av Emmeli | jun 23, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Havsluften. Dofterna. Fåglarnas sång mitt i natten. Ljuset. Kylan genom färden till och från utetoan. Gräset och barret under fötterna. Axlarna som skyndat sig och nu plötsligt sänks. Lugnet.
Det är fantastiskt skönt att vara här. Vid älskade Sommarpärlan precis bredvid havet.
Att få fira midsommar här. Ännu ett år.
Dessutom med en skäggig och två småttingar. Delar av storfamiljen. Morbror och Moster och deras vänner som varit här så länge jag kan minnas. 
Och traditionerna hålls. Och det är så att jag blir gråtig. Så fint. Men med lyckan blandas också vemodet.
För åren går. Det gör dom. Men det är så gott att se och känna, att här inte bromsas in… vi firar allt vad vi alla orkar. Oavsett.
Och så himla mysigt vi har.
Det var fantastiskt att få vakna här i morse. Möta Midsommarafton. Här. I stugan min älskade Morfar byggde för länge, längesedan. 
Plocka blommor ute på ängen tillsammans med min lilla Flicka. Binda kransar till mig och småttingar. 
Äta midsommarlunch. 
Binda stång och dansa små grodorna. 
Äta jordgubbstårta.
Göra upp eld i värmaren, smågympa lite och till sist snofsa till oss lite, svassa i finklänning och bara njuta, äta lite till och må gott i den så andäktigt vackra Midsommaren.
Önskar er en Härlig Midsommar, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jun 22, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Kalas i Drömgården!, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och så var hemmet redo för kalas och Hela Stora Lilla Familjen också! Mer än redo faktiskt!
Storebror stod redo att hälsa gästerna Välkomna!
Isbitarna med syrenblommor i, var redo att läggas i glasen.
Flickorna var klädda i kalasklänningar. 
Kalaskök!
Och ääntligen blev klockan kalastid och älskade familjen började trilla in, en efter en. Och plötsligt var vi närmare 20-talet människor här hemma. Alla för att fira lilla Lillan.
Och alltså, så lyckat ettårskalas, lillungen var så party och det märktes verkligen av att hon njöt.
Dansade och knatade runt mellan en massa älskade människor. Vår familj. Som liksom är sån lycka att ha, att det inte är klokt. J började, precis som Storebror, att ta sina första steg sådär i mitten på livets tionde månad. Storebror var snabbt därefter en räsergångare. Men J har sparat på det hela lite… gått ett steg här, ett steg där. Men nu, som för att fira sin egen ettårsdag, så bara släppte allt och hon svängde runt hit och dit och det var så gulligt att vi alla dånade.
Kalasmaten var uttänkt för att passa en Juniflicka; Pastasallad.
Med extra allt i. Baguetter och melon till och det var en lycklig Lillan.
Och så Kalasfika sedan!
Butterbullar och Chokladbollar. Mormors skurna pepparkakor. Jordgubbstårta, mini-tårta och Mandeltårta med smörkräm, bär och grädde.
Mandeltårta med smörkräm. Ser ju fasligt platt ut. Men, om jag nu ska vara lite o-jantig.. så blev båda tårtorna så lyckade.
Såklart hade Storebror bakat två mini-tårtor, så syrran fick en till kvällen också!
Minen på Juni, när vi alla stod och sjöng för henne. Det nöjda lilla leendet, har jag på min näthinna. Bästa, bästa.
Ena kusinen åt bästa bullen ever! och gjorde moster så glad. Jordgubbssugrör och rabarbersaften vi kokade förra veckan. Så himla mysigt hela alltet!!
Tystnaden talade.
Minimannen njöt han också.
Och alla vi andra, såklart. Alltid lika spännande att göra tårtor tycker jag.. man kan ju liksom inte provsmaka om det blev något att bjuda på.. Men dom var verkligen goda. Så roligt!
Jordgubbstårtan med jordgubbskompott och vit chokladmousse var en dröm! (jag ska skriva ner receptet här, men ni hittar det från ena bloggfavoriten HÄR också!).
…
Till sist kramade vi alla älskade taack, och hejdå <3, efter ett så underbart litet kalas.
Jag mötte upp min stora lilla pojke på gårdsplanen. Vars min jag så lätt kunde avläsa. Då den speglade precis vad jag själv kände. Han och jag, ni vet. Så lika. ”Varför måste kalaset ta slut?”, sa han. Och ville kramas.
