Drömgårdsrapporten!

Lajvet, lajvet..

Det svänger hit och det svänger dit. Så är det ju, för alla. För en vecka sedan var det gråtfärdigt trötta-läge här, pga anledning . Sedan dess har vi bara fått tanka oss med gott, så än fast det varit första arbetsdagen för M (och mig) idag, efter långt tillsammans-sommarlov, så är energin god här i augustisoliga måndagkvällen. Vi tycker ju så om vår vardag, har längtat till att känna ”nu är vi på banan”-känsla. Nyper mig i armen ikväll. Ska njuta så länge det varar!

Vad vi fyllt senaste dagarna med? Jo.. vi gjorde så, att vi ordnade oss en så luuuugn och återhämande vecka vi bara kunde..

Startade veckan med att påta på, med lite olika saker.. som att stängsla nytt för hästarna. Familjens storpojkar är ett dreamteam vad gäller detta. Dyngblöta blev dom på kuppen denna gång, men såg lika lyckliga ut för det tillsammans.

Han och Hon var på date. Gav helt sonika barnen middag först, parkerade dom sedan framför en film med chips och popcorn.. och dunsade sedan ner oss ute på verandan med en massa gott att äta. Ja, ja.. en påtande bäbis i sällis också, förstås. Fy så mysigt det var!

Jag plockade hipp som happ-buketter. Mina bästa.

Och vi har sprungit och sprungit och sprungit. Att starta dagen så, är guld för hela dagen sedan. M kutade en utav dagarna iväg för att kolla läget där jag ridit någon vecka tidigare och sett en masssa hallonkart.. kollade läget om det nu blivit hallon eller torkat bort..

.. Å, himmel! Så mycket hallon!! Och himmel, vad vi älskar att vara i skogen och mår gott där. Och aldrig smakar fikat så gott.

Vi var på en liten loppistur. Jag köpte mig en våg som ni ska få se någon dag. En sån som alltid funnits hemma i mina föräldrars kök. Lill-Olof och M shoppade annat. Sen drog vi raka spåret hem till vår älskade granne, grillkväll med massa gott och trevligt häng kvällen lång.

Vi var på utflykt med älskade vänner. Stekte palt till lunch. Nathalie gjorde magisk hallonpaj till efterrätt. Vi plockade ännu mer hallon. Och avslutade sedan med dopp i sjön tillsammans..

Så gott. Dopp i sjön och sen slå ikull sig på filten bredvid en fyraåring med alla möjliga frågor. Kramas och titta på träden som vajar. En sån där sommarlovsstund jag kommer minnas, bredvid Lillebror B.

Lillminsting var på äventyr. Provsmakade sockerärt och åkte skrinda för första gången. I finaste dressen han fått från hjärtevännerna <3

Njutet av blomster- och köksträdgården tog i med väldig kraft.

Det blev fredag och vi gjorde buketter. Minimannen hjälpte sin mamma ut med skrindan full. Nu kör vi, tänker vi! Så långt livet tillåter vill säga. Men planen är absolut att fylla vagnen mot helgen, så långt blommor räcker, framtill frosten nyper!

Vi tog helg med en sista sväng till hallonskogen för veckan. Nämen alltså, jag får dåndimpen av längt till bärplockning när jag ser det här. Vi kokade hallonsylt på direkten sedan och åt till vaniljglass. Uj uj uj..

Helgen fylldes med mera gott.. som att feja i hemmet, måla, fika och sova extramycket.

Första augustiveckans sista dag fylldes med fottbollsmatcher, en Lillminsting som premiärade med skor (vilket påhitt tyckte han) och till kvällen var vi bjudna till mina svärföräldrar på middag, hejdlöst lyxigt.

Så innerligt tacksam för att vi fick en så fin vecka alla tillsammans efter den långa sjukhärvan. Sommarlovet fortsätter för barnen, men vi smygstartar vardagen lite. Vi bollar brandisjour, kontorande, med skriv- och fotojobb men allra mest en massa tid med dom där fyra människorna vi beundrar mest av allt på denna jord.

Önskar er och oss en fin vecka!

En dag i sänder.

Ta hand om er, allt vad ni bara kan.<3

Emmeli

Drömgårdens blomstervagn är nu fylld med blomster!

(reklam för egen verksamhet)

Det är den allra första augustifredagen och jag började dagen bland mängder av blommor!

Smått svårt att hantera menar undertecknad. För hur vackert kan något vara!!

Lill-Olof hjälpte koncentrerat mamma att plocka luktärter i stor, stor bunt.

För idag gör jag buntar, rena luktärtsbuketter och blandade buketter, fyller blomstervagnen och rullar ut till vägkanten.. har du vägarna förbi så är det bara att stanna till, swisha och grabba den bukett du önskar!

Det finns buketter i alla möjliga färgställningar, något för alla helt sonika.

Gläd dig själv eller någon du tycker om med en fredagsbunt, vetja!

Har du vägarna förbi, mellan ullånger-nordingrå?

Varmt, varmt välkomna!

Emmeli

Chokladig toscakaka!

Chokladig toscakaka!

Seg och chokladig, med knaprigt, kolagott kokostäcke. Nämen det här var en sann höjdare, enades vi om kring fikabordet!

Vill ni ha receptet?

Ja, jag tänkte väl det! Här kommer det!

Chokladig Toscakaka!

till chokladbotten behöver du:
  • 200 g smör
  • 5 dl strösocker
  • 2 krm salt
  • 1 dl kakao
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 3 dl vetemjöl
  • 4 ägg
Kokostosca
  • 75 g smör
  • 1 dl ljus sirap
  • 1,5 dl strösocker
  • 1,5 dl vispgrädde
  • 200 g riven kokos
Gör chokladbotten såhär:
  1. Sätt ugnen på 200 grader!
  2. Smält smöret i en kastrull.
  3. Tillsätt resten av ingredienserna och rör om till en slät smet.
  4. Bred ut smeten i en bakplåtspappersklädd långpanna, ca 25 x 35 cm,
  5. Skjutsa in i ugnen, cirka 20 minuter (under tiden kakan gräddas gör du nu kokostosca!)
Gör Kokostosca såhär:
  1. Smält smöret i en kastrull
  2. Tillsätt sirap, strösocker och vispgrädde och låt koka upp.
  3. Sänk sedan värmen, strössla i kokosen och låt alltsammans sjuda på svag värme i cirkus 5-7 minuter
  4. När kakan börjar vara färdiggräddad tar du ut långpannan och breder på kokostoscan.
  5. Grädda nu ytterligare en liten stund tills hela kakan fått härlig färg, ni ser på bilderna.. jag lät min kaka gå cirka 15 minuter med toscan på, men det här beror på ugnen du använder. Håll lite koll så alltsammans fått en gyllenbrun färg.
  6. Ta ut och låt kakan svalna innan du skär den i önskad storlek på rutorna. Akta dig sedan! Den är så god så man nästan kolavippar!

Glatt bakande och fikanjuteri önskas eder alla!

Emmeli

Blomster- & Köksträdgården 2022!

Det äär inte jättelängesedan jag klev in genom grinden till alla odlingsbäddar.. och det såg ut såhär;

..som att någon odlingsglad typ varit väldans höggravid med sitt fjärde barn just precis när man kanske skulle ha rensat bort lite efter sommarens blomning.. och som att det sedan varit en lång vinter.. och nu var varmvår och det mest liknade en ogräsodling, då precis all kartong vi grundade köksträdgården med, nu hade förmultnat och fritt fram det blev, för både knäpparlarver och ogräs…..

Just så.

Bit för bit började det ordna upp sig.

Men knäpparlarver alltså?

Ja. Googla, så känner du säkert igen den till utseendet.

Det är ju väldigt finurligt med detta, ”No-dig”-sätt att bygga bäddar, slippa grävandet, bara grunda med kartong/annat organiskt material och fylla uppåt.. men, det gör också att när det organiska materialet förmultnat, så får den där rackarns larven fritt fram, från grässvålen där den lever och direkt vägen upp i bäddarna. Jag har läst och läst och knäpparlarven lever tydligen som godast i grässvålen, den vill allra helst äta potatis, möjligtvis majs. Goda ting under jord, med andra ord. Och vill det sig illa så går den på även blomsterrötter. Jag hittade nu massssor av larver, i olika storlek, men beslöt att gräva runt i bäddarna och hiva iväg så många larver jag bara, bara kunde hitta. Man kan gillra fällor! Till exempel gräva ner en potatis under jorden, cirka 10-15 centimeter, för att eventuella larver ska hitta potatis och du därmed fånga gänget. Så långt orkade jag aldrig.. nöjde mig med att gräva och finna .. larven utvecklas sist till en svart skalbagge. Utvecklingen tar 2-3 år..

Nu hade jag slitit som ett djur under några veckor.. tillkallade nu finaste sortens hjälp i form av en skäggig och några arbetsvilliga småttingar. Hjälptes åt att hiva iväg det utrensade. Och vi unnade oss nu också riktig markduk och inget som förmultnar lätt. Gångarna skulle bli tjusiga igen.

Tjopp Tjopp!

Nybarkade gångar och bäddarna strösslade med brunnen hästskit, gräsklipp på toppen. Några jordsäckar för att ha till utplanterandet.

Å hej å hå, så det nästan vällde ut dahlior och småplant ur lilla Pettson-växthuset.. dags att hiva ut allt i bäddarna!

