av Emmeli | maj 7, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
God morgon!
En Liten bjöd visst på sovmorgon idag. Otroligt skönt, tyckte både mamman och pappan. Jag har haft världens mysigaste sovsällskap senaste timmarna… ja, jag fick visst ett litet återfall vid nattens amningsstund. Kunde helt enkelt inte tänka mig att lägga ner honom i sin säng. För jovisst, Liten sover i sin säng om nätterna nu. Det är ju jättebra, såklart. Men när den där abstinensen kickar in och mammahjärtat exploderar. Då, då är det inte mycket att göra.
Liten kudde, bredvid stor kudde. Och en till stor precis bredvid den. Det är så vi har sovit. Och nu precis vaknat. Jag får ligga och dra mig en stund, M håller på och stökar i köket med frukost. Förrutom ljudet ifrån kaffekvarnen som maler bönorna till morgonkaffet, så hörs ett snabbt pinglande. En miniman har sin morgongympa. Elefanten lever farligt.
Ett återfall, inte så farligt, precis.
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 6, 2014 | Lilla familjen, Liten 0-3 månader
åh, hej. det är bara jag.
Mamma har sagt att ju högre man ropar, desto större chans är det att någon lyssnar. Det var därför jag skrek titta!!! så himlarns högt.
Men- God morgon!
Jag ligger i gymmet och försöker väcka den där nedrans elefanten, som hänger ovanför mig, till liv.
Vet du?
Igår var jag hemma med pappa, alldeles själv, igen. Mamma skulle på en konsert. Och det var nästan sådär preciiis i mattid för mig. Men min pappa, han är världens coolaste så han sa bara till mamma, att det är luugnt, gå du. Jag tinar väl ett par mammaisbitar och ger honom i flaska om han blir hungrig. Till mammas stora stress, så satt lugn-pappa där, lugnt och beskedligt, mamma gick iväg och jag sov. Men jag skulle ju vakna, det hade mamma sagt. Pappa tog varken fram flaska, kokade den (eftersom den aldrig är använd) eller kände den minsta gnutta stress. Jag har ju faktiskt aldrig provat flaska… Ja, mamma kände stress över pappas lugn. Hon är ju liiiite hispigare, om man säger så. Dom kompletterar varandra rätt bra, dom där två. Päronen alltså.
I alla fall.
Snurrmamma vinglade iväg på cykeln. Satt på nålar under konserten, var beredd på ett sms där det skulle stå han är så ledsen, aaashungrig, du måste komma hem!!! men samtidigt lyckades hon njuta av konserten, som var heelt fantastisk. Direkt efter den var slut (inget sms hade kommit), sprang hon iväg. Ryckte tag i cykeln och cyklade så gruset sprutade och håret flög i vinden. Fullkomligt flög in genom dörren, kastade av sig kläderna, bytte om till nattlinne i ett knyck och var på cirka 15 sekunder redo att ge mig mat.
Men…
En liten detalj bara…som hon hade missat att kolla eller tänka på. Skrek jag? Vad var klockan? Och var jag ens vaken?
Pappa stod bara och kollade på det där snurriga molnet som precis hade anlänt in genom dörren, men ändå lyckats göra sig mata-Liten-redo och nästan stod med tuttarna rakt ut… Att jag inte var vaken, utan fortfarande sov som en prins. Det, hade hon visst inte registrerat.
Tokmamma, alltså. Men vet du?
Jag älskar min mamma så det är inte klokt. Snabbt därefter vaknade jag ju faktiskt. Och sedan låg vi i storsängen. Åt och myste heeela kvällen. För ja, klockan var inte ens åtta när hon kom hem- så det var inte direkt nattlinnestid för henne.
Och idag är det tisdag. Jag ska mysa med min älsklingspappa en massa, idag igen. Mamma ska göra lite måste-fix. Den här månaden, maj eller vad den heter, har hon några smågrejer som hon måste göra.
Jag?
Jag har inga måsten. Jag njuter av livet. Att det är tisdag, att solen skiner in genom sovrumsfönstret, att elefanten faktiskt rör på sig nu och då och att jag, ska få vara med världens bästa pappa. Och du.. titta här:
…är jag inte stark, så säg?
Fridens!
kraaam! / Liten
av Emmeli | maj 5, 2014 | Emmeli pysslar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Ja. Den här senaste veckan har det bäbispysslats. En hel del, faktiskt.
Måndag, för precis en vecka sedan, höll vi på med dom där, hiiiimla, gipsavtrycken. Dom, där vi först kletade ner lilla foten och den motsträviga handen i trolldegen som mannen fixat. För att sedan kunna fylla dom små avtrycken med gips, för att på ett snitsigt vis föreviga vår älskade prins fot och hand. Dom är ju så gulliga!
Men oom det krävdes sitt tålamod? – Oooh, yes.
Men, vi lyckades. Rätt bra faktiskt. Titta!
Handen ser lite motsträvig ut. Och precis så var det. En morrande Liten som tyckte vi var knäppa i huvudet. Så rätt han hade! Det var mig en mysig stund det där. Jag, tillsammans med dom bästa jag vet.
Och pysslet, det slutade inte där.
Näpp. Man kan föreviga på andra vis också. Genom foton såklart. Men också genom avtryck i färg. Och det.. gick också sådär..
Liten undrade VAD HÅLLER NI PÅ MED!?!?!?!?!? samtidigt som han spretade, bestämt, med tårna. Vi gav upp det där med färgen för en stund.
För att i fredags göra ett nytt försök. Och denna gång med proffshjälp. Vi fick fint främmande av näranära.
Och mannen snodde ihop en hallonpaj med grannmannens recept. Gott som bara den! Och finfrämmandet hade finbullar med sig. Såna med vaniljkräm i. …och med lite fredagsfika i magen gick det där med avtryckandet som en dans. Ja. Nä. Men much better than första försöket. Om man säger så!
Liten blev återigen inkletad i färg. Han kollade lika konstigt på oss denna gången. Men det kändes på något vis som om han tänkte okejdå era klantstollar, få det här överstökat nu då!
Och idag, har vi avslutat det hela. Lilla handen, full med blåfärg, satte avtryck som vi kommer spara i evighet.
Att pyssla med en Liten. Kanske inte alltid det lättaste. Men så förbenat mysigt, att det ju inte är klokt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 3, 2014 | Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Träning
En lördag.
När Liten sov sin förmiddagslur, passade mannen och jag på att plåga oss igenom det där pyramidpasset jag satte ihop förra veckan (finns här). Det var minst lika jobbigt idag, som för en vecka sedan. Solen sken till en början, sedan mulnade det på. Vi körde på och precis när vi var klara, så öppnade himlen sig. Vi som hade tänkt hänga ute i fina vädret idag. Ibland blir det ju inte som man har tänkt. Men, det kan ju bli himla bra ändå.
Vi kröp oss inåt. Liten sov vidare och jag och mannen hamnade i ett sånt där samtal som vi gör rätt ofta; ett drömmande sådant. Samtidigt som vi åt mellis (det här) toppat med riktiga sommarbär. Vi fick lite sommarregns-feeling. Du vet, när man kurar inne, under en filt, samtidigt som regnet smattrar på taket utanför. Sånt där varmt regn som man, om man vill, kan springa rakt ut i och bara gå bananas.Så. Ja, bara det att det idag inte var regn. Utan snö. Men det var ju skit samma. Den där myskänslan var där.
Vi piffade sedan till oss och drog iväg på en urbra konsert. Rytmisk vokalensemle där ett gäng av våra vänner medverkade. Vi var stolta som tuppar. Liten morrade till en endaste gång… det var en sån där hög ton, du vet. Allt under pappa-registret är högt för lilla prinsen. Gullhjärtat, vårat.
Och nu, är vi hemma igen. Efter en promenad där grillkol inhandlades. En grillmiddag väntar, med halloumi och sånt där gotttt! Mannen stökar i köket och Liten sitter storögt i babysittern och tittar på sin idol. Tänk att jag ska få spendera kvällen tillsammans med dom där två. Ikväll, igen. Min favoriter!
En goding-dag. En till- det är inte klokt så bra vi har det. Jag har aldrig njutit så av varje dag, som jag gör nu. Bäbislivet. Det bästa jag vet.
Allt gott!
…och nu skiner solen igen. Wow!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 2, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Idag är det fredag!
– härligt, va?
Och vi tog tidig, tidig morgon här. Så fort gruset är borta ur ögonen, så är det ju helt ljuvligt att vara uppe kring 06-tiden,tycker jag. Heeela dagen är kvar,liksom! Åh, han är som en solstråle vår lille pojke. Det är ooomöjligt att vara på dåligt humör med honom nära. Han snackar gojja och ler och ler.