I dörröppningen stod den skäggige och födelsedagsflickan. Och tog emot dom där två som i flera veckor laddat, och under dom tre senaste dagarna haft det mycket intensivt. Kallat sig själva för ”Party Production” och sannerligen gått all in i mintsa detalj för att Juniflickan skulle få det finaste ettårskalaset vi bara kunde ordna.
Lite hoppande i sängen med kvällsbusiga barn, sen somnade dom gott. Lillasyster verkade mer än nöjd över dagen.
Jag och M diskade och plockade och försökte samtidigt njuta av att det återigen var årets ljusaste dag. Och på samma gång förstå, att vi är Päron. Till två vackerungar. Dom är våra, liksom. Halva-halva mannen och mig. Det är så häftigt och sån ynnest att orden försvinner från mig. Det liksom bara känns. I prick hela kroppen. Kärleken. Till livet. För det, är precis vad dom är dom där två. Och mannen, förstås. Livet, menar jag.
Och det där var den andra och sista delen av Lillasysters Ettårsdag. Vilken fin ettårsdag det var, det där.
….
Lillafrun
av Emmeli | jun 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Jag och barnen var hos MammaMormor och PappaMorfar igår.
En dag som gör mig lyckofladdrig i hjärtat. Det var livets goda,dagen igenom. Synen av Miniman tillsammans med världens starkaste morfar och den absolut finaste mormorn man kan ha. Vi blev omhändertagna på det bästa sätt.
Och det lektes och slumrades om vartannat, och så åt vi värlsgott. I vanlig ordning när man är hemma hos mor och far. Solen sken och det var varmt och så himla skönt.
… och som pricken över I:t på en ljuvlig Sommarlördag, så gick vi allihopa till Liljekonvaljbacken. Morfar drog Liten i skrindan och Lillan drogs i vagnen av Mormor. 
Vi plockade vita små klockor som doftar himmel och därefter fortsatte gänget hemåt, förutom jag. Som sprang min favoritiga hemmahemmarunda. Tommelmon med extrasväng. Som en jagad. Fast det var jag ju inte.
Bara liksom lite som en ko på grönbete.
Med några djupa sniffningar i kaprifolen, kramade vi dom där två älskade hejdå efter vad som kändes som en hel semestervecka för den här mamman.
Och idag har det varit söndag hela dagen lång. Med gårdsfix som en massa tvättande och torkande ute i vinden. Gräsklippning, för pappan och Lillasyster. Hon, som somnade i pappsen famn precis där. Söndagsgympa och isglassätande. Mathandling och sånt. Jag och Storebror har varit i Mäjadalen också. Där (nästan) alla familjens pojkar blev frissade och så sommarfina av rara Klipp-L. Vattnande och ompysslande av blommor. Och typ tusen pussar på dom där jag älskar så att jag nästan får dåndimpen.
Barnen sover gott i sina sängar sedan flera, flera timmar. Jag har precis dragit en dammsugare och stökat undan lite. Ett myggbett kliar på fotleden, fåglarna hörs utifrån, solen håller på att gå ner bakom berget. Hjärtat är fyllt av vackra toner från kvällens Musik i Sommarkväll. I huvudet snurrar tankar. Om livet, liksom. Jag tänker på både sånt som gör mig så glad och sånt som gör att kroppen känns som en blyklump och gör mig prick hur ledsen som helst. Förutom fåglarna utifrån hörs snickerimaskin och olika verktyg, från den där mannen som är så idog, tålmodig och har det största hjärtat jag vet. Det är sommar på Drömgården. Och jag vet inte hur jag ska kunna hitta ett ord som liksom beskriver över-livet-tacksamheten på det pricksäkra sättet. Jag säger bara;
tack livet. du har så mycket gott att ge. vilken ynnest att få vara här på jorden och vandra ett slag. bland människor att älska och att älskas av. bland sånt som pirrar i magen och sånt som gör ont i hjärtat. att få dagar. att dela. tillsammans med dom finaste människorna jag vet. och liksom fylla. allt det där. med liv. tack. för det. <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 15, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
I natt kommer den här mamman somna lite extra gott, tror jag.
Vilken dag!
