Från och med nu!

Kanske har vi aldrig aldrig behövt vårvinternjutet såsom nu. Det känns att hela familjen njuter något oerhört.

Klarblå himmel. Ljuset. Solen.

Takdroppet. Dunsandet ner på liggunderlaget.. dom ynka, men ack så dyrbara minutrarna där päronen blundar och bara är för ett slag.

Bäbisen slumrar gott i vagnen, nu med lite öppnare bäddning då värmen tränger sig in mer och mer.

Ungarna leker i sina snökojor.

Vi gräddar våfflor över elden.

Serverar unge efter unge efter unge och den minsta ammas på toppen av allt.

Fåglarna sjunger. Snön glittrar. Hästarna solar, dom också.

Vårvintern är här med besked. Från och med nu.

Promenaden. Ridturen. Skoterfärden. Skidturen. Så extra njutbara just nu. Och tänk allt härligt som nu väntar oss alla! .. lite som att vi jobbar i uppförsbacke under vintern och nu har hela långa utförsbacken framför oss. Förstår du hur jag menar?

Energin är just nu låg så låg. Men vi tar en dag i taget, eller hur?

..Så fort jag får chansen, tar jag den…Chansen, till lilla stunden att bara vara-vara.. lyssna, andas, blunda mot solen. Känna hur kropp och knopp sakta får vakna till liv efter en lång mörk, ganska så kämpig vintertid…

Nu väntar ljusare tider..

Emmeli

Drömgårdsrapporten!

Hej ännu en februarimåndag!

Vi tar en liten återblick av veckan som gått, innan vi laddar om och blickar framåt!

Februariveckan som gick;

Det var alla hjärtans-dag och jag fick tullisar av min Storan. Dom gladde mig veckan lång. <3 Och gör så ännu, faktiskt.

Det pågick covid-härva. Storebror frisk sedan länge och kunde gå på skolan. Men resten hängde vi hemma.. ja som vanligt alltså.. Bara det, att pappan nu också var hemma och jobbade sig igenom coviden. Maj gadd. Vilken idé..lite för tjuriga för vårt eget bästa där, jag och M. För det var inte jättelätt att orka ta hand om småttingar, som dessutom stundvis behövde vara ”tyyyyysta… för pappa har mööööööte”.. ej heller jättelätt att hundra kunna koncentrera sig med allt liv i rörelse. Men det gick, absolut. Mildare sjuksväng denna gång för oss vuxna.

Vi fick massa ny snö. Jag tankade kraft ute hos hästarna. Kila ut en sväng, klappa, gosa, kratsa ett gäng hovar och in jag vänder med ny energi. Så funkar häst. Det bara är så.

Dom sedvanliga hotellbyggena pågick. Jag frågade femåringen varför hon bara hade pyjamas på sig... ”jomen, mina kläder hänger inne på mitt hotellrum”, svarade hon som om det var det mest självklara. Höger i bild ser ni vad hon menar. Salen är världens bästa lekrum, där kan dom gå lös bäst dom vill.

Nånstans här började jag faktiskt längta efter helg. För nej. Det är verkligen ingen hit att vara sjuk som förälder då man liksom inte kan få lägga sig under ett täcke och vila. Försökte peppa mig och covid-pappan med en god omelett till lunch. God? Ingen aning. Noll smak.

Men här ser ni ett sätt för morsan att bara få sitta ner på sofflocket och pusta. Barnen gjorde en trolldeg, helt och hållet på egen hand. Och satt sedan och skapade i en smärre evighet. Samtliga så nöjda.

Så blev det fredag. Och det kändes som ett hallelujah-moment! Nu hade hela gänget börjat pigga på sig.. jo, nummer två och tre i barnaskaran hade nu också hunnit med varsitt 40-graders feber-dygn och varit så sjuka. Puh för detta vidriga virus. Men nu var alla på bättring, solen sken, hemmet städades och vi tog en helt ljuvlig långpromenad.

Hästarna stod och glodde på M när han busade ute i pudersnön på åkern, så vi lät helt enkelt dom följa med honom ut om dom hade lust. Och det hade dom. M före på skotern med en hink av det foder dom tycker är godast på jorden. Så galopperade dom genom djupsnön. Fria att vända hemåt när dom ville. Men inte förrän jag ropade på dom, vände dom. Så häftig känsla, att vi gör MED hästarna.. tillsammans kommer vi fram till vad, och hur vi ska göra saker. Inga piskrapp eller hårda sparkar i hästmagarna. Det känns så himla gott!

