av Emmeli | jul 4, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och så skulle det blir kalas ännu en gång här på Drömgården.
Födelsedagsfikat var framdukat. Kalaskläderna på. Och snart, snart skulle klockan slå hela-dagen-efterlängtade tiden.
När mannen fyller år ska det vara bullar. Och bondkakor. Och så lagomsöt tårta med så mycket nötter i marängbotten det bara går. Han är inget sockersött monster den där skäggige.
Kalasflickor i somriga klänningar. 
Födelsedagsfika och kalasdukning.
Och till sist strömmade familjen in, i små och stora klungor. Så värdefullt.
Älskade PappaMorfar och dom två yngsta barnbarnen. 
Och den här bilden bara älskar jag. På mannen och min ena gudson. Så mycket kärlek i en bild. 
Ni förstår ju lyckan i att få den där stora drömmiga blombuketten, av den där vackerungen.
Juni drog i vimpeln och hejjade på kaffebryggande pappan samtidigt.
Och så hurrades det och klirrades i glas. Sades varsååågoda allihopa! och tårtor skars och bullar åts. Pärlsockertrillade chokladbollar mumsades av småkusiner och kaffe sörplades samtidigt som det surrades och njöts. 
Vi pustade ut en stund därefter…
Kusinerna lekte ute i den vackra, kvällssoliga, men ganska så hurviga kvällen.
När solen mjuknat än mer och tårtan liksom gett lite plats för annat igen.. så dukades det fram annat gott.
Kex och ostar och sånt. Så fortsatte kvällen och var bara sådär otroligt trevlig. Sommaren utanför fönstret och värmande surret här inne. Firande av någon vi alla tycker så mycket om.
Och så blev det sena, sena kvällen. Förutom Lillan, som somnat bara lite senare än vanligt, så drällde det ända till kalasets slut, gulleungar härs och tvärs. Och den yngste i det gänget, satt sedan lite buttert. Och undrade, bland fiskespel och kaksmul.
Varför. Varför, i hela friden. Skulle det här kalaset ta slut, det också? Ungefär så kan man undra, ja. När det bara är sådär gemytligt att man inte vill att något ska ta slut.
Nåväl. En tecken. På ett himla lycka kalas. Tillsammans med nära och kära, med mycket gott kalasgott att stoppa i magarna. Kalas. För han vi älskar till månen och tillbaka. <3
Lillafrun
av Emmeli | jul 4, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Och medan han som fyllde år åkte iväg på jobbet, fixade vi vidare här hemma. Jag och mitt kalasfixargäng.
Småttingarna är så vana sånt här fixande, att det är så himla gemytligt att pyssla på tillsammans. Vi hade ju hela dagen på oss, liksom. Bakade pappans (enda) favoritkaka; Bondkakor.
Var ute på blomplockning. 
Strösslade blommor runt om i hemmet och dukade för kalas! 
Och någon fick också ett infall och tvärputsade några fönster som blivit så skitiga av allt frömjöl. Rena och fina… och sekunderna senare kom slagregnet. Nåja.
Det var inte alla som var hjälpsamma, men så fick det vara..
Det lektes förstås också, inte bara fixades. Någon stod på huvudet och en annan gömde sig på nyfunnet gömställe.
Det dagliga pysslandet och påtandet vid pysselbänken. Det var bara att knuffa undan finduken lite, liksom.
Salen med alldeles nya lupiner. Himla lyxigt att bara kunna gå i diket och plocka sig en bukett av finaste vackersort.
Regnet öste ner och den där promenaden jag hade tänkt ta, för att kidsen skulle få sova inför kalaskvällen… nja, den kändes allt annat än lockande. Jag är inte knusslig på väder, men ibland får det bara vara. Det hela löste sig tack och lov i alla fall..
Gullpojken somnade framför barnprogram och Lillan snusade gott i vagnen ute på bron. 
Då passade mamman på att låna barnens rum. För att leka med duplo. Alldeles själv…… eller, så drog jag av ett träningspass och det där helt enkelt är antalet block jag svettades mig igenom. Mmmja… så kanske det var!
Och äääntligen kom Födelsedagspappan hem. Och det fejstajmades med ja-må-han-leva-sjungandes hjärtenära och grillades god middag som vi åt bland kalasdukningen. 
Till sist var det piffat och klart för kalas, i hela hemmet.
Till och med lilla kvadratmetern som vi kallar Lilla-toan, var kalasfin med ros, doftande himmel på jorden.
Och det där var Födelsedagens Kalasföreberedelser, det. Kalaset tar vi lite senare! Men alltså! Sån himlafin dag det var igår. Att få fira någon man älskar stort, kan ju vara bland det finaste man gör.
Lillafrun
av Emmeli | jul 3, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vi tassade upp tiiidigt (05.25, faktiskt. oherrans tidigt!) i morse, han och jag. Ordnade färdigt födelsedagsmorgonen. Bryggde kaffe och värmde dom igårkvällbakade bullarna och sånt, det andra var förberett från morsans nattsuddande i natt..
Och sen stormade vi in, med ja, må han leeva! på hög volym, ballong, snurrbullar, födelsedagskort, paket, kokhett kaffe och annat. Som den obligatoriska fruktsalladen. <3
Hurra, hurra, hurra, hurraa!
Lillan vaknade till sist hon också och kidsen hjälptes åt med paketöppning och uppätning av mackor och den där fruktsalladen. Storebror lät ta den minsta bullen så att pappan fick den största. Det, var kärlek!
M´s födelsedag idag, alltså.
Brandismannen (ni ser radion där nere på golvet, som tjuter livet ur en då och då). Ljudmannen. Snickaren. VackerPappan. Min Man. <3
För mig är han den finaste på jorden.
Den som gör mig till den lyckligaste Lilla frun, varje dag. Mitt i småbarnslivet, hur det svischar, hur man ibland är så trött att ögonen går i kors, när det händer extramycket i livet i övrigt också, när saker känns asjobbiga, rent ut sagt… eller när man bara vill tjuta av lycka, för att Livet bara bubblar in en…. allt det där, vill jag dela med han som liksom är som den mest självklara (men ej förgivet tagna-) pusselbiten i mitt liv. Det är en ynnest, att få göra precis det. Dela livet tillsammans med honom.
Grattis älskade M på din födelsedag!
Tack för att du alltid finns för oss, mig och barnen. För att du alltid, alltid gör ditt allra bästa för att vi ska ha det så bra det bara är möjligt. För att du är tryggheten och lugnet, när jag har lätt till storm och oro. Tack för att du är en så fantastisk Pappa. Med ett så stort tålamod att det ej går att beskriva. Och med så mycket kärlek i hjärtat, att jag blir alldeles gråtlycklig av att se dig och småttingarna tillsammans. Och tack, för att jag får dela precis allt det där som vi kallar Livet, tillsammans med dig. För att till och med dagar, när det krånglar, går dåligt, vi är trötta, komposthinken stinker, saker känns övermäktiga eller när det helt enkelt hänt något, som rubbar ens värld. Tack för att till och med dessa dagar, sparas i hjärteasken. För att vi gör dom tillsammans. Som det Dreamteam vi (småstöddigt, jag vet) tycker att vi är.
M?
Vi älskar Dig. Till månen och tillbaka.
/ Lillafrun (… och Minimannen & Juniflickan).
av Emmeli | jul 2, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Å, vilken julibörjan, alltså.
Sommarvarmt, nyutslagna rosenknoppar och massa annat, förstås…
Den allra första julidagen…
-var det med lättnad och visst gruslass i ögonen, som vi gjorde morgon här hemma. Natten till den där första julidagen, hade varit väldans stökig med tjutande Brandispappa-larm, en mamma som var själv (och plötsligt väldigt otrygg i det) i timmar mitt i natten med feberyrande ungar. Och nånstans där mitt i allt, när ungarna somnat ännu en gång, hade en toka tyckt att det var lämpligt (istället för att ge sig själv sömn eller så) en bra idé att stöpa en deg på 3 liter vätska, som skulle få jäsa över natten. Strax efter midnatt stod jag med en assistent som bara ville läka ur sig all vätska, fullkomligt hivade i dom 6 liter mjöl som skulle i och pustade ut därefter. Såklart började han som var allra febrigast att vara ledsen då, så plötsligt stod jag och försökte få till en massa rivna morötter till degen, med en lillunge på höften och en unge tätt bredvid på en pall. Stackars små. Det låter smått kaosigt, och det var det. Men vi lyckades. Till och med att göra det hela med härligt skratt. Det var så tokigt alltihop och mamman hade ju sölat värre än värst och degen höll fullkomligt på att rymma ur den där assistenten som nog tyckte att det var en lite väl stor deg. Pappan kom hem och till sist, deg-apan var under kökshandduk och vi kunde göra natt allesammans.