Först att få njuta av och på-ett-hörn-spela-med-på Skolavslutning med masssor av gullebarn som sjöng och spelade som små änglar. Där jag inte var mest nervös över klassiska tonerna på pianot… utan för att 7.30 vara på plats i kyrkan med två småttingar och helst mig själv också (den där sista, mig själv alltså, kan ju vara hur lätt som helst att glömma bort ju!). Finklädda, frukostätna och med alla pinaler med oss. Men vet ni? Det gick så himla bra hela alltet. Barnen var världens snällaste mot sin mor. Storebror njöt av att få ”jobba” med sin Farfar. Styra kyrkklockorna och sånt. Lillasyster pep enbart till ifall att jag närmade mig henne och hennes favorit; Morfar. Spelet bara njöt jag av att få göra. Och rosorna ni ser, dom värmde mitt hjärta så gott. Som det finaste tack! och mitt Musikfrökenhjärta blev så varmt, så varmt.
Så vidare från såå underbar och känslosam skolavslutning, till Avslutning på Babyträffen. Fina Mamman L hade bjudit in till lunch och hela gräsmattan var fylld av mammor och bebbar och barnvagnar huller om buller. Några storasyskon var också med och det var full lek. Min S var i lek-heaven! Vi åt så gott och pratade på in-och-ut-andning och det var en himla god avslutning på vad som ju på ett sätt bara är början…. tänk att alla pluttarna blir Junis klasskompisar senare!
Jag prickar också av att ha slutfört ”lilla fotouppdraget” till 9 mammor och bebbar. Bilder levererade! Puh, så pirrigt det har varit. Otroligt roligt och lärorikt! Jag fotar ju en del för bloggen som ni vet. Men det är inte rörliga ting. Däremot så fotar jag ju det också, kidsen alltså. Och tydligen har övning gett färdighet där med. Så härligt ju!
Lite pustande hemma en pyttestund i eftermiddags innan dagens sista anhalt. Puh alltså. BVC-besök med en spruta i varje goselår för Lillasyster. Pappan hade börjat tidigare i morse och mötte oss tre på BVC. Dels för att han typ alltid varit med på alla träffar med barnen och verkligen vill det.. och idag mest för Storebrors skull då vi förstod att han inte skulle tycka om att se när Lillasyster fick sprutor. Han tyckte synd om henne redan innan, och visst tokskrek hon några sekunder där efter om än hon på direkten var cool-Juni. Lilla hjärtat.
Hon somnade extratidigt ikväll. Storebror pep till Farfar på åka-traktor-date som dom tydligen bestämt tillsammas tidigare. Kära nån, vilken lyx för lillvännen! Mannen är uppe på lon och hyvlar och fräser. Och själv trodde jag att jag skulle vara som en flåsande hund med tungan hängandes ikväll… men jag har istället känt mig så uppfylld av dagen att jag slog till och gjorde klart storstädandet av köket och helgstädade resten av hemmet. Så nu är prick hela hemmet ett endaste Sommarhem.
Hittade det här tyget under det andra tyget häromdagen. Blev så glad. Efter tvätt fick det åka på igen. Nostalgiska jag. För två år sedan när vi flyttade in här på Drömgården, så gjorde jag ju i ordning några möbler jag fann här i olika vrår. Bland annat kökssoffan. Jag var så ivrig. Att jag bara så snabbt jag kunde, häftade fast tyget när soffan var färdigmålad. Utan skumgummi eller så under… kökssoffan var egentligen hemsk att sitta på. Stenhård. Fast det tycktes inte. Bara precis tvärtom. Nu är den dock mjuk och alldeles-på-riktigt-skön och det är fortfarande nypa-oss-i-armen-känsla att vi två snorvalpar (jag och M) har en hel liten gård för oss och våra två småttingar. Att leva på.
Allt måste göras i rätt ordning för att ta vara på tiden som bäst. Nu är det tid för utsida. Så fastän jag smyglängtar lite efter att köket ska bli lite mer klart på insidan.. så får det vänta. Som tur är, tycker jag att det är så fint redan nu. Som en tavla att titta ut genom fönsterna… fastän det står en byggställning precis där utanför..
Det var det där med hur man väljer att se på saker, ja..
Jag njuter var-sak-på-sin-plats-känsla, nyskurade golv och rena fönster. Imorn vet jag att små sommarskitiga fötter kommer springa in och ut. Och att flugorna redan nu börjat skita på fönsterrutorna. Men kära hjärtanes. Det är ju det, som är sommar!
Nu står dörren till sommaren och väntar…
Ha det så gott tills vi hörs igen!
Lillafrun
av Emmeli | jun 14, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Min lilla Sommarstäda-köket-hjälpreda.
Vi gnolade på, belönade oss med lunch ute i solen. Fast vi vände in igen. BusJuni bara ställde sig upp i matstolen och kastade pastan all världens väg. Det blåste lite för mycket och till slut hade jag inga armar kvar att få i varken henne eller mig mat. Så vi åt inne, innan vi gav oss iväg.
Jag och J hämtade hem Storebror på det sätt som gillas stort. Sådär så att det är svårt att ta sig från Förisgården för att helst varje gulleunge också vill åka Springvagn.
Det var varmt att springa idag, för barnen fläktade det skönt och det var ju det viktigaste. Vatten när vi kom hem, av med överflödiga kläder och utelek därefter.
Såklart dagliga doftandet av äppelblommorna.
Sommarklänning och andra pyttekläder vajade i vinden.
Fasligt intressant med gräs, ju.
Så startade vi Sommarlovet!
För ja. Nu har vi Sommarlov!
Alltså, bara ordet! Man kan ju bli nipprig för mindre liksom.
Jag veeet, det är inte alls så stor skillnad jämfört med resten av året. Jag och kidsen hänger ju hemma tillsammans allra mest. Men S har ju ändå varit sina små timmar på Föris varje vecka. Något som jag delvis tyckt varit fantastiskt, för att det är kul för honom där, han lär sig saker vi inte kan lära honom här hemma och så får jag och J bara-hon-och-jag-tid…. men jag fullkomligt älskar när vi är hela lilla gänget samlat. Om än jag också blir tröttast i världens ibland, så är det ju den bästa tröttheten i alla fall.
Jag fantiserar lite om lata sommardagar tillsammans, barfotaspring ut och in, bara vara-tid utan en endaste tid att passa. Glassar att hämta i frysen, smultron på strå och solvarma barnkinder. Såklart dopp i havet och somna med hjärtana fyllda av Sommarlov.
Det slog mig häromdagen, att vi vid denna tid på året, senaste åren, tagit Hela-familjen-Sommarlov. Från att M kommit hem från sitt VM-uppdrag i slutet av maj, så har hans hockeysändande haft uppehåll prick hela sommaren, ända till hösten. Döskönt med massa tid tillsammans, väl där. Men oj, så helt fantastiskt härligt vårt ”Nya liv” är nu. Först nu, när vi liksom fått nys om annat, nytt sätt att leva vardagsliv. Först nu, förstår vi hur mycket vi faktiskt kämpat senaste två åren. Allt har varit värt det för att det är här vi vill leva. Drömgården är vår plats på jorden.
Att nu också ha mesta delen arbete ett par minuter bort, och det andra som självvalt precis när det passar oss. Det är lyx på den högsta nivån. Då det ger oss L I V.
Fastän Vackerpappan jobbar en massa nu också, så känns det liksom inte alls lika pannbenigt för varken han eller mig. Vi kan liksom hjälpas åt på ett annat sätt. Än om vi gärna gör ”våra” sysslor. Men grejen att vara två vuxna hemma om kvällarna, när kvällströttheten gärna vill komma. Att turas om med nattningar. Eller bara ”ge” den andre en löptur en vanlig vardagkväll. Eller det bästa, att kunna kramas fastän det varit arbetsdag … det tar liksom inte tre till fyra dagar innan han kommer hem.
Listan kan göras lång.
Nu längtar vi ändå efter Sommarsemester tilsammans, lite mer lagom antal veckor och med en stående plan jag nu börjat längta till fastän det för den skull inte behöver gå fort tills det är dags. Gulliga huset på ön, menar jag. Ääälskar att vara där och det ska bli så mysigt att se barnen som nu blivit ett år äldre, sommarnjuta där och att få den där dosen Gotland som liksom är prick hur härlig som helst.
…
Ännu en vacker junikväll är här och det njuts till fullo. Jag ska bara fortsätta lite, lite till på dagens liten-städdutt-här-liten-städdutt-där- syssla; köksstädningen. Igår tog jag bort två lager tyg med typ två tusen klamrar i varje tyg, på kökssoffan alltså. Så nu ska den somriga nytvättade varianten på. Så himla mormor att hålla på och byta sofftyg såhär. Och jag älskart!
Hoppas ni har det fint, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jun 11, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Lördagen var mulen. Sådär skönt och vilsamt väder.
Alldeles perfekt att skrota lite extra inne under morgonen. Slänga gammblommor och plocka in nya. Prata med en syrra i telefonen. Och sen packa in sin familj för att åka till Mäjadalen där vi var bjudna på ”restlunch”. Rester á la Studentbjudning. Fantastiskt gott, mao!
Till eftermiddagen tog vi oss en löptur, hela familjen. Storebror somnade men Lillasyster skrällade och höll sig vaken. 
Med vad som verkade vara tillräckligt med blodtillförsel till våra hjärnor, efter löpturen, så bara tog mannen dom där tre äppelträden. Ställde ut dom. Där, där och där. Efter varandra. I en rad. Och så fick det bli! Såå skönt. Vi har velat om plats i två veckor nu. Det fick vara bra så. 
Jag tog vagnen med kidsen och gick runt gården. Det är så vackert prick överallt. Och det doftar sommar!
Syrenen är min absoluta favorit. Dessutom har vi ju en liten Juni Syrena. Syrena efter min Mormor, ni kanske minns. Så det är liksom sådär alldeles hjärtevarmt dessutom, att gå och dofta syren.
Äppelträdet är fantastiskt nu, det med. Precis precis på väg att vara i full blom. Doftar äpple och är dåndimpen-vackert. 
En tvättkorg fullll av vik-tvätt kan också vara vackert. Faktiskt. Som härligast blev den förstås när jag och Juniflickan hjälpts åt att vika bort alltihop. Jag vek. Och hon rev och bubbelskrattade åt mammans Men Juni, nejj!. 
Och till kvällen, hade han som sovit i flera, flera timmar. Och jag. En sån helt underbar lördagkväll. Lillasyster sov och den skäggige var ute och grävde djupa groparna till äppelträden. Medan vi byggde upp allt lego i legotunnan, byggde pussel i lugn och ro, pratade om ditt och datt. High-fivade efter att Minimannen kläckt kommentarer som vi är bästisar, mamma! och så toppade vi det hela helt galet busigt. Med att äta varsin lördagsgodistwix. Sittandes på kökssoffan. Så nöjda att ingen kunde missta oss för annat. 
Och så blev det söndag. Maskros i vas. Den finaste jag någonsin sett. Från S till Mamma. 
Ännu en långfrukost och idag också facetajmande med kusinerna söderut. Så himla gulligt. Jag och mannen fick bita oss i tungan för att inte brista i skratt. Ett hjärtinnerligt sådant, förstås. Men alltså… två treåringar som babblar med varandra. Erbjuder den andre att låna den enes toalettring om det nu var så att dom skulle få till en lekdate och behövde gå på toaletten och så vidare.
Sen sov Lillan, Minimannen drog till Farfar och Farmor och jag och mannen donade med olika saker. Typ började så smått att tillverka en prototyp för midjan som huset ska få. 
Jag var nere på byn och handlade. Bland annat några jordsäckar till… sådär så att jag konstaterade att jag släpat hem totalt 30 säckar jord senaste tiden. Men nu, så!
Äppelträden fick påfyllning av finjord den översta biten. Lillan hjälpte till!
Lillan coola minibruttan som åkte fyrhjuling med pappa också. Tokroligt, ju! 
Och i sköna solen blev det plantering. Så himla mysigt!
Storebror kom hem och en drömsyn uppenbarade sig. Två gullungar i fin lek.
Därefter packades ungar i vagn och vi kutade iväg, idag igen. En skön tur som mot slut fick en vilopaus. Kusinen H´s fotbollsmatch väntade. Så vi hejade på fotbollspojken och surrade med familjen. Sånt där är lyx för mig. Att kunna ses, en vanlig söndag liksom.
Så kutade vi hem och dom där två drog till och klippte gräsmattan, medan Storebror och jag lagade middag.
Nu är det kväll och kidsen snusar gott. Dagen är bortplockad och diskmaskinen är den enda som jobbar på här inne. Mina ögonlock är tunga, så jag ska försöka häva den där kvällsivern som ofta kommer och liksom gör att jag börjar med något ännu mer den här tiden på kvällen. Och satsa på många timmar sömn istället. Det låter skönt. Ska bara ropa in katten.. nej, jag menar mannen, först!
En så härlig helg, alltså. Vilsam och med många saker avprickade, på samma gång.
Hoppas ni haft det gott, ni med!
Lillafrun
Senaste kommentarer