av Emmeli | maj 19, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Nu blir det sådär igen…
…det stockar sig liksom. Ja, nä, inte där. Utan i bröstet. Nä inte det bröstet. Det där andra, det som skyddar hjärtat och det som ibland gömmer orden, på det där viset som jag vet betyder
något mer. Antingen kan det vara något som är så jobbigt att det är svårt att prata om. Eller som nu, när det är för bra för att vara sant och det enda man får ur sig är den var bara så hiimla bra.
Helgen alltså. Den som avslutades igår och idag tas vid av en måndag som ju kan vara början på en finfin vecka. Om än lite småjobbigt pirrig av olika skäl, men planerna för veckan gör att jag har goda förhoppningar. Men i alla fall.
Helgen.
Den var bara så hiimla bra. Och jag har svårt att säga varför. Vi gjorde egentligen inget särskilt, inget spektakulärt. Inte något artsydartsy eller värst storslaget. Och det var väl kanske just det; att vi bara hade en massa tid att bara vara-vara, tillsammans. Söndagen igår var en ljuvlig sådan. Sådär att jag inte ens hann säga mer än hej-och-hejdå här i dagboken. Lilla familjen körde utehäng dagen lång. Ja, det var knappt så att man ville gå in för sånt man verkligen måste gå in för.
Ett riktigt gott tecken på att sommaren är på intågande; middagen kan intas ute på gräsmattan. En makalöst god spagettiti och köttfärssås, med massa parmesan ovanpå. Lite smått koma-mätta drog vi oss sedan inåt. Slog in paket, skrev kort och fixade i ordning oss. Liten satte sig på mjuka fårfällen och valde ut snyggkläder ur garderoben. Och sin finaste pyjamas packade han också ner i sin ut-på-vift-väska. 
Mamman letade fram en finklänning ur garderoben, kammade håret och rosade kinderna.Vad fin du är. Och väldans vad slätt det var! , sa mannen, med någon slags kärleksförklarande förvåninig i rösten. Han syftade på håret.. och ja, det kan jag väl erkänna att jag kan inte slätar till sådär ruskigt ofta. Upp med det i en knut bara. Klarrt!
Och pappan drog till på stort och bytte ut den annars obligatoriska tishan ,mot en snyggskjorta.Och sedan traskade vi iväg. Mot en älskad vän och hennes 25-årskalas. Där vi mötte vännerna. För hipp-hurra, kalasfika med sju sorters kakor, hallonsaft och tårta. Och det hela ombäddat av det där stimmiga, varma. Det där ljudet som berättar något. Trivsel. Ljudet kom ifrån dom där människorna jag tycker så mycket om. När alla pratar i munnen på varandra, gör yviga gester, skrattar och bara är, tillsammans. Det ljudet, det hjärte-värmande. Jag gillar det. Mycket.
Och när vi hade kalasfikat färdigt, när magen gjorde småont av allt skratt och när ät- och sovklockan snart skulle ringa. Då spatserade vi hemåt. Tillsammans med vännerna. Och jag kände mig så rik. Det var precis sådär som jag har drömt om, som vi tidigare år har suttit och mumlat fantasier om, jag och tjejerna; Tänk, en klassbäbis. Det skulle väl vara för himla mysigt!!! Och nu är han här. Liten. Han som vi inte kan få nog av.
Han hänger liksom bara med. Går från famn till famn, ler och känner lugnet och lyckan. Och det finns inget så härligt som att se sitt barn på det där viset. Nöjd med livet, liksom. Och så hänger han med oss, på allt vad vi hittar på. Om det så är ett 25-årskalas för en älskad vän eller en intervallpass ute på grisan.
Ja och sen ramlade vi in genom dörren, till vårt hemma. Jag, med skrattet fortfarande kvar i magen och ett litet ont, över tanken att det en dag inte kommer att vara såhär, med alla vännerna såhär samlade. Näranära. Men det tar vi då. Nu är nu. Och jag bara älskar det.