Det blev lördag. Det vandrades långtur, jobbades på i badrummet och Lillminsting fyllde 4 månader… han är en helt ljuvlig liten människa.

Men natten till söndag, blev en så obehaglig och kämpig upplevelse. Lill-Olof vaknade under senare lördagkvällen och var plötsligt så täppt i näsan… Och som den näs-andare han fortfarande är, blev han frustrerad och ledsen. Koksaltet ville inte hjälpa. Att lägga honom på rygg var otänkbart, då skrek han för sitt liv. Så tät var han. Och ju mer ledsen han blev, desto mer täppt blev han. En så ond cirkel. Och han var otröstlig, om det inte var så att jag bar honom upprätt, mot min axel. Vyschandes. Så natten igenom, gick och gick och gick vi mellan rummen, tittade ut på hästarna som låg och sov gott ute i hagen.. umgicks med månskenet. För att någon av oss skulle ha ork till dagen efter, fick M sova medan jag var vaken. Jag skulle ändå inte ha kunnat slappna av och somna, när O var så dålig. Jag förbannade RS-viruset ännu en gång.. vi har hört många som varit utför det, och att det kan bli följder likt denna, efter en RS-härva. Att lillungen lättare blir tät i andningen till exempel, av en vanlig förkylning. ”Mamma gör allt för dig”, viskade jag i lillvännens öra där vi vankade fram och tillbaka… kring 04 somnade vi gott i soffan han och jag, lillvännen hade lugnat sig, värsta täppan hade släppt. Söndagen fick pappan med fler sömntimmar i kroppen, ”dra största barna-lasset” och den här ridturen på Fjödur var som en varm kram… värmande sol och långa galopper tillsammans med min trogne springare. Och det bästa? -Olof mycket piggare igen. Vi spenderade dagen ute i en helt ljuvlig vårvinterdag.

Avslutade veckan gjorde vi med att gå lilla biten hem till svärföräldrarna. Födelsedagsfirande, med ”Farmors köttbullar” och en hel drös små kusiner som lekte lyckligt! …

..om vi somnade gott till kvällen sedan? Svar: ja!. Om tacksamheten sköljde över oss i morse, när vi vaknade till måndag och insåg att natten varit lugn och minsta lillungen mådde väl, likt övriga gänget? Svar: JA!

Nu ser vi fram emot en hop nya februaridagar att fylla med livet!

Önskeplaner för vecka 8

-Ta hand om småttingar allt jag bara kan…!

-”Vi” har brandisjour, dygnet runt, veckan lång!

-Försöka tanka Mammakraft! .. ta mig tillbaka till den lilla energibunkring jag hade lyckats få ihop ”efter allt”. Den sinar ganska så snabbt, känner jag. Förra veckans sjukstuga ordnade en smärre känsla av soppatorsk…

-Omfamna i slutet av februari-dagarna. En efter en. Februarisol och frisk luft.. det är som balsam för själen. Lyckans oss som kan vältra oss i det!

– Träffa vänner! <3

-Njuta den sista februarihelgen!

Önskar er alla en god vecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!



Emmeli

Semmelkaka!

Semmelkaka!

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 19012020-IMG_3263-1024x682.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 19012020-IMG_3280-1024x682.jpg

Är ni också semmelsugna?

Det är jag. Kanske bakar vi klassiska semlor någon dag om livet tycker så. Men vill man inte vetebullsbaka men ändå önskar alla semmelsmaker, då har jag receptet ni kommer älska!

Segmjuk Semmelkaka

Ingredienser:

  • smör och ströbröd till formen alternativt ett bakplåtspapper
  • 150 gram smör
  • 75-100 gram mandelmassa
  • 2 tsk kardemummakärnor
  • 2 1/2 dl strösocker
  • 3 ägg
  • 1 nypa salt
  • 2 1/2 dl vetemjöl
  • 2 tsk vaniljsocker

Topping: 
Ca 2 dl vispad grädde
florsocker
en näve hackad sötmandel

Gör så här:

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Smöra och bröa formen eller klä den med bakplåtspapper
  3. Smält smöret och riv mandelmassan i en skål
  4. Mortla kardemummakärnorna
  5. Rör ner smör och kardemumma med mandelmassan.
  6. Vänd ner resterande ingredienser i skålen och rör tills allt har blandat sig.
  7. Häll smeten i formen (20-22 cm) och skjutsa in i mitten av ugnen i cirka 18- 22 minuter. Jag provade med en sticka och ville ej ha min kaka kladdig, så jag hade alltså kakan inne i ugnen minst 22 minuter.. meen det där gör man precis som man vill! 
  8. Låt svalna och stanna till i kylskåp ett par – tre timmar innan servering.
  9. Garnera med vispad grädde, hackad mandel och lite vaniljsocker på toppen!