En fredagsmorgon alltså.
Äggpannan stod på spisen tidigare är vanligt denna morgon. Hårda träningspass medför ännu större hunger. Så är det. Idag är det någon som tuggar på min kropp. Fett nice!
Frukostkiwi skärs upp av en älskad.
Och Liten, i sittt gym med tårna spretandes åt alla håll och kanter. Morgongympa när den är som bäst, säger han!
Jag gjorde städrycket igårkväll, något som då kändes huur jobbigt som helst. Städälskare, javisst. Men jag vaaar så trött. Lockbetet var att jag kunde se belöningen framför mig; en kall mangosmoothie innan läggdags och att idag, få vakna upp till en skinande, fredagsfin lya. Det doftar skurmedel och jag njuter av det. Nyagamla kuddar är framplockade. Mina favoriter! Och ja, det var helt klart värt gårdagens möda. Igår höll jag på med en massa saker. Både roliga, härliga, tråkiga och måstiga. Ja, det händer såklart en del bakom kulisserna…. så är det.
Men idag är det inga tråkiga och måstiga saker som ska göras. Idag är det bara Liten-mys som gäller. Han som även i natt sovit i sin säng. Alldeles själv. Han älskar det. Det syns. Och just precis nu, har han somnat på min arm. Jag passar på att skriva i dagboken och önska alla som läser den, en
Fin fredag!
Älskade, älskade Liten. Du gör mig och pappa till dom lyckligaste på jorden.
Nu ska jag slurpa kaffekopp i väntan på att lillprinsen ska vakna. Jag längtar efter honom.
Fridens!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 1, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Igårkväll firade vi valborg, på det där viset som vi bara älskar;
Vi. Tillsammans. Jag och mina två.
Lugnt och stillsamt. Mannen grillade en köttbit så god att vi satt tyst under första delen av middagen. Sedan vande man sig lite, liksom, och då kunde man börja prata igen. Bredvid oss hade vi det vackraste av sällskap. Den lilla prinsen som låg ombäddad av sina två favorittrasor. Dom luktar mysigt, påstår han och borrar in näsan i dom.
Mat är vackert. Och varje gång (nåja, jag kanske inte kommer ihåg det varje gång) jag får äta så känner jag tacksamhet. Det är sån lyx att få äta sig mätt. Varje dag.
…Det tycker Liten också.
Efter middagen drog vi ut på den årliga hitta-en-brasa-rundan… bara det att det i år var jag, M och en liten bäbis med. Så häftigt! Och i vaaanlig ordning gick vi åt det håll vi såg rök på himlen. Och i vaanlig ordning var det ett ooovinnande koncept. Men, det där har blivit lite av en tradition; att vi finner en brasa som bara efter-pyr lite och en som ligger på någons tomt och kaaanske en som brinner… men som är ute på en ö. Eller nåt. Nåja, vi såg en eld och kände oss nöjda. Mest nöjda var vi ändå med den magiska solnedgången vi lyckades pricka in.
Det var så vackert.
Och ungefär där slutade vår kväll. Ja, vi tog oss hem såklart. Och sen låg jag och mannen och tittade på vår prins när han somnade för natten. Och uppenbarligen smittade han av sig med sin trötthet, för jag vaknade tre i natt och hade fortfarande inte varit och borstat någon tand, mannen låg med armar och ben utsträckta och min första tanke var;Han måste ju ha lagt sig på Liten, jag ser honom inte!? Jag fick lite småpanik. Men förstod ganska snabbt att mannen måste ha lagt LIten i sin spjälsäng. Och visst var det så. Huu. Första natten som vi inte hade honom på näranära avstånd. En meter bort. Alllldeles för långt bort. Men prinsen, han sov lika gott där, i sin säng, som bredvid mamma. En härlig känsla, ändå.
Ja. Det var vårt valborgsfirande. Ja, så firade vi. Och en natt följde med en Liten, lite längre bort än vanligt. En jobbig men härlig känsla. På samma gång.
Och idag vaknar vi alltså till en ny månad. Första maj. Det låter fint, tycker jag. Jag, med min tofs kvar ifrån igår, på huvudet. Version lite ostyrigare. Och mannen, med kaffedoften och vackerögonen. Vi ska njuta av solen som skiner utanför fönstret. En promenad väntar. Liten är sovsugen.
Glad första maj, Vänner!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer