av Emmeli | aug 30, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
..Han där borta.
Det är min pappa.
Jag älskar honom. För den han är, för vad han alltid gjort och alltid gör för mig. Jag skulle kunna ringa honom mitt i natten, berätta bekymmer och veta att jag har honom med på vägen. Än om jag kanske inte skulle ringa honom, för jag är vuxen nu. Vill klara mig själv. Har min man jag i såna fall funderar med. Så vet jag. Att han finns där. Pappa.
Och igår, då kom han till oss. Hips vips, så stod han där på bron och glada blev vi allihopa. Men den som fullkomligt höll på att hoppa ur kroppen, var det där lilla barnbarnet. Han vi kallar Minimannen.
Fort var arbetet igång. Något mannen egentligen velat göra i månader, men som legat långt ner på priolistan. Ta hand om veden där nere vid lagårn. På några minuter uppstod ett minifamiljeföretag. Det klövs, lastades i skottkärra, staplades.. alla hjälptes åt. Förutom den där lilla flickan som sov som en liten björn ute i höstluften.
Och den där synen. En liten drös pojkar, alla som var och en av dom har en stor, stor plats i mitt hjärta. Hela vyn, med dom där älskade, lagårn bredvid, vår egen lägda i bakgrunden… idylliskt, tycker jag. Ja, precis som när Ernst ställer sig i något vackert läge och snickrar på någonting. Han gör det för att visa bra TV. I det här fallet, handlar allt om att få in ved i lagårn. Det är på riktigt. Och bara sådär, rätt upp och ner-vackert.
Någon njöt så. Av det där han tycker så mycket om; att få vara med.
Jag gick inåt, för att göra ordning lite mellisfika. Minimannen ville ju bjuda sin Morfar på tekakorna han bakade häromdagen. Och när jag går mot huset, hör jag en Morfar och Miniman kärleksförklara varandra.
– Molfal? Gilla mig?
..Jaa, Sixten. Morfar gillar dig!
-Molfal?
Ja, Sixten?
-Älska mig?
Ja, Morfar älskar dig.
…
Jag fortsatte att gå. Och där och då, kändes liksom livet sådär mycket att orden gömdes, tiden stannade upp och hjärtat blev sådär varmt.
Så fikade vi, i vårt tvärgamla kök. En liten paus i arbetet, av den finaste arbetsdagen jag kunnat tänka mig.
Tack pappa för igår. <3
Lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det där var igår;
När den där morsan som inte varit ute bland folk på typ en hel evighet, plötsligt hamnade i en stad med lite fart och fläkt (jo familjen, ni är också folk.. men ni fattar vad jag menar!). Det var smygkul, kändes småsnurrigt och jag var shoppingpepp så det förslog. Ja, i vanlig nuförtiden-ordning så var det inte åt mig själv jag shoppaholicade, utan åt kidsen såklart. Åt mig själv rafsade jag åt mig en ansiktskräm då jag smort mig med typ nån gammal handkräm eller bäbissalva senaste tiden. En oprovad (ännu oprovad dagen efter..) gammelrosa tröja hivade jag också med till mig själv. Älskade småbarnstider!
Juniflickan lät sin morsa gå lös i affärerna bäst hon ville. Någon låg bara i vagnen och småsnarkade. Bjossan kom hem häromdagen med lite snorigt i näsan, första Baseluskansvängen efter förskolesart, alltså. Så Lillan har såklart också fått lite fräsigt i näsan. Tack och lov bara så, än så länge. Hoppas vi klarar oss från feber och sånt.
En ilfartssnabb lunchdate med en snygg och skäggig fick jag mig också. Inte illa!
Sen drog vi hemåt och mötte upp en älskad liten stjärna. Han som fått massa nya saker efter stadsrundan. Två nya gungor, lite nytt till sandlådan och massa bra lekkläder.
Vi pausade lite hemma på gården, innan vi klädde oss i kalaskläder och drog iväg till Morfar och Mormor. 
Småtrött Miniman i snyggskjorta.
Morfar fyllde år, alltså!
Så vi sjöng och åt tårta och Morfar fick paket och blev precis hur glad som helst för vad han fick. Mannen hann kuta jobbiga rundan också, innan han och hans svärfar drog ut i bastun och hade det till synes tup hursköntsomhelst. En vedeldad bastu, en sån borde alla ha.
Och Kusinerna hjälpte den lille att cykla och det lektes för fullt till småsena kvällen. Festlig tisdag, minst sagt!
Och sen?
Det där; onsdag och morgonmys.
Det är ibland lite smådrygt när mannen jobbar sina uppdrag, eftersom hans arbetsdagar snarare är arbetsdygn. Han är liksom då oftast borta både dag och natt. Till och med dagar och nätter.. För det mesta går det finfint, men jag du fattar. Det jag skulle komma till, är att det också är väldigt lyxigt att han utöver sina vara-iväg-uppdrag, kan styra sina egna arbetstider bäst han vill. Till exempel kan han välja att äta lunch på stan med sin fru, en vanlig tisdag. Eller som idag, mysa med sina barn i lugn och ro på morgonen. Ovärderligt! Det känns på så vis nästan som att jag och mannen är päronlediga tillsammans ibland. Mysigt!
Men nu är det onsdag och dagen är igång;
Stjärnan med äggklockan drog iväg, iklädd stjärniga, mjuka och sköna kläder i morse. Eftersom jag inte skulle rusa mot jobb då jag lämnade honom, så kunde jag istället stanna några minuter extra och fick se vad hans favoritlekar är just nu. Så himla fint!
Så nu är han på Förskolan några timmar, medan mamman är hemma och tar hand om lillasyster. Undra om jag kommer vänja mig vid det här, alltså? Känns ju precis hur konstigt som helst att jag ska vara hemma med Juniflickan, men inte ha Storebror med oss. Har lika dåligt samvete varje gång jag lämnar honom… men han älskar det ju? Leka med sina kompisar och allt det där. Håhåjaja. Det där Mammahjärtat…
Nåväl.
Jag påtar på här hemma. Kikar på nyheterna från gårdagens shoppingtur, plocka och donar. Nu dimper jag ner här en stund, efter att ha ammat och återigen lagt ner en trött liten flicka i sin vagn. 
Tror minsann att jag ska dra ut under äppelträdet för ett träningspass, precis NU!
Har haft träningskläder på mig sedan i morse, men liksom inte kommit iväg på någon motionsstund ännu. För mig, som är en sån kontrollfreak, är det så befriande det här småbarnslivet. Sedan jag blev mamma har jag inte längre samma möjlighet att styra exakt hur min dag ska se ut. Med en stjärna förändrades det litegrann, men med två stjärnor att ta hand om går det i ett, i ett mest hela tiden. Tvärmysigt, småsvettigt och alldeles underbart. Att jag ska träna den tiden, exempelvis. Så funkar det inte längre. Det blir när det passar. Eftersom det är något jag prioriterar, så blir det ju av, det vet jag ju.
Höstkonsumtionspepp. Morfarkalas. Och ny dag. Precis så, ja.
Hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 21, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Träning
Igår förmiddag packade jag in en massa saker, storvagnen och kidsen i Rymdskeppet.
Och så drog vi iväg.
Mot lilla byn och något efterlängtat. Ja, jag hade också längtat, men det var någon som var omåttligt taggad. Sisten alltså. Han skulle få sova hos Mormor och Morfar och Torehunden. Hur festligt som helst! 
Så vi checkade in hos älskade MammaMormor och PappaMorfar. Och där hemma var det precis lika hemmafint, mysigt och blomsterprunkande som alltid.
Det lektes med morsans gamla leksaker, någon åt mormors kanelbullar, en liten docka sov. 
Jag fick lyxen att när båda barnen sov och Mormor hade ögon och öron på stjärnornaa, gå ut i hardcoregymmet och träna. Jag körde ett tabataintervallpass på gammcykeln och tog verkligen ut mig totalt. Absolut hårdaste träningspasset på månader. Tjoho på den!
Min Gullpappa drog iväg och spelade så vi var liksom bara en liten, liten skara. Det var rätt knepigt att bara vara jag och mamma. Och barnen förstås. Men, hur ofta händer det, liksom? Vi hade det så mysigt. Åt hur gott som helst; vad sägs om röding till varmrätt och vaniljglass i våffla, med varm hjortronsylt till efterrätt? Kära nån, alltså. 
Det somnades gott på kvällen och det var verkligen tvärlyxigt att få trippa ner för trappen till ett dukat frukostbord i morse. Storebror hade då redan varit nere med mormor och morfar och haft kvalitetstid en stund. 
Innan vi packade ihop, tusen-tackade och kramade älskade hejdå, så sprang jag min favoritrunda i byn. För första gången sedan Juniflickan kom. Grym känsla!
Sen drog vi alltså vidare.
Direkt till Hotel Mama, det vill säga till Mäjadalen, och Storan och gänget. Där Världens Bästa HemmaFrissa snyggade till en drös pojkar i familjen. Bland annat min lillpojke. Han satt som ett ljus och var så himla stolt efteråt.
Och hans morsa var sådär skitnöjd över att det inte behövdes lirkas minsta lilla.
Nu är vi hemma på drömgården igen efter ett otroligt mysigt bortadygn.
Sirapssega hela bunten och lite längtande efter den där vackerpappan. Vi ritar och ser på barnprogram och myser med lillasyster och så. Lilla Juniflickan, som är på pricken två månader idag. Åh <3
Nu ska vi äta lite middag och sen blir det lugn, lugn kväll här..
Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | aug 19, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Mitt i dagen kom regnet. Och det med besked. 
Jag dukade och tände så många ljus jag orkade.
Väldans nöjd kände jag mig också över att ha krånglat tillbaka sofftyget. Rent och fräscht igen!
Minimannen och Juniflickan sov. Den ena ute på bron med regnet som sövande musik. Den andra, inomhus och i väntan på att ät- och sovklockan strax skulle ringa. Här hemma behövs ingen riktig klocka… vi lever med en levande liten tretimmarsklocka. Ja, förutom på natten då.. då sover den klockan längre. 
Sidärja! Vaken och hungrig Juniflicka i fredagsklänning.
Men inte så hungrig att hon hunnit bli sur på morsan ännu.
Så kom älskade Mormor och Morfar och Torehunden på mysigt fredagsbesök. Vi åt varma mackor med svampstuvning och melon- och fetaostsallad till. Sån där mysmat som passade ypperligt en regnig fredag i augusti.
Och så hade jag snott ihop en ny variant på kakan jag gjorde igår. Än mindre socker och nu både hallon och blåbär i. Jag måste ge er receptet, typ imorn eller så. Så lättgjord och god kaka som man kan variera med olika bär i. 
Och nu är det kväll. Jag och Minimannen sitter vid köksfönstret, tittar ut, bygger pussel och dagbokar. Allt på samma gång. 
Trevliga och mysiga fredagspåhitt, alltså. Just så.
Ha en god helg alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | aug 15, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Där;
Mitt i fredagen. Just då vi fick en idé om att dra iväg på minitur med familjen. Både kabeldragning i hall och vikning av tvätt, ja det finns ju kvar liksom. Så vi packade ner barnen i syskonvagnen och drog ner på byn. Tog oss äntligen till det där gulliga lilla glasshaket som vi sa i början på sommaren, och så gjort alla år lilla Glassbaronen funnits, att vi skulle besöka men aldrig lyckats med. Plötsligt hände det och vi hade verkligen en så himla charmig stund. Liten valde såklart chokladboll istället för glass, det är hans favorit. Ni skulle sett den öerlycklige pojken då, som fick välja fika alldeles själv. 
Sen drog vi till lekparken, glassätande päronen åt och njöt och lilla pojken i familjen, han var såå glad, såklart. Både mamma, pappa och Juni, tillsammans, i lekparken. Lycka! Fredagens bästa stund.
Och lördagen?
Lite sånt. Älskade lillbäbis. Som vi är kära i henne alltså.
Och ja, lite sånt. Ursäkta världens största mjölkfläckar.. men sådär ser det ut liksom.
Vi har tränat på, både jag och mannen. Löpning, tabata (på bilden;Tabataintervaller med dips. Sketajobbigt) och till sist igår, provade jag på att yoga. Jag vill så gärna ge det en chans. 
Så har det bakats matbröd, jobbats vidare i hallen, småstädats typ hela tiden (sånt där fint, fint damm efter allt sågande, ni vet…),degats med play-doh och byggts en herrans massa pussel tillsammans med tvååringen. Han vi får såå goda skratt tillsammans med. Han som spexar, busar, surrar och gör miner likt sin mor… 
..lilla koncentrerade Bjossan..
Och på lördagkväll hade vi finfrämmande av Farmor och Farfar.Sommaren kom åter under eftermiddagen.
Det dukades fint och lagades god middag. Jag fejade i köket medan mannen stod vid grillen. 
Haha, så stereiotypiska vi är för det mesta alltså. Men vi lider inte av det, tvärtom!
Till köttet, ugnsrostade förskpotatisen och salladen, serverades vår Sommarsås som vi äter till det mesta av det grillade under sommaren. Creme Fraiche, citron, salt, peppar, en skvätt olivolja, färska örter och nu sedan Gotlandsturen, så hivade jag också i Persilada. Enkelt och så gott!
Liten njöt i soffan bredvid Farmor som läste Pettson för honom.
Hallon- och blåbärspaj till efterrätt. Aldrig provat tidigare, men s å gott!
Så blev det söndag och mannen jobbade ute i hallen medan jag hängde med barnen. Efter lunch rymde jag hemifrån, med hallonhinken. Drog helt sonika iväg utan att veta var jag skulle, tog mig turen runt våra egna marker och det var så jädrans mysigt. På mitten ringde mannen, Lillan hade börjat vakna. Så mannen tog traktorn (ja, vi råkade ha en sån på gården precis då..) och körde till hallonmamman, så satt jag i traktorn och ammade. Makalöst fin stund.
Kom lycklig hem med några väl ihopkämpade liter. Myycket gång blev det. Lägdor, alltså… ser ju inte såå stora ut….
Till sist hade jag och mannen riggat för finsoffandate, till och med köpt riesenkolor och laddat så för Ernstmarathon eftersom vi inte prickat ett endaste avsnitt på hela sommaren. Men, vi tog visst och tvärslockande i en hög i storsängen istället. Bredvid Juniflickan och Storebror. Efter sagoläsning och nattande. När mannen och jag vaknade mitt i natten konstaterade vi att vi nog behövde sömnen och att vi också var så stolta över Storebror som lämnat oss i storsängen, traskat till sin säng och somnat där själv… päronen sov ju, liksom så då tog han saken i egna händer. Vi brukar alltid sitta med honom vid sin säng. Trygga lilla pojke. <3
En sista Sommarlovshelg, alltså. Den var så fin.
Lillafrun
av Emmeli | aug 13, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Stora Lilla Familjen
Där, i långa längan av människor.
Många framför men ändå en drös även bakom mig. Det, är min familj. Min stora, älskade familj. Den jag kallar Taikons.
Människor som jag delar kött och blod med och några som är inflätade i familjen och precis lika självklara som alla andra. Vi hänger alltid, så ofta vi kan. Och det är precis lika stökigt och rörigt som du nog anar. Och precis lika kramigt och kärleksbombat också. Det är Taikons, liksom. En stor familj, inte perfekt på något vis. Och den jag älskar så.
Just där på bilderna, som jag inte visat er förrän nu, var vi på väg på utflykt. Mitt i sommaren, när månaden hette juli och vi var på liten vandring längs Höga kusten-leden. Det regnade om vartannat, vi grillade korv nere vid vackra viken. Dom lite större barnen var sotsvarta och tog det där med att hålla elden vid liv, på största allvar. Jag och Storan låg under varsitt egenfixat tak (av sån där filt som är vattentät åt ena hållet, ni vet) och småsov och småpratade med regnet som smattrade. Det var en mysig utflykt, det där.
Ett utav alla våra mysiga sommarminnen. Och dom där dagarna runtomkring den där utflykten, när Storasyster M och hennes familj bodde i mina Svärisars hus. Svärisarna var i huset på Gotland och lånade supersnällt ut huset till en del av Taikons. Såå himla mysigt. Systern som alltid bor så långt ifrån (Huvudstaden) bodde plötsligt jättenära. Lycka!
Men idag gör det lite ont i hjärtat.
Min ena syster, hon som nog tusan kvalar in som bland dom modigaste människorna jag känner. Hon är häftig, det tycker jag. Medan jag är harig för det mesta, säger hon varför ska jag gå runt och vara rädd? .För en drös år sedan levde vi en sommar med hjärteont och sån otrolig oro. För den där älskade människan jag beskriver lite ovan. Efter den efterföljande hösten, efter en stor operation, efter att ha fått börja om igen. Efter allt det där, så vet hon verkligen vad kämpan är. Idag är jag så glad för att hon är kvar i livet. I livet, mer än någonsin. Hon lever och lever och lever. Medan jag älskar att vara hemma på Drömgården, plocka några blommor i trädgården, lägga på ny kökshandduk på köksbordet och njuta av en egen grusväg där jag styra runt på äventyr med mina barn. Då, gillar hon och hennes coola familj att resa och göra sånt jag aldrig skulle våga… och inte vill jag våga det heller. Vi är olika, men det gör ju absolut ingenting. Vad vi har gemensamt, i den så stora olikheten, är att vi lever, precis, precis såsom vi själva önskar.
Idag åker dom till Thailand. Och vi kommer inte ses på ett helt år…okej, 10 månader, typ. Fy aale (helt korrekt; fy vale) som Sisten säger. Ja, fy vale vad tråkigt. Men fantastiskt häftigt och roligt för dom. Så jag gläds med dom och önskar jättestort lycka till med stora äventyret. Och så smyg-går jag med tårade ögon här hemma och ber med knäppta händer att tiden på ett sätt ska gå fort. Fastän jag på ett annat sätt inte alls vill att den ska gå fort. Ber för att allt ska gå bra, att det blir precis så härligt som dom önskar. Så får vi helt enkelt längta efter varandra. Det är ju fint, det med…
Att ha en taikonsfamilj. Inget att ta för givet och något jag är så tacksam över.
Lillafrun
Senaste kommentarer