av Emmeli | apr 26, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Pyret i magen
Jo just så… den är här nu, deluxe;
Preggohjärnan.
-som gör att jag bara, bara, baaaara vill vara hemma och pyssla och bona och måla barnsängar i älskad pastell till en blivande vackerunge, tillika Storebror. Jag tänker på familj och ny bäbisfamiljemedlem 24/7, känner mig alldeles lite luddig i huvudet… som jag skrev om förra veckan, när jag glömde nycklar, låste ut oss, glömde almanackan på biltaket och sådär. Tydligen helt normalt. Så har jag också nästan ständigt en hand på magen och njuter så av att känna det lilla livet möblera om i sin preggolya. Lilla vännen där inne jobbar på, om jag säger så. Rätt som det är får jag mig en så kraftig spark att jag hostar till lite… den är ju fasligt benig ännu, den där lilla kroppen. Som ju är ganska så stor, ändå… 40 centimeter drygt, enligt ord man kan läsa i bebbeböcker och så.
Förresten, titta så good färg! Mintigt ljust, turkost. Svårt att se så här på bild, i en färgburk. Men snart så är Lillsängen på plats i Sovrummet och då blir det nog lättare att se, liksom.
Jo,
Till en början av preggoteten, och typ fram till nu.. har Pyret i magen liksom bara fått hänga med. Stor skillnad från första preggoteten, där jag (och M) hade stenkoll och visste precis vecka och dag och hela köret, alla veckor igenom. Den här gången har det som sagt inte funnits lika mycket tid för det fokuset, av helt naturliga skäl. Det har passat mig, för jag är ju en fasligt otålig typ och jag minns med Liten i magen att jag efter 6 månader höll på att krevera av längtan. Längtade men ville samtidigt inte bli av med magen då jag ju tyckte det var lika mysigt då som nu. Nu har jag ju haft och har en Liten att ta hand om och det är perfekt. Vi längtar tillsammans, pappan, Minimänniskan och jag. Så mysigt att det inte är klokt!
Nu går jag in i både möbler och människor och påminns då om att jag ju är preggo. Magen börjar vara stor, liksom. Mår fortfarande väldigt bra och hoppas så himla mycket att det ska fortsätta så… åtminstone en sisådär 4 veckor framåt. Jag njuter extraextraextra av min M denna vecka och ni kommer snart förstå varför…
Och vet du! Nu tappade jag tråden, eller nåt. Och det får vara så. För jag har preggohjärna och njuter utav det och ska snart få bli mamma igen till ännu en stjärna och på övervåningen står en färdigmålad glassig Lillsäng och det är tisdag och jag ska gå och väcka min S, han som nickar så instämmande när jag säger att Du är mammas prins!
Åh.
Lillafrun
av Emmeli | apr 25, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Köket, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Träning
Tända ljuus, mamma?
…frågar den där lilla pojken mig, varpå jag så snabbt jag bara kan med mammahjärtat värkande (ja, det värker mest hela tiden.. Minimänniska, alltså. Så vansinnigt gulligt!!) hämtar tändsticksasken och tänder ljuslyktorna han gått i aja-baja-skåpet (skåpet proppfullt av porslin) och omsorgsfullt valt ut och sedan ställt på köksbordet.
Det är ju för fint, det där. Att komma hem.
Efter en måndag proppfull av undervisning. Ett litet eftermiddagsglapp, där jag passade på att dra iväg till simhallen och simma en massa längder och bli sådär skönt slut i hela Preggokroppen. Och sen följde ett par timmar jobb till, som inte hör till min vanliga måndag, men som idag fanns där för att vi nu börjat repa inför vad jag minns som det roligaste jag visste när jag själv var fiol- och pianoelev; Vårens stora Temakonsert. Kommer så ihåg det där året jag och M, han jag nu är gift med, spelade elfiol och elgitarr, som en battle mot varandra i vad det nu var för låt (kommer inte ihåg). Jag var så pirrig i kroppen av att bara titta på honom… men det fick jag inte säga högt.
