än så länge och han var ju redan pigg, så vi var glada. Firade med stjärtlappsrace hela gänget! Ni må tro barnen älskar när mamma och pappa också är med och åker.
och såhär ser vår hall ut, mest jämt. Vi är ju ute så mycket och många är vi… Bristen på förvaring i detta hem börjar ta ut sin rätt nu med fyra barn. Men äsch. Det funkar fint, nu också. Efter att alla hade hjälpts åt att plocka i ordning hemmet någotsånär, firade vi med varm choklad i matrummet. Alltsammans en god veckostart!
Ny dag. Mor och alla barnen hemma. Magis är inget vi vill sprida vidare, vi som har så lätt att hålla skolbarnet hemma en extra dag, tog chansen till ännu en hemmamysdag.
Dagliga hemmabestyr gjordes. Barnen är så himla duktiga där dom grejar för djuren. Hästar, katter och småfåglarna. Alla ska pysslas om och få sitt.
Sagolikt!
Det blev lill-lördag och jag bakade pepparkakor. Barnen hade ju fått baka till sina småburkar redan, så nu var det min alldeles egna pepparkaksstund. Stjärnor och hjärtan.
På torsdagen kände vi oss så trötta. Tråkiga grejer som händer oss i kring, sög energin ur morsan… vi gjorde något vi ytterst sällan gör; kröp ner under täcket igen efter frukosten. Lillebrorsorna somnade bredvid varandra och jag tog min älsklingsflicka i famnen och läste bok. Fy farao, vilken lyx, att kunna om vi bara vill. Vi struntade sedan i torsdagsstädningen och gick ut och byggde snögubbe innan lugna tempot återtogs igen.
Och plötsligt var det fredag och upp igen det bar för bergochdalbanan. Det handlades, städades och fejades. Mamman släpptes ut på en långpromenad i snömodd, puls tickade gott och endorfinerna dansade. Till kvällen strök pappan finskjortan och drog iväg med jobbet på tjusigt julbord. Jag hade preciis skurat klart köksgolvet och skulle sätta igång med middagen till oss som skulle fredagsmysa hemma… dååå, kom Herr Äckelsjuka på besök (IGEN!!!). Nästan en veckas mellanrum på barnen.
3,5-åringen har aldrig varit med om denna snusksjuka, men nu var det hans tur. Stackarn. Själv undrade jag om någon riggat alltsammans och stod och filmade för dolda kameran…
Särskilt ”scenen” där jag stod och ammade bäbis med halva kroppen och ”fångade dagens lunch i hink” med den andra… käre värld.
Försökte samtidigt ordna mys för dom två som var taggade på allt fredagsmys vi planerat. Så Storasyskonen satt i matrummet och spisade julmusik och stoppade nejlikor i apelsin…noll knussliga med att Lillebroren mådde pyton stundvis.. dom var hejjaklack då och återvände sedan till sitt pyssel;”Det här är julstämning på riktigt, mamma”, .. (haha, älskade barn!).
Själv var jag mäkta nöjd över att ha fått ihop den kvällen… puh.
Lördagen blev en långsam historia. Tvättmaskinen gjorde sitt yttersta dagen lång. Friskluften var god och snön ypperlig för snögubbebygge. Den här heter Olof, förstås.
M var världsgullig och ordnade minijulbord till kvällen, så att ”det inte bara var han som blivit bortskämd med det”. Han är den finaste människan jag vet.
Och så blev det söndag och tredje advent. Vi tillbringade många timmar ute. Himlen var så häftigt blå.
Till kvällen la sig lugnet. Ungar slumrade i renbäddade sängar. Ännu hade ingen mer blivit sjuk. Katterna låg i en trasslig hög på matrumsgolvet. Dagen hade varit som livet är i kvadrat just nu; Intensivt. Stundvis känns allt som en cirkus. Stundvis har vi superkoll på läget. Nånstans där mittemellan är prima. Kvällsstunden god för päronen…
Nu är vi här. Luciamåndag!
Önskeplaner för den fjärde adventsveckan!
-Ta en dag i taget och försöka ta hand om oss allt vi kan.. Just nu är energin inte hög. Tvärtom. Fokus på ”fylla på” får det bli, allt som går. Önskar så så såå att barnen ska få vara friska, alla fyra samtidigt!! .. denna hösten slår rekord i småttingsjukor här hemma. Väntat efter coronatid där det knappt cirkulerat några ”vanliga småttingsjukor”.
-Välkomna Hovis som ska kitta Isprinsen med vinterskoning!
-Söka julgran och klä den! .. längtar som ett barn till precis det.
-Publicera sista samarbetena innan jul! Så tacksam för att ni är positiva till även dessa inlägg. Det är mycket jobb bakom och alltid hjärta och själ. Eran feedback betyder mycket.
-Handla julklappar! … nog aldrig varit i så dålig julklappsfas. Men det ordnar sig. Några få klappar ska ordnas.
– .. och det ni ser nedan!
Pussa Isprins, andas djupt och följa med i den där berg-och-dal-banan vi kallar livet.
Och säga till mig själv som jag säger till alla andra; det behöver inte vara en jul som den alltid har varit, det kan bli bra ändå… det göör ingenting att du inte får till allt det där pysslet som du älskar att göra men som du i år måste slå trippelknut på dig själv för att hinna med både tre små barn, en bäbis och röran i livet i kring.. skiit i saker! Prioritera stenhårt. För du vill liksom hellre hinna pussa och uppleva bäbis och vara närvarande med barnen än att slå rekord i julepåtande.. allt har sin tid.. och fokuset just nu, är att ta hand om oss, jula lite lagom och knäppa händerna för att storfamiljen får vara hel och samlad när julen står för dörren.
…
Ta hand om er. Allt ni kan! Så hoppas jag att vi hörs snart igen!
Senaste kommentarer