av Emmeli | sep 30, 2015 | Emmeli funderar, Köket, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Mammalivet, Norra Drömgården
Efter en lite småroddig dag, livspussel-mässigt, var det skönt att rulla in med vagnen på gården. Check och pust, dagen löste sig.
Mannen lämnade Liten på Förskolan i morse innan han själv drog norrut. Jag var tvungen att låna en annan bil eftersom M drog iväg med våran. Efter jobbet lämnade jag lånebilen på sin plats och sen traskade jag iväg och hämtade Liten. Han blir så himla glad när man kommer in genom lilla grinden… springer fram till en och delar ut de sötaste, vänligaste av kramar. Såna där som har tillhörande klapp på axeln, ni vet. Sen rullade vi hemåt, med fullpackad vagn och var rätt nöjda när vi väl var hemma.
Köket badade i sol och vi satte igång och dukade och lagade middag på en gång. Hungriga två!
Jag älskar det här porslinskåpet… där står både fintallrikar och vardagstallrikar och olika finfat och skålar och så den där lilla udda-servisen jag loppade i somras.
Och några kannor. Den där rosa, den fick jag av mina älskade bästisar i Examenspresent. Finaste kannan på jorden. Och den näst finaste, det måste bara vara den här;
Den hittade mannen i lagårn. Inte klokt alltså. Vilket lagårdsfynd!
Och nu har vi kväll.
-Jag och min vilde Miniman. Han som klättrar upp på köksbordet och dansar och grejar så fort man vänder ryggen till.
Vi har ätit när-pappan-är-borta-middag. Sån som går fort, är vansinnigt god och som gör att vi inte tycker lika synd om oss själva som har vår pappa och man på vift långt bort; snordyr, färsk, fylld pasta. Sån med tryffel och karljohansvamp. Några kokande minuter i vatten och sen snor vi ihop en krämig sås, river över parmesan och strösslar körsbärstomater och lite persilja över. Omåttligt gott.
Och nu sitter vi i salen båda två. Med pasta-koma. Liten ser favoritprogram på stormacen och jag sörplar kaffe och konstaterar att det där som hände igår, är något som kommer hända om och om igen, något som ingår inom mitt yrke. Det är bara det att jag är så ny och grön och totalt ovan. Men, tack snälla ni för pepp igår. Det känns så fint att ha er som hejjaklack! Idag har det varit en bättre dag.
Jag och Liten ska vila en stund till, sen ska vi ge oss ut på promenad. Det är så himla fint väder!
Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | sep 28, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården
En lugn-och-ro-morgon här hemma. Och äntligen kom mannen hem också.
Jag bakade i mitt älskade kök där det inte alls är särskilt topp-praktiskt över huvudtaget men där jag bara älskar att greja.
Vaniljhjärtan. Recept finns HÄR! 
Innetid följt av drygt tre timmar i skogen, med stövlarna på, i världens bästa Storan-sällskap. En drös kilometrar vandrade, mängder av ord surrade, stegande uppför och utför i dom bergiga Höga-Kusten-skogarna. Och svamp fick vi med oss hem också.
En middag lagad av han jag kallar M och som är den människan jag beundrar, varje, varje dag. För att han är han. Världens finaste.
Pressad potatis, ugnsrostade rödbetor, god sallad och den där grytan som stått på spisen och puttrat i timmar. I glaset; vår egen vinbär- och hallonsaft.
Sen grejade mannen ute medan jag hängde med en Liten människa här inne. Plockade, söndagsstädade och gav lillvännen ett bad innan jag bäddade ner honom, strök hans panna, bad Gud som haver.. och viskade till honom att mamma älskar dig.
När kvällen var sen möttes jag och mannen i finsoffan. Kvällsfikade och funderade tillsammans, på allt mellan himmel och jord. Det var en helt makalöst fin söndag.
Sannerligen den bästa uppladdningen för en ny vecka!
… lite lummer snodde jag med mig från skogen igår också.
Idag är det måndag och jag har sovit som en kratta och vaknar dessutom med riktig näpp-i-täsan-snuva, precis som Liten haft/har fortfarande lite. Men! Jag sover ju typ aldrig dåligt, men däremot när det är fullmåne och så länge jag slipper feber och halsont och bara är lite snuvig… Jamen, då är det ju ingen fara på taket, alls. Jag är knäpp och kan till och med tycka lite snuva är mysigt. Höstsnuva, liksom! (ha ha). Så länge det håller sig bara så. Jag har haft min lilla egna morgonstund nu på morgonen, ett skönt lagom-för-just-idag-pass inne på min gröna matta med ljusen tända runtomkring, det fick bli starten för idag. Nu- mot jobbet!
Lillafrun
av Emmeli | sep 24, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
Håhå, vilken dag alltså-
Kickade igång dagen med att sätta den där degen på jäsning. Åkte iväg på jobbet, gjorde allt för att vara en så bra Musiklärare jag bara kunde. Efter en drös av pianoelever, så återvände jag hemåt smått mör i huvudet. Mötte mannen hemma och så drog vi och hämtade Liten, tillsammans. Det var vansinnigt mysigt! Och vi har varit så glada idag, jag och M. Lämningen i morse gick nämligen helt strålande och plötsligt hade visst S bara vinkat till sin pappa och inte varit det minsta ledsen. HURRA!!! Om ni visste vad vi är glada för det! Liten som ju var så lycklig i början och bara sprang in, blev ju för ett par veckor sedan varse om att han skulle bli lämnad , och har sedan dess varit ledsen varje lämning. Visserligen en till max några minuter och sen har dagarna gått strålande. Men i alla fall; jag har verkligen avskytt att känna att han blir ledsen på sina päron som lämnar honom. Men nu så, verkar vi vara på rätt köl igen. Obeskrivligt skönt! Hoppas det håller i sig!
När vi kom hem drog jag och S igång och bakade för fullt.
Mellisfikat gick alltså inte av för hackor idag heller. Och så ljuvligt det är att packa frysen full med ännu mera hembakt.
Pojkarna lekte sedan ute medan jag drog igång och städade här inne.
Och det tar så himla mycket längre tid för mig att städrejsa nu. Lyan var ju bara 64 kvadrat, liksom. Nu är det liiiite större, va. Och jag vill ha ut mattorna, dammtorka, dammsuga och knäskura överallt. Så det tar sin tid. Men det blir såå himla fräscht och fint efteråt. Och jag är ju en städgalning och skulle ljuga om jag sa annat än att jag faktiskt tycker att det är roligt. Nästan alltid i alla fall! Faktum är att jag inte är den enda i familjen nu som tycker om att städa…
Så har det också vädrats och bytts sängkläder i alla våra sängar. Och M hjälpte mig lyfta in det där fem-lager-målade skåpet i salen, så det har jag börjat klä med hyllpapper och flyttat in porslin i.
När pojkarna kom in igen hjälpte S mig att städa och gulleM lagade god middag åt oss.
Familjeteamwork när det är som bäst!
Nu är det kväll och hemmet är skinande rent, tvätten hänger på tork, middagsdisken är borta för den här gången. Regnet öser ner där ute. Vi tänder ljus, vissa kvällsbadar, andra pustar ut.
Att somna i kväll. Det, kommer nog inte bli så svårt…
Hoppas att ni haft en bra dag och har en skön kväll. Imorn är det fredag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 23, 2015 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Liten ett år, Mammalivet
Vad vi har gjort idag?
Varit sura. Eller okej, inte S. Han är aldrig sur. Möjligtvis skitarg. Men jag har haft fullt upp med att vara sur. Gått med ruffsigtoffsen på snedden uppe på huvudet och med argrynka i pannan och jag vet att om min älskade mamma skulle ha sett mig skulle hon bara småskrattat och kallat mig för Lilla Lotta på Bråkmakargatan, eller Lilla My eller nåt sånt.
Först i morse trodde jag, på något snurrigt sätt, att jag skulle ha tillgång till en bil idag. Men det hade jag ju inte såklart, eftersom vi ju bara har en och M sänder fotboll i Sundsvall idag. Jag hade tänkt att jag och S skulle åka och hälsa på några älskade, men det sket ju sig. I och för sig visade det sig att dom där älskade ändå inte var hemma.
I alla fall.
Vi drog ut efter morgonbestyren. Långrunda med vagnen. Jag tyckte att luften var god och att det trots allt det gråa, var vackert. Men i ett vips, på typ halva rundan, öppnade himlen sig. Liten kunde ju ha regnskydd över vagnen, men jag blev helt vansinnigt blöt. Jag ruttnade ur över det där regnet, totalis. Vi skulle till färgaffären på vägen hem, och väl framme där som två blötdjur…..var det stängt. Såklart. Vi gick vidare till affären och handlade på oss en massa mat. Mjöl och sånt där tungt som jag släpade hem i ösregnet som absolut inte hade gett med sig och tyckte att jag var nog blöt. Där och då, i långa backen upp till oss, med blöta, tunga matkassar och en ändå ganska tung vagn att putta och dessutom med känslan att ha badat med kläderna på. Då suckade jag lite. Det ska erkännas. Idag var en sån dag där jag inte kunde tänka äsch, det är ju bara regn. Kämpa på nu, som jag brukar tänka.
Sedan dess har jag varit sur, typ. Kan det inte sluta regna någon jäkla gång!?
När vi ätit lunch så hjälptes vi åt att sätta en bulldeg. Jag fyller ju år snart. 25 bast liksom. Så nu har jag börjat baka lite kalasfika. Liten somnade i vagnen och jag kunde sedan baka ut degen i lugn och ro.
Den här gången blev det bara en massa vaniljbullar. Fyllningen gör jag på smör, vaniljpulver (som urgröpt vaniljstång samlat i liten burk. så himla fiffigt!), strösocker och ännu lite mer kardemumma.
Ett knep med bullar är att ha i ett ägg i degen. Och förstås mycket smör i fyllningen…
Kavla, vik över…
Skär så här;
Snurra, snurra, snurra och tjoff… efter lite jäsning och gräddning och sånt;
Vaniljbullar!
Jag hann diska bort och hela faderuttan innan S vaknade (okej, blev väckt) efter sin megalångsovning.
Då, hade vi dagens absolut mysigaste stund.
Tända ljus, nybakta bullar och mjölk.
Och ungefär där, blev jag snäll igen.
Jag blev alldeles varm i hjärtat av att se min gullunge vara så, så lycklig över att få en alldeles egen vaniljbulle och sörpla kall mjölk ur eget litet glas. mm!! sa hann, och tittade på mig med den varmaste, kärleksfullaste av blickar. <3
Så, där satt vi. Han och jag. Åt bulle och småflinade åt varandra.
Liten får nu för tiden gärna smaka en liten hembakt bulle eller något annat hembakt, som inte är alldeles för sockrigt. Han tycker att det är jättegott men äter lika gärna, om inte hellre, en frukt. Något köpt med massa fina bokstäver i ( E:n) eller karameller, det vet han inte vad det är och så får det gärna fortsätta vara. Jag själv, är ingen sockertyp, mannen ännu mindre. Vi äter så lite socker att det liksom inte alls finns ett sug efter det. Fast jag älskar att baka! Och ibland kan något sött vara gott. Oftast är det vanligast att det blir något sött under helgen, känns mysigast då. Men vi kan lika gärna byta en storlördag mot en lilllördag.
För; en nybakt bulle en onsdag när regnet öser ner och man är så sur att det inte är klokt (eller nyvaken <3 )- Då, är ju den där bullen som balsam för själen, för tusan!
Onsdag alltså. Skitsur å ena sidan. Vaniljdoftande och väldigt god, å andra.
Lillafrun
av Emmeli | sep 19, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Salen, Träning
Vår början av helgen, ja.
Det var jag och Liten, vi hade disco och rev ner gardiner och fredagsdansade till vår favoritlåt just nu (Dör för dig) så det stod härliga till.
Sen kom älsklingspappan hem och då hjälptes vi åt, alla tre. M spikade upp tavlor,skruvade ner gamla gardinstänger och upp med nya som han köpt helt enligt frugans önskan.
Äntligen har familjefotot fått sin plats.
Och jag finstädade i salen. Ni vet, varenda vrå. Putsade fönster, strök och hängde upp nya gardinerna, torkade varenda prisma i lampkronan och så vidare… och det tog tiiiid innan vi var helt färdiga, om jag säger så. Hann bli mörkt och jag, städomanen, var till och med skitless och sådär.. men vi gjorde det ju som en gemensam aktivitet, det där projektet. Till exempel var någon på tivoli mest hela dagen och åkte karusell (dammsugare) och fick sockervadd (russin i liten glasburk. pillrigt göra för en ettåring!). Men vi hade våra raster också. Pussade på Miniman och läste hans favoritböcker. Och när Liten sov ute i hällregnet; 
då päronen passade på att träna tillsammans.
Jag hade också varit iväg och köpt fredagsblommor och hämtat ut mattan som bestämt sig föra att komma helt jätte-lägligt just igår, ordnat med tvätt, kokat jordgubbssylt och gjort en efterrätt… puh. Vi high-fivade efter ”arbetsdagen”, jag och mina pojkar. Jag och Liten blev då bjuden på en rent himmelsk middag som mannen stått i timmar och lagat;
Ugnsrostade rotsaker, rostbiff, vaaansinnigt god sås, fetaostcreme till dom ugnsgratienrade rödbetorna, sallad och så min favorit-crush i glaset. Jag var i heaven.
Sen åt vi efterrätt i den nypiffade salen. Falsk ostkaka (kanske en utav mina absoluta favoritefterrätter. Finns recept HÄR!) med nykokt jordgubbssylt och vispad grädde till. Så hiiimla gott!! Fast det var inte så värstans rofyllt…. lillungen var helt galet busig att hans päron satt mest och jonglerade med kaffekoppar och efterrättsfat samtidigt som dom försökte få det lilla energiknippet att inte leka cirkusartist precis mitt i. Lite småkaosigt men ändå så himla mysigt. Lugnt avslut på dagen fick vi oss när vi tog den där friska kvällspromenaden med pyjamasklädd Miniman i vagnen.
Sen somnade jag visst bredvid lilla Minimänniskan när jag ”Bara skulle ligga och mysa en stund bredvid honom i storsängen” och vaknade någon timme senare, mitt i natten, när mannen släckt alla ljus och smugit i säng han också. Snöpligt, liksom. Jag var på riktigt skitsur när jag vaknade för att gå och borsta tanden….
Men!
-Idag är en ny dag. Himla fräsigt.
Jag har precis kommit in från en löptur i helt ljuuuvligt höstväder. Äntligen är solen tillbaka!! M ska iväg på uppdrag snart, men kommer hem inte-så-sent ikväll så då tusan ska vi sitta i den himla salen tills håret börjar gråna på oss, och jag ska inte somna. Sådetså. Idag ska jag och Liten har mysdag. En lugnare och mindre jättehyper sådan, till skillnad från igår. En sån dag man inte stupar i säng av. Det blir bra.
Ha en god helg, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 16, 2015 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år
Efter morgonbestyr så gick pojkarna ut och lekte och grejade på gården, medan jag och Storan åkte iväg till skogs. Det var så vackert där. Solen bestämde sig plötsligt för att trotsa regnmolnen och det doftade så gott. Rofyllt. Sen hade jag världens bästa sällskap som jag inte träffat så mycket senaste tiden, därför njöt jag extraextra. Storan-tid är guld värd.
Vi gick typ sju mil och trodde hela tiden att DÄR, nämen NU hittar vi det där gyllene havet… men nja, några mängder fann vi inte.
Glad efter häng med syster återvände jag hem, med en kasse med finfina kantareller. Liten är alltid extra-kär i sin mamma när vi varit ifrån varandra, så jag överöstes med kramar från min älskade Minimänniska.
Sen efter lunch bäddades lillvännen ner i vagnen ute i friska luften. Jag dök in i min målarverkstad. FJÄRDE VARVET är nu målat på det där himla skåpet.
Och sen drog vi iväg på 1,5-årskontroll på BVC. Vilket hemskt besök för Liten, Pappa- och Mammahjärtat. S var livrädd. Det som brukar vara så mysigt att gå på BVC,..men nu har det minsann hänt saker sedan vi var där senast (vid ettårsdagen) och S kände direkt att det var något på lur. Han förstår så mycket nu. Men vi tog oss igenom besöket i ett gallskrik, fick stick i lillarmen, godkäntstämpel och kunde sedan gå vidare i livet.
Vi passade på att ta en långpromenad hela familjen.
Sen landade vi hemma. Någon satt och tittade på älskad vy (skämtar bara. han sökte nappen som han slängt iväg, tror jag).
Och nu är det kväll och vi har ätit världsgod middag;
Till förrätt; dagsfärska, smörstekta kantareller på surdegsknäcke.
Och en himmelsk morotssoppa med kräftstjärtar i, till varmrätt. 
En höstig onsdag i september. Mysig!
Lillafrun
Senaste kommentarer