av Emmeli | feb 17, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är lördag här på Drömgården.
Snön faller, solen smyger bakom molnen med ett så vackert sken. Vi äter tillsammansfrukost och sen är arbetslördagen med ens igång. SnickarFarfar kommer och det är sån lyx att det inte är klokt. Storebror är med och jobbar med två utav männen i hans liv. 
Juni och jag roar oss med att åka räserkälke efter vår lillväg.
Barnen är med i det som går i arbeteb. Som att åka lite fyrhjuling och hjälpa till att lasta regelvirke från lagårn. 
Vilket gäng! Mitt alldeles egna. <3
När det sedan blir ickebarnvänligt, som vid takregling, försöker jag vara lite här och där, rolig mamma och kärleksfull fru. Donar och grejar i köket tillsammans med barnen och susar fram med dammsugaren och försöker fånga spån och damm som pyser ner från övervåningen.
Och på köksbordet ligger ett konstverk. Alldeles nya Farmorstickade strumpor till Lillan. Såå vackra.
I bakgrunden ligger bulldegen och jäser. 
Och plötsligt är Lördagslunchen klar och vi samlas allihopa för lunch. 
Juniflickan snusar i vagnen. Jag och S har Mamma-Liten-tid. Rullar semmelbullar och Lägger 70-bitarspussel. Det doftar gott. Och äntligen kan det bli semmelfika här hemma när vi vill. 
Till eftermiddagen får jag plötsligt en Emmeli-timme och vet knappt vart jag ska ta vägen. Inget barn att pyssla om(!). Omöjligt att bara sätta mig ner och göra ingenting då. Jag är liksom (typ) aldrig ifrån barnen. Om det inte är väldigt uppstyrt, att vi ska någonstans, typ på ultraljud (hah). Eller att jag tar den där promenaden mitt i evigheten alldeles själv. Eller att jag och M ska ha en arbetsdag där båda har sysslor att göra, då känns det liksom ändå bra i magen och hjärtat.
Men som idag, när barnen inte ens är med pappan utan lämnar gården till och med och jag inte alls hade något uttänkt att göra som barnen inte hade kunnat vara med på. Ja, då får jag nästan ont i magen. Inte bara nästan heller. Jag är hopplös.
Men långpromenaden var härlig och barnen hade såklart haft det supermysigt med deras Farmor som dom ju knappt träffat senaste månaderna och ingen hade saknat mamman det minsta. Jag mötte en farbror under rundan, som jag ofta möter när jag är ute på våra barnvagnspromenader. ”MEN! är du SJÄLV!?” ,sa han… och menade att det ju kunde vara skönt en gång men höll med mig om att det nästan såg ut som om jag glömt någonting.
Mammahjärtat alltså.
Ok. Bara M kommer ner från övervåningen så kan det bli lördagkväll här. Mysigt!
Hoppas att ni har en härlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | feb 14, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Minsting i magen, Träning
En Storebror som hjälper sin Lillasyster med krångliga paketsnören denna Hjärtemorgon.
Den ena härliga stunden efter den andra.
Precis så har den här dagen varit. Känner mig så uppfylld och glad. Och framförallt förbenat tacksam. Mysmorgon med barnen först. Vi var alla tre sedan lika taggade på vad som väntade. Att packa lilla packningen och knövla oss in i gamla Pärlan för att åka till Mormor och Morfar.
Enda kruxet idag var bara det att den där (jädra) gammbilen (som nej, inte alls står högt i kurs hos undertecknad) inte ville starta. Mannen vill alltid att jag ska ha Rymdskeppet. Darlingen vi ju hämtade hem alldeles splitterny och som är ljuvlig på alla sätt. Men idag när M skulle åka på långt-borta-jobb (som S säger när pappan åker och jobbar med TV) så propsade hans fru på att det såklart var vi som skulle åka mycket kortare som skulle ta ”gammbilen”.
När vi klättrat in genom framdörren, eftersom inte dörrarna gick att öppna, och vagnen plockats i tusen delar, eftersom bagaget är minimalt. Ja, då startade alltså inte bilen. Mannen kunde komma från jobbet (han hade inte hunnit åka därifrån och till nästa anhalt, tur) och hjälpa oss. Jag hade tyvärr då redan hunnit avfyra en sjuhelsickes massa fula ord. Det finns ingen hejd när det kommer till den där bilen.
Barnen började bli otåliga och Storebror undrade; ”men mamma ska vi inte åka snart? ”. Jag svarar/fräser ”Tycker du att det verkar gå så himla bra, då!?”….varpå han svarade med fräscht, nyinlärt, tydligen väldigt användbart ord; ”nää.. det verkar gå så jävla dåligt”. Suck. Allt och lite till snappas upp, mao.
Nåväl. När vi väl kom iväg. Då fortsatte dagen helt magnifikt. Och vi hamnade till sist i älskade Lilla byn, och Hemmahemma, som ni ser ovan. Hos älskade Mamma och Pappa. Där röda rosorna stod vackert i vasen på matrumsbordet. Från honom. Till henne. <3
Sedan en dag där vi skämts bort med så mycket kärlek att det inte är klokt.
Svettigt cyklande i hardcoregymmet för Preggomamman på direkten. Överförtjust i mina svettiga cykelpass där.
Himlagod, Mammalagad lunch sedan. Där Storan också anslutit.
Följt av höjden av lyx. Att få hoppa in i Pappsens vedeldade bastu med en älskad syster (som hade feber och ju kanske egentligen inte alls borde ha bastat..)
Låna Storans lyxschampo och kleta håret i inpackning. Prata livet en stund i lugn och ro. Drömmigt(!).
Komma in bastuvarma och mer än möra. Sörpla kaffe och äta semlor som gjorde mig till liten igen. Så goda.
Vilande sedan när Lillan vilande. Höra mysiga samtal en Miniman och sina morföräldrar emellan. ”Mormor, vad vackert ni har det här!” sa treåringen. Som toppen av allt fick vi god middag och massa pussar och kramar innan vi packade oss in i Pärlan igen och susade hemåt. Pappa hade fixat med bilen under dagen så lyxigt nog inga psykbryt på hemvägen.
Hjärtedagen!
Så fin. Nu väntar bara timmar av längt efter den där mannen jag älskar så. Som liksom älskar mig också, massor och precis för den jag är, jämt och alltid. Och som alltid får mig att känna mig som den prinsessigaste och finaste på jorden…. trots sliten HemmaMammabralla och tofsen alldeles för mycket på sned.
Lillafrun
av Emmeli | feb 10, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å. Precis, precis det njuter jag som bara den av idag;
Körsbärsblom, Krya-på-hälsning och Lördagssol. Och mest av allt; pigg(are) familj! Energin återvänder sakta men säkert.
När mamma hade puss- och lekstund med barnen när vi var på ultraljud för ett par veckor sedan, hade pappa skickat med körsbärskvistar som jag önskat. Så härliga redan då. Och bara några dagar senare, ståendes i vatten, började det gröna skymta. Lagom till denna helg, som behövt lite extra pepp, har knopparna slagit ut och det är små alldeles ljuvliga vita körsbärsblommor på kvistarna. 
På köksbordet står den där krya-hälsningen vi fick från Mäjadalen igår. Vårvinternipprig pärlhyacint och ett doftljus jag ska tända till kvällen. Alltså. Så himla hjärtefint.
Om morgnarna denna vecka har Syrran M (ni vet, ena Storstadssyrran.. den andra Storstadssystern är ju i Thailand för tillfället) och Storan och Päronen hört av sig massor. Sånt som gör mig alldeles gråtig av lycka. Den där mjuka, varma kärleken. Och just i skrivande stund skickar mor ”hur mår ni?”-sms. <3 
Och så den här Lördagssolen också! Åh.
Idag tar vi lördag med största dosen energi och välmående på en heeel vääärldslång vecka. Lycka!
Önskar er en härlig dag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 4, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Söndag.
Det första jag gör är att kliva upp och koka blåbärssoppa denna iskalla februarimorgon. En fasligt god blåbärssoppa, faktist.
Receptet finner ni HÄR om ni skulle vilja prova samma, lika. Vinter-, Vasalopp-, och Vabruaridryck, i ett.
Tyvärr kokades den denna morgon i anledning av det sistnämnda.
Hujedamig, alltså. Herr Äckelsjuka. Kom visst på besök igårkväll hos oss. Litenvännen. Tvärdålig, från ingenstans. Så jobbigt för päronhjärtan att se en så ledsen Liten, som ju för det allra, allra mesta är så sprudlande. Det var minst två år sedan han drattade dit för denna Äckelsjuka, kraxig och hostig kanske någon sväng under denna tid. Men annars är vi så lyckliga för hans braiga immunförsvar. Lillan har varit sjuk desto mer än honom… typiskt för småsyskon, jag vet.
Trösta, Tvätta, Vädra, Koka trasor,Tvåla, Sprita, Klorina, Tvätta mer, Trösta mer och så vidare.
Så. Söndag.
Och bara att ta en liten stund i taget. Läget just nu är härligt, så jag njuter stunden och pustar ut lite. En som är alldeles lycklig av att han mår så himmelens mycket bättre. Att Farfar och Farmor precis köpt honom ett helt paket med piggelin som han precis sprättat.. just nu står han och kikar i hallen på när Farfar och Pappa skottar oss fram till Gårdshuset.
Lillasyster mår just nu tipptopp men jag ska erkänna att jag är mer än gruvsam för att Herr Äckelsjuka ska ta henne också. 
Kikar ut genom sovrumsfönstret. Snön täcker nästan hela vingliga staketet. Det är tjugo minus ute, strålande sol och alldeles sagolikt vackert, idag också. En stund i taget, ja.
Önskar er en härlig söndag!
(Jag har iinte glömt att svara på frågorna ni ställt i frågestunden.. Del 3 borde komma inom kort. Just nu lite beroende på hur schyst Herr Äckelsjuka tänker vara mot oss..!)
Lillafrun
av Emmeli | jan 27, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Skitljuvligt! , sa treåringen som ett utav lördagmorgonens superlativ.
Där vi öppnade nya pyssellådan med våriga härliga färger. Han är en hejare på att skriva nu och behöver bara veta hur orden stavas så ordnar han stäverna helt på egen hand, fräsigt ändå. Samtliga i familjen donade i köket. 
Drömlamporna packades upp. Mannen började fixa med det.
Jag och barnen pysslade födelsedagskort. Och slog in paket till älskad 11-åring.
Kan inte nog beskriva hur mycket vi njuter av denna helg. Och idag hade vi bestämt att bara göra lagom. Kalaspyssel tillsammans och fix med kökslampor (färdiga resultatet kan ni tjuvkika på insta stories). 
Och till eftermiddagen var vi ute på en löptur. Rättvist nu, att det är M som springer med vagnen. Jag har ju faktiskt en unge att konka på i alla fall..! Likt med Liten och Lillan i magen så väljer jag nu vid mitten av preggoteten att lägga springandet på längthyllan. Tänker smart och långsiktigt och så vidare, ni vet. Kondisträning får jag på annat vis i alla fall. Som att cykla, tabata och faktiskt när jag nu går med båda barnen i vagnen är pulsen rejält hög ofta.
Så. Nu är hela familjen kalasklädda. Gå-bort-blomman, paketen och korten och vi alla är mer än redo, för en garanterat mysig kalaskväll i Mäjadalen. Det var så längesedan vi sågs nu att jag känner mig alldeles otålig!
Må så gott, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jan 25, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Jag trodde att någon skämtade med mig i morse när väckarklockan tjöt.
Huvudet höll fullkomligt på att ploppa av halsen, kändes det som. Kan ha att göra med att jag aldrig kan somna riktigt, när jag vet att jag har en älskad skäggig, som haft sånt där tv-sändningsuppdrag och är ute sent om kvällen (läs; sena natten) efter stora storvägen… som igårkväll tydligen var av det allra värsta slag. Med spöregn, sjöbildning, snö och halka, i ett liksom. Fy. Så glad när han kom hem och kröp ner bland oss andra tre.
