av Emmeli | aug 5, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Å, ni vet ju hur vi är vid det här laget;
Träning för oss ingår liksom lika naturligt i livet, som att vi handlar mat varje vecka. Våra kids är med andra ord vana att deras päron hoppar, lyfter och kutar som galningar. Ibland sover dom och är inte medvetna alls. Ibland är dom vakna en stund, som i början av en springtur. Och ibland är dom med, precis mitt i träningspasset. Vi tränar året om. Och ibland tvärvilar vi, såklart. En hel vecka eller så. Och då är det döskönt, och sen är det peppigt att börja igen och så känner man att man saknat vad som varit borta ett under en vecka.
Jag har tränat igenom båda mina graviditeter, till dagen innan vi åkt in på BB. En ren ynnest att få må så bra, att kunna liksom. För nä, det är inte självklart alls. Sen är det heller inte självklart att man ska orka driva sig själv över tröskeln, men jag/vi vet hur gott det gör mig/oss så det är drivkraft nog. Det underlättar också enormt att ha en andra halva som tänker likadant. Och jag är hundra procent säker att det är (bland annat) tack vare träningen som jag kan vara den Bästa Versionen Av EmmeliMamman. Att vara stark och kunna bära och lyfta utan att få ont. Skotta snö eller bygga ställning kring huset. Att bunkra med endorfinduschar som tankar både glad-het och tålamod. Och så älskar ungarna att jag kan lyfta upp dom båda samtidigt, och busa och leka tills vi är svettiga alla tre.
I morse var det så roligt. Jag och M har alltid ett utav våra träningspass här på Gotland, uppe på berget. Där vi kör ett pass á la Hockeyträningsstyle med M som ”tränare”. Backintervaller. Uppför klinten. Rent och skärt dö-jobbigt. För första gången hade vi två (vakna) kids med oss också. Och oj som vi kutade. Juniflickan stod som en liten Boss längst upp, medan Jag och M turades om att springa nerför och direkt uppför backen.
Och Minimannen var med typ varje gång, så han sprang nästan dubbelt. Helt galet. Såklart hade han redigt med försprång när han kände för det, men han var snabb som bara den. ”Helt galet snabb!” tyckte han själv att han var!
En drös gånger hade jag och M honom också som extravikt. 
Oj sån mjölksyra. Absolut kräkjobbigt. Men aldrig någonsin så mycket skratt och roligkänsla under ett intervallpass!
Love you familjen! Och high five, vilket träningspass!
Att träna med kids! Kan ibland vara småtrixigt, såklart. Men det är himla roligt om man liksom är beredd att kliva ur boxen då och då. Som att slänga på sig en extravikt uppför branten fastän man egentligen håller på att ramla ihop av puls-topp. Man klarar alltid mer än man tror….
Så, så startade vi vår Gotlandslördag. Alldeles förträffigt, enligt oss. Och nu ska jag och tre andra småbarnspäron äta smågodis och känna oss skitbusiga för att snarkande barnen inte har en aning om vad vi pysslar med.
Önskar er en skön helg, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | aug 3, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Hej!
Här kommer en hälsning från älskade, älskade ön. Gotland. Inte klokt, alltså. Hur lyxigt det är med gård precis här. Mannen säger det själv att det först är i vuxen ålder som han förstått vilken grej det är. Helt naturligt. Och nu njuter vi, i massor. Minimannen är så morsk i vattnet i år och har redan hunnit bada i massor.
Och den coolaste lilla flickan vi vet, är precis som vi anade, en riktigt Gotlandstjej. 
Älskar sand, älskar att bada. Älskar Gotland. Precis som vi andra. Man kan liksom inte annat göra.
Dom där tre och älskad paradis-ö. Drömkombo.
Och det är så himla, himla skönt. Att vila upp oss. För tusan som vi jobbat på senaste månaderna. Och månaderna innan dess.. och.. ja. Precis så. Så nu tankar vi energi. Slumrar till på stranden med liten Lilla bredvid…
<3
Han jag bara älskar att få leva livet tillsammans med.
Och till kvällen kan det se ut sådär;
Ta cykeltur upp på berget. I år med världens bästa vagn med fullt, dyrbart, syskonlass. Njuta disig men vacker solnedgång och sedan cykla längre tur för att söva barn längs slingriga, kalkiga små vägar… barn, som inte alls vill sova utan är prick hur busiga som helst. Till sist somna i gulliga Bertil-Bo-stugan som vi Storlilla familjen får ha som vårt alldeles egna krypin när vi är här.
Hoppas att ni har det bra, ni med!
Tjingeling!
Lillafrun
av Emmeli | aug 2, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Den där dagen började tiiidigt. Hemma på älskade Drömgården. Sista avprickningarna på långa listan. En vällingslurp mitt på köksgolvet. En sista minimorot som rycktes ur jorden. En morsa som laddade upp med morgongympa. Och sen gav vi oss iväg. Mega-mega-mega-peppade!
Plötsligt visar bilen en utetemperatur på MINUS 35 grader…. det vill säga; den blåser inte ett dugg sval och skön luft, utan precis tvärtom. Här tror man att man ska vara lite räddad av att köpa en alldeles sprojlans ny bil, men icke! Och det är väl typiskt också, att något ska hända, när man ska iväg på långtur. I alla fall. Tapperheten fick visa sig hos oss alla och vi försökte hålla humöret uppe i stekhettan. Ungarna gjorde det så bra, med rödrosiga kinder och varma ryggar. Det är resor som dom här, man minns! försökte den ene…
Att ha fikapaus på en verkstad mitt i Ingenstans, ptjaaa.. det funkade ju också fint!
Så åkte vi vidare.. med lite, lite känslan att baah, vi kommer aldrig hinna fram i tid!
Plötsligt fungerade både AC och vi hade också kommit många, många mil på väg. Vi passerade sommarvackra Huvudstaden och Storebror tyckte att det var coolt att äntligen få se det där himla Stockholm som han ju både åkt igenom, varit i och så vidare, tidigare. Men nu liksom förstår på ett annat sätt. Storstadsmostrarnas hemstad, liksom.
Och efter en herrans massa mil, var vi framme vid Nynäshamn och älskade Färjan. 
Småttingarna hoppade i pyjamas och på värsta skummis-vis blandades god brygd nedanför bilen… med kockum-tratten och allt…
Hon som senaste tiden kunnat grymta bara vi åkt lilla biten till Mormor och Morfar, hade varit såå duktig hela dagen, trots jättevarmt många av milen. Och hennes Storebror är sedan gammalt ett åka-bil-proffs så han var vi aldrig orolig över.
S är såklart ännu mer medveten nu och det var mer än spännande att åka stora båten. ”Det kallas för Färja!”…
I svarta natten kom vi fram…
Och nu är vi här!
Så fantastiskt härligt. Juniflickan var ju bara fyra veckor när vi var här förra sommaren. Nu är det spring i små ben, busiga leenden och full fart på två darlingar. Det ska bli så himla mysigt, det här. Sommarsemester, alla tillsammans, på vackraste ön vi vet. Vilken lycka att vara här igen. Tionde gången för mig… den allra första, som en tok-nykär flicka, tillsammans med Livets Dröm. Nu? En drös år senare.. så lycklig, tillsammans med den vackraste människan jag vet och våra två älskade. Min alldeles egna Storlilla Familj. Och jag är mer kär än någonsin. Livet, alltså. <3
Ha det så gott tills vi hörs igen!
Lillafrun
av Emmeli | jul 30, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
För idag vaknade vi till En Riktig Semesterdag.
Kändes smått jättekonstigt. Nu har vi haft tre veckor av Tillsammanstid hela familjen. Tid att få känna oss lediga, men alltid i kombination med att hela tiden putta brädfodringsprojektet framåt. Men nu är vi ju lite mer än halvvägs och har gått i (del)mål för att nu ha två veckor av Bara-vara-Semester. Det känns mer än skönt faktiskt. Nu ska vi njuta av hur långt vi kommit och ha det så gott vi bara kan, andra halvan som VackerPappan har Semester. Sen väntar såklart ett race till med fasaden innan vi tycker att vi är i mål på riktigt för detta år. Men, det tar vi senare!
Och vilken dag det här blev, då! 
Skönt häng här hemma på Drömgården. Svassa runt i somrig stass. 
Äta Äpple och busa med pappan i kojan ovanpå klätterställningen.
Som morsa faktiskt hinna dunsa ner mammakroppen i sköna vilstolen när Lillan sov. Stolen som precis som alla misstänkt, inte använts flitigt alls. Men var sak har sin tid, säger jag!
…
Dessutom få bonusen att krama om och fika tillsammans med hjärtevännerna från Norrnorr som hade vägarna förbi. Jag och kidsen smet hemifrån sedan, för att åka till stora kyrkan och öva lite. Väl hemma blev det en svettig löptur med sovande barn i vagn, tillpiffande och uppladdande inför kvällen…
Och vilken kväll!
Vi åkte till vackra, vackra grannbyn. Alla fyra! Brandispappan hade liksom till och med bytt bort sin jour för några timmar, så att han också skulle kunna följa med. Kärlek på den. <3 
Njöt av den vackraste sång och musik av min Syrra och M´s kusin. Kära hjärtanes så underbar, njutbar musik av lyssna till en vacker sommarkväll som den här. 
Hedrande var det också att få vara med på ett litet hörn, som pianist till Syrrans fantastiska röst, spela på stora flygeln, i mäktiga kyrkan. Alltsammans, med vattnet precis utanför. Dessutom, dessutom, dessutom! Var det massor av släkt och vänner som kommit till kyrkan för att lyssna. Wow, alltså. 
GullMammaMormor och Juniflickan. Ni må tro att min mor tyckte det kändes speciellt att hon fick se sitt yngsta barnbarn i sin yngsta dotterns klänning från typ -91.
Nu är vi trötta som lortar hela gänget. Ungar som rejsat timtals längre än vanligt och päron, ptjaa.. på pärons vis sådär till-kvällen-alltid-vansinnigt-trötta-trötta. Alltsammans inlindat i stor tacksamhet. Över hela alltet. Liksom.
Hoppas att ni haft ett gott veckoslut, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jul 28, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
…Vakna i en trasselhög tillsammans med man och barn. Kliva upp till nystädat hem och blomsterdoft.
Pyssla. Och pyssla lite till. 
Baka limpor. HÄR har ni en drös av mina favoritrecept. Idag fick det bli filmjölkslimpa. ”Trishas Sirapslimpa”!
Det passar sig också att rulla ut sköna mattan och dra av ett strykepass. Sen direkt efter undra, om det faktiskt inte vore på sin plats att typ tvärslumra lite där på hallgolvet..
Man kan också leka järnet inne på sitt rum, tillsammans med kusinen. 
När regnet bara höll sig bland molnen, så ordnade M så att vi hann i kapp oss efter gårkvällens tapp på målning. Men sen var det enda rätta att läsa saga med Lilla i knä. 
Och duka för två-fika, för kusiner till både man och barn är också en finfin syssla en gråmulen julidag. Himla bra påfund. Äta nybakt limpa, småkakor och jordgubbar med farligt god vaniljvisp (recept HÄR).
Mannen och Sväggans ena Kusse. Tjenis med både kids och katt. 
Ännu en kusse till M och K. Och på golvet små lekande kussar i generationen där efter.
Och till sist, dra iväg i klänning att känna sig lite extrafin i, gå på restaurang med Svärfamilj och äta så gott att det inte var klokt. Kramas hejdå för att sedan åka hem, natta kids och nu ge oss ut för fredagsdate. Uppe i luften även idag. Nu ska foder målas dom sista två varven och det vore himla, himla bra om vädret fortsatte vara med oss. Det har varit perfekt torkväder nu senaste dagarna… men inte idag med regnet som långa stunder bara hällt ner. Men alltså, vi begär inte mer. För vilken på-alla-sätt-god dag det varit!
Trevlig helg till er alla!
Lillafrun
av Emmeli | jul 27, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
En Sjusovardagsmorgon som började tidigt.
Vissa klättrade in i skåp och drog fram allt tänkbart, medan mamman förberedde lunchen. 
En annan gick all in för det där med Sjusovardag. Någon måste ju ta på sig den lotten också, liksom.
Så kom en Älskad PappaMorfar till vår undsättning. Med en långsovande Lillan, en liten pojke som var och lekte med kusin och tre människor med penslar i händerna. Ptjaa, då hände det grejer. Gavelsidan blev enligt bara den högsta av målningsönskan, nästintill klar idag. Tredje och sista varvet vit färg. Såå underbart! 
Vi åt god paj på mitten. 
Vips kom Sommarlovsnjutande Minimannen åkandes med Farfarn i lilla snabbisbrandbilen och bjöd på direkten stolt sin Morfar på mazariner. 
Till eftermiddagen klättrade morsan ner lyckligt från den där höjden hon har sån respekt för. Myste med ungar nere på sköna gräsmattan, i varma skuggan. J slumrade ännu en gång och jag försökte lösa problemet att jag visst har ett paket som ligger och väntar på mig i Norrnorr… typ 40 mil norrut. Mycket klokt Emmeli att inte kolla om du ändrat adressen när du skickar efter saker… jag som skulle vara klok för en gångs skull. Inte köpa nytt utan fynda lite på tradera. Nu blir det nog dyrare i alla fall.
Och efter en himla fartig, härlig och lyckad dag, så följde visst en lite sisådär kväll. Inget allvarligt, alls. Det var bara det att vi (jag och M) hade tänkt dreamteama och både hinna måla klart del allra, allra sista av det vita och också hjälpas åt med städrace.. typ en leker med kids och en annan städar i ett svep. Istället, var vad jag tycker är den finaste Räddare i Nöden, i väg på larm och jag försökte rodda ihop en kvällstrött mor med övertrötta småbarn. Nåväl. Till sist så snusade kidsen, mannen kom hem och uteslöt målning men donade med annat och den efter-seg-läggnings-sura mamman tog ut surheten genom att göra hemmet skinande. Att städa mitt i sommarnatten är faktiskt inte alls pjåkigt.
Nu doftar det alldeles himmelskt här hemma. Skurmedel och linoljesåpa, schersmin och luktärtor. I en salig blandning. M var över till Svärmor och norpade några kvistar schersmin.. en sån buske bara måste vi skaffa oss! Nattafika väntar med den skäggige, sen kryper vi ner och tar natt. Det ska bli prick hur skönt som helst!
Natti!
Lillafrun
Senaste kommentarer