En liten åt kvällsfika och sedan somnade vi allihopa i ett knyck. Eller inte jag. Jag kunde inte slita blicken från dom där två älskade. Den lilla minimannen som låg och höll hårt, hårt om sin pappas finger. Det fiiiinns ingen vackrare syn. Det gör inte det.
Så, så slutade min helg. Hade omöjligt kunnat sluta på ett bättre vis. Fulländad. Där kom det, ordet som beskriver hela helgen.
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 18, 2014 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta
Ja, du ser ju.
Köksfönstret står på glänt även denna morgon. Det är på gränsen till för varmt att vara här inne. Så, vi går ut.
Gör ordning förmiddagsmellis och ytterligare en kaffekopp. Ja, när söndagen började tiiidigt så är mellis klockan 10 inget konstigt. Men jag gillar det. Hela dagen är ju kvar.
Ekologisk salami på lättsaltade (ekologiska, såklart) riskakor. Min nya craving… efterskalv av preggoteten, med cravings alltså!
Det är tyst, tyst utanför fönstret. Det enda som hörs är fåglarna och det där viskandet, om att det kommer bli en pangdag idag. Med detta väder och sällskapet av mina fina pojkar, är annat omöjligt. Ett par timmar innan tuppen gol, så var jag och Liten vaken i få minuter. Han bad om frukost. Så vi satt där, han och jag. Tittade varandra i ögonen och jag hörde hur fest pågick runt knuten. Hujedamig tänkte jag när jag hörde det och tack när vi kort därefter somnade om igen. Jag älskar att sova, på natten. Och jag älskar att vara vaken, på dagen. Sån himla tur att alla får göra precis som man vill.
Nu ska jag kila ut innan kaffekoppen blir kall….. vilket händer rätt ofta, av olika anledningar, nuförtiden! 😉
Må så gott idag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 17, 2014 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Träning
Den här lördagen tänker jag spara. Inom mig.
Vi bäddade ner en liten prins i vagnen och drog ut på elljusspåret. Solen gassade, det doftade varm bark och fåglarna kvittrade som bara den. Typ en.. skogsmes eller nåt. Väääldigt vackert var det i alla fall (Förlåt pappa, jag har inte lyssnat ett skvatt på allt fågelprat. Det gååår helt enkelt inte in! Love you!) och i takt med kvittrandet började jag och mannen jogga. Japp, rolls royce-vagnen rullade på som bara den. Vi måste se helt galna ut, flåsade vi till varandra.
Vi stannade vid den där backen. Du vet. Den jag numera förknippar med mina krystvärkar.
Liten parkerade sig där, mitt i backen. Ja, han tänkte minsann inte röra sig en centimeter. Pyjamas hade han på sig. Och snutten, tutten och trasan hade han nära till hands. Dom är viktiga dom tre. Och sen sa han Kör nu, mamma! Du klarar det. Det är bara bestämma sig… som du brukar säga!
Jag lyssnade till vad han sa. Såklart. Och så körde vi, allt vad vi hade.
Ett ”idioten-upplägg”.
Först sprang vi heela, långa, krystvärksbacken upp. 3/3 alltså. Sedan joggade vi ner, 2/3 av backen, nästan ända ner igen alltså. Och startade om och sprang ända upp igen. Därifrån, toppen, jogging ner, 1/3, till den sista, brantaste tredjedelen av backen; och fullt fräs upp till toppen igen. Allt vad man hade kvar. Sen, fick man jogga ner till Liten. Kolla så att han hade det alldeles utmärkt, dricka lite vatten. Och sen göra samma sak. 4 gånger till. 5 omgångar totalt, där varje omgång innehöll 3 backar. Totalt 15 backintervaller blev det alltså.
Jaaaa!!! Jag klarade det! Första backpasset i grisanbacken, sedan jag blev morsa!
Pinsamt nöjd tjej. Som tyckte det var jobbigt innan. Vidrigt under. Men alldeles underbart efteråt. Precis som det ska vara!
Ja, sen joggade vi hemåt igen. Liten?
