av Emmeli | maj 26, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Verandan
God morgon lördag från Verandan!
Mjukaste sommartäcket fyndade jag för en mycket lagom peng häromdagen. På jysk. Ett sommartäckestips från mig! 
Vår älskade entré.
Den där Verandan ordnade Snickarmannen oss verkligen som ett smycke till huset. Och tänk. Vi som i första tanke tänkte ha en enkeldörr… men det blev liksom solklart att en Drömdörr var ett ”måste”. Så glad att vi tog det beslutet.
Får ofta frågor om huset och verandan…färgkoder och så vidare. Svarar på några frågor här nu;
- Vilken färgkod har ni på huset?
På fönsterna målar vi med en vit linoljefärg, titanzink. Närmsta ncs-kod är; 0402-Y07R
Fasaden är målad med Teknos Tranemo äkta linoljefärg vit.
Foder, midja, knutar etc är målad med en linoljefärg som heter 7 % Grön Umbra (Närmsta ncs-kod är; S15o2-Y. Och ”Drömdörren”, vår ytterdörr, är målad med densamma fast med en procentsats på 15 % (Närmsta ncs-kod är; S2502-Y).
2. Hur högt är räcket från trappa till överliggare?
-Från golvet, själva verandan, till räcket är det 90 cm. Vid trappan har vi satt (det lutande) räckets överliggare så att den möter (linjerar med) höjden på den horisontella överliggare, d.v.s. den som är 90 cm över verandagolvet. (Går det att förstå hur jag menar?)
3.Vad har ni för mått på räckesspjälorna?
-Dom breda är 65 mm och smala är 35 mm. Mellanrummet mellan spjälorna är cirka 35 mm.
4. Vart har ni fått tag i krönlister och konsoler?
– Kring fönsterna snickrar M krönen själv, med hjälp av en krönlist (på mitten av våra fönster/dörrkrön) som är densamma krönlist som vi har på verandan. Den krönlisten kommer från ett lokalt hyvleri här hemma i Högakusten. Och konsolerna kommer från Nordingrå trä.
Jag sitter här ute på Verandan nu.
Den här majmånaden är nästan overklig, alltså. Vi har fått börja påminna oss om att det ju baaara är maj!, när det ofta nu känns som högsommar. Tänk så himmelens lyxigt! Just nu sparkar pappan och barnen boll, mamman har diskat undan frullen (vi har typ börjat vänja oss igen vid att vara utan diskmaskin, men snaaart borde den nya anlända gården) och passar nu på att kika in här en snabbis.
Nu väntar härlig lördag. Först timmar här hemma, sedan hela två kalas på raken. Minimannen är så taggad att han vaknade kring 05 i morse och försökte väcka Lillasyster med ett högt; ”Juni, idag ska vi på tvåå kalas!”… varpå hans trötta morsa halvt brölade ”men Sixten, det är typ natt, soov!!”…. och så gjorde han det, en sisådär tre timmar till. Tack älskade barn.
Somrig och kalasig majlördag här, mao.
Hoppas att ni får en fin lördag så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 7, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Liten 4 år., Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Mamman; ”Sixten, snäälla kom ner till mamma. Du får choklad då!? (ungen älskar choklad)”
Sixten; ”vad ä det för choklad då?”
Mamman; ”vilken du vill, bara du kommer ner. Mamma kan inte andas när du är där uppe!” (än om hon vet att pappan står precis bakom)
Sixten; ”…mmnä, jag vill inte ha choklad. men taack, det var snällt att du frråga!”
…
Den där ungen, alltså.
Ok.
Det går framåt här på Drömgården. Så härlig känsla! Än om vi tycker att vi har det så bra här hela tiden.. så är det så skönt att få känna att saker checkas av, såklart. Det här med att byta fönster på ett helt hus och brädfodra om är förstås ett utav dom större projekten vi har på renoverings-att-göra-listan. Det kommer kännas himmelskt när det är klart.
18 nya fönster är insatta.. 7 kvar. Entrén och dom två pardörrarna (balkong-, och altandörrarna) är inte inräknade då. Så joo, huset kommer ha fått sig en rejäl förvandling inom någon månad när vi förhoppningsvis är i mål. Svärfar är med i alla fönsterbyten och det är som ni kan ana, hur mycket värt som helst för oss. Dom är typ världens gulligaste team dom där två, Farfar och Vackerpappan. Jobbar så sammansvetsat på far-och-son-vis. <3
Ständigt med den tredje generationen Snickarman i hälarna.
Igår sågades det för tre nya fönster som ni ser. Åhå, så roligt!
Nu väntar måndag. Jag ska kila ut och fortsätta med tokigheterna jag började med igår och har sån träningsvärk efter idag att det är löjligt. Ett barnmorskebesök väntar i eftermiddag också. Det ska bli så mysigt att få lyssna på lillhjärtat igen!
Ha en god majmåndag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Äntligen!
Till skillnad från förra årets fönsterbyten som började redan i slutet av januari, så har vi istället pepprat med målning och väntat in snösmältning, vilken vi inte direkt behövde vänta på förra året. Fräsig vinter i år, minst sagt! Idag är Svärfar här och hjälper mannen med dom allra första bytena. Så fantastiskt roligt!
Vårt Vackerhemmas (som S kallar hemmet) allra fulaste sidor… och dom som behöver brädfodringen allra, allra mest.. En härligt (ful) Förebild!
Visar er ritningen på hur fönstren kommer placeras så får vi verkligheten ”lite” senare… det tar ju sina månader det här, det vet vi. Men så vackert det kommer att bli till sist!!
…
Dagens Lördagsbestyr här hemma på gården, alltså. Första fönsterbytena. Jag vet faktiskt inte hur många snickarna tänkt hinna.
Jag och barnen hjälper till på bästa sätt idag; åker till älskade MammaMormor och PappaMorfar. Jag läängtar dit. Längtar efter att krama päronen och igen och igen säga tack för i onsdags och tack för att ni finns. Jag ska erkänna att jag är lite skärrad ännu och känner efter prick hela tiden om det är något nytt på gång. Och M frågar ungefär var femte minut hur mår du Emmeli?. När jag fick hittills kraftigaste migränanfallet jag haft, i påskas, så var jag beredd på att få ett regn med dagar av fler anfall eftersom det varit så med både S och J i magen. Men det kom ju ingenting mer då. Förrän nu då, veckor senare. Så nu vet jag inte vad jag ska vänta mig. Kan inte förbereda mig alls. Finns inga slutsatser att dra.. vad jag kan ha gjort, ätit, eller så innan jag får det. Bara hoppas på det bästa nu, mao.
Ta hand om er och hoppas att ni får en härlig lördag!
Lillafrun
av Emmeli | dec 5, 2017 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Verandan
Norra Drömgården.
Senaste tiden har det varit lite olika, mindre, projekt som pågått här hemma.
Samtidigt som fibret (som S säger) grävdes ner, passade vi på att gräva för el till gamla Gårdshuset. Mannen har jobbat som bara den men att ordna med köket här inne, mest jobb med att ta sig genom spånet uppe, genom kökstaket och vidare ner hit, där det nu lyser julstjärnor i fönsterna som om det alltid gjort precis det. Det har städats i en del av lagårn, i målarverkstaden har Storebrors säng gått från att se ganska spökig ut till att få några lager linoljefärg på sig och bli sådär drömmigt prinsig (jag ska visa, lovar!). Så har det såklart målats här inne också, lite kruxigt att ha en katt då som gärna ligger i fönstersmygarna… en dag hade jag vita ursöta tass-spår i långa rader… tyckte just då inte att det var så väldigt gulligt.
Till sist har M snickrat och målat vad som känns som Kronan på verket;
Krönet ovanför Drömdörren.
Då vi gjorde klart entrén, Veranda och balkong, redan förra året. Så hade vi inte då bestämt oss för hur det skulle bli kring fönster och dörrar sedan. Släta, linoljefärgsvita foder spikades upp. Men nu när det blev vackra foder och krön målade i grön umbra, så skulle såklart Drömdörren få detsamma. Det är därför (för den Superuppmärksamme!) som det bara varit grå-målat nääästan ända upp, kring dörren.
Det allra sista lagret färg runt dörren får målas till våren. Men redan nu tycker jag att det blev så himla enhetligt och vackert. Ett stycke julig bro att behöva nypa sig i armen för att tro att den är vår.
Annars?
En alldeles vanlig tisdag. Pappan på jobbet. Storebror på Föris för lek med småvännerna. Mamman och Lillan hemma, donandes med ditt och datt. Lite julklappsfix, legobygge och en alldeles ljuvligt vintrig promenad där vi till och med fick några solglimtar. Nu brinner ljusen och vi tre här hemma längtar efter den skäggige.
Dags för middagsfix! Bondomelett med prinskorv och potatis i. Rårivna morötter och rödbetor till såklart. Och iskall mjölk. Prick hur gott som helst ska det bli!
Ha en fin kväll, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 15, 2017 | Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
15 oktober 2016.
En liten, liten kattunge och två småttingar. Och en alldeles pirrig mamma. Ett gäng som stod på bron och tog emot det där stora lasset av fönster och dörrar. Sammanlagt 25 fönster och två pardörrar. Stora entrédörren och 2 sidoljus, hade ju kommit tidigare under sommaren och var redan på plats. Men denna kyliga, friska oktoberdag, var;
-Den Riktiga Starten på vår Fönsterresas första del! 
Ett drömmigt lass från Allmogesnickerier!
Under hösten och fram till nyår, målades hälften av fönsterna. Tre lager färg, på precis allt. Ett otroligt arbete som jag och M hjälptes åt med. Men M är fönstermålningsmästaren, nummer ett, helt klart!
Lillafrun i Målarverkstaden.
Varje fönster tar cirka 12-15 timmar effektiv tid att måla. Sen en herrans massa torktid emellan lagren. Tidskrävande, tålamodsprövande… men vääldigt vackert med penselmålad linoljefärg…
M i Nya Målarverkstaden. Då vi ju också försökte fiska tid till att börja jobba på övervåningen.
…
Så fort året gått från 2016 till 2017, började M och Svärfar spåna på hur fönsterbytena skulle gå till. 
Och så var arbetet igång!
Varje byte tog sina timmar. Så fort en gemensamt ledig dag dök upp, jobbades det. 
Skillanden blev enorm när vi satte in dom första höga fönsterna. Se bara på bilden ovan och här nedan;
För att inte tala om när vi bytte kökfönstret (som ni ser ovan) till två höga (se här nedan);
Wow. Redan här fick vi dåndimpen lite. Men det jobbades på.
Inne på lon höll jag och Pappa till, när vi tillsammans grundmålade cirka en kilometer bräder. Plus ribb, förstås.
En fredagkväll i slutet på maj, höll M och Svärfar på att sätta in det allra sista fönstret för den här gången. Det halvrunda högst upp. Då ville jag knappt titta och var så glad som hade barnen att koncentrera mig på i vanlig ordning.
Därefter, kunde vi starta på riktigt med;
Brääädfodringen!
Precis i början av juni, började spikarna dras.
Den isolering som gick att användas, fick vara kvar. Helst skulle vi såklart ha velat ha cellulosaisolering precis överallt, men det kändes både ekonomiskt och miljömässigt (slänga sånt som fungerar)dumt, så den gula, stickiga isoleringen fick vara kvar. Och den diffusionsöppna vindduken sattes, med luftläkt utanpå.
Här var det cirka tre veckor som vi stod stilla. Frustrerande. Men så lugnade det ner sig på vissa fronter, M fick semester och ja, vi kunde styra tiden på ett annat sätt. Gasen i botten!
Teamwork på hög nivå. Och den där semester- och vilokänslan, var det på ett sätt mycket utav.. vi var ju tillsammans, pussade på ungar och jobbade på älskad gård så mycket vi hann och orkade. Men å andra sidan, så var det också tröttsamt. Roligt, men jobbigt. Typ så.
Så otroligt mycket finsnickeri och timmar inne på lon också, där M tillverkade alla foder, krön, midjan och så vidare..
Underbrädor spikas på. Dom egensnickrade fodren och krönen likaså. Därefter mäts och kapas varendaste liten ribb-bit. Därefter doppas ribben i linolja, för att skrämma fukten så långt bort vi kan. Ribben spikas på, spik för spik. Slag för slag. Sen är det ”bara” att måla. Två varv till. Till sist skruvas plåtarna på och känslan är nästan Gråtfärdig.
Tänk så engagerade alla har varit. M mest, jag så mycket jag bara kunnat med två småttingar i famnen. Svärfar. Svärmor. Pappa. Mamma. Och tänk, när vännen C kom och hälsade på, så tog hon penseln och målade som om det vore det mest naturliga. Ja, vi är så tacksamma för precis alla hjälp vi fått. 
Dom där målarstunderna kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. Älskade Pappa. <3 
Och dom där två alltså. Mannen och Svärfar. Vilken duo. Helt imponerad av dom. 
När vi tänkte oss hinna klart gavelsidan, tills vi skulle åka iväg till Gotland.. så insåg vi att ”nää… det blir för mesigt med den där gråa”. Vi har brytningen grå och vit inne i hallen. Så vill vi ju ha det. Men tydligt, så behövs mörkare grå där ute, där ljuset ligger på, på ett annat sätt. Så ny färg skickades efter och så fort vi kom hem från ön, öppnades burken med fin grön umbra. 