Förstår dock knappt hur han tog sig upp i morse. Den här månaden går till en egen historia. Ibland blir det lite för (egentligen inte alls hälsosamt) mycket på jobb- och uppdragsfronten för M (vilket ju är lyckligt på ett vis) och det gäller ännu mer att vi teamar på toppvis då. Vi uppskattar båda det den andre gör.
Jag tycker att han är fantastiskt som kan ha alla bollar i luften, prestera så bra, nu också vidareutbildat sig inom räddningstjänsten, gjort inlämningsuppgifter nattetid, haft jour extra mycket, inte haft helg för vila, har det varit helg har han haft jour med utryckningar och sånt, men ändå mitt i allt dom stunder han väl varit hemma, varit den finaste pappan och mannen på jorden. Han uppskattar mig så, för att jag sköter Hemmet. Tar hand om det dyrbaraste vi har, ser till att alla är mätta, mår bra, har rena kläder på sig, kommer ut i friska luften om dagarna, sköter hemmet och liksom finns till, som HemmaMammaFru.
…. kärlek.
…
Trots tröttma deluxe i morse, koom vi ut genom dörren, till slasket, och susade iväg mot Förskolan.
Minimannen vinkade hejdå i vanlig ordning och jag hann berömma Fröknarna där dom svischade fram; ”vad bra ni gör det!!”. För vissa morgnar är det helt klart lite stimmigare och rörigare än andra… inget kontigt, menar jag. Jag och Juni traskar ut genom grinden, när jag plötsligt ser min lillprins stå i fönstret och göra tecken till sin mamma. ”mamma! kom och hämta mig. N U”. Jag förstår först inte att det är det han säger, så jag svarar ”ja, det är mamma som hämtar idag!” (tänkte att han undrade eftersom det igår var Mormor och Morfar som hämtade). Ser då, hur han håller på att bryta ihop, när jag inte förstår. Hans ögon tåras och på två sekunder är den här mamman inom Föris dörrar.
Jag förstår precis varför det blev såhär just idag. Någon är allergisk mot när det är sådär stimmigt och rörigt. ”Mamma, jag vill strunta i föris idag, säger han bedjande”. Mammahjärtat går itu av att se dom där hundögonen. Hör ändå mig själv säga (men inte mena); ”men Sixten, då kommer du ju tycka det är tråkigt hemma när du missar förisleken idag”. Han svarar snabbt; ”nä, mamma. Jag har aldrig tråkigt hemma”.
Tjopp, tjopp. Ingen Big Deal, tänker jag.
Jag vill vara HemmaMamma lääänge, just för att finnas till till 200 % för kidsen i deras småttingliv. En utav dom fantastiska sakerna, är ju till exempel att Storebror S fortfarande kan få massa timmar av Hemmamys, och lagom många timmar tillsammans med sina småvänner. Jag ville inte göra någon grej av denna morgonen, en liten plutt kan också vara trött och ha en ”sån morgon” ibland, utan att det behöver bli någon grej. Så glad då att jag bara kunde lösa det så lätt. Och viktigt för mig, är att alltid, alltid, följa Mammahjärtat.
Så det blev Torsdag. På ett litet annat vis än som först tänkt. Men med så mycket kärlek att jag skulle kunna gråta här och nu.
Jag och barnen svischade nämligen till grannbyn, för att hämta två paket. Ett fullt av mammakläder och ett fullt med drömmiga lampor. Sen åkte vi vidare, för att kika i fall den där älskade vi inte träffat på länge, trots att vi bor rysligt nära varandra, var där vi trodde och jobbade. Vi skulle ju bara säga ”hej Farfar!” och ge honom en kram. Men minutrarna senare åkte jag och J hemåt, ensamma. För någon blev visst lovad en praktikdag plötsligt. S hoppade lyrisk in i traktorn tillsammans med sin Bundis, dom bådas ögon bara lyste av lycka. Deras kärlek emellan är fantastisk.
Jag och Lillan drog hemåt byn igen. Handlade, tog oss hem, började greja med olika saker här hemma.
Någon satt på pysselpallen och klistrade och donade, fortfarande iklädd pyjamasen..
Medan mamman stekte pannkakor, vispade grädde, värmde ärtsoppa, kokade hallonsylt och dukade för mysig torsdagslunch.
Hemmet var sådär torsdagsrörigt och jag passade på att dokumentera..
..som ni märker… är det såklart inte bara och alltid var sak på sin plats här hemma. Vi har också stunder av leksaker överallt, i varje rum, på golvet som små täcken. Ostryrig köksbänk och diskbänk mitt i lagande. Och så vidare. Men det tänker jag också att ni ju förstår. Om dagarna är det självklart stunder där hemmet är härjat, men jag ska erkänna att jag haar mycket svårt att inte ha rent. Jag är en städoman så det sjunger om det. Jag har inget emot att barnen leker och stökar ner, i massor..det älskar jag. Bara jag vet att det är rent där under. Sen är det ju bara att plocka och ordna till kvällen innan mamman slår igen sina blå.
En sekvens i den här dagen som stundvis var sådär småbarnslivsrörig och man gör massa saker samtidigt. Stekpannorna är för varma, sådär som det alltid blir när man stekt pannkisar en stund. Mitt i allt, när jag verkligen behöver vända i pannorna, tar Juniflickan och klättar upp på köksbordet, hivar ett glas ner i backen så golvet fylls av splitter. Jag vänder pannkakor och dammsuger, samtidigt som jag försöker skydda hennes små ivriga fötter. Hon får snabbt en pannkaka så jag vet var jag har henne… ser i ögonvrån hur hon slevar på hallonsylt för fullt, på egen hand… det droppar härligt på duken och ingen kunde vara nöjdare än hon. Gott, gott! tycker hon.
Brandis-Ljudingenjör-Huskonstruktör-Allkonstnären-Pappan kom hem på lunch och ni ser ju lyckan. Likaså dom där två darlingarna som idag vart glada kollegor.
Och känslan av dyrbarhet infinner sig, ännu en gång denna dag. Att ha familjen nära och kunna ses en vanlig torsdagslunch (eller som igår; på onsdagsmellis). Att få leva det här HemmaMammaLivet och ta hand om dom jag älskar mest. Det bästa jag vet!
Barnen magnetskriver, på den där frysen vi tagit ner från vinden och helt sonika ställt mitt i köket fastän det ju är lite tokigt. Men det är också en del av Drömgårdslivet. Tills för ett tag sedan gick vi upp på vinden varje gång vi skulle ha bröd eller mat från frysen.. behövde mitt i vintern klä på småttngar varmt för att också ha dom med. Inte fancy-pancy nu, men himla lyxigt på sitt vis!
Efter lunchen packades liten kafferastmatsäck till Liten innan han åkte iväg för eftermiddagspasset på ”jobbet”.
Jag och Juni gick ut. Hon somnade i vagnen på en grisblink och jag njöt av regnet som bytts ut till alldeles ljuvliga solstrålar, plusgrader, takdropp och promenixkilometrar. Hemmet började ordna till sig sedan. Med tusen stopp för olika saker, såklart. Lek och sånt. 
Middagsfix. Ratatoille, sallad, pitabröd att fylla med kyckling och grönsaker och stinkande (och god) vitlöksdressing.
Kvällen sedan. Med städning och bara en hjälpreda denna vecka. Storebror har njutit Farfardate hela dagen lång.
Lillan har varit en riktig BusSkrållan idag. Och trots att jag försökte gömma städhinken så stod hon, vid ett skede där jag råkade skura i några sekunder i streck utan att titta vad hon pysslade med, med hela hinken över sig. Som tur var var vattnet inte så varmt. Bad och nattning och så vidare, innan det sista golvet nu är skurat.
Men nu tusan, är det skinande,barnen sover gott, Vackerpappan som varit ännu en kväll på extrabestyr är hemma, och imorn är det vi som tar Riktig Fredag, alla tillsammans.
Jag tror jag svimmar, så underbart.
Så tacksam. För precis hela alltet. Livet, ju. <3
Ta hand om er, ni med.
Lillafrun
Senaste kommentarer