Han fortsatte sitt pyjamasmys en stund till, 10-veckorsdagen till ära. Vi passade på att duscha och äta lunch. Sen ville minimannen ha en überfräsch blöja och fina lördagskläder på sig. Och det fick han ju såklart. När alla var lördagspiffade promenerade vi ner till lillastaden. Med det enda syftet att äta årets första glass.
Gott, gott, gott. Mjukglass alltså. Inget dåligt påfund, enligt mig.
Vi kikade lite i butiker. Jag råkade få med mig en byxdress hem. Och sedan vandrade vi hemåt igen. Med den där blå himmelen som för stunden var grå och släppte droppar ifrån sig. Där bakom molnen, ja där är den ju fortfarande blå. Det var vi eniga om, hela gänget.
Och nu är det kväll och vi hemma igen. Mannen håller på att laga middag åt oss. Jag blir så needrans bortskämd när det gäller det där; matlagandet. Undrar om jag rentav håller på att bli lat på den fronten… ändring måste ske. Eller? Jag ammmmmar ju. (Den ursäkten är bra. Jag älskar att amma och tycker inte att det är jobbigt på en fläck, tvärtom! Det är det bästa jag vet! Må-bra-hormonerna sprutar och att se den där lille minimannen titta på mig med du är helt fantastisk mamma-blicken, gör mig liksom helt löjligt lycklig!)
Så nu tar vi kväll. Lördagkväll. Men benen möra efter en hel hög av intervaller, med insidan mjuk av årets första mjukglass och med hjärtat varmt och återigen påfyllt med sånt som får stanna där. Sånt jag mår bra av.
Allt gott!
vi kanske hörs igen?
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 6, 2014 | Laga, Baka, Äta, Liten 0-3 månader, Middagsmat!, Recept
Nu är jag trött.
Ja, kära nån. Idag har hjärnan fått vara igång, på ett vis som den inte varit på ett tag. Något som känns väldigt ovant men också lite småroligt, liksom. Och en dag, eller rättare sagt typ tre timmar, var alldeles lagom för en Liten-ledig morsa med en lika ledig hjärna. Och idag, hade jag ändå Liten precis bredvid mig och han sov dessutom. Så jag tappade liksom ingen tid med honom. Men ändå, all tid är så dyrbar och just nu bara, baara till för att leva bäbisbubbla. Ja, den fortsätter och jag älskar det. Att jag har möjlighet att bara vara här. Mitt i vackra dimman av bäbisdoft.
Produktiva timmar, effektiva timmar, lika med en brinnande hjärna för min del. Som tur var hade jag och mina kompanjoner ett skönt mål med dagen; en världsgod sopplunch som serverades av världens bästa M. Du måste få receptet, som i grunden är ett Per Moberg-recept. Här kommer det:
Sparrissoppa
(typ 6 portioner… eller 4 superhungriga!)
Det du behöver:
- 500 g grön sparris
- 5 st schalottenlökar
- 5 dl vispgrädde
- 5 dl kycklingbuljong
- 1 dl vitt vin (vitt matlagningsvin gick finemang!)
- salt
Och sen då?
- Skala sparrisen och skär upp i 1 centimeter långa bitar. Lämna gärna topparna oskurna. Koka upp lättsaltat vatten i en kastrull och koka sparrisbitarna och topparna i 2-3 minuter. Häll sedan bort vattnet.
- Skala och hacka löken (M använde 4 istället för 5 lökar) och fräs lätt i en kastrull. Häll över vinet och buljongen samt grädden och koka upp.
- Lägg sparrisen i gräddsåsen (utom knopparna som skall vara garnityr). Låt koka i 10 minuter och kör sedan i mixer.
- Smaka av med salt och peppar.
Piffa genom att lägga sparrisknopparna övers i tallriken!
Och i eftermiddag drog vi på äventyr ner på stan. Vagnen rullade fint och jag och M traskade på i rask takt. Det var nödvändigt, den raska takten alltså, för fy tusan så kallt det är här. Det ser så härligt ut, solen skiner, men ooh så lurigt. I alla fall. Vi drog till BVC, för att mäta, väga, kolla höfterna, hjärtat, lungorna, magen, reflexer, och så. Har du grädde i tuttarna? undrades det. Javisst, det har jag! , svarade jag…..Orden han växer så det knakar! och så stark han är! …fick vi också höra. Malliga, stolta och tacksamma föräldrar som rullande ut den så kallade Rolls royce-bäbisen. Ja, han fick beröm för sin fina vagn och sina snygga namnnappar, därav fick han namnet Rolls-royce-bäbisen.
Och nu är det kväll. Jag har redan hoppat i den überrutiga pyjamasbrallan och är redo för bäbismys hela kvällen lång.
En tisdag. Med smygroligt måstefix. En galet god lunch. Ett lyckat BVC-besök. Och en kväll i rutiga pyjamasbrallor.
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 5, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta
Jag skulle kunna tänka mig, att det är lätt att glömma bort.
Ja, man har liksom kärlekskontot påfyllt på något vis, eftersom det är det dagarna går ut på i stort sett; att pussa och krama bäbis. Men, något viktigt att komma ihåg, är att det i längden inte vattnar den där gräsmattan. Den som är min och mannens, alltså.
Igår tänkte vi att vi skulle pre-reparera. För nä, vi har än så länge inga problem alls med att hinna med varandra. Men i alla fall. Det var en kväll med fokus på oss. Vi stängde av alla såna där manicker som skulle kunna tänkas störa. Gjorde i ordning en bricka av en massa gott. Väntade tills den lilla minimannen somnat. Och sedan var det bara han och jag, en bricka med kex och ost och en stund att bara vara vi, E och M.
Så galet mysigt. En date, liksom.
Och idag vaknar vi till måndag. Årstiden verkar heta vår, för stunden i alla fall. Solen skiner in här genom köksfönstret. Jag ska dricka morgonkaffet i lugn och ro, under tiden Liten sover sin lilla morgonblund.
Men helgen alltså. Den avslutades på bästa vis. Och jag slogs återigen av tanken på hur lyckligt lottad jag är, med en sån prins till man.
Nu? – Måndag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 3, 2014 | Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Träning
En lördag.
När Liten sov sin förmiddagslur, passade mannen och jag på att plåga oss igenom det där pyramidpasset jag satte ihop förra veckan (finns här). Det var minst lika jobbigt idag, som för en vecka sedan. Solen sken till en början, sedan mulnade det på. Vi körde på och precis när vi var klara, så öppnade himlen sig. Vi som hade tänkt hänga ute i fina vädret idag. Ibland blir det ju inte som man har tänkt. Men, det kan ju bli himla bra ändå.
Vi kröp oss inåt. Liten sov vidare och jag och mannen hamnade i ett sånt där samtal som vi gör rätt ofta; ett drömmande sådant. Samtidigt som vi åt mellis (det här) toppat med riktiga sommarbär. Vi fick lite sommarregns-feeling. Du vet, när man kurar inne, under en filt, samtidigt som regnet smattrar på taket utanför. Sånt där varmt regn som man, om man vill, kan springa rakt ut i och bara gå bananas.Så. Ja, bara det att det idag inte var regn. Utan snö. Men det var ju skit samma. Den där myskänslan var där.
Vi piffade sedan till oss och drog iväg på en urbra konsert. Rytmisk vokalensemle där ett gäng av våra vänner medverkade. Vi var stolta som tuppar. Liten morrade till en endaste gång… det var en sån där hög ton, du vet. Allt under pappa-registret är högt för lilla prinsen. Gullhjärtat, vårat.
Och nu, är vi hemma igen. Efter en promenad där grillkol inhandlades. En grillmiddag väntar, med halloumi och sånt där gotttt! Mannen stökar i köket och Liten sitter storögt i babysittern och tittar på sin idol. Tänk att jag ska få spendera kvällen tillsammans med dom där två. Ikväll, igen. Min favoriter!
En goding-dag. En till- det är inte klokt så bra vi har det. Jag har aldrig njutit så av varje dag, som jag gör nu. Bäbislivet. Det bästa jag vet.
Allt gott!
…och nu skiner solen igen. Wow!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer