av Emmeli | jul 2, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Å, vilken julibörjan, alltså.
Sommarvarmt, nyutslagna rosenknoppar och massa annat, förstås…
Den allra första julidagen…
-var det med lättnad och visst gruslass i ögonen, som vi gjorde morgon här hemma. Natten till den där första julidagen, hade varit väldans stökig med tjutande Brandispappa-larm, en mamma som var själv (och plötsligt väldigt otrygg i det) i timmar mitt i natten med feberyrande ungar. Och nånstans där mitt i allt, när ungarna somnat ännu en gång, hade en toka tyckt att det var lämpligt (istället för att ge sig själv sömn eller så) en bra idé att stöpa en deg på 3 liter vätska, som skulle få jäsa över natten. Strax efter midnatt stod jag med en assistent som bara ville läka ur sig all vätska, fullkomligt hivade i dom 6 liter mjöl som skulle i och pustade ut därefter. Såklart började han som var allra febrigast att vara ledsen då, så plötsligt stod jag och försökte få till en massa rivna morötter till degen, med en lillunge på höften och en unge tätt bredvid på en pall. Stackars små. Det låter smått kaosigt, och det var det. Men vi lyckades. Till och med att göra det hela med härligt skratt. Det var så tokigt alltihop och mamman hade ju sölat värre än värst och degen höll fullkomligt på att rymma ur den där assistenten som nog tyckte att det var en lite väl stor deg. Pappan kom hem och till sist, deg-apan var under kökshandduk och vi kunde göra natt allesammans.
Så, så invigde vi julimånaden. Men lördagen, och den allra första julidagen blev så himla, himla fin.
Nygräddat bröd till lördagsfrukost med prick hela familjen samlad vid köksbordet. Och barnen var mycket piggare..
Alltså, jag kolavippar åt den där synen. ”Jag dricker kaffe och läser tidningen”, sa han på sån gullig liten norrländska medan Lillan verkade ordna honom mer kaffe vilken sekund han nu önskade.
…
Och det hoppades studsmatta och tränades morsor i trädgården. 
Pappan spikade och Lillasyster passade på att sova ikapp efter en stökig natt. 
Till eftermiddagen rullade några så efterlängtade hjärtenära in här på gården. Våra älskade vänner. Gullungar lekte nyfiket med varandra, det kramades och pratades non-stop. 
Och åts sommarmat och alldeles nybakad blåbär- och hallonkaka. 
Det var Sommar med stort S och vi hade det så fint på alla sätt. Tråkigast var det att vi var tvungna att säga hejdå till kvällen. Men med ungarna som sov där inne, satt jag och M och njöt solnedgången på Verandan och konstaterade att det varit en så, så bra dag och att det är så fint att träffa hjärtenära vänner sådär. Det är liksom.. precis som vanligt .<3
…
Idag vaknade jag och ungarna utan den där skäggige. Han var iväg på Brandövning ännu en gång denna vecka. Vi tog skön morgon, hoppade i shorts och började mys-söndag. Hälptes åt att dra ogräs i rabatterna och pyssla om blommorna och så har det kalasbakats inför en älskads födelseda´ som stundar. Storebror har också hunnit varit och kramat om efterlängtade Farmor och Farfar som varit på vift. Lite söndagsgympa och gräsklippning och sånt har också hunnits med.
Bästa av allt; att kidsen mår så mycket bättre. <3
Nu ska jag kila tillbaka in i köket och börja grädda bullarna som jäst färdigt nu. Så jädrans charmigt att stå och baka en sommarkväll, vid köksfönstret som är som en tavla. En riktig målbild från i vintras när fönstermålning var idog.
Hoppas att ni haft en fin början på juli!
Lillafrun
av Emmeli | jun 25, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken midsommarhelg vi har haft. Gudomligt mysig, vacker och skön. 
Att få vakna upp, tillsammans, i den sötaste stugan jag vet.
Sitta och jamma tillsammans med min man. Äntligen hinna bläddra i dom där himla tidningarna jag ännu inte hunnit tagit bort plasten på. 
Sörpla kaffe och knapra MammaMormors skurna pepparkakor. 
Och så den där grejen att göra prick ingenting… Sitta och tom-glo.
Eller typ ha stunder att bara prata käkarna ur led tillsammans med Syrran.
Ligga raklång i en trasselhög i soffhörnet och kramas och smygpussas sådär nykärt tillsammans med han jag får kalla min man.
Höra Minimannen sjunga ”Det ska va gött å leva” samt ”Man ska ha husvagn” sisådär 200 gånger låten. Och kolavippa över hur gullig två småsyskon kan vara. 
Yoga kroppen (näst intill) urled och bli alldeles skönt mör.
Basta i vedeldade bastun nere på bryggan med regnet som smattrar mot taket. 
