av Emmeli | sep 14, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
En Septembertorsdag.
Morgonbestyr tillsammans med småttingarna. Pigga barn och en mamma som vaknat med helt galen huvudvärk. Liknade ingenting men gav med sig, tack och lov. Storebror hjälpte Lillasyster knäppa sista knapparna på koftan, medan Lillasyster hade fullt sjå att sno av Storebror kepsen. Alltså den där synen. Gör mig galen. Av kärlek.
Medan S lekte med småvännerna grejade jag och Juni ute i trädgården.
Hon är en så vansinnigt trevlig liten flicka att umgås med och så fullkomligt älskar hon att vara ute. Bli skitig och blöt och sånt är hur festligt som helst.
Vi rensade bort sånt som blommat ut, var ledset och till exempel salladen som nu bara var hur stor som helst och inte alls så god. Luktärtorna fick såklart vara kvar..
Sen blev det tröttigt och då fick Lillan sova vagnen medan mamman gjorde innefix. Ordnade med tvätt, tog hand om blommorna inne och körde torsdagsstäd. Vi håller på och röjer, rensar och städar på alla håll nu känns det som, men det är skönt med helgfeeling på sin plats, i alla fall. Och det får man av såpa- och ajaxdoft. Sådetså.
Miniman checkade ut för helg, önskade fröknarna trevlig helg! ,åkte hem och firade in sin vanliga långhelg med vad som nästan är smått obligatoriskt; extra gott mellisfika. Idag blev det Mammas Chokladbullar och iskall mjölk. Jag älskar att ha i frysen. Både mat och fikabröd. Så mysigt att bjuda såna man älskar på.
Vi gick sedan ut och fortsatte i trädgården. S blev så pepp när han hörde att vi trädgårdsfixat. Så himla roligt att dom tycker om att vara med överallt. Det ena ger väl det andra, förstås. Vi har alltid låtit barnen vara med. Så länge det inte är farligt, förstås. Det kan absolut ta mycket längre tid än det skulle ha behövt ta, men det är det så värt tycker vi. 
Ett tag var det lite som ett endaste intervallpass för morsan; när liten ettårig busunge på en sekund (typ) hann knata till klätterställningen och inom två sekunder till (typ), så var hon uppe och beredd att åka. Jag vågar för allt i världen inte lämna henne så, såklart. Så jag kutade mellan rabatt och minstunge, och hann varje gång till läget ni ser ovan. Puh. 
Storebror jobbade på.
Åh. Dessa hjälpredor, alltså. Den bättre sortens, helt klart. Kära nån, hur mycket kan man älska utan att faktiskt kolavippa? Det känns som att jag är på bristningsgränsen varje dag. Vilken ynnest.
Ikväll har vi haft en jättejättekonstig kväll; Snickarpappan har i n t e snickrat. När det blev sovtid bäddade vi ner fleeceklädda ungar i vagnen och gick en lång och skön promenad. Alla fyra. Det har inte hänt på vad som känns som evigheter. Barnen är inflyttade och sover gott i sina sängar. Jag och M ska nattafika. Sista golven blev skurade alldeles nyss och ljusen är tända, så just nu är det en utav mina absoluta favoritkänslor.
Hoppas att ni haft en fin torsdag! Tänk, alltså; Imorn är det fredag! Förbenat härligt, visst?
Lillafrun
av Emmeli | sep 13, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Idag har det varit en sån där dag. En sån som för mig är liksom så bra att jag nästan tror att det är inbillning, hittepå. En dröm.
Som HemmaMamma njuter jag. Mycket och allra mest. Vissa dagar är tröttsamma, givetvis. Det kan bero på det ena, eller det andra. Men för det mesta, är det så fint. Och som idag, lite sådär extra, extra fint.
Att få vakna till en septembermorgon, med solen som skiner efter en vecka med bara få solglimtar. Morgondimman lättade från lägdorna i takt med kaffesörplande och morgonpigga ungars ljudande. Storebror fick välja. Springa! , sa han. På svaret om att gå eller springa, till Föris. Så vi kutade iväg. Liten började, efter otaliga pussar och kramar till sin mor, leka på stuberten. Vi tjejer sprang vidare, det var sannerligen en ljuvlig morgon. Lillan somnade och mamman flåsade vidare. Det gick tungt, så tungt. Gårdagens träningspass brände i hela kroppen. Men på något småknäppt sätt, som man inte kan förstå om man inte är likadan själv, så njuter jag. Av att kämpa mig fram fastän det är just det; kämpigt. Och jag känner mig sådär alldeles hög, när jag tar sista steget och bara måste, måste lägga mig raklång på infarten, för att andas ner pulsen.
Älskade Pappa stod redan på ställningen när vi kom hem.
Från springbralla till snickarbralla, var jag på få minuter med honom där uppe. Dessa målarstunder med honom. Som guld i min hjärteask. När Lillan vaknade fortsatte PappaMorfarn, och vi andra lekte och fixade lunch och så.
På köksbordet står ännu en bukett luktärtor. Och jag önskar så. Att man skulle kunna spara doften. Plocka fram den mitt i vintern. Och dofta. Men. Det går ju inte. Och det är ju lite det, som är den stora charmen.
…
Juni rastade Torehunden, Storebror hämtades hem och all målning som kunde göras i dag var plötsligt gjord. Och ja, ni förstår ju. Glädje.
Ännu en hela-familjen-middag, sån som jag fortfarande tycker är så fantastisk. Istället för att många såna varit på två håll den här tiden på året. Men inte nu. Helt underbart.
Som pricken över i, är tre generationer ute och snickrar tillsammans. Farfar L, Pappa M och Liten S. Den sistnämnda är Storebrorsvaken. Och prick hur nöjd som helst över det. 
Sallekatten håller koll på läget där snickarmännen springer in och ut och upp och ner och hit och dit. Alla tre i snickarbrallor och hörselskydd på huvudet. Så fantastiskt söta.
Efter att Lillasyster fått ett bad, klädde jag henne varmt, bäddade ner henne i vagnen med en vällingflaska som hon sörplade i ett nafs. Innan jag fått på henne filten, så sov hon. Somnade i spikljud och med andra ord mäkta van det här med att brädfodra nu. 
Den här kvällen känns så bra. Om nu inte hur mycket som helst går på tok, så kommer det att spikas färdigt ikväll. Förstår ni; fääääärdigt! . Därefter lite, lite målning. Efter det….. åh.
Ja. Det här har varit en lite extrabra dag. Så glad för den.
Önskar er en fin kväll!
Lillafrun
av Emmeli | sep 12, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Shopping
”Titta vilken snygg! Den ska jag ha på mitt kalas!”
…
På Höstlistan, hann vi ännu en sak igår;
Att rensa ur kidsens klädlådor.
Oj, vad mycket vi kunde rensa bort efter en sommar. Småttingarna växer och det är förstås hur underbart som helst. Men kära hjärtanes, det är ju lite, lite jobbigt att sortera bort småklänningar och favorittröjor, alltså. Någon verkar vara lik sin mor även på den fronten och tyckte att ”Nämen, inte den tröjan! Aldrrig. Den, måste vara kvar”. 
Det blev prydligt, det konstaterades.
När det var tur för Juniflickans kläder, så fullkomligt rök det om farten.
Och någonstans där på mitten såg det ut som ett bombnedslag inne i sovrummet.
Men det ordnade sig till sist. 
Som önskat så tänkte jag också visa lite närmre vad som shoppats sista tiden.
För än om Storebror (hur lyxigt som helst) får överta kläder från kusinerna och Lillan kan ärva en del från Storebror… så är det förfärligt roligt med lite nytt också. Att syskonmatcha ibland är löjligt roligt, faktiskt.
Mysiga mysbrallor, Storebrors-tröja som matchar Lillasyster.
Liten rosig blus till han som bär hängselbralla. Jag kolavippar, så sött.
Det kan liksom inte hjälpas. Jag är en lite fördold shopaholic, som nu istället för att slösa skrotpengar på en extra tröja till mig själv som ju inte växer, hellre köper något sockersött till barnen. Jag har två riktiga favobutiker när det gäller barnkläder. Den där randiga butiken, som för mig är outstandning på vad det gäller exempelvis ytterkläder. Ja, på allt egentligen. Sen så har jag också det sockersöta Newbie-nästet som jag älskar att handla från. Nu har jag hunnit höst-kitta ungarna från ena stället. Så fint att jag kolavippar lite.
