av Emmeli | feb 24, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Fredag!
Hurra!
Idag har vi myst. Hela dagen lång! Till morgonen övade Lillan på sina färdigheter, medan Minimannen bläddrade bland recept. 
Så, när Lillasyster blev tröttis och tog sin första långvila för dagen, så bakade Storebror och jag småkakor tillsammans. 
Vi tyckte att det gick så som hejsan, att vi drog till med en sort till. När vi ändå höll på och disken liks växte, liksom. Vi kalasbakade, förstår ni. Syltkakor och Chokladsnittar fick det bli. 
Fasligt trevlig syssla, det där; Att baka tillsammans en Hemmafredag.
Och gott att äta alldeles nygräddad, precis svalnad liten kaka och sörpla till kall mjölk..
..eller varmt kaffe.
Receptet på syltkakorna kan ni får HÄR på direkten!
Som en otrolig bonus, så kunde den skäggige checka ut tidigare idag. Så himla, himla fint. Att vi plötsligt fick helg, strax efter mitt-i-dagen-tid, redan. Vilken bra kompensation mot häromdagen också!
Barnen blev glada och klättrade upp i pappans knä direkt. För kramstund och tusen frågor och blöta pussar.
Jag bara stod och njöt, mitt i hela alltet.
Så drömmigt. Den där önskebilden, med barn huller om buller, kurrande katt på sofflocket, en lagård att titta ut på genom köksfönstret, vara den där bullmamman som gillar att pyssla om hennes stjärnor med hembakt, för många pussar och njuter av att såpskura golven. Och en man med det vackraste hjärtat, att dela allting med. Drömmen. Som faktiskt är på riktigt. Inget extravagant, glammigt eller pengadyrt. Det är inte det jag värdesätter. Utan istället, allt det där jag nyss nämnde. Det, är vad som betyder och är livet i finaste flärd. För mig.
…
Solen sken och gick i moln om vartannat. Vi gav oss ut allihopa.
Minimannen drogs på snowracer och Lillan fick sitta upp i vagnen. En så skön långrunda!
En uppskattad tur hos oss alla fyra. 
Och alldeles omöjligt att hålla sig vaken för vissa. Lillhjärtat.
Innan vi var hemma igen, så hade vi bara en unge med oss. Vi gick nämligen förbi Farfars jobb och han var precis på väg att åka hem. Så, den där frågan från hans lille sonson; ”men farfar? Får jag vara med dig?” …Svarades med ett stort ”Ja, det får du Sixten!” och lille S stannade lycklig och storögd kvar med sin älskade Farfar. Vi andra tre drog på affären och köpte chokladglass som vi lovat Bjossan till fredagsmyset. Väl hemma fick jag lyxig egentid. Tränade och gick på fredags-spa. Oh, så flärdfullt det låter. Det var det också! Ett effektivt överkroppspass och ett i-lugn-och-ro-tvagande. En småbarnsmammas kind of lyx! Mannen bjöd sedan på världsgod hemmapizza och så den där chokladglassen till efterrätt. Fredagsmys!
Och plötsligt var det mörka kvällen. Barnen sover gott. Tyvärr verkar han, som inte blivit nockad en endaste gång av någon Basiluska under detta förskoleår, ha blivit just det. Ligger rosig i feber, ombäddad i Storsängen. Vid gott mod, sådär som barn är, trots hög feber. Men ändå; Stackars mammas Liten. <3 Hoppas att han vaknar piggare imorn.
Jag och M ska nu ha date i finsoffan. Övervåningsplanering, planlösningstänkande, tapetfundrande och så vidare. Det här med renovering av vår Drömgård, har verkligen blivit vår största hobby. Prick hur roligt som helst! Sicken jädrans tur…!
Alla ni!
-Ha en god fredagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | feb 22, 2017 | Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Å
Jädra piss,
Ja, precis så känner jag just nu.
Ni vet den där stunden jag bara toknjöt av tidigare idag. Där jag satt i värmen, nytränad, med sovande bebbe och bara hade det gott? Det lugnet varade inte jättelänge, om man säger så…
Får sms från mannen. Han sitter fast. I en sjuhelsickes bilkö. Kommer, stressigt-för-sent till jobbet men kan ändå, vad jag förstår, jobba för att hinna dra igång sändningen i tid. Och jag? Skulle ju ”bara” ta oss till Föris…
-Det blev ett företag. Snön hade då ökat och det fullkomligt vräkte ner. Ett företag som blev lite svettigt, men som inte alls var någon fara. Bilen startade efter att ha fått laddat batteri. Och jag började skotta i tid, så vi hann dit i god tid. När vi kom hem hjälptes jag och S åt att skotta hela gården. 
Svett på svett gör ju inget, liksom. Att vara småbarnspäron, tycka om att tränaträna och dessutom ha en hel gård att ta hand om. Ja, det har jag och mannen konstaterat mer än en gång senaste tiden, att det är ett bra sätt att hålla sig i form på..
Nåväl.
När vi var klara gick vi in. Och jag mötte en världssöt bäbis och en galning i spegeln…
Heeello, liksom… jo, det där är hon som undertecknar sig som Lillafrun här inne. Och som av sin man inte bara kallas för det, utan också Lilla My.. I say no more.
Massa blöta vinterkläder, tokblött hallgolv, för många barnvagnar och så vidare. Krispigt..
Vi hängde inne i barnens Lekrum och hade fasligt trevligt, innan det vankades Middagsbestyr. Till Bolibompa sedan, gjorde jag i ordning S för natten, så fick han äta välling i Finfotöljen. Myspojken. Samtidigt som jag gav Lillan hennes kvällsgröt och sedan gjorde i ordning henne.
Sen började kaoset…Eller kaos och kaos. Trötthet hos tre människor i kombo med lite trassel..
Strömmen går.
Och det blir inte bara lite mörkt, sådär som förra gången. Nu, befann vi oss i ett kolsvart hus. Brolampan lyste. Och lampan i Lekrummets fönster. Det var det. Så, där gick jag med bäbis på höften och med en liten snart-treåring som svans och kände viss uppgivenhet. Letade ljus och försökte behålla lugnet. Använder ficklampan på mobilen. Perfekt. Men i nästa sekund tappar jag telefonen och den glider sådär nesligt, in under pianot (!!!). Så, då får vi, i kolsvarta mörkret, leta reda på en blompinne och försöka få fram den. Där står vi, alla tre. På alla fyra. Och försöker skrämma fram en himla mobiltelefon som var vårt enda lyse. Hej 1800-tal möter 2017…
Vi lyckades i alla fall.
Oerhört nöjda.
Sen börjar lamporna blinka sådär spökigt och det känns som att jag ska få psykbryt, alternativt ett smärre epilepsianfall snart. Så börjar det också låta i olika saker; micron tjuter, högtalare brummar högt och konstigt och ja, det var helt enkelt deluxe-obalans i strömmen.
Samtidigt får vi sms från den där älskade Vackerpappan. Hockeylaget, vars match M skulle sända, har då inte ens kommit fram till arenan. Det har varit och är snökaos på vägarna idag och trafiken har stått stilla, i hur många timmar som helst. M-stackaren kommer nu i bästa fall vara hemma typ 02 i natt och bara tanken på det, gjorde/gör mig arg. Orolig-arg, alltså. Jag blir så orolig av tanken att han ska köra hem i sena natten i detta oväder.
Men, jag jobbade ändå på där i mörkret, för att inte barnen skulle känna av någon oro.
Så vi ligger där, i kolsvarta mörkret, och läser mamma Mu. Inget konstigt alls. Jag får tag på Svärfar som inom en stund kommer och hjälper mig byta säkring, där ute i snöyran. Inte så lätt att ta sig dit med två trötta småbarn. Så jag var mycket tacksam för hjälpen!!
S somnade som vanligt direkt efter läsning och det där mysiga kvällspratet. Älskar när han säger tack för idag, mamma! Jag älskar dig. Då smälter mitt hjärta.
Juniflickan. Somnade hon också, samma tid som Bjossan, som vanligt. Men har sedan hållit på som aldrig förr. Vaknat, varit ledsen, somnat, vaknat.. och så vidare. Jag fick till och med gå och bära på henne för att få henne att somna. Till slut kunde jag lägga ner henne, utan att hon vaknade i ett skrik. Så nu sover hon gott i sin säng. Vi har börjat ha henne där om kvällarna nu, då hon är så rörlig och det känns farligt där i Storsängen. Hon ställer sig ju upp överallt nu. Har börjat förflytta sig så smått mellan möbler också. Men under natten däremot, så sover hon med oss andra tre. Mysigast så tycker vi.
I alla fall; Lillan håller nog på att få sin första tand. Det ser så ut i lilla munnen. Så kanske beror hennes oroliga gullekropp på det.
Nu sover båda barnen sedan länge och jag sitter här i knäpptysta huset. Och är så himla trött. Och så himla arg. Arg. Arg. Arg. På att inte den där jädra matchen blev inställd utan istället spelas. Nu. Och till Mitt I Natten! Ja. Jag är alldeles rasande faktiskt. Vilket himla påhitt.
Just nu bara ber jag för att min älskade M. Att resan ska gå bra. Att han ska komma hem. Hinna sova några timmar, innan han sedan ska iväg igen. Fy fabian. Varför kan det inte bara bli lite lagom-väder nån gång!? Livsfarlig ishalka eller kaotiskt snöyra. Ja, ni hör ju. Lika bra att checka ut, för det är ingen munterkgök här nu.
Lillafrun aka Lilla My…
av Emmeli | feb 21, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Som vi jobbade på igår, alltså.
Från tidiga morgonen till sena, sena kvällen. En sån där riktig high-five-dag då det kändes som om vi fick så mycket gjort. Trevligt hade vi också!
Älskar gårdsarbete med hela familjen.
… vissa tog det absolut chill. Helt rätt. <3
Mannen röjde och jag och S drog ris. 
Jag passade på att ta in lite ris också. 
Både från syrén och björk. Tycker att det är så vårnipprigt att se kvistarna slå ut här inne. Jag gick och strök på svartvinbärsbusken och doftade i handen. 
Ser inte mycket ut för världen. Men det doftade himmelskt, ju. 
Pojkarna var iväg en sväng och hämtade lite olika paket också. 
Bland annat med typ 700 meter lindrev till fönsterdrevning och också det där paketet som var tillhörande kärleksbrevet. Brevet från mig till mannen, menar jag. Hans Alla Hjärtans-present från mig.
S satt på bron och öppnade och allihopa tyckte vi att innehållet var så fint. 
En Dörrknackare i mässing. Från en fin Byggnadsvårdsbutik. Jo, jo. Mannen var så nöjd. Och, den var han så värd, min M. (sen ville jag ju ha den själv också… hah! Man får inte vara dum..).
Ett par timmars innetid, för lunch, kaffesörplande och Byggnadsvårdsbibeln-läsande..
… Läsning om gamla plankgolv med den där snart-treåringen och hans funderingar. Underbara funderingar. Och så gäller det att se upp…
… för vips kan din kaffekopp vara prick hur tom som helst.
Efter lunchrasten for en morsa runt i lådor härs och tvärs och röjde. Sån himla skön känsla. Allt tillsammans med en surrkusa. Vi hittade ballonger och övade lite inför det där kalaset som stundar och som en viss Miniman är så oerhört peppad på. Kidsen grejade tillsammans och mitt mammahjärta blev en blöt kärleksläck.
Lagom till att Lillasyster skulle sova igen så gick vi ut till den där skäggige som höll på att röja det sista. Pojkarna påtade sedan med diverse och jag drog ris. Till fördärv. Till slut var jag så trött att kroppen bara kesade (ramlade) ihop. Mitt i rishögen. Bland björk och nyfallen snö. Mör, var bara förnamnet. Så himla härligt!
Farfarn kom också, efter att han slutat jobbet. Hjälpte oss att köra bort trasigt takplank, allt tegel som blivit efter både det vi rev i helgen och det som mannen rev igår. Minimannen satt nöjt, nöjt i farfarns knä och körde traktor en lång stund. Jag gjorde kväll med mitt arbete där ute och gick in för att laga middag. Så åt vi sedan middag allesammans, innan karlarna gjorde sista rycket.
Kvällen ägnades, efter nattande, till att städa. För tyvärr hade in hjärnorna varit helt med oss under dagen… utan sovrumsdörren där uppe stod öppen samtidigt som M slog bort den där murade delen. Typiskt sotigt/dammigt hade det blivit, mao. På alldeles onödigt många ställen. Typ i flera rum här nere också. Puh. Men innan vi la oss på kudden bredvid dom där nybadade två stjärnorna, så hade jag röjt efter dagen här nere, och M där uppe. Och vi satt där i finsoffan och skönsuckade och kände oss omåttligt nöjda med dagen. 
Nattafika. Äppelmust och en drös hårdbrödmackor. Tända ljus. Och att få slumra i hans famn och knappt orka sig till sängen. Himmelrike!
Lillafrun
av Emmeli | feb 19, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Så Storebror drog till Mormor och Morfar för Myslördag, ja. Och här hemma var det bara den där überperfekta renoveringsbäbisen på bilden, mannen och jag. Timmar av arbetstid under förmiddagen. Lillan sov och vi jobbade med Sovrummet.
Det som är där inne..