Träffa Storanfamiljen som också kom och hälsade på här i sommarstugan och att allihopa tillsammans ha en skitrolig kväll med god mat och hysteriskt roliga lekar. 
Och att få somna i det där lilla sovrummet, med stora vallmo på väggarna. Med två småttingar som ligger med armar och ben kors och tvärs, och liksom sträcka ut handen och nudda vid hans hand… min M´s. Och bara få känna tacksamheten skölja över en.
Dessa dagar har varit en Midsommardröm.
…
Och idag, håller vi på att packa oss hem.
Ja, Vackerpappan åkte tidigt i morse och är redan hemma och snickrar.
Småryggsäckarna är åter packade. Dom som Storebror packade i torsdags. En till han. Och en till Lillasyster.
…
Igår spöregnade det prick hela dagen. Idag är det sådär alldeles lugnt. Och skönt.
Och det där som älskar så, men som också varit så skönt att pausa ifrån; tvätthögarna, hemmaprojekten och Drömgården liksom. Precis det, känns som världens lyx att få komma hem till nu. 
Så himla härligt, med några Midsommardagar vid havet. Det behövde vi.
Hoppas, hoppas att ni haft en härlig midsommarhelg, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Havsluften. Dofterna. Fåglarnas sång mitt i natten. Ljuset. Kylan genom färden till och från utetoan. Gräset och barret under fötterna. Axlarna som skyndat sig och nu plötsligt sänks. Lugnet.
Det är fantastiskt skönt att vara här. Vid älskade Sommarpärlan precis bredvid havet.
Att få fira midsommar här. Ännu ett år.
Dessutom med en skäggig och två småttingar. Delar av storfamiljen. Morbror och Moster och deras vänner som varit här så länge jag kan minnas. 
Och traditionerna hålls. Och det är så att jag blir gråtig. Så fint. Men med lyckan blandas också vemodet.
För åren går. Det gör dom. Men det är så gott att se och känna, att här inte bromsas in… vi firar allt vad vi alla orkar. Oavsett.
Och så himla mysigt vi har.
Det var fantastiskt att få vakna här i morse. Möta Midsommarafton. Här. I stugan min älskade Morfar byggde för länge, längesedan. 
Plocka blommor ute på ängen tillsammans med min lilla Flicka. Binda kransar till mig och småttingar. 
Äta midsommarlunch. 
Binda stång och dansa små grodorna. 
Äta jordgubbstårta.
Göra upp eld i värmaren, smågympa lite och till sist snofsa till oss lite, svassa i finklänning och bara njuta, äta lite till och må gott i den så andäktigt vackra Midsommaren.
Önskar er en Härlig Midsommar, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jun 22, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Kalas i Drömgården!, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och så var hemmet redo för kalas och Hela Stora Lilla Familjen också! Mer än redo faktiskt!
Storebror stod redo att hälsa gästerna Välkomna!
Isbitarna med syrenblommor i, var redo att läggas i glasen.
Flickorna var klädda i kalasklänningar. 
Kalaskök!
Och ääntligen blev klockan kalastid och älskade familjen började trilla in, en efter en. Och plötsligt var vi närmare 20-talet människor här hemma. Alla för att fira lilla Lillan.
Och alltså, så lyckat ettårskalas, lillungen var så party och det märktes verkligen av att hon njöt.
Dansade och knatade runt mellan en massa älskade människor. Vår familj. Som liksom är sån lycka att ha, att det inte är klokt. J började, precis som Storebror, att ta sina första steg sådär i mitten på livets tionde månad. Storebror var snabbt därefter en räsergångare. Men J har sparat på det hela lite… gått ett steg här, ett steg där. Men nu, som för att fira sin egen ettårsdag, så bara släppte allt och hon svängde runt hit och dit och det var så gulligt att vi alla dånade.
Kalasmaten var uttänkt för att passa en Juniflicka; Pastasallad.
Med extra allt i. Baguetter och melon till och det var en lycklig Lillan.
Och så Kalasfika sedan!
Butterbullar och Chokladbollar. Mormors skurna pepparkakor. Jordgubbstårta, mini-tårta och Mandeltårta med smörkräm, bär och grädde.
Mandeltårta med smörkräm. Ser ju fasligt platt ut. Men, om jag nu ska vara lite o-jantig.. så blev båda tårtorna så lyckade.
Såklart hade Storebror bakat två mini-tårtor, så syrran fick en till kvällen också!
Minen på Juni, när vi alla stod och sjöng för henne. Det nöjda lilla leendet, har jag på min näthinna. Bästa, bästa.
Ena kusinen åt bästa bullen ever! och gjorde moster så glad. Jordgubbssugrör och rabarbersaften vi kokade förra veckan. Så himla mysigt hela alltet!!
Tystnaden talade.
