Vi får se hur det går.

God morgon, torsdag! 😀

Strax efter tuppen blev jag väckt av Maja som puffade på mig och sa att hon var kissis. Jag förstod hennes kris precis, så ut vi gick, bara hon och jag. Det var helt magiskt vackert ute. Dagg i gräset, den där morgonsolen som kämpade sig upp och igenom trädkronorna. Och sen den där tystnaden. Vi fick en mysig runda och uppdrag utförda 😉 .

Nu har vi gjort frukost åt han som kom hem mitt i sena natten efter två dagar av jobb, söderut. Åh, ett dygn av längtan. Men nu är han hemma, min älskade prins.

Jag har tänkt att hinna göra en massa saker idag, men som det ser ut nu vill jag bara kramas och hålla M i handen. Vi får se hur det går.

IMG_3235

Hallonsmoothie med hysteriskt mycket hallon i. Det blir gott nu!

GOD MORGON!

KRAM/lillafrun

Att prova nytt.

Yes!

Nu är jag supertaggad på att åka iväg med grannfrun och prova på ett nytt träningspass. Ja, nytt för oss alltså. Jag har sån träningsvärk att det är svårt att beskriva. Jag längtar tills värmen bär min kropp och tar bort värken. ”På’t igen ba!”, som man brukar säga! 😉

IMG_3221Jag laddar upp med gott i magen.

M är borta på jobbuppdrag på annan ort i ett par dagar. Jag förvandlas i ett nafs till den där gräsänkan som proppar i sig ägg i alla former, frukost till middag och som skickar sms med ”kommer du inte hem snart<3 :/”, fastän jag vet att det är lääänge kvar.

Att längta.

Det är inte så tokiga grejer egentligen, man behöver bara komma på den tanken. Just nu saknar jag bara ihjäl mig. Men ja just det ja! Jag ska få träna nu! Indoor walking, here we come! 😀

TJINGELING!

KRAM/lillafrun

Småovanlig?

Och nu är det måndagkväll och mina ögon går i kors.

Den här dagen har varit bra och lite småovanlig på något vis.

Först gick jag till skolan och träffade vännerna och fixade med schemat och med diverse. Mycket blev gjort i ett nafs och det kändes skönt. Sen traskade jag hem, glad för gummistövlar och regnkappa. Vilade under täcket en stund och njöt av att det var så mysigt inne, med det där jättegråa, småhuttriga, utanför. Sen vaknade jag, och kunde knappt andas för att det luktade så viiiidrigt äckligt. Mannen…. jag hörde han inifrån köket. Fläkten på högsta grad, fönstren vidöppna, det smällde i pannor och lock. Han höll på att koka fond ifrån gårdagen. Skaldjursfond. Ooh, gott så småningom men just då, visste jag inte om jag tyckte att det var värt det. Litrar av fond, det kommer lagas många soppor framöver 😉

Så fort han var klar med det där grejset så drog vi av ett tabata-pass här hemma. Svetten fullkomligt rann och dom sista armhävningarna var svåra att utföra, eftersom svetten på golvet gjorde att händerna gled, så ska det vara! 😉

IMG_3177

Sen tog det ungefär fyra minuter ifrån att vi var klara tills att M drog ut genom dörren. Inge konstigt alls? Han såg en frys på blocket, ringde och det var ”först till kvarn”. Så där försvann han!

Vännerna stormade in, jag hade tänt mängder av ljus, kokat massa pasta och sedan gjorde vi världens godaste pastasallad av gårdagens rester. Långbordet hade vi kvar sedan igår, ju. Hur mysigt som helst, inget pretto, bara mysigt! Mannen kom hem så småningom, välbehållen och med både en fullstor kyl och frys. Som står i vardagsrummet nu. Ojojoj, det är så myyysigt och SHABBY så det förslår…. Jag står nog ut den tiden det behöver vara så, till imorn alltså 🙂 Överlycklig är jag, för nu kan jag baka bröd igen och hämta 16 liter blåbär och älgkött som jag proppat in i en väns frys.

IMG_3179

Ja, och nu sitter jag alltså här, med ögonen i kors.

Vännerna har precis gått, och visst förstår du var jag menar med ”en bra och lite småovanlig dag”? Men, jag gillar´n! 

GODNATT!

 

 

KRAM/lillafrun




Tack gode Gud.

….för den här dagen.

För att jag först fick njuta av lugn och ro, med smyggrå utsida. Att jag fick duka och förbereda för fest med mina älskade vänner. Att vi unnade oss en pw, jag och mannen, ute i solen. Ja, solen kom fram och stannade hela eftermiddagen och kvällen. Vi unnade oss den stunden av friskluft, trots att det kanske skulle bli lite tight att hinna med allt innan vännerna stormade in. Men, vi hann.

Kvällen till ära har jag burit på den klänning jag hade på mig för precis ett år sedan, 1/9-12. När kusin P gifte sig med sin vackra fru. Såhär såg jag ut då!

Jag är så mätt att magen är som en proppfull ballong och står rakt ut…. gott <3

bild (16)Jag hann till och med krama ett par träd, mitt i allt. Inget konstigt alls…. jag säger då det; vad gööör man inte för er bloggisar? För, visst ville ni att jag skulle stå och fåna mig vid ett träd och att M skulle fota tills han blev less? 😉

TACK för idag, hela dagen har varit toppen och jag hade inte kunnat få mig en bättre uppladdning inför morgondagen. Måndag och pluggstart! YEAH!

GODNATT! Amen.

KRAM/lillafrun

När orden känns för små.

Och så sköljer den över mig. Hela mig.

Den där vågen och känslan av total lycka och tacksamhet. Jag tänker på vad jag har. Det är allt jag kan önska.

Kärlek, det är lyx, och inget att ta för givet. Den där mannen med stort M, han gör mig till den bästa versionen av mig själv. Han gör mig trygg och jag vet, att med honom vid min sida, då behöver jag inget annat. Jag är hel.

Hans rufsiga hår, det som matchar med den stickiga skäggstubben. Hans lugn och varma hjärta. Han är så urbota vacker att jag tappar andan.

Och återigen, har jag suttit och tittat på bilder. Nu hamnade jag bland bröllopsfotona. Jag hittade en bildserie ifrån när M höll tal till mig och spelade och sjöng, på bröllopsfesten. Jag gick sönder lite inombords, ja av den där lyxen alltså, kärleken. Ibland tar den nästan kol på mig och jag vet liksom inte hur jag ska hantera den. IMG_5292 IMG_5316 IMG_532431232 IMG_5326 IMG_5328

Åh.

Nämen kära nån, du kommer inte att tro mig nu. Sedan raderna ovan, har det dröjt en sisådär 15 minuter. M är iväg på jobbet, jag sitter här ensam, har precis skurat klart alla golv och njuter av den nystädade doften. Det plingar på dörren, och jag öppnar och tänker att det är grannen. Men så står han där. Ja, han. Med tio rosa rosor i handen. Jag fattar ingenting och tårarna bara trillar nerför kinderna. Det är ju inte klokt.


IMG_3034

M fick sluta tidigare och gör då på detta vis. Köper rosor och kommer hem med ett leende på läpparna.

IMG_3037

När orden känns fjuttiga och alldeles för små. Precis så är det nu.

Älskade M!

KRAM/lillafrun

 

100 minuter.

Hej mitt i onsdagen!

Jag förstår inte riktigt vad som har hänt med mig, för så morgonpigg som jag är och har varit senaste veckorna, det kan ju typ inte vara nyttigt 😉 Jag vaknar mellan 06 och 07, av mig själv och sen är jag klarvaken. Kaan ha någonting att göra med att jag går och lägger mig tidigt också. I alla fall så känns det himla bra, för jag älskar morgnar och förmiddagar, som är pigga och fulla av energi.

Denna morgon/förmiddag har varit helt ljuvlig. Mannen jobbar kväll även idag och är därför ledig över dagen. Vi är duktiga på att ta vara på stunderna tillsammans och idag åt vi frukost länge och sedan satt vi ute i solen, på trappen, och drack kaffe i lugn och ro och bara surrade om allt och inget. Sen lånade vi Maja-hunden och har varit ute och gått på världens lång-walk, 100 minuter bra precis. Så länge brukar vi inte gå kan jag säga! Men idag var vi på upptäckshumör och gick i skogen, efter fina stigar, längs med vattnet och bland gulliga kolonilotter. Helt underbart!

Så lunchen som mannen håller på att fixa i köket, den kommer smaka mer än bra nu!

bild 2 (5)

Vilken galet ovacker bild. Men ändå inte, på något vis. Haha! Blåbär runt hela munnen och M ser ut lite som ett spöke bakom. Äsch då!

bild 1 (4)

bild 4 (2)

bild 3 (3)

Lunch-time!

(åh, nu blev jag nostalgisk. Kocken i Gambia, han skrek alltid så när det var lunch. ”Lunnnnch-TIIIIME!!!”

TJINGELING!

KRAM/lillafrun

G-VMBJT57ZE4