Det var en varm, varm junidag… när sommaren är som bäst, ni vet! Vi dukade upp för kalas där ute under stora äppelträdet.

Alltid en himla väntan innan kalas ska dra igång.

Det tycker dock inte mamman och pappan, hehe.. som springer runt som yra höns och försöker fixa och dona. Juniflickan satt i trappan och var bara allmänt väntande och urgullig i sin nya sommarklänning (finns HÄR).

Kan det bli somrigare?

Så njutbart att det var inte klokt.

Mandeltårta med jordgubbar!

8-10 bitar

Mandelbotten

• 300 gram mandelmassa (ta köpes eller gör egen (recept finns HÄR), eller ta lite av varje… jag gjorde det sistnämnda.. huvudsaken totalmängden blir 300 gram!)
• 1 dl strösocker
• 4 ägg
• 1,5 dl vetemjöl
• 50 g hackade sötmandlar

Garnering

• 3 dl grädde
• 1 liter jordgubbar

1. Sätt ugnen på 175 grader
2. Klipp till ett bakplåtspapper till botten och smör kanterna på en springform på 24 cm i diameter
3. Riv mandelmassan och lägg i en bunke tillsammans med ägg och socker
4. Vispa till en smidig smet
5. Vänd ner mjöl och hackade mandlar
6. Fördela smeten i formen
7. Grädda formen i ca 20 minuter i mitten av ugnen
8. Låt kakan svalna i formen
9. Vispa grädden fast
10. Bred grädde på mandelbotten och toppa jordgubbar… och gärna några vackra, snälla blomster!

”Är det varsågoda snart?”. Älskade småhjärtan. Dom slog till och gjorde en skattjakt med några kakor under tiden dom väntade. Gjorde dom rätt i tycker jag!

Sådärja, nu var vi redo!

Storfamiljen stormade in och lillvännen överöstes med födelsedagssång, grattis och hurra. Och precis ingen har tagit miste på vad som är det häftigaste B vet!

”Mamma! TLAKTOOOOL!!” .. så lycklig. över alla traktorleksaker, traktorpussel, stora fotbollen, traktortishorna, finkläderna och lilla fiskehåven till sommarens alla sjöbad. Så mycket fint. Men framförallt; denna skara människor vi har i kring oss.. en gåva större än allt stort.

Vi satt utduttade i trädgården och mådde så gott. Först sötfika.

Sen lite kex och ost, frukt, chirre ”och sånt” på toppen. Fullkomligt ääälskar mögelost. Så gott, visst!

Så mysigt att sitta bredvid Storan och hennes döttrar som är som mina småsystrar och prata ditt och datt, strosa runt bland rabatterna och titta på nya vackra rosor och sucka lite lätt åt den där stackars planten som såg mer död än levande ut just då och förstås, bara njuta synen av en tvååring mitt i sitt födelsedagskalas.

Efter underbara sommarkalastimmar, så vinkade vi hejdå till alla. Varma i hjärtat. Och med en väldigt nöjd liten Lillebror.

… vimpeln hängde kvar och fortsatte sprida kalsstämning. Och så gör den än!

Emmeli