Njuter därför ännu lite mer av busiga synen i köket, när jag nostalgisk kommer hem från ett sånt där Temarep som jag och mannen själv ägnade tid åt för sisådär 10 år sedan. Den där pojken med gitarren, isblå ögonen och det där leendet som fängslade mig då, och så gör än idag. Pojken, som ju är mannen jag är gift med och älskar så. Han som är pappan till det vackraste jag har.
Mina äskade pojkar, i full lek.
”Buusig få!” … säger den lilla, med det största lilla leendet. Då pappan just sagt att han är busig som få. Mamman kramar kapp dagen och säger Mamma älskar Sisse, och du är en riktigt Busråtta! varpå han skrattar och upprepar vad jag just sagt. Buuusjååtta!
Måndagkväll. Bra fint, alltså.
…den där snön som lagt sig som ett tjurigt täcke över gården. Den skiter vi i.
Lillafrun
av Emmeli | apr 25, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Pyret i magen
Där;
En Lördagsmorsa med en mage som poffat rejält senaste två veckorna, och med en Minimänniska bredvid, som faktiskt också ville vara med på kort. Klart han skulle! Lilla busungen. Men alltså, inte klokt att det närmar sig sommar och bäbis och allt det där vi längtar så efter!
Och idag?
-är det måndag och jag ser preciiis ut sådär, lika fräsch och piff.
Eller inte.
Jag har tvingat ihop håret i en knut och han mitt över bordet, han som kom hem sent i natt, sörplar kaffe och mumlar jag drar på mig mössa när jag skjutsar till Förskolan. Sisse säger att han är tjött och ja, vi har måndagmorgon helt enkelt.
Snoozade in i det längsta och låg och kramades under sköna täckena. Men nu är det bara att sätta fart på den här dagen! Hepp, hepp!
Önskar er en god måndag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 24, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården
Och fortsättningen av helgen?
Vi tog lördag;
Med Aprilväder och en förmiddag inne. Pappan målade och jag och Sisse ägnade oss åt innefix med tvätt och sånt. Jag är galen i att bädda rent just nu, tror inte det gått mer än en vecka senaste tiden.. så sängkläder tvättades och tumlades och bäddades in igen. Svisch säger det ju bara, så är det gjort liksom. Och så vansinnigt skönt till kvällen sedan!
Och samtidigt som tvättmaskinen jobbade på så hade vi en massa mysig lek på Sisses rum.
Efter lunch; långpromenad i regn med Liten sovandes i vagn. Och sedan drog jag till och gjorde mannen sällis där uppe i Målarboden. Första lagret färg på Lillsängen (eller Stoooja Sängen, som Sisse säger) är målat.
Sen började en lite körigare del av lördagen.. både bildligt och bokstavligt. Mat skulle förberedas, en morsa skulle saneras från färg och piffas till och ett bord skulle dukas och så vidare… inom loppet av typ inga minuter alls, då jag visst målat lite för länge. Men, det gick!
Älskade mannen och jag teamade, såklart.
Örtströsslade klyftpotatisar, kött i marinad, god sallad och kall sås. Allt redo att skjutsas in i ugn och läggas på grill och så vidare. 
Bordet dukade jag och Sisse i rosa. 
Klarrt! och jag svischade ut genom dörren för mitt Stora Uppdrag för kvällen…
-det var Matstafett på byn, förstår ni. Och jag hade lovat vara chaufför till två älskade. Ett himla pådrag, alltså, den där matstafetten. Jag småfnissade för mig själv när jag lämnat av snygga paret på första anhalt, vände hemåt och åkte genom byn. Det syntes så, att alla bilar man mötte var en jag-är-chaufför-till-matstafettendeltagare-ikväll, jag med…hej hej!, och förstående vink vink! ..
Och eftersom min päron varit på vift och vi i Lilla Familjen var sugna på att träffa dom (och dom oss, faktist),ja då slog vi till och hade världsmysig lördagkväll här hemma, tillsammans med Litens Mommoj och Moffaj (det som tidigare varit Offa och Mor-or…inte klokt vad språket rätat ut sig senaste veckorna!), samtidigt som rusade ut genom dörren och skjutsade till ny maträtt, då och då.