Utan att nästan någon av oss hängde med, så var vägg nummer två påbörjad. Den första väggen kändes som en evighetsvägg. Så hög. Så stor. Så mycket spikande. Men långsidan, där Verandan tar upp så mycket, gick det betydligt snabbare. Plus att erfarenheter redan var större! Samt att alla beslut hade fattats… 
Kommer heller inte glömma dom där kvällarna jag och M varit ute tillsammans, när barnen somnat, antingen rullade i vagn eller inne i småsängarna. Hur han och jag hjälpts åt och teamat.
Vi skojade där ett tag om att, hur ska barnen kunna sova sedan nu då, när dom inte hör spikslagen?…
Där, bilden ovan. Då hade vi baaara, bara, bara en halv sida kvar… men skulle vi hinna, innan vädret blev för höstigt?
Tre generationer jobbade på.
Och vi gav oss inte.
En vacker dag, vågade både den där mamman sig ända högst upp på ställningen. Och någon dag senare, hade den skäggige och hans fru lyckats nå sitt drömmål för Sommarens Renoveringsprojekt.
Två sidor med fönsterbyte och brädfodring. CHECK! 4 månader hårt arbete, på alla fronter. Men nu är det klart och vi är gråtlyckliga, glada och så kära i vårt vackra hem.
År 2014 när vi hyrde gården, som vårt Sommarhemma. Blev kära. Återvände till julen och så vidare. Då såg huset ut såhär;
2015, sommaren som Drömgården blev vår, såg det såklart prick likadant ut. Sommar bara..
Och nu, efter att vi fått pyssla om denna gård i två år?
-TADAA!
Det är fantastiskt att se hur vårt hem växer fram till det där nästan Sagolikt Vackra. Jag är ju som jag är, och tycker att det är hur bra som helst alltid. Redan från början när vi flyttade hit. Det är dom som bor här, som gör hemmet. Dom människorna älskar jag till månen och tillbaka och det spelar ingen roll om vi skulle bo i en liten stuga, tror jag. Men om vi bortser från det, så är det så löjligt roligt, det här. Ett intresse som blivit till, både hos mig och M. Det är förbenat slitigt ibland, och vi kan vara precis hur trötta som helst.. för självklart går småttingarna före allt, och allt som görs med huset är ett pusslande med livet. Vi gör det som ett team, och det är fantastiskt. Att vi nu är klara med första delen och kan pusta ut lite på Fönsterbyte- och Brädfodringsfronten, känns mer än bra. Tack M, för att du snickrar, målar, tänker ut, vårdar och förvandlar vårt vackra hem till vår Dröm. Och igen och igen, än om vi gnetat på (precis som sig bör) mycket själva, så har vi haft otroligt hjälp från våra päron. Så oändligt tacksamma för det!
Och resan fortsätter ju…. en liten paus bara, sen på´t igen med samma visa… på andra halvan.. och så lite takbyte på det någon gång vi ej bestämt när… tänk rött tegel, liksom…
Fönsterbyte- och Brädfodringsresan, Del 1. (År 2016/17). CHECK!!!
Lillafrun
av Emmeli | sep 24, 2017 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Liten 3 år., Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
Så, så härligt med helgdagar och extramycket tillsammanstid. Det är det bästa med helgen, tycker jag.
Vi har fyllt den med sånt vi tycker om. Tillsammansmys, motion, god mat, finsoffandejt om kvällarna tillsammans med han jag älskar mest. I dag kom till och med solen fram en stund. Så himla skönt.
Liten treåring klädde på sig skjorta och hängselbrallan. Rättade till håret lite och tog på sig gå-bort-skorna. Han skulle minsann följa med någon han älskar så, och jobba. På söndagsgudstjänst. Inget konstigt alls, faktiskt.
”Vilken fin kyrkvaktmästare!”, sa vi. Var på Minimannen glatt svarade ”jaah, jag är mästaren!”. Och det är han verkligen .Alla kategorier. Särskilt på att vara en hur härlig liten Miniman som helst. Stoltheten hos hans mor går inte att ta miste på, nej.
En massa målning med M har det blivit också. 
Snart, snart, snaart klara. Ett varv kvar av det grå, på långsidan. Vill man njuta färdig syn, så är det bara att trippa lite neråt gården. Njuta röda äpplen och vackert hus. Liten sneakpeak?
Vi kallar vårat hem för vårt Vackerhemma. Har så alltid gjort. men nu börjar det verkligen bli alldeles sagolikt fint. Inte klokt, att vi får bo så här.
Mer bilder kommer, jag lovar!
…
Nu ska vi fortsätta helgmyset här.
Hoppas att ni har det gott!
Lillafrun
Senaste kommentarer