av Emmeli | nov 9, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
Det där var igår på Fars Dag;
Efter en morgon och förmiddag här hemma, med frukost på sängen och sånt så piffade vi ju då till oss för att åka på Finlunch hos Mormor&Morfar. Jag hade visst slagit till med ett så stort paket till Pappa att papperet var tvunget att skarvas. Det är han värd, min pappa. 
Pojkarna hade gjort sig fancypancy; 
Så fina att klockorna stannar.
Och så Morsan då! Med nyputsade dojjor dagen till ära (tack mannen! en sån sak ids jag aldrig själv) och test av tredje varianten lösöga…. funkade skitbra, i ungefär tjugo minuter. Då slet jag ut dom aporna och satte gladeligen på mig mina kära vänner; glasögonen.
M hade sin nya Farsdagsskjorta på sig.
Så satte vi oss i Pärlan och drog iväg. Och landade hemmahemma. Hos älskade Mamma och Pappa. 
Hembakt tunnbröd. 
Och en herrrans massa mat. Jag dregglade likt en tiggande hund. Jag tränade nämligen ett sjuhelsickes pass (som idag känns i hela kroppen. Både skönt och inte om jag säger så) innan och var så vaansinnigt hungrig. Men jag behärskade mig, strök mig efter mamma likt en katt som vet att hon ska få mat, när som helst…
Världens Bästa Pappa öppnade sitt paket och blev helt sonika lycklig ägare till en Gigantmatare från Wildlifegarden. Min Fågelälskande far blev mycket nöjd och hans dotter likaså. 
Mamma fick rosor. För att hon är Världens Finaste Mamma. 
Och nu var det nära; Storanfamiljen stod för dörren och lunchen kunde börja. 
Och alltså, det var som ett smärre julbord den där lunchen. Potatisgratiäng, rostbiff, svampstuvning, annan god sås, sallad, grönkål, Janssons, omelett, köttbullar, det där hembakata tunnbrödet….. ja ni hör ju. Vi var i mathimlen allihopa! 
Jag åt så att jag blev alldeles vimmelkantig. Hörde mig själv sitta och säga mm, å kära nån mamma, åå vad gott! vid varje tugga. Lät till slut helt tjatigt, men det GICK INTE att vara tyst. Det var tamigtusan den godaste lunchen någonsin. 
Och när vi var så mätta att vi såg stjärnor, då dukades vad-den-nu-hette-pajen upp… typ key lime pie, kanske? Väldigt god var den i alla fall. Och så fanns det såklart två andra efterrätter att välja på också. Och alltihopet kunde man strössla med skogshallon som påminde oss om hallonsommaren som var.
Så. Himla. Gott.
Vi åt och skålade för älskade Pappor och pratade om ditten och datten och skrattade och pratade lite allvar och barnen lekte och lekte och vi bara mådde så himla, himla gott. Där i det där hemmet jag älskar att vara och där jag en gång bodde och kallade för mitt Hemma. 
Tack älskade Mamma och Pappa för en så fin FarsdagSöndag.
-Den som toppades med körrep till sena kvällen, tillsammans med en massa rara människor. Och lyckan över den där lyxen att få kvalitetstid med min Storan som ju också sjöng som bara den.
En söndag att kalla uppladdning för ny vecka och måndag och sånt. Oh yes!
Lillafrun
av Emmeli | nov 8, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Sång, paket och frukost-förrätt-på-säng.
Jag var uppe i ottan och grejade, så vandrade jag in i sovrummet med tofsen på sned och försökte sjunga med min vackraste morgonröst; Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Pappa Ma-ar-tins Dag, hurra, hurra hurraaa!
Varpå den där minsta älskade vaknade och gallskrek och undrade vad i hellskotta det var som lät och mannen fick ett sånt där riktigt gemyyytligt uppvaknande. Nåväl. Liten samlade sig i sekund två och förstod att det var Morsan som höll på med något påhitt och plötsligt var han med på noterna, sa ooooij, woww! när han fick syn på alla mackor och så pussade han sin Pappa Grattis på Fars Dag!
M´s andra Farsdag här i livet.
S har den finaste Pappan på jorden. Vår klippa. Den absolut vackraste människan jag vet. Han gör allt för sin familj och är värd att firas alla dagar om året. Men idag firar vi honom lite extraextra. Jag beundrar den där människan så, och S gör detsamma.
Älskade M, Vi älskar Dig.
Mysig stund med mack-inferno (och massor av smör i typ hela sängen) och tända ljus. Sen har jag fräschat upp den smöriga sängen, söndagsstädat och jobbat i tvättstugan. Oerhört effektiv morgon! Nu är pojkarna på väg ut och jag ska träna ett tabatapass här inne innan jag också går ut i gråvädret. Senare väntar fancypancy-sen Farsdagslunch i Lillabyn där vi ska fira min Pappa tillsammans med älskad Storan-Familj och så min lilla familj.
Tänk att det inte bara är S som har Världens Finaste Pappa. Jag har det, jag också. En sån som alltid finns där och försöker göra allt han kan för sina döttrar. Optimisten som tycker att det ser ut att klarna hur tjock än snön faller när vi sitter där i kalla snögropen uppe på fjället. Han som säger bastun är varm och lukt (han menar doft <3)ljusen är tända! och vill att man ska ha en skön stund där ute i ”Relaxen”. Och så är han en fantastisk Morfar och Svärfar och en sån som säger tooo! när jag säger Love You, Pappa.
Fars Dag. Idag firar vi er, papporna!
Lillafrun
av Emmeli | nov 5, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården
Där;
En Miniman som precis hade blivit hämtad på Förskolan av sin mamma i eftermiddags. Jobb, Förskola, en ljuvlig långpromenad i frostigt väder, handling och till sist ramlade vi innanför dörren här hemma. En extralång torsdag idag, dagen som annars brukar vara halv på jobb/föris , blev en heldag. Torsdagstrött unge och mamma. En av dom där två med betyyyydligt mer messmör i håret än hos den andre…
Vad Liten pekar på?
Världens Bästa PappaMorfar som rullade in på gården, plingade på dörren och kom in med ett leende Heej! Vill ni ha en gran?
Alltså. Hur gullig får man vara!?
Sen svischade han iväg, Morfarn. Mot Mormoster Storan för ännu en granleverans. Kolavippar så mysig grej!!
Och där fick jag feeling och tillät mig börja göra lite Vinterfint i köket. Inget rött, men till mina nya lite kraftigare vita gardiner och nytvättade kuddfodral och guldiga gamla ljusstakar… då passade det helt sonika väldigt bra med lite enris- 
Tiden innan jul, den som är nu och framåt, den är bäst.
Vi myste en stund, jag och Lillvännen. Lekte inne på Lekrummet och så, innan vi fixade middag och sedan drog igång veckostädningen.
Och nu?
high five! , sa jag. och han höjde sin lillhand, log mot sin mamma och klappade hans hand mot hennes.
Japp. Nu har vi torsdagkväll och H E L G för hela slanten.
Pappan är visserligen inte hemma ännu, han är och bossar ljudet för Sverige-Tjeckien-hockey-matchen. Men så småningom kommer han hem också och ansluter till det här helgfirande gänget! Till ett alldeles nystädat och vinterpiffat hem kommer han också.
Åh som jag ser fram emot den här helgen. Må den gå låååååångsamt. <3
Vinterfint och Helgpepp, alltså.
Må så gott!
Lillafrun
av Emmeli | nov 2, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Träning
Höstlovet, ja.
Jag har fyllt min hjärteask med sånt jag mår bra av;
Som en massa tid med min älskade lillvän, 
Han där, och hans pappa, är mitt allt-och-lite-till här i livet. 
Det har också blivit en drös av svettiga träningspass. både utomhus och i pappsens hardcoregym. Familjetid med både min stora och lilla familj. Liten har haft lyxen att hänga med sina kusiner.
Vi hade en Spa-dag. Och så det där- Att vakna av sig själv på morgonen. Och stunder vid gamla foton. Långa promenader med vagnen i kylig höstig luft.
Ibland har också den där älskade dykt upp, men som sagt; oktober= extrem-maxad månad uppdragsmässigt. Nu är vi otroligt nöjda att vi klarade månaden så bra (särskilt mannen! <3 ). Teamwork!
Och lyxen att få vara hemma hos Mamma och Pappa och äta god mat och få fika himmelskt god bulle och en annan kväll befinna sig hos älskade Svärisar som också serverade så himla god mat.
Ja, Jag känner mig så tacksam.
Och så den där söndagen då,
-som maxadees fullt ut med bakning och en massa tvätt- stryk- och städfix. Timmar i skogen med Storan och yngste systersonen H( han, som klargjorde med Rrrrrruullande R för sin mamma och moster, att han INTE gillllaR den här skogstuRen). Vi kom hem med en herrans massa enris och lingonris och metervis av lummer. Sånt vi ska göra vinterfint både ute och inne med. Så återvände jag hem till mina pojkar och jag sket helt sonika i städningen och den där färdiga tvättmaskinen och det där, en stund till. Vi gick ut på mysig tillsammanspromenad i stället. Liten fick stanna och klappa på den där traktorn han ser och pekar på varje gång vi går rundan, och det var ju såklart en höjdare utan dess like.
Medan mannen lagade himmelsk gryta gick jag ann som en gasell; fönster putsades, lister torkades och köket blev sådär übernogastädat… varenda lucka och ja ni vet. Golven blev såpskurade till slut så blev det bara så himla fint och städat. Och som om det inte var nog så toppade jag söndagkvällen med att åka iväg på en hjärtegod körövning som gjorde att jag var lugn i kroppen och andades jämt, när jag la mig på kudden för natten. Dagen hade med andra ord inte varit så lugn och fridfull som ni säkert förstår. Full fart i alla ära, men ibland kan jag bli knäpp på mig själv när jag vill så mycket.
Så det var Höstlovet, det. Svisch sa det!
Nu säger vi hej till den här första novemberveckan!
Lillafrun
av Emmeli | okt 30, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Träning
Jag startade min fredag med att kliva upp, snöra på mig springskorna, dra på mig mössan (och en herrans massa andra kläder) och springa min morgonrunda. Det var inte kotte en ute, benen var tunga som bly men jag fick mig en skön runda i alla fall. Kom hem svettig och mötte en underbar unge som precis vaknat bredvid sin fina pappa. Så jag hoppade i duschen och sedan raka spåret in i morgonrocken och där började ett riktigt lov-lyxigt morgonmys med långfrukost och kaffesörplande i ett par timmar.
Tidig springrunda och mysmorgon. Bästa av två världar.
Och sen, packades den där tygväskan ni ser. Med handduk och bikini och sånt. 
Jag hann vara ute på gården en stund med mina älskade två och bara spatsera och andas friskluft. Pojkarna taggade för Pappa-och-Sisse-dag och gick sådär hand-i-hand som gör att mitt hjärta slår volter.
En Fjällräv till Pappa och en liten randig Polare. 
Sen kom Storan med storbilen full av ungar. Vi drog iväg norrut. Duktiga Storebror A passade småpojkarna på äventyrsbadet och jag, Storan och Systerdotter J hade en drös av lyxiga spatimmar tillsammans. Vansinnigt ovanligt och otroligt lyxigt; ligga på varma bäddar, bada saltvattensbad (någon hade ritchratchrakat benen innan och gastade rakt ut när hon doppade ner sig där i. Fett osmart), gå på bastusession med en man som ledde hela sessionen (viftade handduk och pratade om pepparolja och sånt) iklädd kort kilt. Håhå, då höll jag på att kola lite. När han stod där i sin kilt och svingade handduken på oss för att uuuupplevelsen skulle bli bättre, som han sa med pepparoljslen röst. Så bubblade vi förstås, åt lunch och sörplade ohyggligt god smoothie. Efter timmarna där så lommade vi ut på Spat/Äventyrsbadet alldeles vimmelkantiga, gäspiga och mjuka i kropparna.
Med en och annan dålig bild på näthinnan efter den där bastustunden som var den konstigaste jag har varit med om och som dessutom innehöll gubbar i inga kläder alls. Maj Gadd.
Nåväl. Jag är hemma. Hel.
Tacksam för dagen, om än lite ledsen i hjärtat att vi inte var alla fyra systrar. Två pusselbitar fattades. Men det får bli en annan gång. Nu är Stockholmssyrrorna på plats i sin stad igen (kom snart hem igen!! <3).
Nu är jag hemma hos mina pojkar och har fredagkväll. Landade hemma med gott kött till middagen och god Alvestaglass till efterrätt och så en miniliten pumpa som ger höstig stämning ute på bron. Hemmet är för ovanligehetens skull inte nystädat trots att det är fredag, men äsch. Det finns viktigare saker… som att hänga så mycket man bara hinner och orkar, med familjen. Lite tända ljus (med tanken på dom vi älskar och saknar), kisande och efter-spa-sömnig syn. Ja, då kan vi ju låtsas att det är nystädat.
Ha en fin helg alla ni! Ta hand om er.
Lillafrun
av Emmeli | okt 30, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet
Igår när jag kom hemvimsandes från stan och kände mig sådär überkonstig och som om jag hade glömt att klä på mig eller så. Helt enkelt som jag gör när jag inte har Sisse med mig. Då, fick jag ju äntligen krama min gullunge och dessutom byta om från fancypancystass till friskiskläder. Följa klungan med människor; systrar och syskonbarn och min lillunge. Och så en drös med hundar förstås.
För vi skulle på utflykt. 
Det är max 3-lite-drygt kilometer fram och tillbaka. Alltså ingen långresa dit vi skulle men det tog en liten evighet att komma fram i alla fall. Charmigt, det var ju friskluften och tillsammansgrejen vi ville åt liksom.
Alla såg till att alla var med. Det var dock vissa tvivel om vart i hela friden hundarna var någonstans…. 
Men, till slut hade vi koll på det också, som ni ser.
Och efter att vi gått genom kall, höstvacker lite by så kom vi äntligen fram. Till målet; 
Tadaa! – Vattentornet! Och skogen runtomkring.
Dit vi alltid gick och lekte som små. Där man sprang i skogen, lekte hitte-på-lekar, fikade med fritids och så. Igår fick jag och mina systrar riktiga flashbacks och det var lite det som var grejen. Att minnas lite och tänka tillbaka. Nu på Höstlovet har mamma dragit fram alla foton som vi har hemmahemma. Så snacka om att vi har haft minnenas kavalkad under detta lov. (Att Sisses busfasoner har en föregångare, i sin mor…det har konstaterats bland annat).
I alla fall.
Vädret var makalöst fint och skogen var gyllene av solen.
Grabbarna Grus var på hugget som vanligt. Gulliga så det förslår!
Min lillfis var också gullig såklart. Men ohyyyyggligt bestämd där och då. Det är han förstås alltid, men igår fick han en avbruten vila och det var inte uppskattat hos Minimannen. Han var tjurig som en gammal get och gnisslade som ett osmörjt gångjärn. Så skrindan var en höjdare, där kunde han vila mera. Och skogen var ju lite småmysig den också, fick han ju lov att erkänna till slut.
Efter en stunds stenklättring och finulande och jagande av Sisse, då vandrade vi hemåt.
Längs slingrig lillväg med vackra höstiga buskar. Rosiga om kinderna och med friskluft i lungorna. Och i min hjärteask sparade jag en stund med dom jag älskar mest här på jorden. Min Taikonsfamilj.
Det finaste som finns, är att ha varandra. <3
Ta hand om varandra och ha en fin fredag! <3
Lillafrun
Senaste kommentarer