av Emmeli | jun 27, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Vad vi gjort idag?
Efter frukost drog vi på oss träningkläderna och stack iväg till Docksta. Där var Storan och grabbarna Grus. På Rövarbyn, ett jätteroligt ställe för barn, med fullt av hopp- och lek och snurraruntgrejer. (Tips för den som är här i bygden och vill hitta på något skoj med barnen!). I alla fall. Vi drog dit, för att Storan skulle vara barnvakt åt S medan jag och M skulle iväg på en liten utflykt (läs:dra upp till skuletoppen). Men älskade, lilla Minimannen, han var inte riktigt med på dom noterna. Ville varken sova eller äta eller någonting. Så vi satt där som två fågelholkar i bilen, jag och M, och kände hur utflykten kom längre och längre bort. Inte för att det gjorde någonting, det viktigaste för oss var såklart att Liten blev glad igen. Vi är grymt bortskämda med att han är nöjd 24 timmar om dygnet. Gråten tar han till vid hunger eller trötthet. Nu visade det sig att han var trött ändå….. men det kom Kling och Klang (Litens päron) på först efter en och en halv timme i bilen med en tokskrikande Liten. Kära nån.
Ja. Så när han väl somnat då visste vi inte om vi skulle våga oss på det där med att lämna bort honom. Ifall han skulle vakna. Då visste vi ju att han skulle vara döhungrig då, och då är det ingen lek och man inte heter Emmeli och har maten klar på två sekunder. Men Storan, hon kan det där med Kids, har liksom 5 egna skatter. Jag och S fixar det här! sa hon, och drog med sig rois rollsen in i Rövarbyn. Jag och M stack iväg. Gjorde en vild chansning, båda helt nervösa, både för att lämna bort Liten för första gången och för att vi visste att vi hade en galen grej framför oss; att springa uppför Skulebacken, slalombacken. Samma sak som vi gjorde förra året den här tiden. Det här har varit ett mål jag haft i huvudet under våren, när jag tränat som en tok. Jag ska klara att springa dit upp, minst lika bra som förra året, har jag tänkt.
Vi stack iväg. Började springa. Mannen sa det är svårt att veta om vi har ett bra tempo nu. Kanske lite för snabbt. Men vi höll i. Matade på. Ena foten framför den andra. Såg den ena branten mötas av nästa brant, ännu lite brantare. Lutningen slutade aldrig att förvåna. Strax innan jag kom dit, där jag var tvungen att stanna och gå förra året, där släpliftarna slutar, då höll jag på att kola. Drömde om en meter av platt, eller i alla fall liiiite mindre asbrant mark. Men jag hade ingen i syne. Gav mig inte ändå, tänkte på Liten. Kände blodsmaken börja spränga och pulsen ticka i huvudet. Höll hårt om mobilen som jag bara hoppades inte skulle plinga till med ett Liten vill ha mat nu-sms. Plötsligt såg jag, några meter fram, ungefär 4 meter som bara lutade lite, lite mindre. Där fick jag återhämtning nog.
Att ta mig ända, ända upp till toppen. Jag sprang hela vägen. JAAA!! Jag klarade det!! vrålade jag åt mannen som satt på bergstoppen och väntade, sedan cirka en minut tillbaka.
Vi kände oss som två vinnare!
Det här var ett eldprov för mig. Jag känner mig så himla nöjd. Ett helt gäng minuter snabbare än förra året. Och jag kände mig inte alls lika slut efteråt som då. Så jädrans häftigt. Och nu har jag dessutom pluttat ut en liten skrutt också! Kroppen är fantastiskt.
Vi drog av några foton där uppe på toppen. Det är ju så magiskt vackert där. Sedan skyndade vi oss neråt. Sprang så mycket vi kunde, men på vissa delar är det så brant att det är smått livsfarligt att försöka springa. Vi high-fivade i mål, tackade varandra för daten, den lilla utflykten och så drog vi tillbaka till gänget där borta i Rövarbyn. Och Liten sov och sov. Yes! Alla nöjda och glada. Tack världens bästa Storan.
Och nu har jag och S varit ut på en promenad, han sov igen och jag såg min chans att få gå ur lite syra ur benen. Sen plockade vi en blombukett också. För ikväll ska vi på kalas. Det väntar lite paketinslagning och tillpiffning av hela Lilla familjen. Och på toppen av det hela, så skiner solen också. Och det känns som sommar igen.
Den vecka som började segare än dom där sista dropparna sirap i sirapsflaskan, blev tillslut en himla finvecka. Vardagsveckan slutade på topp. Ja, på Skuletoppen, till och med. Och nu tar helgen vid. Vilken lycka!
Önskar dig trevlig helg!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 27, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Det är lika härligt, varje fredag.
… med fredag, alltså! Att vakna till nystädat och vaser, som idag är fyllda av mannen-plockade blommor. Vi äter frukost och funderar på vad dagen kommer att erbjuda.
Igår, då hade vi torsdag. Städade, fixade lite här hemma. M grejsade i trädgården, stod på rangliga stegar och klättrade i höga björkarna och sånt. Sa ingenting till mig förrän efteråt… smart drag. Sedan gick vi på promenad, handlade med oss vårrullar ifrån dom där gulliga thailändska tjejerna som sannerligen kan sin sak, dom som står utanför ica, och gick sedan vidare till Mäjadalen. Där åt vi god lunch och hängde med ett gäng glada sommarlovare.
Liten, han hade full uppmärksamhet från alla håll och kanter.
Lilla minimannen som minsann inte tänker ligga ner i vagnen om han inte har lust. Han vill sitta. Ja, helst hoppa…. han som var pytteLiten för ett par månader sedan. Igår fick han sitt lystmäte. När det gäller hoppning
Alltså. Minimannen, du som har eeexakt likadana fossingar som pappan, ska du gå vid ett halvår också? Kaaan du inte vara mammas minibäbis läänge, länge? Nä, det är klart. Du vill hoppa och skutta, precis som mamma och pappa!
Som den lyxiga pricken över i:et, blev vi hembjudna på middag till mina päron. Och till efterrätt frossade vi i jordgubbar. Sedan åkte vi hem, till vårt älskade sommarhemma. Somnade i en trött hög, alla tre. Tätt, tätt intill.
Idag vaknar vi alltså till fredag. Och konstaterar att det är samma visa varje fredag. Det äär en sån bra dag. Det bara är så!
Önskar Dig en fin fredag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 26, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Alltså…
Färska jordgubbar i morgonfilen. Så himlagott! Ja? Jag hade preciis alla dom där i frukostskålen nyss. Det är sant…
Jag sitter här och tänker tillbaka på gårdagen. En onsdag som drog igång med ännu ett galet träningspass. Storan och jag kämpade och kämpade. Och idag värker det i hela kroppen. Härligt, på det där skönt osköna viset.
Familjen drog iväg på utflykt igår. Till stan.
Och vi är inte svåra att känna igen. Vi är många. Blonda och blåögda. Sprider ut oss, över hela världen, i ett knyck. Och så stormar det lite lagom runtomkring oss där vi går. Det är alltid en sport att hålla reda på alla. Det brukar vara M så åker på lotten att ha hand om yrvädret H, en utav familjens minimän. Det är ingen lek, alltså.
Här, på bilden. Då hade han och storebror hittat Ett skepp som jag fick åka med på. Schangtilt!
Vi sprang i affärer, köpte födelsedagspresenter, förberedde den ena inför fotbollscup i norrnorr. Den tredje, jag, provade en soooupersnygg regn- och vindjacka i citrongult (men hängde tillbaka den!?) och sen fikade vi också. Alliallihopa. En fördel med att det stormar och yr omkring oss där vi går, är att man till exempel kan råka få ett helt räkskepp till smörgås, istället för den där mycket mindre salamimackan som egentligen var beställd. Det är heelt okej, sa jag med munnen på sned för att dölja leendet, när servitören ursäktade sig över att ha gjort fel. Stackarn. Jag blev ju bara glad!
Sommaräventyr. Den minste i gänget, Liten, han tyckte det var helfestligt. Han slog också till med fika och sedan satt han i pappans knä och såg småvuxen ut.
”Jag är ju faktiskt tre och en halv månad nu. Jag är stor nu. Var är min kaffekopp,pappa? En skvätt mjölk i vore gott. Jag älskar mjölk, faktiskt. ”
Alltså jag får ont i kroppen!!! Så gullig. Och sån där värk i kroppen, som beror på att mitt hjärta nästan hoppar ur kroppen, av kärlek. Ja, det hände inte bara en gång igår… när M drog i väg på lekpark med dom tre minimännen. När jag såg han, min älskade man, med ett gäng barn och allt bara ser så himla naturligt och vackert ut. Då blir jag så varm, så varm. I hjärtat.
Hoppsan då, var är H nu då!?
… mhm, där. Inget konstigt alls.
Så medan killarna drog iväg till den där fina lekparken, då fortsatte brudarna att gå lös i affärerna. En stund. Sen drog vi också dit… varning, varning för någon i övre barnåldern som minsann tyckte det där med att snurra runt, runt, runt var något hyyyysteeeeriskt roligt. Alltså…
Det är ju ingen hejd på den där aaaasgarvande typen. Men, det bjuder hon på. Särskilt den här bilden (här nedanför) när hon visst skulle försöka se lite proper ut och bjuda på ett smile i kameran… det gick ju jättebra. Jättebra.
haha!
Ja. Vi hade en himla mysig dag, ute på vift, tillsammans. När vi mådde illa av allt snurrande, då åkte vi hemåt. Liten blev skjutsad utav kusinen
Ett sista stopp bara, på Willys. Kanske inte jordens mest älskade ställe, en löningsdag vid middagstid… men vi klarade det. Sen åkte vi hemåt. Och jag lovar dig, vi hade alllla snurrPellar man kan ha, framför oss. Sommartrafik, är minsann ingen lek.
Jag pustade ut när vi äntligen var hemma. Och tacksamheten över att bara få kila över till svärisarna på världsgod middag. Den, den finner jag inga ord för. Lyx. Så det var sannerligen en riktig sommarlovsdag igår. Med äventyr, små för dom stora. Men stora för dom små. Att få gå på fik och leka i lekpark, vad mer kan man önska?
En utflykt med stormen. Älskar´t!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 25, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Vi hade det himla gott igårkväll, alltså.
Vi packade in oss i bilen och drog iväg. Relax´n , bastun, stod varm och redo när vi anlädde till päronen. Pappa hade fixat. Och Mamma hackade frukt, skalade morötter och gjorde god dipp på bara livet. Så, vi gick ut. 
Till den där bastun vars skorsten det bara rök ur. Och den där bastun som är så skön att vi blir som tokiga allihopa. Jag vet inte riktigt vad det är. Det är inte direkt få gånger vi bastat, men det är lika härligt och nymodigt, varje gång. Vi satt där, i värmen. Till en början var det sol utanför, men vips öste regnet ner och det smattrade sådär idylliskt, avkopplande på taket. Mamma kom inspringandes titt som tätt, vill ni ha något mer? Men vänta, jag ska hämta!
Så vi bastade och bastade, satt ute och svalkade oss i regnet, sörplade melon och bastade lite till. När kroppen var varm, inifrån och ut. Då gick vi in i huset igen. Där han, Liten, befann sig med sin mormor och morfar. Han hade det bra. Full uppmärksamhet och den bästa hejjaklacken när han låg där i vagnen, och petade på sina prickiga farmor-virkade, bollar. Han växer i en rasande fart nu. Ja alltså, inte bara på utsidan. Det händer så mycket där på insidan nu också. Helt plötsligt ligger han inte längre och bara tittar på dom där pastelleksakerna. Helt plötsligt greppar han dom, medvetet. Sånt är stort för två päron. Åh, vår lilla miniman, vad du kan! utbrister vi i munnen på varandra.
Och sedan toppades kvällen såhär; med en hög av färska jordgubbar och gräddmjölk till. Så gott att klockorna stannade för ett tag och alla njöt.
Och så packade vi ihop oss. Kramades godnatt och hejdå. Gungstolen vajade fortfarande och tonerna ifrån en ung pianists pianospel, hängde sig kvar. Under kvällen hade vi, var och en, blivit ombäddade av filtar, fått fötterna nerstoppade i tjocka sockar och nästintill matade med vad vi nu önskade. Och ljusen brann härs och tvärs. Och det var liv i rörelse. Ja. Vilken kväll vi hade igår. En sån där spontan, familjen-nära. En sån där man blir bortskämd och känner sig liten igen. På en vanlig, blank tisdag, liksom.
Och idag är det onsdag. Frukosten är precis bortdukad och det står nu 15 liter jordgubbar på köksbordet. Redo att rensas och frysas in. Efter det är gjort, ska jag bege mig mot Storan, som har bett mig vara hennes PT även idag. Och jag är inte sen att tacka ja till ett pass. Idag ska vi träna ett tabata-pass med några, för mig, helt nya övningar. Kul! Sedan väntar en utflykt.
Fridens!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 24, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Liten 0-3 månader, Träning
Det här är sommar
Jordgubbar. I stora lass.
Jag och Storan datade vid Cesars tidigare. Men inte för att äta pizza, utan för att sticka ut och springa tillsammans. Den där rundan som man lite lätt bävar för innan man sticker ut. Vi möttes upp, babblade i munnen på varandra. Det blev tystare när uppförsbackarna började….. men jädrans, 8 lätta kilometrar. Några kilometrar som absolut inte brukar kännas så lätta. Jag får nog erkänna att jag är i rätt god form nu. Det är kul!
Och sen drog vi iväg på en gemensam ica-sväng och där fanns det mängder av jordgubbar. En heeel låda för 300 pix. Värsta braiga grejen! Så nu har vi proppat magarna med jordgubbar. En del är sparade till att bara äta som dom är, men resten ska frysas in. Jordgubbssmoothie är bland det bästa jag vet.
Bland det bästa Liten vet? Det är pasteller. Det är inte för inte, han kallas för Pastellkungen. Och idag verkar han ha gått lös, alldeles. Ljusblått och ljusrosa och moln och ränder i en salig blandning. Lilla Polarn o. Pyret- älskaren. Han är på väg till mormor och morfar, säger han.
…Och vi tänker såklart haka på. Där väntar en varm bastu och ett stort fruktfat. Och systrar och syskonbarn, i en enda röra. En älskad röra.
Så ja, sämre kunde man absolut ha det. Nästan inte bättre. Det blev minsann en himla bra tisdag, det här. Tacksam.
HA EN GOD KVÄLL!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Sommarhemma, Tips på träningspass, Träning
Nu känns det bättre.
Ja, mycket bättre till och med. Jag tog mitt förnuft till fånga. Jag vet ju att det knappast blir bättre av att sitta där på stället och tycka att det är småpissigt. Jag lever och har hälsan! tänkte jag. Bjöd upp mannen till dans. Nä inte riktigt, men ett träningspass! Ett pyramidpass. Passet börjar med 10 burpees. Dom kändes tunga, benen var rätt stumma. Och himmelen öppnade sig, såklart. Sol ena sekunden, regn andra. Men vi gav oss inte. Stod där ute i skyfallet. Allt eftersom vi blev dyngsura och ännu blötare än så, så vaknade kroppen till liv. Uppför pyramiden och ner igen. Ett varv var gjort.
Men sedan flyttade vi in.
På lon.
Förstååår du vad jag njöt då!? Asjobbigt, men det gav sån känsla att vara där inne. Med regnet smattrades på lagårdstaket. Passet landade visst på två och ett halvt ”varv” av pyramiden. Helt galet. Men efter det, ja då var jag som en ny människa.
Här är passet, för den som vill!
Pyramiden:
10 Burpees
20 Axelpressar
30 Russian twist
40 Utfallshopp
50 Sneda utfall bakåt + 10 Burpees (för att peppra på pulsen lite till;) )
40 utfallshopp
30 Russian twist
20 Axelpressar
10 Burpees
…. = ett ”varv”.
Vi åt lunch, snofsade till oss lite och sedan traskade vi ut på promenad. Till M´s farfar och hans gulliga M. Jag fullkomligt älskar att vara hos gamla människor. Prata om sånt man kanske inte pratar om annars. Låta generationerna mötas. Och den där grejen att öppna köksskåp som dignar av vackert porslin, duka fram kaffekoppar jag bara skulle önska var mina. Sitta där i hemmet en stund, över en kaffekopp. Få historier berättade för sig. Och bara vara. Sånt älskar jag.
Nu är vi hemma igen. Och titta här!
Det är inte klokt vad den gör för humöret, den där solen. Och dom där nyinplockade lupinerna som står här och där, dom gör också susen. Så ja, nu känns det bättre. Och bättre än så.
Vad skönt det är, när man kan göra någonting åt saker och ting. Men sen är det ju så, att det måste vara lite moloket ibland. Faktiskt. Men det är himlarns skönt när molokenheten har dragit sin kos!
Allt gott!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer