Frågor om var våra fönster kommer ifrån, om krönlister, ja faktiskt hela bärdfodringsresan.. då finns två matiga inlägg med många bilder att titta på. Från start till mål med hela brädfodringen och alla fönster- och dörrinsättningar.
Har jag inte prickat in just din fråga, så ställ den gärna här i kommentrasfältet så svara jag där, så blir det här inlägget ännu ”fasad-nyttigt” för oss alla!
Det känns som att jag säger det varje vecka, ”intensiva tider råder, livet susar, varje dag är ett liv”... osv. Men..
Det. Är. Så. Intensivt. Livet, just nu.
Haha! Kära hjärtanes, alltså! Våren och försommaren är ivrigare än någon annan tid på året. Vi åker med, har så mycket gott för oss… det är jag, den skäggige och lilla gänget, fyrklövern ungar.. vi kallar oss Team Drömgården. För är man lika många som i ett halvt fotbollslag, då är det tusan teamwork som behövs, på hög nivå.
Undra om barnen kommer minnas det här, tänker jag för mig själv? Deras somriga småttingliv.. Hur vi arbetade i massor ute på gården? Åt frukost alldeles intill hästhagen? Sådde frön i jorden? Susade till vännerna på lekande arbetsdag? spelade piano, trummor och sjöng tillsammans under det rivigaste åskovädret vi vuxna kan minnas? Somnade, precis hela familjen, tillsammans i ett och samma rum, härsan tvärsan. Varma, trygga.
Av entusiasmen att döma så verkar det som om vi alla trivs i detta leverne, i alla fall. ”Pappa, du får INTE åka ner på lägdan och dra upp hagstolp utan mig när jag har somnat, lovar du!?”. ..”Mamma? När ska vi ha många höbalar igen och åka sådär på vagnen och fika och leka?”..
Om dom minns bestyren sedan eller ej, det får vi se. Men i hjärtat, känns det mer än häftigt att få ge dom detta lantliv.
Det är lov att bli trötta som småttingpäron ibland också, helt klart. Men värt det tusen gånger om, det är det.
Nåväl, nu kikar vi på några glimtar från veckan som gick, tycker jag!
Veckan började ju minst sagt knepigt med ormbettet… det var ett gyckel vi verkligen inte hade tid med ju!! Gott att komma hem, till lugna gatan och blommande syréner. Men fy farao vad det värkt i handen, veckan lång faktiskt.. och gör så ännu. ”Någon” har matat på i alla fall… klok som en bok, jag vet.
Vi satte pärer med MammaMormor och PappaMorfar. Förskräckligt mysigt.
Det kalasbakades och firades 4-årsdag.
Vi njöt av vackra junidagar. Soligt. Jättevarmt. Småkyligt. Blåsigt. Regnigt. Åska. Grönaste grönt. Blåaste blått.
Jag var ”överallt”. Sommarstädade en sal här, putsade ett gäng fönster där, planterade i några byttor här, tvättade en hop tvättar där.. som en uppskruvad duracellkanin denna tid på året. Som dessutom tror att jag kan vara uppe sent, natt efter natt.. och ändå kliva upp i tid om morgonen.
.. men till sist börjar marken svaja och mamman har gjort sig grön av trötthet. Då behövs vila. Så, då vilade vi. Sen var det på´t igen!
Stryka finskjortor, plocka frökenblommor, skriva små korten, …. och njuta ljuvligaste skolavslutningen.
Fira sommarlov, med glass i strut tillsammans med kusinerna.
Ladda batterierna, med löpturer! ”jag stannar och handlar på vägen hem”… älskade springvagn. Världens bästa barnvagn.
Finfredag. Två familjer som värderar mycket lika. Tillsammanslediga fredagar. Så gott. Vi möttes upp. Papporna snickrade tillsammans. Vi mammor hann äntligen prata i kapp livet. Barnen lekte, non-stop. Bertilen fick bjuda på lite kalasigt fika mitt på hållet också. Lillvännen så nöjd.
Helgen fylldes sedan till bredden med ditt och datt. M lagade balvagnen.
Vi hade älskade kusin här på lunch och Lill-Olof gosade gott i famnen där.
Bertil pysslade grattis-kort till sin älskade Farfar som vi firade. Skrållan rådde inte riktigt på det där tunga, ”Lilla paketet”.. haha!
Det blev veckans sista dag och jag vaknade i ottan. Kände mig pigg och utsövd (lyxkänsla!) och bara knatade raka spåret efter morgonamningen, ut till växthuset. Nu skulle den armade, stackars planten få komma ner i jorden.. och jag planterade, planterade och planterade.. timme efter timme…
Men åskovädret drog in och några timmar försvann till annat. Som det där; bara spela, av hjärtats fröjd. Lillminsting satt i pappans knä och trummade eller storögd lyssnande nedanför. Åska är iinte min favorit. Men det blev till något gemytligt.. ja tusan, en sån där stund jag alltid vill minnas.
…
… och nu är vår allra första Sommarlovsvecka här!
Önskeplaner för vecka 24
-Sommarlovsnjuta tillsammans med barnen!
-Gå med småbrorsorna på bvc!
-Odlingspåta! Plantera ner det allra, allra sista i bäddarna. Och så dom allra sista fröna. Vi är så nära nu!
Han förklarar det så bra, Lill-Olof. Känslan just, just nu.
Trötthet.
Så blir det, när vi jobbat på (jobbar på) i ivrig fart, på många älskade fronter… och på toppen ”umgås med ljuset” om juninatten.
Jag är hopplös. Jag gör ju såhär vaarje år. ”Du är farlig på att vara uppe på natten”, säger mor. Och hon har så rätt. Som fyrbarnssmåttingmorsa är det faktiskt lite smart att lägga lite krut på nattsömnen…
Men strunt i det nu, jag ska sova. Titta vad fiint det är på trappen, istället! Jag är helt kär i mina tagetes. Såna ska jag ha livet ut, känner jag nu!
Vimmelkantigt trött. Och så rörd.
I morse var vi på skolavslutning i kyrkan. Det var prick så magiskt som jag föreställt mig. Det var kanske än mer fantastiskt allting, nu när vi varit i pandemi och skolavslutningar uteblivit på detta vis?
Det var så vackert. Barnen sjöng så himla fint. Och nu har vi en liten pojke som susat igenom första klass. Är så stolt över honom att jag får ont i kroppen.
Ett långt sommarlov väntar oss nu.. pappan jobbar på kontoret lite till, men ansluter ganska så snart. Blir pirrig i magen av bara tanken.
Tillsammans-sommarlov.
Sommaren är invigd på bron också. I vanlig ordning söker katterna upp bästplatserna, ser ni?
En utav barnens önskningar inför sommarlovet, är många spela-kort-stunder där ute. Ljuv önskning.
Jag kände tidigare i veckan ett litet stresspåslag. ”Har inte hunnit sommarstäda hemmet, bara börjat. Har inte hunnit få ut planten i bäddarna. Har inte hunnit plantera tomaterna. Har inte hunnit så färdigt… osv”.
Sen tänkte jag annorlunda.
–Det där ordnar sig. Tar en sak i taget. Prioriterar. Väljer. Väljer bort. Tänk, att jag ska få spendera ännu en hel sommar tillsammans med alla barnen, första sommaren med fyra små barn. Det, dom, är mitt fokus.
Vi ska göra oss ett så gott sommarlov vi bara kan.
Lillminstings första sommar… som vi ska mysa. Nära, nära.
Okej vackra juninatten.. du är alldeles för vacker.. men nu ska jag krypa ner bland en hel hop med snusande små. Bara ett sista andetag i syrénen.
Så blev det äntligen den där allra första tisdagen i den allra första sommarmånaden.. och som vi längtat till denna dag!
Lillebrors 4-årsdag!
Jag stökade med det sista tiidigt, tidigt.. sen väcktes det lilla sovande gänget..och vi harklade oss, och började sjunga för födelsedagsbarnet..
Ja må han leva och hipp hipp hurraa!
Kramar, pussar och massa grattis.
Å, puuh! Där blåstes dom fyra små ljusen ut.
Följt av paketöppning! .. där 4-åringen tackade för presenterna jag vet inte hur många gånger.
Så trippade vi utför trappen,
..B fann då ett snöre i handtaget… ett snöre han skulle följa, för att finna skatten. Skatten som var från både Morfars och oss…
Jubel och åter jubel. Hade han verkligen fått den där radiostyrda storbilen han sett och önskat sig från leksaksbutiken? -Ja.
Så gick vi in igen. Åt födelsedagsfrukost innan vi vinkade skolbarn och kontorspappa hejdå.
Och sen fyllde vi vår förmiddag med lite av varje. Ni vet, dega med nya lekleran, rulla chokladbollar, jonglera ballonger.. och ladda batterier..
.. för nu skulle det bli åka av! Oj som lillvännen uppskattade denna lite rejälare radiostyrda bil, som liksom orkar sig fram både på knagglig grusväg och guppig gräsmatta.
Efter lunch gav vi oss iväg på tur. Vilande småprinsar i vagnen och en mamma som försökte hålla sig från att springa.. det gick rätt bra faktiskt. Vi hämtade storasyskon och tjavade sedan hemåt igen.
Det är alltid samma ”hem ljuva hem”-känsla när vi kommer från byn och rullar in här på vår lillväg..
Sommaren kom, med besked! Det blev såhåå varmt! Jag och storasyskonen njöt sommarens första vattenmelon ute på lilltrappen medan Lill-Olof latjade på alldeles innanför dörren och var så väldigt nöjd över det.
Du och jag, Bertil.
Vi fejade inför födelsedagskalas sedan. Tog fram utemöbler nerifrån lagårn. Skurade rent och la på dukar och fyllde vaser med blommor. Med avbrott för att gunga tillsammmans och försöka få till det där med att göra fart, alldeles själv. En utmaning vi tänker jobba på i sommar. Nyp mig i armen, så mysigt!
Att få duka kalas med ett tak av äppelblom…
Tårtan garnerades! ”Mästerbagare Bertil” hade förstås både bakat tårtan och skulle nu garnera. Enligt önskan blev det jordgubbstårta!
Med lemoncurdgrädde på ena lagret och vitchokladmousse på det andra.
Nu åkte tröja nummer tre på för dagen. Traktortröjan. Födelsedagströjan. För nu så, nu var pappan hemma från jobbet och nu var det så nära, kalas!
Älskad familj trillade in och Bertilen blev så överöst med fina presenter där han satt på trappen.
B hade fått önska precis det han ville att vi skulle äta till middag. Han hade önskat ”grillad korv med bröd”… gullhjärta. Såklart det blev det till kalasmiddag. Pappan grillade och grillade. Mums ju!
Det var på vippen att det fanns tid till att äta…. nya fräsiga bilen behövde sig en tur, liksom..
Småkusiner lekte och lekte, vuxna surrade i kapp med humlorna i äppelträdet. Jag myste runt bland allt och dukade fram kalasfikat.
Chokladbullar. Chokladbollar. Jordgubbstårta. Och saft! Det var önskan från lillvännen. Himmel, så härligt att vi kunde uppfylla alltsammans.
Kalasfika. Och såpbubblor till alla barnen. Mumsande. Följt av kramar , hejdå och tack för ikväll.
Skitiga småfötter. Rödblommiga småkinder. Disk som viskar om rikedom på liv. En skara små barn, som somnade mer än gott till kvällen. Efter en så märkvärdigt fin 4-årsdag.
Tacksamhet. Så stor, så stor.
…
Nu ska denna, ohyggligt trötta men hjärtevarma moder krypa till sängs bredvid en hop snusande, älskade människor. Klockan är långt efter midnatt.. och det är sådär magiskt vackert ute.. junimagi.
Maj blev juni.. och vi fick massor gjort här hemma, i trädgården, bland odlingarna, hos hästarna.. till och med en skvätt av hemmet blev lite sommarfint. Så härligt! Veckan fick också ett hejdlöst otippat, smådrygt (nej, apdrygt faktiskt) slut.. nåväl.. vi tar det från början..
Veckan som gick;
Hemmagänget bakade bullar tillsammans. Passade ypperligt när regnet hängde i luften till morgonen. Ljuvligt så det förslog, blev det när solen sedan kom fram lagom till att allt var färdiggräddat.. om vi lämnade disken och drog ut med ens? Jamen sjäälvklart!
Hovis kom och gjorde hästarnas fötter sommarfina. Obligatorisk ”hovslagarfika” med nybakta bullar sedan! För drömmigt. Om ni frågar mig.
Jag myste med dessa tu medan storasyrran drog på några kottetimmar och storebroren var på skolan. Förutom olika hemmapåhitt, så sov Gullbjossorna gott medan morsan sprang och flåsade fram med vagnen.
Oändligt, nästan (!), med energi just nu. Sova? Känns nästan slösigt.. men så är det ju inte förstås. Energin hjälpte mig att bestiga senaste veckornas viktvättberg i ett hujj, skura här och skura där. Göra sommarfint på bron. Och självaste Juniflickan, var först ut med nyputsade fönster, tvättade textilier och såpskurat golv (Olof var med då också… och välte i kul en 10 liter skurhink över hela detta lilla golv.. pippi långstrump-style på skurningen kan ni tänka er! Haha). Vi hade så mysigt när vi påtade där inne tillsammans, syrran och minstbrollan och jag. Möblerade om gjorde vi också. Nu ska bara en liten gardin hängas upp där också. Så drömmigt hon har som har blommande äppelträdet alldeles utanför, eller hur?
Regnet föll och jag var skitnöjd över födelsedagspresenten jag fick av maken i höstas. Regnrocken! Göra morgonturen till hästarna, ta några djupa andetag, knipsa en nyblommande syrén.. medan Lill-Olof slumrade i vagnen. Att jag får kallas alltsammans för min vardag.. gör mig alldeles spagetti, av tacksamhet.
Regnet var ihärdigt den där dagen, så vi packade fikakorgen och packade in oss i bilen och åkte till efterlängtad gammal tant på ålderdomshemmet. Förgyllde både hennes och vår förmiddag.
En tur till stan tog vi oss en soligare dag. Rejsade runt på jag vet inte hur många ärenden. Det blir så, när vi alltid drar oss för att åka till stan….
Väl hemma tog vi tag i årets gårdshusstäd. Ut med allt som samlats där i hallen under vintern. Nu bara VILL man vara där inne. Vissa tog det hela med ro, som ni ser.
Den första junihelgen tog vid. Och som småkusinerna taggat.. för nu skulle det bli kusinövernattning. Skrållan drog till jämngamla kusinen, och Storebror fick sin jämngamla kusin som sovgäst här hemma. Vi ”bytte barn”, mao. Hur lyxigt som helst! Vi gjorde oss för förstås och drog till med extragod lördagsfrukost efter spännande natten.
Helgen fylldes sedan med ditt och datt. Som att koppla på slaghacken på traktorn, slå ner det längsta gräset och tillsammans med hjälpsamme gullgrannen, kratta ihop alltsammans så vi kunde lägga det på bäddarna i köksträdgården. Storbarnen? Kutade mellan hemma och andra hjärtevarma granngårn. Så värdefullt på alla sätt.
Till kvällen var vi sådär trötta som man bara blir av att jobba fysiskt timme, efter timme. Suckade nöjt till kvällen när jag stod på balkongen, synen och känslan av att alla luktärter var utplanterade, att det är färdigplanterat i rabatterna.. vi hann för sjutton till och med att klippa, i alla fall halva, gräsmattan och trimma. Sicket lyxbestyr!
Äppelträdet blommade i ett enda fluff och söndagen ägnades till återhämtning. Tjava bland bäddarna som nu är planteringsredo. Bara strosa runt och njuta. Dofta äppelblom. Springa en tur.. plocka liljekonvaljer… kuta hemåt igen..
.. pysslade lite, och gav till gullgrannar…
Sen tyckte jag bara att jag mådde så himmelens konstigt? Fick bara ondare och ondare i vänster hand, det hade pyrt under hela dagen men jag tänkte att jag var överansträngd av allt trädgårdsarbete. Men det gav sig inte på rimlig nivå, gjorde bara ondare och ondare. Handen svullnade. Jag blev illamående. Lite stickig i munnen. Kände mig kallsvettig.. började kolla närmre,… och fann två små väldigt cymetriska prickar. Blev jag huggormsbiten i liljekonvaljsskogen utan att ha registrerat det? … jag tänkte att det var myrorna som kryllade på marken som bet till mig där.. men tydligen. Och inte ens ovanligt, att ormbett kan ske på detta sätt, utan att man faktiskt märker av själva bettet.
Ringde 1177 som sa ”åk in, nu”. Meeen.. det hade jag inte tid med, tyckte jag. Ringde giftinformationscentralen; ”du måste åka in, nu samtliga ormbett bör kollas upp av läkare och har du minsta symptom, absolut”. Så ja, min trogne livet- och sjukhus vän Lill-Olof och jag fick lämna pappan hemma med tre sovande storbarnen och åka ambulansfärd tillsammans mitt i söndagnatten. Och tur vad väl det, så kunde jag få behandling direkt i ambulansen.. för jag blev rätt risig till sist och kunde liksom inte köra själv. Så vi har försökt trassla oss fram under natten, bland alla möjliga prover, sladdar och för ljusa lampor. Amningen var en utmaning (Lill-Olof helammas fortfarande) men Lilla O är en hjälte. ”Vi” har observerats och fått bra grejer för ormbett i kroppen. Mår mycket bättre redan.
Ahapp. Nu är vi hemma igen, lite trötta, men så tacksamma för världsfin vård… vi börjar veckan så piano det bara är möjligt, mao.. Svenska flaggans dag och allt. Hoppas att ni mår gott och haft en härlig vecka och långhelg!
Önskeplaner för vecka 23:
-Ta en dag i sänder. Njuta junivackert, naturen är som en saga nu ju! Jag ska ta mig småvilor.. ja, minst en gång om dagen är målet. Bara pausa, än fast det finns både måstefix och drömmiga vill-göra-fix. Några minuter i trähammocken, en stund i vilostolen, klappa hästmular, dofta liljekonvaljer och syrén.. eller bland det mysigaste jag kan tänka mig just nu; tjava långsamt fram, med bäbisen i vagnen, storasyskonen som cyklar intill, prata ditten och datten och plocka oss en dikesbukett innan vi är hemma igen.
-Sätta potatis tillsammans med mamma och pappa!
-Så morötter i slutet av potatislandet! Japp. I år blir det ”bara” en massa potatis och morötter.. vi hoppar över mer rotsaker än så. Förra årets rotsaksland hanns verkligen inte med och än om det blev mat i landet ändå, så kändes det inte kul.. bara stressigt och som att vi inte hann med det. Så vi provar annorlunda i år.
-Fira en älskad älskad Lillebror som fyller år! Lillhjärtat. Och ännu mer kalas väntar också! Vi har haft och har en rekordkalasig vår och försommar i vår familj i år.
-Plantera ut dahliorna!
-… ja, förresten, kanske är det här veckan precis alla plant åker ner i bäddarna. Vi får se vad vi hinner!
-Fira skolavslutning i kyrkan!! Hurra, himmel vad jag längtar efter det då första skolåret för Minimannen var pandemi-kantat. Stora näsdukspaketet bör nog göras redo!
-Ta SOMMARLOV! .. med en första sommarlovshelg som kommer fyllas med lite av varje.
Ska bli så enormt mysigt med sommarlov tillsammans. <3 Än om jag är HemmaMamma och är med barnen jämt och jämt, så är sommarlov något annat.. vi har ju ändå små skoltimmarna att förhålla oss till annars, att få ta dagarna helt som vi vill… strula om lite lagom bland rutiner, åka till lillsjön och ta sommarens första dopp, lekdejta härs och tvärs, äta glass i stora lass, vila upp oss alla..(haha, vem försöker jag lura här? mig själv. funkar fint. för nog om det är arbetsamt att sommarlova med en hop småungar, så är det LJUVLIGT) och sen ta höst, med älskad vardag och rutiner. Det känns gott. Hoppas att det blir så.
…
Önskar er alla en fin junivecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan!
Senaste kommentarer