Vi piffade med liten äppelkvist från det lite trasiga äppelträdet (läs HÄR om du undrar vad jag mumlar om) och det känns så skönt och fräscht att ha rensat ut och fyllt på med lite nytt.
Ännu mer höstfix, mao . Just det här; farligt roligt, säger mamman!
Ha en god tisdag! ….Här häller regnet ner. Som ett sömnpulver.. zzz
Lillafrun
av Emmeli | sep 11, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Precis så;
Idag har jag och barnen börjat att hösta här hemma på gården.
Precis som alltid, så tycker jag att det är vemodigt i förändringens skede. Alltså, det är ju förfärligt att säga hejdå till någon man inte ska få träffa på ett längre tag. Typ en älskad människa eller julen eller som nu, sommaren. När något ska lämnas (sommaren till exempel då) och något nytt ska välkomnas (hösten, alltså)…hu, då kan det bli lite sådär melankoliskt för ett slag. Apselut. Men, när det väl är i fas med att börja fixa och greja, rensa och ordna till. Göra lite nytt av gammalt och ta hand om hem och gård, liksom. Det, är ju så himla härligt! Och vips är jag plötsligt supersuperpepp på det här nya.
Stora matmöbeln ute på Verandan hjälptes jag och Storebror åt att flytta iväg.
Storebror jobbade hårt medan Lillasyster var en mycket soft, men noggrann chef där i vagnen.
”Vaar är Juni?”
Alla filtar och kudd- och dynöverdrag har tvättats. En del av blombyttorna är borttippade på komposten och så vidare. Nu ser jag fram emot att göra höstfint där ute. Ställa en mindre, kanske-för-fika-möbel där och lite höstblomster. Typ hur mysig syssla som helst. Sådär så att jag måste dra på den lite för att jag inte vill att den ska bli klar för fort. Sån är jag!
…
Nu är det kväll.
Och jag sitter här varm, men snart på väg att bli lite småhuttrig. Ska hoppa in i badevarelset och värma mig. Barnen och jag var ute på kvällstur tidigare ikväll. När dom skulle sova, helt sonika. Och mitt på hållet kom liksom regnet. Med besked. Om man säger så. Turligt nog så hade vi världens bästa Snabbvagn som ju har alla de möjliga skydd, så barnen satt i sin mysiga lilla regnskyddade koja och jag hade faktiskt peppat med regntåliga kläder, jag med.
En uppläxning till mig själv dock; Nu M Å S T E du börja ha reflexväst på kvällsrundorna, Emmeli! (och alla ni andra <3) . Vi gick i vanlig ordning mestadels efter småvägar, och jag mötte väl inte en enda bil på hela tiden, typ. Men ändå. Måste, måste, måste. Så viktigt.
Måndag. En början till Höstande. Lite regn och uppläxande av sig själv. Typ så.
Hoppas att ni haft det gott idag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | sep 8, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Salen
Och regnet faller och faller.
Det är faktiskt helt otroligt mysigt. Särskilt när det är fredag. Vi låg och myste länge under täcket innan vi masade oss upp. Pyjamasmyset pågår fortfarande. Förutom för Storebror då, han är den mest ordentlige i familjen och går i sina lådor och hämtar kläder och klär sig typ direkt han kliver upp. Men myser, det gör han i alla fall. Det är väldigt lugnt och skönt, sa han nyss. Och jag håller med honom. 
Lite, lite tråkigt är det allt. Att vi inte kan göra upp en mysig och värmande eld i vår kakelugn. Det behövs ordnas både med slangdragning och med lite lagning av själva ugnen. Inget som är på tur än på ett tag.
Nu när vi inte kan elda i den där vackra kakelugnen ännu, så tror jag att vi drar på den vanliga ugnen istället. Bakar limpa till mellisfikat. Då blir det också varmt och gott, både i hus och kropp. Fredagshandling, Fredagsträning för mig och Storan, och Fredagsmys med min stor-lilla familj. Det väntar oss också idag. Känner mig alldeles bortskämd, av livet. Liksom.
Önskar er en god fredag och en finfin helg!
Lillafrun
av Emmeli | sep 7, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Vi började den här torsdagen morgonruffsigt.
Jag fick väcka ungarna innan det skulle bli för bråttom att hinna till Förskolan i tid. Vi lommade upp och stekte ägg och mixade blåbärssmoothie. En god start. Enda lilla (ap-stora) minuset, var att kaffet var slut. Äsch, jag klarar mig! tänkte jag. För att några minuter senare hitta mig själv i skafferiet, letandes efter nån jäädra böna att kunna mala, i alla fall!?. Icke. I nästa sekund försökte hon, hon som inte aaaalls trodde sig vara kaffeberoende, brygga om gårdagens gamm-kaffe. Alltså, förstår ni? Crazy coffee lady… det blev ju typ som te och var helt och hållet o-drickbart.
Därefter hade jag timmar där stora ungen var och lekte med småvännerna, gick i skogen och sånt mys (så himla fint föris och så gulliga fröknar, jag kan inte säga det nog!). Och Juni sov ute i vagnen (maken till trött liten flicka idag, alltså!). Ja, då hade jag bra tid till att röja upp hemmet. Alla sängar blev renbäddade och hemmet städades.
Jag spelade hög musik. Lisa Nilsson. En favo. Plötsligt var det bara som att trycka på en knapp. Tårar föll och jag satt där bredvid skurtrasan och grät. Så ledsen. För nä, den senaste månaden har inte alls varit lätt. Ni vet ju, att jag sagt att det kändes som hjärtat gick sönder där för ett slag. Att det ändå dag för dag blir bättre och bättre. Det blir det. Men att jag, som idag när jag bara hade mig själv som sällskap, kan känna mig så himla, himla ledsen.
Till lunch. När J fortfarande sov. Kom plötsligt mannen hem. Med två paket kaffe. En öppen famn. Och så serverade han sin småtrasiga fru lunch. Och nybryggt kaffe. Gav mig ännu en kyss. Och drog iväg igen.
Inga ord behövs. Han är bara bäst. Helt enkelt.
Allt kändes genast lite bättre. Särskilt när jag hade lilla pojken hemhämtad igen. Båda ungarna hos mig. Då mår jag som bäst. Än om dom stunderna också kan göra mig som tröttast. Men att vara trött av att ha varit så mycket EmmeliMamma jag bara orkat, det är liksom positiv trötthet. Vi mellisfikade och sen gick vi ut. Letade hösttecken (som flugsvampar och första fallna löven). Och så lekte vi kurragömma och sånt.
Och skrämde Vackerpappan när han kom hem (fast han hade såklart hört allt fnitter allt för väl) .
M lagade mat och beslöt ledig kväll. Så mysigt!! Jag stack ut och sprang. Med ett leende på läpparna många stunder. Fast absolut inte uppför den där för branta backen. Då var jag så trött. Fast ändå alldeles pigg, på något vis. Den där sköna, så högt älskade känslan, som träning ger mig. Med tankar sorterade och ny energi kom jag hem till min älskade familj.
Himlen drog sedan ihop sig. Till ett svart moln. 
Regnet kom. Och vi har mest dansat disco i Salen. Barn hade badat. Sagor har lästs. Lillan somnade i min famn. Så mysigt.
Nu ska jag smöra några tunnbrödmackor och tända en drös med ljus och bjuda den där Vackerpappan, som just läst Pettson och troligtvis sitter och halvslumrar själv, på kvällsfika. Drömmigt, faktiskt.
Ja, jag sa ju det. En alldeles vanlig. Och alldeles storlsagen. Torsdag. Med våra mått mätt.
Hoppas att du haft det gott idag, du med? Jag tänkte på en sak.. om det är så, att ni önskar att jag ska skriva om något särskilt som ni funderar över.. så tar jag mer än gärna emot förslag. Ni är alltid så bjussiga och lämnar snälla kommentarer och hjärtar och så, men känn er inte rädda för att önska inlägg! Det är bara roligt att veta vad ni är intresserade av. <3
God kväll och sånt!
Lillafrun
Senaste kommentarer