….



Och önskar er alla en god, god februarisöndag så hörs vi med största sannolikhet imorn igen!



EMMELI

Det där om Skärmtid!

Jag får då och då frågan om hur jag gör för att barnen inte ska få så mycket skärmtid..

För det första har vi ju tre små storasyskon och en liten bäbis, våra barn är små i ämnet, menar jag.. vi får väl se när det är ett gäng tonåringar vi ska snacka skärmtid med. Men, såhär gör vi i alla fall nu med en snart-8-åring, 5,5-åring och 3,5-åring.

Utgångsläget; ”skärmtid” är ingenting vi har i vårt ”standardschema” på dagarna. Finns ej naturligt här hemma, vi är rätt så ”skärmlösa”, det finns ingen padda än hur mycket man letar.. Vi har inga tv-spel och allt vad det nu är man kan ha.

Vi tycker helt sonika att det är härligare att sitta med barnen och bygga ett pussel tillsammans, med träbitar, som känns i handen, finula tillsammans… än att göra det på skärmen. INGEN VÄRDERING i det. Och helt ärligt, så ägnar jag ju (i princip) hela mitt liv åt ungarna. Jag är med dom, 24/7. Barnen är mina gullungar, mitt ”400%-arbete”, mitt allt. Jag vill ge dom all min energi just nu i livet. Det bara är så. Ja, deras pappa är iväg på jobb, men hemma är det fullt krut på barnen.

Vi har sedan regler.

Barn älskar tusan regler. Ibland känner jag mig nästan som en regelbok med alla våra små egenpåhittade ramsor och regler för allt möjligt under HemmaMamma-dagarna. ”Jackan på kroken, skorna på rad. Vantarna och mössan i korgen, yeah!” Det är en ramsa som ungarna rabblar när dom kommer in genom dörren efter utelek, vips hänger och är allt pulat där det ska vara.

Och gällande skärmtid, har vi också regler, något som vi kallar för ”Veckans skärmtid”. På torsdageftermiddagarna. Supertaktiskt… när jag brukar skura golv.. eller så är jag trött och snusar med bäbisen.. eller gör något annat.. då, får barnen veckans skärmtid. Jooo.. givetvis får dom se barnprogram/film på tv:n under veckorna (den tiden har också sina ramar) , men om vi nu pratar skärmtid som i att störst får ”spela mindcraft på pappas telefon”, eller näst störst ”spela uno på mammas dator”.. eller Trull-ungen välja vad han vill se på barnkanalen.. sån skärmtid, det har vi avsatt en stund på torsdageftermiddagarna för .

Och that´s it. Så stränga och tråkiga vi kanske låter? Nåväl. Det här funkar finfint för oss.

Blir det någon stund mellan torsdagarna, då är det något speciellt och det hurras förstås hejvilt då. Regler är till för att brytas, förstås! Idag är StoraLillasyster och StoraLillebror tvärsjuka i covid och jag sa till Juni att ”ska vi se om vi hittar något roligt på youtube?”, varpå hon knappt trodde sina öron då just youtube är ett ställe vi hänger miniminimalt. Det är så lätt att halka in på så nedrans mycket dravel där trycker jag? Söker man upp något trevligt klipp är barnen snabbt inne på en massa annat. Gillar ej.

Det är inte så att våra barn är annorlunda andra barn.. skulle vi erbjuda dom mer skärmtid skulle dom förmodligen gladeligen tacka ja till det, själva känner dom ju inte rimligt stopp. Kommer barnen till kompisar/familj med tv-spel/paddor osv är det så hutlöst lockande, förstås.. på den nivån vill vi ha det just nu. Att skärmtid är något buskul och festligt.

Leka, leka, leka.. pyssla, pussla, dona och frisklufta i massor. Hotellbyggena….. som aldrig tar slut. Snickra med pappan, baka med mamman, laga middag med pappan, fodra hästarna med mamman.. så ser livet ut för kidsen just nu.

Tids nog hinner dom få fyrkantiga ögon, ”gibba” och allt vad det heter, … säger tant, 31 år gammal! 😉

Emmeli

Tidstrolleri och livsinvesterande. Såhär fungerar drömgårdslivet!

Tidstrolleri och livsinvesterande. Såhär fungerar drömgårdslivet!

Vi lever bara en endaste gång. Varför skynda och pressa oss genom fem utav veckans sju dagar, nu när livet bjuder fyra småungar och deras tid som småttingar aldrig aldrig kommer åter? Varför bara se vardagen som en lång längtan till helgen? Till sommarsemestern? Till veckan utomlands som ska rädda upp orken för resten av året? Varför inte göra vårt allt, för att leva så som våra hjärtan och själar mår som allra bäst utav? (Med ”våra”, menar vi just våra, som i vi som lever här på gården).

.. dessa frågor är några utav alla självklara ledord som gör att vi är där vi är. Vårt ”varför”, är inte svårt att förstå. Livet, och tiden tillsammans. Det, är vårt mål. Just nu i livet, mitt i småttinglivet, mer än någonsin, kan jag tro…

Livet här på gamla gården i norr, det vi kallar ”Drömgårdslivet”. Ej att missta med ”dröm” som i att det är så jäkla enkelt alltid. Oh, ibland, är jag och M så trötta att vi undrar vad fasiken vi håller på med… men dom gångerna, ja till och med då när vi är vimmelkantiga av att försöka få allt att gå ihop, så känns det som en vinst. För vi har kämpat för det vi älskar, brinner för och tror på.

-Nej. Det går inte att bara vara ledig och ledig, allihopa, prick jämt. SJÄLVKLART INTE! Men! Trivs man INTE med ”Det klassiska ekorrhjulet”, så finns det så många fler vägar att välja, i ett småbarnsliv, än att båda föräldrarna susar iväg till hundra procent, fem dagar i veckan och barnen på sitt under lika många timmar.

..Sagt och gjort. Och här är vi nu. Mitt i Drömgårdslivet. Som nej, inte står för dröm-som-i-perfekt. Eller som i ”lätt och ledigt för jämnan”. Huh, nej. Men ”dröm” är det, som i att vi har lyckats skapa oss Vårt Drömliv.. med en sån där vardag som vi tycker om, allihopa. Den varianten som inte alls håller fokus på pengar i överflöd men som ger våra barn en mjuk start i livet och också ger oss alla maximalt med frihet, trygghet och tid tillsammans. Vad vi, tycker är viktigast. För oss.

Ni är otroooligt många som skriver till oss och undrar cirkus ”men hur gööör ni?”.

Alltså jag är såå avundsjuk på er fina gård! Jag vet inte vad den kostade eller vad ni bor, men för mig är det helt otänkbart att jobba mindre och därmed tjäna mindre om jag någonsin ska kunna köpa en gård. Nu bor jag i södra Sverige och här kostar en hästgård (utan särskilt hög standard) 3-4 miljoner. Vilket innebär en halv miljon i kontantinsats ca. Det låter så underbart att kunna downshifta och leva livet på landet men för många av oss är livet på landet dyrt och vi måste snurra runt i ekorrhjulet ändå. Nu menar jag inte detta som en kritik utan bara en reflektion. Tycker dock din blogg är mycket inspirerande och en avlägsen dröm för mig att kunna få leva ett sånt liv åtminstone till viss del”

Hur prioriterar ni ekonomiskt?”

”Hej! Älskar ju hur du är hemma med barnen.  Nog för att våra barn har korta dagar men mer hemmatid behövs verkligen. Förlåt för påträngande frågor men lever ni helt enkelt på en lön eller har ni något annat tips? (Studerande make i denna familj så en lön är lite väl tight)”

Hej! vilken fin blogg du har. Blir nyfiken på hur ni får ihop livet med 3 små, renovering och nu hästar ( em dröm jag har). Hur hinner ni? vad prioriterar ni? för och nackdelar med att bo på landet? Vem sköter hästarna och vad är ditt jobb när du inte är hemmamamma? ja många frågor…Tack för all inspiration”

Osv…

-Mitt kortaste, snabbaste svar på era frågor om ”Att få ihop det” är;

—> Att välja… är att välja bort! Hänger ni med?


Ni ser hur vi lever på en stor gammal bondgård mitt i Höga kusten, med fyra små barn, två katter och tre strövande hästar utanför fönstren. Ni ser hur vi hela familjen hjälps åt med lagårdsbestyren och hur vi renoverar, bakar bröd. En mamma som alltid är hemma och en pappa som jobbar med också är hemma lyxigt mycket. Vårt drömliv. Att bo här på landet, där vi ändå bor nära, är den bästa levnadsplats vi kan tänka oss. Men i det här livet vi lever, så är det också väldigt många ’välja bort’. Inga sådana som är en uppoffring för oss.. men som för någon annan av er, kanske skulle vara otänkbart att välja bort. Vi är ju alla olika liksom..! Med det sagt, finns det ju NOLL rätt eller fel i hur man väljer att leva sina liv. Jag är bara sån förespråkare till att vi inte ska tro, att ”klassiska ekorrhjulet” är det enda alternativet.. därför har vi valt att så öppet dela med oss av vårt Drömgårdsliv, så kanske andra småttingfamiljer också vågar prova lite samma sak..

Låt oss göra en lista så ni förstår vad jag menar, många av punkterna handlar både om ekonomi och miljö;

Vi väljer bort, just nu i livet

  • Att resa (av fler själ än rent ekonomiskt, förstås). En veckas familje-charter med två vuxna och fyra barn. Det är många kronor.. som vi alltså INTE reser för just nu. Vi köpte oss en hop hästar istället, typ.
  • Att köpa dyra teknikprylar.. typ ha en stor tv eller dylikt.. (tänk Hedenhös-style och oss i samma klan.. här hemma ser ni ingen padda än hur mycket ni letar)
  • Att äta ute på restaurang .. det händer, men väldigt, väldigt sällan under ”vanliga året”, det ska vara under vår sommartrip till släktgården på Gotland då..
  • Att slös-köpa.. du vet, sånt som kanske är kul för stunden men som man egentligen inte behöver. En ny mössa för säsongen, senaste blusen som det kom peppigt mail om,
  • Jag sminkar mig typ aldrig. Smink och sånt där kolijox blir många kronor om man börjar räkna.
  • Vi väljer bort att köpa en massa nya kläder och leksaker till barnen, bara för att. Kläder ärvs i mesta möjliga mån, både från kusiner och syskonen emellan. Leksaker likaså! Men köper Vi, väljer vi ändå inte det billigaste.. nej, kvalitet ska det vara. Då håller det ju, länge! Ta till exempel våra vintermunderingar till ungarna. Drömmiga sådana. Men så håller dom lätt till fyra barn också.
  • Vi väljer bort att köpa onödiga prylar och kläder till oss själva också, jag och M. Hade jag pratat med Emmeli 20 år, hade hon kollat konstigt på mig nu.. med andra ord har jag varit en ohyggligt stor shopaholic och köpt blusar och toppar bara för att jag hade lust (hujedamig om jag hade sparat dom pengarna i stället…). Ja, ooh som jag kommit ifrån det! Något enstaka plagg ibland, för att det verkligen är nödvändigt, annars har jag byggt mig en kapselgarderob där allt passar ihop med allt. Perfekt, inga onödiga plagg behövs!
  • Jag dricker inte alkohol (!). Alls. Aldrig varit ”min grej”.. och där, väldigt många fler anledningar än att spara pengar, förstås! Men! Det sparar faktiskt pengar.
  • Jag väljer bort täta frisörbesök och går till lyxens snurrstol, en gång om året… i bästa fall. Nu är det nog 2,5 år sedan..
  • Vi väljer bort flådigt storstadsliv och bor på landsbygden, i norra Sverige! (hurrraaa!!) Vårt paradis. Där vi tacksamt kunde köpa ett helt hemman till ett rimligt pris för två 24-åringar. Detta går INTE att likställa med en stor gård nere i söder..
  • Träningskort och dylikt, kommer aldrig på frågan. Här tränas det hemma på köksgolvet, kutas i höga kusten-backar och cyklas på PappaMorfars gamla testcykel. Alltsammans, gratis.
  • Vi renoverar för fullt, ja! Men vi gör ALLLLT själva och lejer inte bort något. (Just nu står det helt stilla i vår renovering.. när jag och M inte gör något, är det ingen annan som gör det heller. Men, vi har inte bråttom. Att ha bråttom, kostar pengar! Och att skynda, är det fulaste ord vi vet).
  • Vi har så iiiinte någon hög standard här hemma.. alltså, Katthult smygmöter Junibacken, där vi hunnit oss fram med renoveringen, liksom. Men annars är det ju mest Villa Villekulla som tar i hand med Bullerbyn och slutligen en himla massa Tant Berg och Pettson-lösningar på toppen. Loppisfynden kryllar det av, vi köper sällan, sällan nytt! .. och vi ÄLSKAR vårt hem! Hemtrevligt behöver INTE vara lika med Dyrt & Flådigt!

Vi väljer, just nu i livet;

  • Barnens mjuka uppväxt, före allt. Med lugnan ro i massor, en hel gård att härja runt på med syskon täta i åldrar, en hop djur att gosa med och nära och kära att träffa ofta, ofta. Och förstås, vid en viss ålder adderas några förskoletimmar i veckan, men bara precis utefter hur livet vill.. leka med kompisar kan vi göra ändå men som för Juni som börjar förskoleklass till hösten ska vi försöka pricka in hennes Kottegrupp nu i vår. Tanken var redan i höstas, men vi strök den pga alla sjukor som härjat/härjar som värst under denna tid..
  • En 100 %-HemmaMamma .. (som kan jobba hemifrån med sitt företag på tider livet tycker att det passar… och okej, ibland passar det egentligen inte att jag sitter och jobbar med foton och texter mitt i natten, men om det gör att det hamnar mat på bordet och att jag ändå får fortsätta följa med på barnens livet-resa dagarna i ända, så är det värt det!)
  • Tillsammanslediga fredagar, varje varje vecka, hela familjen. Livet går inte i repris. Vi köper tid för pengarna.
  • Jag och M pusslar tillsammans för att greja ekonomin.. vi driver gemensamt företag, vi sprider ut små föräldradagar i det lääängsta, M är deltidsbrandman vilket går att kombinera med hans vanliga arbete, Rit- och konstruktionschefandet. En vanlig vecka hos oss så kommer pappan och skolpojken hem mitt i dagen på måndagen. Följt av tre dagar där pappan jobbar heldagar och jag HemmaMammar för fullt med skolskjuts/hämt, ”dagliga verksamheten” här hemma, lekdejtandet, djuren, ”markservicen”.. och så landar vi i ledig fredag och långhelg..
  • Vi väljer att hemestra och göra små utflykter, att tanka oss med det Bästa Naturen skänker oss, här behövs inga dyra spaupplevelser inte. Det är bara att gå ut på gården, till skogen eller tjava långpromenaden runt favoritrundan, så gratis och gott!
  • Eftersom vi har mycket tid här hemma, har jag till exempel tid och ORK över till att baka mycket bröd. Vi kan absolut köpa bröd, för att mamma-bageriet ska få vila, typ. Men vi bakar, syltar, saftar och donar. Istället för att köpa. Plockar bären om hösten, bunkrar inför vintertiden och känner oss så rika!
  • Vi väljer Att Livspussla! .. vissa veckor äär det mer jobbuppdrag för mannen och då Hemmamamma:ar jag desto mer här hemma med barnen.. men allt som allt, vilar en balans och dessa köra-ihop-sig-veckor är inte det vanligaste, tack och lov… samtidigt behövs dom för att pusslet ska gå ihop.
  • Vi väljer att sy ihop små byxor istället för att direkt köpa ett par nya..
  • Vi skriver matlista och veckohandlar (ibland halkar vi ur det här och märker direkt att det då svävar iväg på matkontot)
  • Vi äter god, allsidig kost.. men inte det dyraste och flådigaste, alls. Det får tillhöra kalastillfällena!
  • Vi köper det mesta i pryttlar och möbler osv, i andra hand (bra för både plånbok och miljön)
  • Vi väljer..Att få ta tillvara på denna tid i livet, som aldrig aldrig kommer åter. Precis som alla tider i livet.. men just just nu, när det är så många småbarn i vårat liv, så vill vi inte jäkta och skynda onödigt mycket, eller för den skull vara iväg, från våra barn, onödigt mycket, när vi allra allra helst, vill vara MED DOM.
  • VI väljer att tänka Var Sak Har Sin Tid. Nu är nu. Och nu, är tid för att så mycket vi bara kan, leva lantliv med våra fyra små barn i åldrarna 3 år, 5 år , 7 år och Lillminsting, 3 månader…. och höga löner och pengar på hög, kommer vi nog aldrig imponeras utav.

Så, nu vet ni…

Att välja. Är ofta Att välja bort.

Vad väljer ni och vad väljer ni bort? Ni behöver inte berätta för mig om ni inte vill. Men fundera för er själva, om ni känner att ni inte riktigt är nöjda med er vardag, alltså. Kanske tänker ni, ”å dom DÄR, dom kan minsann göra ALLT, dom!”.. men så är det ju inte, har vi lärt oss eller hur? ”Dom” väljer garanterat bort något… om så inte pengar och materiell ”Lycka”, så Frihet i tid…

Emmeli