Så, så invigde vi julimånaden. Men lördagen, och den allra första julidagen blev så himla, himla fin.
Nygräddat bröd till lördagsfrukost med prick hela familjen samlad vid köksbordet. Och barnen var mycket piggare..
Alltså, jag kolavippar åt den där synen. ”Jag dricker kaffe och läser tidningen”, sa han på sån gullig liten norrländska medan Lillan verkade ordna honom mer kaffe vilken sekund han nu önskade.
…
Och det hoppades studsmatta och tränades morsor i trädgården. 
Pappan spikade och Lillasyster passade på att sova ikapp efter en stökig natt. 
Till eftermiddagen rullade några så efterlängtade hjärtenära in här på gården. Våra älskade vänner. Gullungar lekte nyfiket med varandra, det kramades och pratades non-stop. 
Och åts sommarmat och alldeles nybakad blåbär- och hallonkaka. 
Det var Sommar med stort S och vi hade det så fint på alla sätt. Tråkigast var det att vi var tvungna att säga hejdå till kvällen. Men med ungarna som sov där inne, satt jag och M och njöt solnedgången på Verandan och konstaterade att det varit en så, så bra dag och att det är så fint att träffa hjärtenära vänner sådär. Det är liksom.. precis som vanligt .<3
…
Idag vaknade jag och ungarna utan den där skäggige. Han var iväg på Brandövning ännu en gång denna vecka. Vi tog skön morgon, hoppade i shorts och började mys-söndag. Hälptes åt att dra ogräs i rabatterna och pyssla om blommorna och så har det kalasbakats inför en älskads födelseda´ som stundar. Storebror har också hunnit varit och kramat om efterlängtade Farmor och Farfar som varit på vift. Lite söndagsgympa och gräsklippning och sånt har också hunnits med.
Bästa av allt; att kidsen mår så mycket bättre. <3
Nu ska jag kila tillbaka in i köket och börja grädda bullarna som jäst färdigt nu. Så jädrans charmigt att stå och baka en sommarkväll, vid köksfönstret som är som en tavla. En riktig målbild från i vintras när fönstermålning var idog.
Hoppas att ni haft en fin början på juli!
Lillafrun
av Emmeli | jun 30, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Och så blev det Fredag.
En sista junidag.. och det har varit och är ännu en så vacker sådan. Den allra sista för i år. Fast vi har ju Livets Lyx i att ha en älskad Juniflicka som sprider Junilycka precis hela året om. Så underbart.
…
Kvällen igår var ju så himla magisk. Ända till jag och mannen kände på våra småttingar och konstaterade att dom var heta som kaminer, båda två. Ingen av dom verkade särskilt brydd över sin höga feber, lite småsjuk tyckte S att han kände sig. Alvedon till den som accepterade det, kramar till dom båda, lite Aga-sömn för mamman, nattuttryckning för pappan… ptjaa.. jag och kidsen gjorde dag typ 10.30 idag. Kära nån, såå dåligt hade vi (mest jag, ungarna sov) ju inte sovit i natt. Men sömnkontot verkade behöva en rejäl påfyllning. Och så det fick, om man säger så. Förutom tappra M, då. (Snart semester darling!)
Kidsen piggare idag. Lillasyster feberfri, men Storebror inte. Stackars Liten. <3
Det har med andra ord varit en mycket lugn fredag här hemma. Jag har gjort allt för att hålla honom stilla och inne och borta från stekande solen. Lite gungande i alla fall, det svalkade gott. Juni älskar att gunga också. Annars har S mest suttit och spejat på Farbror Frej, gött å leva! och man ska ha husvagn! om och om igen, på mammas dator. Och samtidigt blivit serverad vad han önskat, som kalla nektarinbitar och glass. 
Hemmet har samtidigt blivit helgfint. Tvätthögen har vikts undan, tvättkorgen är sådär skönt tom och till sist blev det dammtorkat och skurat och mattorna kunde slängas på igen. Förra veckans helgbukett var vacker-rosor från mannen. Den här veckans är ihopplock från Svärmors och min trädgård. Måste tigga åt mig en tuss av hennes stjärnflocka. Så himla fin. Och ser ni pionen! 
M kom hem, med välkomstkommittén beredd;
Lovade laga middag, medan jag fick lyxa och gå ut i trädgården, dra av ett litet corepass med efterföljande hitte-på-yoga (förresten kanske inte så mycket hitte-på längre då jag tror jag lär mig lite för varje gång.. särskilt efter att systrar instruerat sin Lillan). Samtliga pass har tränats ute den här veckan och det är ju så himla härligt. Så mysigt att komma in sedan, fredags-spaa lite (lagomsnabbdusch solokvist) och äta god middag tillsammans med gullegänget.
Bebbetår och pappakropp. Kolavippar så fint.
…
Och till bland det bästa med hela dagen;
Äääntligen har jag fått hjälp att finna den (kanske enda) rätta sortens linser för mina ögon. Jag kan se!! utan rutor. Som jag längtat efter att slippa behöva ha glasögon att ta av för att kunna snusa gullungar ansikte mot ansikte. Och så festligt det ska bli att kunna springa och verkligen se. Jag har inte så kruxigt synfel så jag kutar ofta utan och ser lite halvdant, men så trevligt det ska bli nu. Och tänk till vintern; att skotta och vara ute i snöyra utan att vara bland igenimmade glas. För att inte tala om den här sommarkvällen; sitta ute och se, se, se och dessutom ha solen direkt mot min hud. Åh. Helt fantastiskt.
…
Storebror snusar, Lillasyster kvällssuddar med mig och mannen. Vi vattnar äppelträd, kramas lite extra och ser på disiga solnedgången. Mår gott och tycker att vi har det så himla bra. Samtidigt tänker vi på hur himla orättvist livet är och att man bara önskade att vi hade trollspön till händer.
Tack junimånaden för i år. Du har varit vacker i din egen klass, precis som alltid.
Nu hoppas vi på en frisk och härlig helg. För er och för oss. Ta hand om er allesammans!
Lillafrun
av Emmeli | jun 25, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken midsommarhelg vi har haft. Gudomligt mysig, vacker och skön. 
Att få vakna upp, tillsammans, i den sötaste stugan jag vet.
Sitta och jamma tillsammans med min man. Äntligen hinna bläddra i dom där himla tidningarna jag ännu inte hunnit tagit bort plasten på. 
Sörpla kaffe och knapra MammaMormors skurna pepparkakor. 
Och så den där grejen att göra prick ingenting… Sitta och tom-glo.
Eller typ ha stunder att bara prata käkarna ur led tillsammans med Syrran.
Ligga raklång i en trasselhög i soffhörnet och kramas och smygpussas sådär nykärt tillsammans med han jag får kalla min man.
Höra Minimannen sjunga ”Det ska va gött å leva” samt ”Man ska ha husvagn” sisådär 200 gånger låten. Och kolavippa över hur gullig två småsyskon kan vara. 
Yoga kroppen (näst intill) urled och bli alldeles skönt mör.
Basta i vedeldade bastun nere på bryggan med regnet som smattrar mot taket. 
Träffa Storanfamiljen som också kom och hälsade på här i sommarstugan och att allihopa tillsammans ha en skitrolig kväll med god mat och hysteriskt roliga lekar. 
Och att få somna i det där lilla sovrummet, med stora vallmo på väggarna. Med två småttingar som ligger med armar och ben kors och tvärs, och liksom sträcka ut handen och nudda vid hans hand… min M´s. Och bara få känna tacksamheten skölja över en.
Dessa dagar har varit en Midsommardröm.
…
Och idag, håller vi på att packa oss hem.
Ja, Vackerpappan åkte tidigt i morse och är redan hemma och snickrar.
Småryggsäckarna är åter packade. Dom som Storebror packade i torsdags. En till han. Och en till Lillasyster.
…
Igår spöregnade det prick hela dagen. Idag är det sådär alldeles lugnt. Och skönt.
Och det där som älskar så, men som också varit så skönt att pausa ifrån; tvätthögarna, hemmaprojekten och Drömgården liksom. Precis det, känns som världens lyx att få komma hem till nu. 
Så himla härligt, med några Midsommardagar vid havet. Det behövde vi.
Hoppas, hoppas att ni haft en härlig midsommarhelg, ni med!
Lillafrun
Senaste kommentarer