Jag slutade räkna när vi överstigit ”1000”.. i räknandet av småplant… det kanske inte gjorde så värst mycket att husmusen åt upp en hel radda med astrar ändå…

Å puh så skönt när precis alla småplantor är i jorden och alla frön och ärter är nerpetade..

Nu återstod det där rara påtandet, junimånaden ut.

Binda upp sånt som behöver stöd. Strössla med lite nytt gräsklipp här och där. Och vattna förstås! ..med självbevattningen som påhittige M ordnade förra året. Han tog helt enkelt en gammal vattenslang och nålade hål i.

Det här är mitt happyplace i syn!

Eller jag menar, VÅRT. För hela familjen älskar att gå in genom den där portalen eller dra upp den där ruckliga växthusdörren. Här har det hunnit bli första dagarna i juli.

Här samsas väldans massa blommor, men också en hel del ätbart ..olika slags kål, zucchini, osv.

Intill köksträdgården ligger potatislandet och morotslandet..

Så glad för kålplantorna vi fått från en vän här i byn. Grönkålen är närmast här i bild. Har du kanske tips på något gott recept med grönkål i?

Tipsa mig mer än gärna!

Och så plötsligt började det helt magiska.. knoppar slår ut..

.. första korta stjälkar-buketten plockas..

Vi tar, mycket koncentrerat, upp dom allra första rädiserna.. och i växthuset mognar dom första tomaterna..

.. juliveckorna går och det blommor mer och mer för var dag..

Är så himla glad för att honungsrosen blommat och blommar så fint i år. Den är ju bara ett år, men har redan växt så mycket och givit så mycket blomning. En ny favorit i vår trädgård, helt klart!

I slutet av juli..

Och nu är vi här, alldeles i början av augusti och det håller på att explodera i blomning nu.. jag funderar på om det kanske är dags att, om jag vågar ännu ett år, rulla ut den lilla blomstervagnen alldeles snart och dela blomsterlycka med er även denna sommar, vad tror ni om det?

Det är en fröjd att gå här och plocka och göra ordnade och o-ordnade buketter.. denna zinnia är ny för i år och så otroligt vacker i färgerna, eller hur?

Rosenskära- och praktväddsfluff!

Har alla möjliga färger som ni ser, så gillar jag det mest.

Mustigare färger i ena buketten, lite skirare i nästa.. jag kan liksom omöjligt välja vad jag tycker är finast. Så vacker färg på dahlian här tycker jag!! Och phloxen (till höger) är och förblir en favorit.. doftar så gott och står så väl i vas!

Ruffsigt och rörigt är det här, ja!

Tro om krassen kommer orka blomma där i strulet? Ja, kanske! Dom mörkt lila sockerärterna har börjat ge oss ärter i alla fall och det är lyckligt så det förslår när man är småtting och älskar sockerärter!

Det växer för var dag..

Knäpparlarverna förstör inte alls, har inte sett en enda sedan jag gjorde projektet ”hiva iväg så många jag ser” där i början av försommaren. Men sniglar! Kära hjärtanes, vad mycket sniglar det är i år… jag plockar och plockar om kvällarna.. tror att det hjälper lite i alla fall..

Jag älskar alla ettårisblommor som vi så varsamt tagit hand om sedan i februari/mars/april.. men dessa bäddar ovan i bild ligger mig särskilt varmt om hjärtat; direktsådderna. Ringblommor, vallmo, persilja, rädisor, spenat, grönkålen från fina vännen och RINGBLOMMORNA! Så mycket barndom att fylla ett krus med blåklint och ringblommor.. och några astrar från bädden längre bort!

Så tacksam för denna lilla plats.

Denna bild tog jag alldeles just precis nyss. Nu återstår finalen av allt slit, lönen för den älskade mödan; Skördetiden!

Emmeli

Drömgårdsrapport med fokus på allt som är gott!

Det finns ett före, och det finns ett efter, allt. Det är tröstande att tänka i tärigare tider, tycker jag.

Nu är den allra första augustidagen här och jag tänker omfamna den nya månaden med hull och hår. Vi har många, många sommarlovsdagar framför oss och det är jag så himla tacksam för. I mitten på förra veckan kändes det som om hela sommaren bara höll på att rinna oss ur fingrarna då hela julimånaden mestadels varit en sjukhärva.. ”Njutstressen”, slog till. ”Måste hinna vila”-stressen.

Men, nu blickar vi framåt igen. Fast först, lite bakåt.. fiskar upp guldstunderna från juliavslutet och sen tusan, ska här augusti-njutas!

När vi kom från Gotlandstrippen, stannade vi till i storstan förstår ni. Hängde med älskade mostrar och badade i stora poolen. Sen drog vi hemåt Drömgården..

Snabbt var vi hemmastadda igen och alla njöt så det stod ut genom öronen på oss. HEMMA! Vi bakade gofika och bjöd Mormor och Morfar på.

M slog hö och jag gjorde ett ryck och tog hand om trädgården. Mitt i sommaren är det härligt att rensa bort tidigt blommande perenner och stötta upp det som stöttning önskas.

Barnen?

Full rulle, även på han med smygfeber! 4-åringen lärde sig göra fart på gungan själv och ute på verandan pågick kioskförsäljning för fullt.

Liten plutt ute på äventyr. Här hade feberhärvan börjat men läget var så gott så ännu ingen oro.

Jag microvilade. Njöt av att vara hemma. Att det för första gången på nio månader kändes som att livet började lugna ner sig lite… vilken tur att jag njöt av den där stunden, tankade garanterat kraft jag hade nytta av till jobbigare dagarna som väntade. Man kan liksom aldrig vara ”för tacksam, för njutande av lilla stunden, osv”.

Vi åkte och badade trots att solen drog bakom molnen. Bra med stranden för oss själva i snuviga tider. Jag höll Lillminsting på land, i selen, med filten i kring..självklart.

Och så åt vi glass nere på byn.

Såna där småutflykter, som uppskattas massor. Och när det är slåtter, då är det just såna, små-utflykter, som hinns med.

Nyklippt och nytrimmad gård. Värt att förevigas! Man vet liksom aldrig när det sker igen.

Det blev en i slutet av juli-fredag och vi hade fredagsmys av ljuv sort.

S tog ut sin ponny på tur och mamman nöp sig i armen över faktumet. En bäbis i selen och en lillvän på ponnyn bakom. Guld-guldstund.

Att vakna tidigt, sticka ut och springa medan degen jag satte när jag klev upp, jäser. Servera nybakt till frukost. Det, är sånt jag bara älskar.

Och barnen älskar sitt ”mammabröd”.

Det blommar för fullt. Mycket gillar jag mina hipp som happ-planteringar i alla möjliga färger.

Här var det balparty-dag.

Liten älskling hade fortsatt smygande feber, men här höll vi alla oss coola fortfarande då allmäntillståndet var så gott. Veeet ni hur less vi är på ordet ”allmäntillstånd”, förresten? Men, det är ett bra ord och en rätt skön grej ändå. En stund i sol fick det bli, sen skuggan igen. Den där dagen var helt fantastisk.. för trots seg sjuka, så var bebben allmänt vid gott mod, febern var inte alls så hög och vi hade gården fylld av älskade människor.. men det, förtjänar ett eget inlägg.

Att feja och greja i sommarhemmet, sno runt och plocka i ordning lite lagom, skaka mattor, skura av köksgolvet och avsluta med att plocka in luktärter så det doftar himmel i hemmet. Gillar det. Mycket.

Den här julikvällen vill jag minnas. Det fanns ett lugn, för här trodde vi att febern gett sig, dag 9. Vi kokade varm choklad och bredde limpmackor till, efter att stora barnen badat i sjön och stojat på olika äventyr med pappan under dagen, när jag och Lilla O varit på sjuhuset på alla möjliga kontroller, som sett bra ut.

Men nu lämnar vi den där elaka virus-härvan helt.. nu fokuserar vi på det här;

Livet här och nu. Sitta i pappsen famn och spela trummor är bland det bästa man kan tänka sig när man är en nybliven, nyfiken 9-månadersplutt. Ni är många som hoppats, hållit tummar och bett för ett snabbt tillfrisknande för vår Lillminsting och det, har sannerligen slagit in. Tack vår fina följarskara för all omtanke, ni är fantastiska!

Senaste dagarna har vi bara kunnat fokusera på att tanka, tanka, tanka.. energi och kraft. Uppvaktat en älskad vän med paket och blommor från trädgården, hälsat på MammaMormor och PappaMorfar..

Sprungit, sovit extra mycket och badat i sjön.

Som någon uttryckte ”vilken otur ni har just nu”, så tänker vi tvärtom; ”Tack för att eländiga sjukor brottas ner av starka små kroppar och att det trots allt inte blivit värre än det som varit.. ”

..att Olof fick RS när han var 11 veckor, till exempel.. det hade med det smittomoln vi hade i kring oss, både kunnat ge sjukan ännu tidigare och blivit mycket värre. Nu har ju alla gupp gått bra. Det, fokuserar vi på.

Och det hjälper gott, istället för att tänka att vi haft otur. För livet, det ÄR ju, i alla dess färger och nyanser. Alltid. Och tuffare perioder, kommer för alla. Men vi kan inte gå och tänka att vi är några ”otursoffer”, det hjälper precis ingen. Det gör däremot, goda, positiva, tacksamma tankar.

Så; tack juli för allt gott och alla nya livet-lärdomar du gav… och med hopp om en god augustimånad nu, för både er och oss! En stund i taget.

Emmeli