Mannen grillade där ute i solskenet och vi åt en så god middag. Somrig, liksom. Maj gadd vad gott med grillad halloumi, till exempel. Liten var överlycklig över kvällen och somnade gott i renbäddade sängen när kvällen blivit mörk. Jag lämnade då hemmet en sista gång för kvällen och matstafettskjutsande. Innan sista svängen pussade jag älskade mannen hejdå, då han drog iväg två timmar norrut för att sova på Hotell och sedan idag fortsätta sista biten innan dagens uppdrag drar igång för honom. Så Liten slumrade här hemma med Mormor och Morfar som skyddsänglar. Fort var mamman hemma igen och vi har sovit som två björnar i natt.. vaknar till solig söndag och hoppas på en bra dag!
Men det var en lördag, det där. Hoppas att ni hade en bra sådan, ni med! Och att ni får en skön söndag, såklart!
Lillafrun
av Emmeli | apr 23, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten två år., Norra Drömgården
Världens skönaste morgon.
Frukost och en unge som tyckte det tvärnystädade hemmet behövdes städas lite till. Den där Minimannen som pratar på både in- och utandning och är så fantastiskt rolig att det inte är klokt. Han senaste favoritgrej är att sjunga. Vansinnigt gulligt!
Ett Aprilväder. Snö. Den där kvarten…
En tur ner på byn och Färgaffären. Vi skulle ju köpa färg till Sisses Stoooja Säng. Vilket han klartgjorde tydligt för Herr Färg. Sisse vill ha! sa han och höll upp lappen med färg och färgkod.
-Sisse måla säng fin färg! 
Sen blev det lunch hemma på trappen! Busigaste lunchen någonsin, med jordgubbscrush och kycklingsspett och allt möjligt gott som vi köpte med oss från fräscha nyfixade macken här i byn. Varken jag eller M var pepp på att ställa oss och laga något. Rester fanns det inga.. så det där var en höjdare!
Fredagsblommor följde med hem och äntligen hämtaddes paketet ut med Litens vårskor! Ni ska få se dom såklart… fast jag tror det blir ett tillbakaskick för ny storlek först.
Och några kvartar senare hade fredagsaprilvädret hunnit svänga ytterligare några svängar och vips var det sol och såå skönt. 
Jag och Liten tog oss en ljuvlig långpromenad medan mannen var kvar hemma på gården och grejade för fullt. Jag och Liten såg både stooort vatten och en massa tussilago under rundan!
Liten somnade sedan efter en bit och jag njöt av synen av nerbäddad, sovande Pippi-Långstrump-unge i vagnen. Jag satte mig på bron en stund när vi kom hem. Blundade och hade en makalöst skön stund. 
Sen tog jag tag i ett efterlängtat projekt;
Skrapade, slipade och grundade Lillsängen!
M grejade med sitt och jag med mitt, men vi båda höll till på övervåningen i det där rummet som ska bli vårt sovrum i en framtid. Det enda rum som går att få varmt nu. Och som vi njöt! Vi älskar hela det här stället. Och att fantisera om att vi en gång kommer bo även där uppe, är så himla mysigt. Nu är det mest vind, ett ställe för förvaring. Och ett rum där vi målar.
Mannen gick ner före mig. Vi kände att den där lillvännen sovit så länge att han faktiskt behövde bli väckt. Så pojkarna stökade middag nere i köket medan jag målade färdigt. 
Lyx att få komma ner, slänga sig i en skön dusch och sedan sätta sig till dukat bord. Med en middag jag är helt galen i just nu; Fräsch potatissallad med sparris, fetaost, oliver och en massa gott. Och så varmrökt lax till! 
Till sist avslutade vi fredagen med att vandra lilla vägen, bjuda Fammoj och Faffaj på glass, innan vi sedan vände hemåt och dök ner i Storsängen. 
Så, så helt underbar start på denna helg.
Och idag fick vi oss ännu en sån där skön 8.30 sovmorgon. Lillvännen, som sovit som Pippi Långstrump hela natten (med fötterna spretandes på huvudkudden..) vaknade sist, i vanlig ordning. Nu sörplas det kaffe och jag knaprar det där tunnbrödet från grannbyn; Järnrike. Och så hoppas jag att det kan hjälpa dom där järntabletterna på traven.
Att fylla dagarna med liv. Bästa jag vet!
Ha en fortsatt skön helg, alla ni!
Och så roligt att ni är många som är med och tävlar både här och på Instagram, det gör mig glad då det delvis är som en uppskattning till er som goda läsare, jag ordnat denna!
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården
Så var ännu en fullfartig dag till ända.
Men idag, till skillnad från storstadsflängande, helt och hållet på det där sättet jag älskar. En halv jobbdag med en drös härliga elever. Lite tråkigt är det allt att jag nu, när jag liksom börjar känna mig lite varm i frökenkläderna, snart ska pausa. Men såå himla glad är jag för att vi lät lite förnuft komma emellan och liksom göra att jag gav mig ut i arbetslivet på en gång efter examen, hinna få känna på känslan att vara-på-fröken-banan. Att vi inte heelt körde på feeling och bakade bäbis på en gång. Mitt fina jobb finns ju kvar, tack och lov. Så jag är inte så ledsen, som du förstår. Utan istället toknipprig över att snart få vara Mammaledig, tillsammans med världens skönaste tvååring och ett litet Pyre. Åh.
Så.. vart var vi?
Jo, bra dag idag! Först jobb och sen hem och kasta av sig frökenstass. Jag tog snabba fötterna och gick det fortaste jag kunde. Hämtade hem älskade unge från Förskolan, där han lekt järnet som vanligt denna vecka. Långwalk och till slut landade vi hemma. 
Letade upp pappan och sedan sörplades vackergul mangosmoothie ute på bron, innan jag tog tag i båda våra bilar. Finstädade dom, vilket inte är gjort på läänge! Nånstans i städandet så ringer min braiga Morska och bekräftar vad jag anat; mitt Järnvärde är superlågt. Blodvärdet toppenbra, vilket räddar upp mitt mående. Men jag måste, måste, måste komma ihåg att ta dom där himla järntabletterna (som jag varit alldeles för slarvig med senaste tiden). Jag mår som vanligt, bra… men senaste dagarna har jag tänkt på att det liksom känns som att marken försvinner ibland och jag känner mig lite yr då och då. Men jag är som jag är; tycker för det mesta att allt bara är så himla bra och att jag mår toppen. Det gör jag ju! Har mina älskade pojkar. Vi är friska. En bäbis som sprattlar i magen. Ni vet, tacksamheten är inte svår att ha då. Lite snurrighet registreras inte, liksom. Men nu tusan ska jag peta i mig dom där tabletterna och tänka lite på mig själv. Det blir bra!
Nu ligger jag här i Storsängen. I svala sköna lakan som hängt ute på vädring under en massa timmar. Både i regn och solsken. Aprilväder.
Liten snarkar bredvid mig, nybadad och vackerlockig i håret. Han drog till Fammoj och Faffaj tidigare ikväll. Höll fullkomligt på att tjata hål i huvudet på sina föräldrar, så till slut gav vi med oss och han fick storma över, för sån där lek han bara älskar. När Farmor spelar fotboll genom hallen så det bara ryker om det. Eller när Sisse får följa med Farfar ner i garaget och peta på alla verktyg han ser.
Själv passade jag då på att göra den smidigaste torsdagsstädningen någonsin. Jag hann masssor. Städa, vika tvätt, gasa på mera tvätt, hänga tvätt och så vidare. Nytt skurmedel, det är världens bästa städpepp!
Mannen och jag slog vad om hur lång tid det skulle ta för mig att plocka i ordning stökiga Lekrummet… det var saker överallt, och inte så mycket var på sin plats, om man säger så. Men jag råkar ha blivit lite lätt van att plocka i ordning där inne, så jag gissade på 4 minuter. Och mannen på 3. Efter tre och en halv minut var det en adrenalinhög, tävlingsmänniska med lätt flås som sa Färdig!. Äsch! Det är helt ok att vara lite knasig, tänker jag. Jag älskar att tävla med mig själv och helst med mannen med på ett hörn! På kuppen blev ju Lekrummet i ordning. Win-win!
Nu släcker jag lampan i skön tid och gör Liten sällskap. Den där älskade M är ute och gör vad han älskar; sågar och sånt. <3
Godnatt!
Lillafrun
Senaste kommentarer