av Emmeli | nov 30, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Julerecept!, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan, Recept
Åh, den här dagen går nog inte att beskriva i ord, den måste upplevas.
Och det har jag gjort.
Jag sitter här, fnissig och med skrattet i bröstet.
Vi tar det från början
Vi åt den där gröten och skinkmackan. Som vanligt fick vi eld i baken eftersom saker och ting tar längre tid än man ofta tänker sig. Men asnöjda tog vi oss ut på bara-lite-senare-än-beräknat-tid och knatade ner mot stan. Att skinkmackan hängde ut genom mungipan på mig, morgonfrillan bara var täckt av mössa och att mannen hade senapsfläckar i fejjan. Ja, det är smällar man får ta.
Ja, jag tyckte det luktade senap! sa han när jag upptäckte dom där gula fläckarna…
Dom snurriga päronen är välsignade med världens coolaste bäbis, så han sov och sov. Vi drog på honom hörselkåporna för att inte orgeln skulle väcka honom. En vacker första-adventsgudstjänst avnjöts. I vår kyrka nere på lillastaden. Det här är vår sista första adventsgudstjänst här, viskade jag till mannen, när vi satt där i kyrkbänken.
Efteråt traskade vi hem igen. Åt ännu mera gröt och satte igång att göra lussedeg.
Och jag gjorde samtidigt ordning mina godisar som legat iskallt över natten. Årets godaste. Recept kommer, imorn, jag lovar!
Vi bakade ut degen. Snurrade lussekatter på glatta livet. Jag hade den sötaste hjälpredan man kan tänka sig. Han hade huckle och åt slickepott. Inga konstigheter.
Allt, allt, allt blir så mycket roligare med honom med oss.
Och sen då?
Jo, då skulle jag passa ytterligare en tid, för att dra iväg på adventskonsert. Eftersom jag skulle åka med konsertan själv, så var jag tvungen att åka tidigare… något jag inte tagit med i mitt schema. Så jag var tvungen att lämna mannen med världens röra i köket. Med en bäbis som var helt vild. Hade svidat om till naket och rejsade runt här i lyan som en vilding. Inte M alltså, bäbisen! Bäbisen. Han som senaste dygnet fattat det där att dra upp sig, ställa sig på benen och vilja släppa och stå själv. Helt orädd.
Dessutom var inte den sista plåten gräddad, disk var kvar och köksbänken såg inte sådär skinande ut som jag vill ha den när jag tycker att jag är klar i köket. Kontrollfreaken i mig gjorde panikvolter.
Jag kan grädda sista plåten, FAR NU! sa M.
Innan jag smällde igen dörren, drog ut till storvägen och blev upplockad av hjärtevännerna.. så ropar jag; INNAN DU FRYSER ALLA LUSSEKATTER, KAN DU FOTA DÅ SÅ JAG HAR EN BILD TILL BLOGGEN!?
FAR NU, ÄLSKLING! , säger han
Och jag drog iväg. På en vacker konsert, så stämningsfull och fin. Det var bara det att ena hjärtevännen fick ett skrattanfall, satt och kved och jag kunde knappt hålla mig jag med. Du vet, när man absolut inte får skratta och det enda man gör, är att skratta? Hemskt. Hemskt, roligt. En människa prutt-nös. En annan fick sms med ank-signal precis när prästen hade givit oss guds välsignelse. I faderns och sonens, och den heliga andens KVACK-KVACK.
Tänkt dig själv.
Och som pricken över I:t, avbröt den coola, tyskbrytande, kantorn, hela kyrkokören mitt i en låt;
”OPPS! Surprise. Nä, jag ser att tiden drar så iväg så. Ni får komma tillbaka och lyssna på vers två, till jul!”
Vännen spelade fantastiskt, och jag har aldrig varit så skrattig efter en adventsgudstjänst, som nu. Så underbart på alla vis. Och dessutom, ser du bilden ovan?
Mannen har fotat. Alltså, jag höll på att kolavippa när dom mötte mig i dörren nu när jag kom hem. Rödblommiga, den ena pyjamsaklädd och den andra med det där finurliga leendet jag aldrig får nog av. Ljus brinner i hela lyan, det är skinande rent och bortplockat och nu återstår bara en sak;
adventsfika.
Halleda, vilken dag. Med senap i fejjan, adventsgudstjänst, lussekattsbak, adventskonsert och nu, söndagkväll med min älskade familj. Jag är så oerhört tacksam.
Det är advent, det är advent!
(Världens bästa lussekattsrecept finns HÄR. Det är dom små skillnaderna som gör det!)
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 29, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Liten 7-9 månader, Lyan
Det har varit en så, så vacker lördag idag. Titta!
Frosten gör det magiskt, tycker jag. Sådär så att man bara måste stanna upp, andas, titta och beundra. Och ta bilder, förstås!
Och ser du? Där, på andra sidan? Det är solen.
Jag och Liten vandrade en skön långpromenad tillsammans. Gick förbi affären för att köpa grötris och ett par hekto julskinka i charken. Första adventsfrukosten verkar lovade, må vi säga.
Sen har vi svajsat på här hemma. I tjocksockar och långkallingar. Pysslat och gjort julgodis. Himmel så mysigt vi har haft tillsammans.
Dom där vita korvarna, något på väg att bli bland det godaste hemmagodis jag smakat. Japp. Jag har tjuvsmakat! Du ska få recept, jag lovar.
Jag kan ännu bara fantisera om hur det kommer vara om ett år, eller så. Då kommer han kunna vara mer ännu mer, Liten alltså. Inte bara sitta bredvid i sin tripptrapp och se på, äta slickepott och säga MA-MA! VA!? . Bara det, är ju helt underbart mysigt. Så hur ska det då inte vara om en tid framåt…
Jo, och så var ju adventsljusstaken tvungen att få komma fram också. Jag har fantiserat om en ny, en sån där som är fyrkantig i glas. Men så blev jag snål och jag och Liten drog ner i källaren istället. Rotade fram våran gamla, vanliga som vi fyllde med mossa och en himla massa röda pluttar. Vi kände för röda pluttar i år. Det märks.
Liten hade full kontroll så morsan gjorde rätt.
Och jo, den blev ju rätt söt ändå!
Älskar känslan av att vara nöjd med det man har. Tacksamhet. Så skön känsla.
Jag är ju en sån som älskar att shoppa och ha mig. Något nytt är ju alltid kul. Men jag kan faktiskt vara precis tvärtom, också. . Det är jag glad för.
Vips föll mörkret i en rasande fart. Vi körde lekrace på golvet tills vi blev så trötta att vi var tvungna att slå oss ner på storsängen. Liten sover och jag dagbokar. Och nu är det bara tre sketna timmar kvar, tills M kommer hem. Hurra för tidig sändning idag! Hade såklart önskat ha honom hemma hela dagen. Men man får vara glad för det lilla, visst?
Den som kan vara glad för lite, får vara glad över mycket.
God kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 29, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan
Så var det lördag, då.
Och vi har sovit så tungt att kroppen fortfarande känns avdomnad, liksom. Jag och M klev upp och åt frukost tillsammans, bara han och jag. Vår sjusovarbäbis sov vidare. Så mysigt att sedan gå in i sovrummet och möta den där varma, nyvakna, morgonfrille-ruffsiga bäbisen.
Med risk för att vara tjatig, men det här med bäbis…. jag älskar det!
Utanför ser det ut att vara ett helt makalöst lördagsväder. Ett gemensamt beslut är taget; vi skjuter på lussebaket till i morgon när pappan är hemma, så får alla vara med, vilket ju är det allra, allra mysigaste. Jag och Liten ska kanske hitta på något annat pyssligt, bara vi. Jag är fasligt pysselsugen nu. Men ut ska vi, det är vår högsta prio. Frostiga träd, isblå himmel och sol. Det får man bara inte missa!
Lördag. Stjärnan lyser fint, favvogröten ligger i magen, älskade mannen är på väg på uppdrag och jag och Minimannen ska njuta av sol, frost och pyssel, här hemma. Precis så.
Må så gott idag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 28, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan
Håhå så klart jag ser nu, alltså!
Mina nya ögon sitter på och helt plötsligt är världen klar. Eftersom mannen är på jobb, jag inte vill ta någon himla spegelbild på mig själv och Liten mest vill äta upp kameran, så har jag ingen som kan bränna av ett snabbt foto. Annars hade du fått sett mig; Rutger den andre.
Nåväl.
Efter lunch drog vi iväg. Och nu är vi rödrosiga om kinderna, efter vårt äventyr fram och tillbaka ner på stan. Det är så mysigt att gå på stan när det är fredag. Men kära nån, så man kan svettas i dunjacka när man ska gå ut och in i affärer. Typisk julklappsletarsvett. Men nu börjar vi bli rutti på det där med stadstripp bara morsan och Liten. Vi teamar bra liksom. Och idag prickade vi av ett par juleklappar till.
Något annat vi nu är rutti på, Minimannen och jag, det är att hänga själv utan pappan. Jag och M har gått om varandra en hel del denna höst, eftersom vi kombinerar jobb, med skrivande, med bäbis. Vi längtar ofantligt mycket till om några veckor när vi ska åka söderut för jullov. Så många dagar att det kommer kännas som oceaner av tillsammanstid. Ja, som vi längtar.
Tills dess har vi det gott här också, i vår lilla lya. Just nu ser vi på Pingu och jag skrattar ihjäl mig. Liten undrar mest varför jag klätt ut mig till Rutger och försöker ihärdigt att dra av mig glasögonen..
Trevlig helg önskar vi Er!
Kram/lillafrun och Liten
av Emmeli | nov 28, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan
Fredag!
…vad vi grejsade igår, alltså. 
Hela familjen hjälpte till…
Jag och mannen höll på tills klockan var så mycket att jag inte vågade titta, där mot slutet av fejjandet, hur mycket hon var. Timmarna bara gick, helt enkelt. Vi tog det lugnt, njöt av fixet, av den gulliga bäbisen som höll i fönsterskrapan och var iklädd en del av julmunderingen. Han, Minimannen satt förnöjsam på sängen. Med luva på huvudet och tungan rätt i munnen. Och pysslade med sitt….
Voilá! Har du fiskelina och en lampa utan skärm, då! Då kan du få en sån här.
Och ja, sen tar det ju alltid längre tid än man tänker sig, när man vill vara supernoga, göra extrafint. När man ska bakom och under alla vrår, torka lister och skåp, hämta saker nere i källaren, passa på att tömma all insamling, och någon fick till och med för sig att putsa fönster trots att det frös och var som ispluttar att skrapa bort. Det blev asbra! ,sa någon nöjt när det var klart.
När klockan var långt efter midnatt, satt vi och nattfikade hällekaka med ost och skålade i mjölk och tyckte att vi varit ett bra team men att vi nog borde gå och lägga oss i rummet där den snusande bäbisen sov. Precis så. Och så gott jag har sovit! Sen finns det ju inget mysigare än att vakna i ett mörkt sovrum och tända stjärnan i fönstret.
Åh. Det är så mysigt här hemma nu.
Och nu när det är morgon och ljust så syns ju min rööööda hyacinter, som jag satt som snittar lite här och där, vääääldigt bra. Lurendrej, ju. Dom var inte alls röda. Fina ändå, såklart. Man ska aldrig klaga på rosa.
Jo, jo.
Nu är det bara mysa järnet här hemma. Jag och Liten tar helg på stuberten. Ja, redan igåreftermiddag faktiskt. När någon jobbar både fredag och lördag, så måste ju några andra ta ansvaret att väga upp det hela. M är hemma på förmiddagen en stund, så det är i alla fall något och vi njuter av stunderna med honom. Men jag och Liten ser också fram emot vårt planerade pyssel tillsammans i helgen och ska idag ner till lillastaden. Vi tar vagnen och apostlahästarna, så får vi oss en långpromenad på köpet. Köpa saffran, för att var redo för morgondagen och så ska morsan hämta ut hennes nya ögon. Tjhoo!
Sen ska vi mest vara här hemma, du vet. Julbubblan…
Önskar Dig en finfin fredag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 23, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan
Vilken otroligt fin söndag det här är.
På förmiddagen ägnade vi oss åt såna där saker man gärna drar på men såna där det-är-så-förbaskat-skönt-när-det-är-gjort-saker och såna saker som bara måste göras NU. Tråkigt, men skönt att stryka och få ordning i bland annat linneskåpet. Nu ser det ut som jag vill ha det. Ordning och reda, då är det inre frid hos undertecknad.
Och nu på stuberten-saker, som att sänka Litens spjälsäng. Han är ju nu mera en liten virvelvind som tar sig överallt i princip. Så här gäller det att säkra och vara stegen före, hela tiden.
Och sen klädde vi oss varmt och drog iväg på äventyr. Helt makalöst mysigt.
Jag berättar mer om det imorn, eller så. För nu har jag och M världens mysigaste stund, bara vi. Vi sitter i soffan, i långkallingar och stickesockar, rödvarma om kinderna och bara har det gott. Bäbisen sover ute, här inne brinner ljus och vi sörplar årets första glögg. Det är stora tankar som rör sig inne i mitt huvud. Dom gör mig både pirrig i magen, lite småskraj och samtidigt så, så längtig. Längtande, efter något jag inte riktigt vet vad det är jag längtar efter. Mycket märklig känsla, egentligen.
Så istället för att tänka så mycket djupare, än så, så fortsätter vi att sörpla varm glögg, låter tårna sakta men säkert vakna till liv igen, lyssnar på soft musik, googlar på drömkök och konstaterar att det här med dagar med familjen, är något utav en klass för sig.
Och det är en hel söndagkväll kvar, av bara sånt här. Så fint.
Önskar Er en fin kväll! Ta hand om Er. Lova det.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer