av Emmeli | sep 29, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Yes, freedag!
Lite extraskönt idag, då den här veckan känts lite haltande från start. Jag har känt och känner mig ganska extra funderig och blir ganska trött av allt tänk. Men idag vaknade vi till peppig fredag och jag ger mig själv ledigt och tar det där sedan.
Så vi har skurat ett hem för helg. Ordnade sedan till oss lite och kvistade till kompisar i byn. S och lilla vännen är inte nya för varandra, men morsorna, vi träffades i våras på Bebbegruppen. Mys att ses en fredag och låta barnen leka och fika tillsammans. Nu i eftermiddag en lugn tur efter vår grusväg. Storebror på cykel medan Lillan slumrade i vagnen, helt slut efter att ha hängt med Storebror och hans kompis på massa lek.
M flexade ut som han brukar försöka göra på fredagarna, och har redan hunnit måla. Det har varit förbenat dåligt torkväder senaste veckorna och nu hotas det om nya apregniga dagar, så vi hurrar för att vi är så löjligt nära nu. Vill bara riva den där himla ställningen och njuta sedan.
Nu har vi just kört fredagsfys. Samma pass som gjorde att vi inte gick normalt på hela förra helgen. Precis ett sånt pass längtade jag efter…. och nu känns det liksom sådär topp. Nu väntar en lugn fredagkväll. Det blir en bra helgstart.
Helgens planer? ..eller önskningar rättare sagt;
Baka något gott. Måla färdigt. En tur till skogen vore också så himla mysigt. Kanske hinner vi börja inne i köket också. Längtar efter att laga gulaschgryta. Och bara mysa tillsammans. Typ så. Inga stordåd i vanlig ordning. För mig låter det perfekt.
Vad har ni för planer?
Ha en god fredagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | sep 27, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var en gång, en onsdag i slutet av kanske livets regnigaste och grådassigaste September….
Dagen började med kattkräka precis utanför sovrumsdörren och på köksmattan. Småttingar serverades frukost och jag kunde nästan känna nervositeten i magen över fortsättningen av morgonen. Ändå också peppen, för att stämningen var mycket god och en helt annan än igår morse. Det svischades iväg till Förskolan. För att se hur en liten cooling till Juniflicka, bara ville stanna och leka med barnen som ser så stora ut runtomkring henne. Och samtidigt konstaterades att någon liten älskad för tredje hösten, har en liten dipp och tycker att ett hejdå till mamman är otänkbart.
Första året, inskolningsåret, då jobbade ju jag, och M som kunde styra tiderna mer, fick ta inskolningen. Det var någon morgon, efter första veckorna ( som gått som en dans), som S tyckte det var jobbigt att säga hejdå. Sen gick det för det mesta bra. Såklart kan även barn ha en dålig dag någon gång ibland. Så tänker jag. Förra hösten, velade jag såå om jag skulle ha honom hemma hela tiden, eller låta honom gå och leka dom där tre små tillfällena. Jag älskar ju att vara hemma med småttingarna, men det finns massa positivt med Föris också och det är ju faktiskt inte så många timmar jag missar av min ena darling. S var pepp, och det fick avgöra. Men så kom en liten dipp och jag minns även då, prick samma tid som nu, att jag återvände hem med honom en höstmorgon.
Jag klarar liksom inte grejen, nu när jag inte behöver åka på jobb till exempel. Att lämna en ledsen Miniman. Det finns inte på världskartan. Så nu kör vi lite såhär. Tar en drös Hemmadagar och vilar upp oss, som han säger. Mysigaste som finns.
Men fy, alltså. Jag går av lite. Tycker att det är så jobbigt och känner mig som världens vekling, samtidigt som jag älskar att jag följer mitt hjärta. Men Mammasjälvförtroendet har blivit si och så efter igår och idag.
Nog om det just nu, så får vi se hur det hela artar sig.
Vi åkte hemåt.
Drog igång ett bakrace i köket. Hej, vad det gick!
När vi skulle välta ut degen på köksbänken så riktigt stack det i näsan av Trolldegsstank. Helskotta. Jag hade dubblat receptet, men fått fnatt i huvudet med saltet… så det hade blivit fyrdubbelt kom jag på. Vaaaaad i.….äsch.
In med ungarna i bilen. Minimannen i full fräs med egen vagn, strulsnurrade vi oss genom affären. Hem igen, och dundrade ihop ännu en dubbelsats deg (UTAN salt). Som vi sedan bökade ihop med den första…
Så efter en stund hade vi en fyrdubbelsats baguettdeg som låg och jäste. Puh.
Diskberg och söl till fördärvat. Tack och lov kom M hem och åt lunch och kunde kramas med ungar och jag kunde snabbt baka ut all deg. Har nog aldrig bakat ut så fort. Baguetter blandat med typ limpor. Hah.. Sen hade vi gräddningsrace när den skäggige pussat oss hejdå igen.
Det som kunde trilskas. Gjorde det. Pensel ständigt geggig, mjöl överallt, brandvarnaren som tjöt livet ur oss för att det var något fastbränt i ugnen som typ höll på att börja brinna. Jag brände mig på plåtarna eftersom grytlapparna hade blivit blöta.. och så vidare.
Vissa tog det hela med ro.
Ni må tro att det där mellisfikat när precis allt var klart, var gott. Himmelskt, faktiskt.
Därefter gav vi oss ut för friskluft. Och bjöd dom där gulliga arbetarkarlarna på kaffe och nybakt baguette. Barnen tycker såklart att det är helfestligt med traktorer och grävare precis på gården.
Just nu ser den här mamman typ stjärnor av trötthet. Så skönt med kväll. Alla hemma. Barnen leker på rummet och M håller precis på att servera mig en efterlängtad kaffekopp. Är det lov att gå och lägga sig före barnen, tro?
Ha en fin kväll!
Lillafrun
av Emmeli | sep 26, 2017 | Familj och Vänner, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Åhå…
Den här dagen började på haltigt vis. Milt sagt. Jobbig morgon för mitt mammahjärta. Men, det hela reddes ut i tanken att barn är faktiskt också människor och kan ha en dålig dag, precis, precis som vi vuxna. Så. Det blev ingen vanlig tisdag. Mitt Mammahjärta fann inte den minsta anledning att kriga för något som kändes helt fel. Så det blev något annat. Fint så. Det är ju livet. Liksom.
Jag och barnen tog oss en spontantur till Mormor och Morfar. Det kunde pigga upp. Och det gjorde det. Lunchlådan hade vi med oss. Kramarna och gulleorden, varma kaffet och så vidare. Det hade dom. Treåringen som frågar konstant hur saker och ting görs. Mamma? Hur gör man pennor? Motorer? Tvål? …Mattor? . Så glad för det sista kunde han få se precis i verkligheten idag…
Väldigt mysig syn. Och just nu riktigt tjatar jag om en grön matta att lägga på köksgolvet. Typ perfekta julklappen. 
Torehunden och jag gick iväg på långrunda. Längs kända vägar och branta backar. Dimman och diset var hand i hand med lugnet och den melankoliska känslan. Det passade idag, allt det där. Det var skönt. Att gå. Fundera. I ensamhet.
När vi rullade in på gården igen stod där två arbetarkarlar och undrade om det var okej om dom grävde rakt över gården, eller?. Jag fick panik (nej, ibland.. vi säger ibland så känns det bättre. Ibland. Så behövs det inte mycket för att undertecknad ska få hopphjärta). Jag ringde mannen. Och han hade koll, såklart. Puh. Fiber. Det är vad det hela handlar om. Och jag tycker att det blir så fruktansvärt fult när dom gräver. Men dom där grävarna var så gulliga och trevliga och förklarade att dom skulle göra så snyggt efter sig så. Då var jag nöjd. Och till på köpet fick jag vad jag tänkt önska mig men nu inte ens behövde börja försöka få tag på; Stora stenar. Att ha i trädgården. 
Ser ju supertråkiga ut nu, men där under jorden döljer sig något finfint. Sådetså.
Som toppen på den här till-en-början-haltande dagen, har vi haft Världens Myskväll. Barnens älskade kusin, tillika min systerdotter som är precis som en lillasyster till mig, har varit här och ätit middag och busat med barnen och bara liksom spridit lite flärd och tisdagslyx över denna dag.
Nu sover barnen gott och jag ska krypa in i famnen på min M.
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | sep 24, 2017 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Liten 3 år., Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
Så, så härligt med helgdagar och extramycket tillsammanstid. Det är det bästa med helgen, tycker jag.
Vi har fyllt den med sånt vi tycker om. Tillsammansmys, motion, god mat, finsoffandejt om kvällarna tillsammans med han jag älskar mest. I dag kom till och med solen fram en stund. Så himla skönt.
Liten treåring klädde på sig skjorta och hängselbrallan. Rättade till håret lite och tog på sig gå-bort-skorna. Han skulle minsann följa med någon han älskar så, och jobba. På söndagsgudstjänst. Inget konstigt alls, faktiskt.
”Vilken fin kyrkvaktmästare!”, sa vi. Var på Minimannen glatt svarade ”jaah, jag är mästaren!”. Och det är han verkligen .Alla kategorier. Särskilt på att vara en hur härlig liten Miniman som helst. Stoltheten hos hans mor går inte att ta miste på, nej.
En massa målning med M har det blivit också. 
Snart, snart, snaart klara. Ett varv kvar av det grå, på långsidan. Vill man njuta färdig syn, så är det bara att trippa lite neråt gården. Njuta röda äpplen och vackert hus. Liten sneakpeak?
Vi kallar vårat hem för vårt Vackerhemma. Har så alltid gjort. men nu börjar det verkligen bli alldeles sagolikt fint. Inte klokt, att vi får bo så här.
Mer bilder kommer, jag lovar!
…
Nu ska vi fortsätta helgmyset här.
Hoppas att ni har det gott!
Lillafrun
av Emmeli | sep 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Helgen som var, var så himla god. Vi hann liksom med (typ) allt vi hade på önskelistan.
-Att vara tillsammans alla fyra. Ha långa, mysiga helgfrukostar. Sörpla kaffe i lugnan ro. Vakna tillsammans. Medan vi också, jag och mannen, fick tid att jobba på med renoveringen. Storebror packade liten väska på fredagkväll och sov över hos Farmor och Farfar till på lördag. När Lillasyster somnat för kvällen hade vi fredagsdate, den skäggige och jag. Inne på lon. M tillverkade knutbrädor och jag målade. Teamwork och massa prat på samma gång. Glad i hågen kom S (och Farfar) till gården på lördagen. Oj, som vi längtat efter lilla pojken då. Dom skulle jobba, förstår ni. Stor och Liten, Bundisarna, satt i traktorn och körde och hjälpte Drömgården att bli lite mer städad från ännu mer spill som blivit efter brädfodringen. Mycket, mycket uppskattat!
Sköna träningspass fick vi också. Den där springturen med hela familjen var urmysig (och tvärjobbig såklart). Till råga på allt hade mannen pratat med sin gulliga Svärfar och hintat ett sug efter bastu.. så dom timmarna i Lilla byn, efter en dag med massa målande och springande och gudvetallt, så var det rent gudomligt att kliva in i en näst intill, kokhet bastu.
Söndagen var höstig och fin. Mysig morgon följt av utelek.
Minimannen hittade en liten snigel. Sen en till. Dom kunde bli snigelvänner, tyckte han.
Därefter vinkade vi Minimannen hejdå en gång till, när han drog till med Farfar- och Farmordate igen. Lillan skulle sova vagnen och tyckte visst att det var en jättebra dag att sova lite extra, extralänge. Så efter fyra och en halv timme (!) vaknade hon och jag och M hade hunnit måla hur mycket som helst under tiden (förklaring; J är likt sin brorsa sådär sovig av sig, men hon hade varit vaken sent dagen innan. Kära hjärtanes. Hon är ju faktiskt ingen pyttepyttebäbis längre ). 
Och ser ni! Nu vågade jag stå och måla längst upp. Övning ger färdighet, och det finns ingen känsla som är så härlig som när man vågar göra något man tidigare inte trott sig kunna. Just nu är jag inte det minsta sugen på att tänka på hus-sida nummer tre i brädfodringen… men ni kan ju bara skymta den där. Bara av att ana vilken skillnad det kommer att bli, gör en ju pepp oavsett hur less jag just nu är på brädfodring!
Rent himmelskt också, att ännu en söndag slippa avbryta dyrbar målartid för att gå in och laga middag, utan istället få ett ”middag?”, av Svärisarna via sms. Njuta god söndagmiddag, svischa iväg och rösta, hem och natta barn, köra ett litet träningspass och avsluta helgen med nattafika med han jag älskar mest. För att sedan somna i en varm kärlekshög bland småttingars små armar och ben härs och tvärs.
Höstiga, mysiga, fixiga dagar. Precis så.
Och nu är det ny vecka och dom där dagarna ligger som mjuk bomull i magen. Jag och kidsen har Hemmamåndag i vanlig ordning och ska strax, straaax. Strax. Dra igång dagen. Strax, sa vi. Inte riktigt än. Lite mer Finsoffanmys och kaffesörplande först!
Hoppas ni får en fin dag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 15, 2017 | Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å, men friiiyay!
Tänka sig att den här veckodagen allt som oftast känns så himla festlig. Idag är inget undantag. Och undertecknad här som älskar rutiner, som vardagståget ger, gör att jag liksom också uppskattar det där lediga, lugna och lite mindre uppstyrda än mer. Som en Hemmafredag utan den minsta plan.
Mycket mys. En rekordlång stund av degande för syskonen tillsammans. Alltså, en dryg timmes samma-lika-aktivitet, det är ju inte klokt. Visserligen klev jag upp från mitt kaffesörplande kanske 300 gånger (smått överdrivet, oh yes) för att typ plocka upp någons deg, hejda ett fjärde (mini)världskrig över att en syrra plötsligt försökte äta upp all deg och så vidare. Men det är så fantastiskt att se, hur dom bara mer och mer för varje dag, leker tillsammans och skrattar så det bubblar. 
Det var fasligt festligt att göra äventyret till Loppisen efter lunchen också. Storebror på cykel och Lillan fortfarande efter-lunchen-sovandes i vagnen. Innan vi var framme hann J vakna och vi tog oss en redig runda inne på loppisen. Alla tre var vi som galna där inne. Minimannen har blivit lika loppistokig som sin mor och kastar sig över leksakerna i bruna kartongerna, medan mamman dregglar över vackert gammalt porslin. Juni charmade mest hela världen och gav sig den på att göra så mycket o-ordning man bara kunde på kortast möjliga tid. Bra så. 
Så traskade vi hemåt. Alla mycket nöjda och glada. Tills mjölksiiran! kom i småbenen och det var uppför och cykeln ju tvunget skulle med hem och så vidare. Som tre hemskt gnissliga gångjärn, gångade vi framåt. Lillan i täten. Till sist kom vi hem. Räddade blodsockret med en blåbär- och hallonsmoothie. 
Och radade upp loppisfynden. 
Sött porslin. I samma mönster som vi redan har, fast i djupa tallrikar. Sånt är loppislycka! En skål för jordgubbar. Och dom där pepparkaksformarna fick såklart oss att längta till pepparkaksbak och någon undrade om vi inte kunde göra det idag redan?. 
I samma veva som jag svarade att det där med pepparkaksbak fick vänta lite, så konstaterade jag nöjt att … aah, det kan aaaldrig bli för mycket gammalt porslin.
Helgblommorna blev både rönnbär och luktärtor. Vackert från två årstider, på något sätt. Nu är vi redo för att den sista pusselbiten i familjen ska checka ut för helg.
Tack för att ni kikar in här och på instagram och är så generösa med snällhet. Önskar er en fin helg, allesammans!
Lillafrun
Senaste kommentarer