Klättrade upp på taket för sista dagen denna vecka och jobbade med att få bort allt spån.
Det där är ju det enda rum som är isolerat, och alltså har spån i taket.
Lagom till att vi höll på att hungra ihjäl så vaknade Lillan och vi drog till med lunch alla tre.
…och fira-halvlek-kaffe-sörpling. Med chokladhjärtan och allt.
Sen fick mannen fortsätta uppe en stund själv medan jag och Juniflickan myste här nere. Hade sån där favoritstund. Där vi sitter vi pianot och sjunger massa braiga låtar, alltså. Efter en stund skulle det sovas igen och då blev det åter arbetstid för mig. När J sedan vaknade igen, klunkade hon mjölk och drog sedan till med en premiär. Att vara hos Farmor och Farfar alldeles själv. I lite mer än en timme. Låter ju helfjuttigt. Men, jag hade sån Juniabstinens när vi sedan hämtade henne, att det inte var klokt.
Det braiga var, att vi då hann hela vårt beting; att suga bort allt spån från det där taket, samt riva taket. Och dessutom, skjutsa ut alla plankor genom fönstret och ut på gräsmattan och börja röja upp. Hej vilket bra teamwork!
Kvällen avslutades i Lilla byn, hos Mormor och Morfar. Där vi mötte en liten pojke som hade haft världens drömlördag. Med lek och korvgrillning och sockerkakabakande och gudvetallt dom hunnit med. Jag och M blev ompysslade med middag och en varm bastu. Det är ju så man skäms, så lyxigt liksom!
Glad, bastuvarm, mätt, mör och så, så trött familj åkte sedan hemåt och rullade in på Drömgården och gjorde natt. 
Så blev det söndag.
Mina ben ser ut som stryk. Eller som att dom fått stryk. Och kroppen känns lite så också. Kära nån. Att brottas med en spånsug är ingen lek förstår ni. Men farligt peppande. För varje steg, varje arbetstimme vi gör. Så kommer vi närmare målet.
Vi hade Hela-familjen-fixar-morgon. Takplanken som var hela bars in på lon och sådär.
Minimannen drog sedan till Farmor och Farfar, så kunde jag och M jobba på lite till med sånt som är för farligt eller för dammigt för en liten älskling. Lyxlyxlyx med Farfars bara en grisblink bort!
Där ser ni någon som har kommit på en idé om att hon, om det går, vill ha kvar det där vacker-breda sovrumsgolvet… kanske, kanske kommer det att gå. Jag hoppas!
Och sen avrundade vi allt vad Arbetshelg hette. Gick ner. Jag och mannen tränade ett tabatapass. Tillsammans. Vilket var typ hundra år sedan sist.
Svinjobbigt. Och apkul. Med liten gullMyra bredvid…
Sen svidade vi om. 
Någon hoppade i kalaskjol och var prick hur söt som helst. Så har vi sedan haft eftermiddag hos Farmor och Farfar. Firat farmorn som fyllt år, ätit god lunch och tårta. Och blivit precis hur trötta som helst, sådär som man blir när man varit igång fysiskt i massor och sen liksom lugnar ner sig. Så, himla, himla skön känsla tycker jag.
Det var några glimtar från helgen, det. Så himmelens fin.
Nu ska vi ha söndagkväll här, i så lugnt tempo vi bara orkar. Och vågar, för att inte somna på kuppen. Typ så.
Ha det så gott, ni med! <3
Lillafrun
av Emmeli | feb 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Litens dagens outfit, Minimannen & Juniflickans kläder och ting., Stora Lilla Familjen
Där ser ni familjens mycket älskade Herr Kan S(j)älv.
Älsklingen som lördagen till ära sprättade ett alldeles sprojlans nytt fodrat regnställ. Bästa tänkbara utekläder på småttingar, både vår och höst när det är blött, ändå ganska kallt och sådär. Tycker vi. Både jag och mannen är smått avis på honom!
Efter frukost packade Minimannen en liten över-dagen-packning, klädde på sig hela nya stassen..
..och tog med sig sitt peppigaste humör för att sedan dra till Mormor och Morfar för Myslördag.
Lillasyster har precis somnat och jag ska kila upp till den där skäggige. Och ha Romantiskt Lördag på 2017-vis! Ha hel renoveringsdag tillsammans, alltså. Dagen är helt och hållet vigd åt detta. Tur att vi har lilla Skalmanflickan som säger till när vi (och hon) bör äta och så vidare. Och tur och fantastiskt att vi vet att Storebror har det toppklassigt också. Mina och mannens päron. Vilka stjärnor!
Åh, såna här dagar älskar jag!
Ha en fin lördag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | feb 15, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Det här med vår i luften. Det gör liksom någonting med mig. Som att både kropp och knopp varit i nån slags vinterdvala och inte förrän nu, när ljuset återvänder, solen lyser högre och fåglarna börjar kvittra igen, så förstår jag att jag varit där. I Vinterdvalan. Det bara känns nu, som att jag nästan snart börjar bubbla lite inombords. Bubblet som varit lite sovande senaste tiden. Ni vet nog precis vad jag pratar om. Jag anar att jag inte är ensam, mao. 
Och vet ni!
Jag är så himla glad att jag gick emot mig själv och istället helt brydde mig i vad min lilla dotter tyckte, om den där första Babyträffen vi hade för ett par veckor sedan. Jag kände mig allt annat än bekväm, ska ni veta. Men hon älskade det ju. Så det var självklart att vi skulle fortsätta. Idag? Ja, då älskade jag det också! Jag är en Hemmagris och Ensamvarg, till stor del. Tycker om att träffa familj och vänner. Ja, det älskar jag ju, som ni vet. Men det där med att befinna sig i nya grupper, inte riktigt känna någon. Ja, det kan jag tycka är obekvämt. Men när vi bodde i Norrnorr hade jag ju faktiskt alla vännerna runt mig/oss, och vi hängde massor. Och nä, dom flesta av dom darlingarna kände vi ju inte sedan innan. Så nånstans måste man ju börja. När vi sedan flyttade hit, hem igen, har jag inte orkat söka upp några nya vänner. Inte haft behovet. Och, det har bara inte blivit. Men nu känner jag mig redo och det här känns som ett ypperligt tillfälle och jag är så glad i goa mammorna jag träffat. Heja, heja att kliva ur sin bekvämlighetzon ibland!
Och ser ni där!
Alla Hjärtans-blommorna jag fick av mannen igår. Han är för rar, alltså. Rosenbukett med videkissar. I vasen med finaste bokstaven på. Choklad och present, fick jag också. Bortskämd så det förslår. Och tänk, vad vi fyllt vårt sju-och-ett-halvt-åriga-Tillsammans-liv med mycket kärlek. Norrnorr-liv som precis-nyförlovade. Tillsammans-kämpan med varsin högskoleutbildning, där vi samtidigt träffade massa älskade vänner-för-livet-vänner. Gifte oss gjorde vi också under denna tid och den dagen är som en Saga att ha sparad i hjärtat. En sann sådan. Så var vi till Gambia då också, bodde i hydda i tre veckor, och fick än större perspektiv på, och tacksamhet för, livet. Och det häftigaste och underbaraste med den där tiden, var att vi blev Päron till en Liten. Och med varsin examen hamnade vi sedan här. På Drömgården. Som 24-åringar blev vi plötsligt, efter hårt slit, gårdsägare. Tillsammans med en ettårig Miniman. Han som nu är Storebror till gulligaste Lillasyster J. Time flies. Och jag bara hoppas på minst typ 100 år till av Jordeliv tillsammans med min M och våra kids. Det är det bästa jag vet, liksom. 
Kära, kära härtanes vilket spretigt inlägg. Jag har ett brödrecept förberett här också, men det känns som ”att blanda ihop ärter och fårskinn”, som mamma skulle ha sagt. SÅ. Jag skiter i det där receptet. För nu.
…
Det har alltså varit en himla fin onsdag. Efter Bebbeträffen gick jag hem med en trött liten bäbisflicka. Hade låst ut mig, men blev räddad i vanlig ordning av min Räddare i Nöden (Svärfar). Mötte sedan upp Storan för Onsdagsgympa. Med skakig kropp njöts det hemmatimmar i solbadande kök, bland bäbis och kärleksblommor. Liksom ännu, ännu härligare att vara hemma när man varit iväg på vift sådär. I eftermiddag har vi varit ute, barnen och jag. Friskluftat oss och vandrat runt huset (Bland det bästa som finns ju! Bara fantisera och fundera). Till kvällen har här lagats middag tillsammans med snart-treåring och ritat med densamme. Att måla av sin egen hand är grejen nu och jag vet inte huuur många små Minimannenhänder jag målat av senaste timmarna.
Sådärja. Ett spretigt inlägg var det här. Om det där med Vinterdvala, Bekvämlighetszoner, Kärlek och sånt.
Lillafrun
Senaste kommentarer