Minimannen njöt han också.
Och alla vi andra, såklart. Alltid lika spännande att göra tårtor tycker jag.. man kan ju liksom inte provsmaka om det blev något att bjuda på.. Men dom var verkligen goda. Så roligt!
Jordgubbstårtan med jordgubbskompott och vit chokladmousse var en dröm! (jag ska skriva ner receptet här, men ni hittar det från ena bloggfavoriten HÄR också!).
…
Till sist kramade vi alla älskade taack, och hejdå <3, efter ett så underbart litet kalas.
Jag mötte upp min stora lilla pojke på gårdsplanen. Vars min jag så lätt kunde avläsa. Då den speglade precis vad jag själv kände. Han och jag, ni vet. Så lika. ”Varför måste kalaset ta slut?”, sa han. Och ville kramas.
I dörröppningen stod den skäggige och födelsedagsflickan. Och tog emot dom där två som i flera veckor laddat, och under dom tre senaste dagarna haft det mycket intensivt. Kallat sig själva för ”Party Production” och sannerligen gått all in i mintsa detalj för att Juniflickan skulle få det finaste ettårskalaset vi bara kunde ordna.
Lite hoppande i sängen med kvällsbusiga barn, sen somnade dom gott. Lillasyster verkade mer än nöjd över dagen.
Jag och M diskade och plockade och försökte samtidigt njuta av att det återigen var årets ljusaste dag. Och på samma gång förstå, att vi är Päron. Till två vackerungar. Dom är våra, liksom. Halva-halva mannen och mig. Det är så häftigt och sån ynnest att orden försvinner från mig. Det liksom bara känns. I prick hela kroppen. Kärleken. Till livet. För det, är precis vad dom är dom där två. Och mannen, förstås. Livet, menar jag.
Och det där var den andra och sista delen av Lillasysters Ettårsdag. Vilken fin ettårsdag det var, det där.
….
Lillafrun
av Emmeli | jun 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Jag och barnen var hos MammaMormor och PappaMorfar igår.
En dag som gör mig lyckofladdrig i hjärtat. Det var livets goda,dagen igenom. Synen av Miniman tillsammans med världens starkaste morfar och den absolut finaste mormorn man kan ha. Vi blev omhändertagna på det bästa sätt.
Och det lektes och slumrades om vartannat, och så åt vi värlsgott. I vanlig ordning när man är hemma hos mor och far. Solen sken och det var varmt och så himla skönt.
… och som pricken över I:t på en ljuvlig Sommarlördag, så gick vi allihopa till Liljekonvaljbacken. Morfar drog Liten i skrindan och Lillan drogs i vagnen av Mormor. 
Vi plockade vita små klockor som doftar himmel och därefter fortsatte gänget hemåt, förutom jag. Som sprang min favoritiga hemmahemmarunda. Tommelmon med extrasväng. Som en jagad. Fast det var jag ju inte.
Bara liksom lite som en ko på grönbete.
Med några djupa sniffningar i kaprifolen, kramade vi dom där två älskade hejdå efter vad som kändes som en hel semestervecka för den här mamman.
Och idag har det varit söndag hela dagen lång. Med gårdsfix som en massa tvättande och torkande ute i vinden. Gräsklippning, för pappan och Lillasyster. Hon, som somnade i pappsen famn precis där. Söndagsgympa och isglassätande. Mathandling och sånt. Jag och Storebror har varit i Mäjadalen också. Där (nästan) alla familjens pojkar blev frissade och så sommarfina av rara Klipp-L. Vattnande och ompysslande av blommor. Och typ tusen pussar på dom där jag älskar så att jag nästan får dåndimpen.
Barnen sover gott i sina sängar sedan flera, flera timmar. Jag har precis dragit en dammsugare och stökat undan lite. Ett myggbett kliar på fotleden, fåglarna hörs utifrån, solen håller på att gå ner bakom berget. Hjärtat är fyllt av vackra toner från kvällens Musik i Sommarkväll. I huvudet snurrar tankar. Om livet, liksom. Jag tänker på både sånt som gör mig så glad och sånt som gör att kroppen känns som en blyklump och gör mig prick hur ledsen som helst. Förutom fåglarna utifrån hörs snickerimaskin och olika verktyg, från den där mannen som är så idog, tålmodig och har det största hjärtat jag vet. Det är sommar på Drömgården. Och jag vet inte hur jag ska kunna hitta ett ord som liksom beskriver över-livet-tacksamheten på det pricksäkra sättet. Jag säger bara;
tack livet. du har så mycket gott att ge. vilken ynnest att få vara här på jorden och vandra ett slag. bland människor att älska och att älskas av. bland sånt som pirrar i magen och sånt som gör ont i hjärtat. att få dagar. att dela. tillsammans med dom finaste människorna jag vet. och liksom fylla. allt det där. med liv. tack. för det. <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 15, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
I natt kommer den här mamman somna lite extra gott, tror jag.
Vilken dag!
Först att få njuta av och på-ett-hörn-spela-med-på Skolavslutning med masssor av gullebarn som sjöng och spelade som små änglar. Där jag inte var mest nervös över klassiska tonerna på pianot… utan för att 7.30 vara på plats i kyrkan med två småttingar och helst mig själv också (den där sista, mig själv alltså, kan ju vara hur lätt som helst att glömma bort ju!). Finklädda, frukostätna och med alla pinaler med oss. Men vet ni? Det gick så himla bra hela alltet. Barnen var världens snällaste mot sin mor. Storebror njöt av att få ”jobba” med sin Farfar. Styra kyrkklockorna och sånt. Lillasyster pep enbart till ifall att jag närmade mig henne och hennes favorit; Morfar. Spelet bara njöt jag av att få göra. Och rosorna ni ser, dom värmde mitt hjärta så gott. Som det finaste tack! och mitt Musikfrökenhjärta blev så varmt, så varmt.
Så vidare från såå underbar och känslosam skolavslutning, till Avslutning på Babyträffen. Fina Mamman L hade bjudit in till lunch och hela gräsmattan var fylld av mammor och bebbar och barnvagnar huller om buller. Några storasyskon var också med och det var full lek. Min S var i lek-heaven! Vi åt så gott och pratade på in-och-ut-andning och det var en himla god avslutning på vad som ju på ett sätt bara är början…. tänk att alla pluttarna blir Junis klasskompisar senare!
Jag prickar också av att ha slutfört ”lilla fotouppdraget” till 9 mammor och bebbar. Bilder levererade! Puh, så pirrigt det har varit. Otroligt roligt och lärorikt! Jag fotar ju en del för bloggen som ni vet. Men det är inte rörliga ting. Däremot så fotar jag ju det också, kidsen alltså. Och tydligen har övning gett färdighet där med. Så härligt ju!
Lite pustande hemma en pyttestund i eftermiddags innan dagens sista anhalt. Puh alltså. BVC-besök med en spruta i varje goselår för Lillasyster. Pappan hade börjat tidigare i morse och mötte oss tre på BVC. Dels för att han typ alltid varit med på alla träffar med barnen och verkligen vill det.. och idag mest för Storebrors skull då vi förstod att han inte skulle tycka om att se när Lillasyster fick sprutor. Han tyckte synd om henne redan innan, och visst tokskrek hon några sekunder där efter om än hon på direkten var cool-Juni. Lilla hjärtat.
Hon somnade extratidigt ikväll. Storebror pep till Farfar på åka-traktor-date som dom tydligen bestämt tillsammas tidigare. Kära nån, vilken lyx för lillvännen! Mannen är uppe på lon och hyvlar och fräser. Och själv trodde jag att jag skulle vara som en flåsande hund med tungan hängandes ikväll… men jag har istället känt mig så uppfylld av dagen att jag slog till och gjorde klart storstädandet av köket och helgstädade resten av hemmet. Så nu är prick hela hemmet ett endaste Sommarhem.
Hittade det här tyget under det andra tyget häromdagen. Blev så glad. Efter tvätt fick det åka på igen. Nostalgiska jag. För två år sedan när vi flyttade in här på Drömgården, så gjorde jag ju i ordning några möbler jag fann här i olika vrår. Bland annat kökssoffan. Jag var så ivrig. Att jag bara så snabbt jag kunde, häftade fast tyget när soffan var färdigmålad. Utan skumgummi eller så under… kökssoffan var egentligen hemsk att sitta på. Stenhård. Fast det tycktes inte. Bara precis tvärtom. Nu är den dock mjuk och alldeles-på-riktigt-skön och det är fortfarande nypa-oss-i-armen-känsla att vi två snorvalpar (jag och M) har en hel liten gård för oss och våra två småttingar. Att leva på.
Allt måste göras i rätt ordning för att ta vara på tiden som bäst. Nu är det tid för utsida. Så fastän jag smyglängtar lite efter att köket ska bli lite mer klart på insidan.. så får det vänta. Som tur är, tycker jag att det är så fint redan nu. Som en tavla att titta ut genom fönsterna… fastän det står en byggställning precis där utanför..
Det var det där med hur man väljer att se på saker, ja..
Jag njuter var-sak-på-sin-plats-känsla, nyskurade golv och rena fönster. Imorn vet jag att små sommarskitiga fötter kommer springa in och ut. Och att flugorna redan nu börjat skita på fönsterrutorna. Men kära hjärtanes. Det är ju det, som är sommar!
Nu står dörren till sommaren och väntar…
Ha det så gott tills vi hörs igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer