Puh! ”Vi klarade det!”. Alltid samma härliga känsla när mannen kliver av sin jour efter en vecka på rädda livet-hugget. Är så glad för denna måndagen, har en god, hoppfull känsla i kroppen! Jag hoppas så att ni fått vakna och ta måndag med positiva tankar, ni med. Jag har dessutom nu boostat mig med en springtur med Bertilen i vagnen.. han snusade gott och jag svettades och njöt av att komma iväg på längre tur än bara hemma och precis kring gården, som senaste veckan. Lova mig att ni unnar er friskluftboostande, ni med! Ok. Vi kikar lite tillbaka, innan vi tar sats för ny vecka?
Veckan som gick..
Våren började verkligen kännas i luften. Vi letade och fann massor av vårtecken. En citronfjäril och porlande liten vårbäck på lilla promenaden. Snön smälte i räserfart! Vi öppnade lekstugan, till barnens stora lycka. Hästpojkarna glodde stadigt från avstånd och ville nog helst vara med, dom också!
Vi fyllde våra själar med sånt här. Ser ni njutet hos Chippen? Precis blivit fri en del vinterpäls med hjälp av sin Miniman.
Jag och Svärmor var ute och red i djup, djup snö uppe på berget. Och så fortsatte jag försådden.. där jag pausade mitt i och skrev ett kort, som jag stoppade i ett kuvert tillsammans med lite fröer och så Junis pysslade kort… och skickade till mamma och pappa… som jag halvt längtar ihjäl mig efter nu.
Vi pysslade i massor jag och barnen. Här hade vi målarstund. Barnen hade fått snickra varsitt sjörövarsvärd och nu skulle dom målas. Kreativiteten flödade! Solen likaså!
Jag har just nu dille på fräscha bulgursallader.. och serverade här en med Bulgur, förstås, samt hackad röd paprika, rucola, lite smulad fetaost, strimlade soltorkade tomater, en skvätt olivolja, salt och peppar. Såå gott till kycklingen där i ugnsformen! Som även den var omringad av smaker som soltorkade tomater och fetaost. Mums, sa samtliga! … och då blir husmor lycklig! Finns inget härligare än när alla barnen äter med god aptit. Typ heller inget så frustrerande när motsats ibland sker.
Jag kombinerade lagård med våriga, nylackade naglar. Gick finemang! Mina två favoritlack från Essie just nu är det HÄR och ett som heter Peach Side Babe.
Barnen skippade morgon-tv till fördel för hopp i sängen och fönstertittade ut på trötta hästar. Jaa, när mamman bäddar rent då är det fritt fram att hoppa och busa i sängen. Det är sen gammalt!
Det blev fredag. En väldans trött sådan. Mamman vek den sista tvätten och ungar slumrade härsan och tvärsan.
Jag höll Fransson en stunds sällskap på sofflocket och den fredagsstunden var så god. Än godare blev den när mannen kom hem fredagstidigt och överraskade med fredagsblommor och helghandling. Vi har, helt självvalt, väldigt uppdelat vad gäller sysslor här hemma. Att sköta ”hemmet”, med mat-tänk, tvätt, städ osv. Det är ”mina sysslor”. Inte mig emot. Men sån lyx, att befrias från mat-tänket en gång.
Helgen tog vid och vi pysslade lite till. Ett påskpyssel ni ska få ta del av!
Drömgårdslivet en vanlig lördag i mars. Ungar runtom, en med på ryggen och storhästen i min hand. Jag pysslade om min Mammut innan vi tog en promenad kring gården. Mannen hade Fjödur-tid. Och den där stunden var magi. ÄLSKAR när vi är tillsammans och pysslar med hästarna.
Jag svängde ihop en helgkaka på måfå och så tillsammansrenoverade vi, hela familjen. Lillebroren älskar när han får gå ”opp! tlappan!” (uppför trappan) och alla donar där uppe.
Veckan avslutades med att Vintertid blev Sommartid. Mamman gäspade konstant HELA dagen, mat- och sovtider var på halvflaj och ingen kunde förstås gå och lägga sig till kvällen i ”ny tid”.. blä för den där himla vridningen av tid. Men hurra! För min och Junis söndagsstund, med ”tjejtid”, som hon säger. Bara Mamma och Juni-tid, mao.
…
Ny vecka nu! En liten snutt mars kvar innan april tar vid!
Veckans planer:
–Hemmamamma! Tillsammans med alla småttingarna skapa dagar med sånt vi mår bra av. Tänker mer lekstugelek, cyklande längs grusvägen, facetimande med efterlängtade darlingar, gårdsliv och livet, en dag i sänder.
–Så påskgräset!
–Springa och långpromenera! Åhå, än om förra veckans hemmagympande och särskilt löpintervallerna fortfarande känns i mina ben.. så älskar jag längre rundorna så.. att hinna skingra tankarna, få springa på våriga slingervägar och ha en lyxens mammastund(er).
–Samtliga hästar ska få fötterna vårtjusiga. Bäst-hovis, så tacksamma för henne!
–Jag ska påbörja ett mysigt projekt jag längtat till men prioriterat bort; att göra Lekstugan söt även på insidan. Den kom imponerande Farfarsnickrad och så dundersöt ju, barnen dundrade igång med leken på en gång, funkade ju hur fint som helst. Men nu så, dags för lite piff där inne. Vilket charmigt projekt!
–Renovera! – vi hann iii det närmsta med drömmålet för förra veckan. En endaste vägg är kvar att rikta, eller den är till och med påbörjad. Så, så nära. Men istället klämdes faktiskt lite annat in, jag målade klart ännu ett tak och det röjdes i massor för att det under veckan anländer 2 ton (!) gips som ska upp på väggarna i alla rummen vi håller på med nu. Full fart! Vi har siktet inställt på inflytt! Prick hela familjen är inställda på det och vi jobbar på tillsammans. Helt perfekt nu när vi kan vara uppe samtidigt både jag och M, utan att vara rädda för att någon unge ramlar och gör illa sig någonstans eller så.
–Så fort det är april är det Putsafönstertid, säger Städtanten här! Jag börjar i veckan med köksfönstren. Det blir tjusigt, lagom till påskveckan!
–Ordna för ett ohyggligt efterlängtat 6-årskalas. Minimannen fyllde i början av mars ju, men pga Corona-skiten, ni vet..har det inte blivit något storfamiljen-kalas ännu. Men ni till helgen (hoppas vi!), ”dukar” vi för utekalas med närmsta darlingarna. Kalasälskarna tänker korvgrillning, kalasfika, ponnyridning och fyrhjulingsgasande… med social distansering, förstås. Vad tror ni om det? Tror småkusinerna kan ha roligt tillsammans!
–Njuta skiten ur mars... och sedan Välkomna april! ÄLSKAR april. Som våren och sommarens torsdag.
–Hälsningar ska sändas er! -Det blir Påskpyssel! .. Ett helglyxigt middagsrecept… och så var ni så många som undrade över helgen magi-goda chokladkaka så det blir nog två recept denna vecka. Alltsammans varvat med ord från livet och hälsningar från här och nu.
Nu njuter vi det allra sista av denna marsmånad, som varit väldigt mycket fin men som kantats av knasiga tider, minst sagt! Snart, snart april och hopp om vår! Ta hand om er <3
Åå, knas-jag är nästan lite sorgsen idag, på ett små-skämtsamt sätt, bör tilläggas. Jag ville liksom aaldrig att förra veckan skulle ta slut. Ni vet, efter sjukstugor och låg energi… så fick vi en riktig pang-vecka! Vi kikar tillbaka på den, vetja!
Tillsammans med Lillebror startades veckan på helt enormt gulligt vis. En ponnytur med miniryttare- Världens snällaste ponny och världens coolaste Minsting. Mammahjärtat bubblade av kärlek och lycka!
Det blev vardag och HemmaMammaliv med pappan på arbete och vi andra här hemma. Vi roade oss kungligt, i världens bästa sorts Corantän… en dag piffade vi till det och tog lunchen i Salen! Mäkta uppskattat!
Vi gympade på köksgolvet och firade med nybakt kaka ute på bron därefter. ”Det här är livet”, konstaterade dom, småttingarna. ”Mamma, det här ÄR livet!”, sa Juniflickan igen.
Jag sneglade på hästarna från övervåningen. Islandshästen fick sin tapp-sko påspikad ännu en gång av bäst-Hovisen, och allt kändes bra i Hästmamma-hjärtat. För övrigt, helt ofattbart att jag har äran att kalla den där hästen min. En egen islandshäst som alltid har varit drömmen.
HemmaMamman fullkomligt sprutade ut energi och kunde ge barnen den ena fräsiga dagen efter den andra. Vilken ljuv känsla. Barnen kräver inte alls någon nivå av energi, inte så. Mest att det är så härligt för mamman, när orken finns i massor. Här kändes vi våren i oss och hade just kånkat fram cyklarna från lagården och premiärcyklade, första gången för våren.. eller som för Bertilen; första gången i livet. Min rygg var halvt av efter den där stunden, med dragande av en cyklist och puttande av en annan, samtidigt. Meeen vad gör man inte för dom små liven och deras leenden? Jo, ALLT!
Jag påbörjade Vårstädning. En sån där som inte alls behöver gå i ett knyck, men som görs noggrant, in i skåpar och vrår, ni vet. Medhjälpare hade jag förstås!
Veckan bjöd på ridturer som gjorde själen så enormt lycklig. M var med på en tur, fina Svärmor på en annan. Och så gav vi oss ut själva också, lilla Fjädern och jag. Ser ni hur trött Ikran kände sig efter ena turen? ”Jag lägger mig här på dig, kompis!”, sa han till Fjädern och chillade på hans rygg..
Ponnyn hängde med på barnvagnsprommis förstås och det är ungefär hur charmigt som helst.
Det blev helg och jag njöt av nyplanterade vårlökar och var visst uppe skittidigt, väckt av ljuset och lillprins, bakade Mammabröd att bjuda gänget på till lördagsfrukost.
Ny snö la sig över Drömgården och Helgönskningar uppfylldes hos stora och små.
Efter ridturen tillsammans med Svärmor, dukade vi upp till mammabröd- och bullfest ute på verandan. Farfar kom också.. och utan att varken M eller jag hunnit blinka, fylldes eftermiddagen med att Storasyskonen pep till farmor och farfar, jag och M (tillsammans med lillprins) fick ännu fler renoveringstimmar och kvällen spenderades hos svärisarna. Lördagsmys med Svärmorslagad middag OCH ett träningspass med deras fräsiga träningsgrejer. Alltså…. Lördagsmys med Emmelis mått mätt.
Söndagen ägnades åt bland annat det där; Byggstäd för renoveringsfrun, av ännu ett rum som Snickarmannen nu hunnit rikta och skiva väggar utav. Efter att ha röjt ut gojset, så premiärlekte ungarna i Storebrorens rum. Vilken känsla!
Vi avslutade helgen med Världens enklaste och godaste Fiskgratäng till middag, med vitlöksfrästa harrisar till! (Recept HÄR).. innan vi stupade i säng, skönt trötta, hela gänget. Kära hjärtanes. Så förbenat lycklig över att få bo här, på vår lilla alldeles egna plats på jorden.
…
Ny vecka är här! Konstiga tider pågår, minst sagt. Vi tar en dag i taget. Och skapar dom med tanken att må så gott vi bara kan, här och nu. Jag har sådär bubbligt mycket energi just nu, vaknat ur Vintervilan liksom och blir pirrig i magen av att tänka på hur mycket härligt som väntar oss nu och framåt (trots oroliga tider!).
Veckans planer:
–Leva HemmaMammaliv med tre älskade ungar som gör mig absolut helt slut tills landa-på-kudden-om-kvällen-tid är, meeen ooh som dom skänker mig lycka och livetpirr, varje dag!
– Fortsätta förså och storstäda klart andra halvan av kökets lådor och skåp.
–Prova ett enkelt men fräsigt påskpyssel tillsammans med barnen!
–Hjälpa hästarna av med lite vinterpäls. Maj gadd, som alla våra fem lååånghåriga djur fäller hår nu. Puh.
–Motionera! När det är Brandisjour för mannen, är det klurigt att få till långa, snabba rundor.. då behöver jag ha med mig alla barnen. Men, det finns baaara möjligheter, eller hur!? Min kondisträning, som oftast är långlöpning (äälskar att springa!!), får dessa veckor bytas ut mot exempel cykling. Löpintervaller, nära gården, funkar också fint! I övrigt tar vi oss ponnyprommisar och gympar hemma på köksgolvet.
–Det är (som sagt) jourvecka för Brandispappan… likamed omöjligt att planera något, egentligen. En vardagkväll där vi i vanliga fall kan fylla med en ridtur, renovering och tillsammanstid.. kan fort bytas mot att pappan flyger ut genom dörren och eventuella planer bara suddas ut. Jag kan tycka det är så himla drygt med den där jouren ibland. Den här veckan känns som en sån. Blä. Men ändå; HEJA HEJA M, vilket otroligt viktigt uppdrag han gör! Brandisfrun ställer upp på premisserna med 200 % barn-ansvar osv. <3
–Tänker sända er hälsningar om min Vårviskande grejsarlista!, om Hur jag sår mina luktärter! ett Klassiskt Bro-fika kan också sitta fint, tänker jag! .. och kanske ni ska få se synen av något som fortfarande känns som en saga? Oavsett; Är så himla glad att ni hänger här inne med mig!
–Renovera! Tjoho! Som det flöt på förra veckan! Nu är det ett litet rum kvar som ska riktas väggar i och skruvas skivor i. Med tanke på brandisjour sätter vi ribban på rimlig nivå och tänker att allt bortom färdig-reglat litet Juniflickan-rum, är bonus! .. jag påtar med mitt där uppe när stunder ges. Grejar med taken, byggstädar osv. Kanske hinner vi fram till målet att putsa murstocken till helgen?
-Att ha öppet hjärta! Ta en dag i taget. Tiden som är nu i livet, för oss alla, är otroligt speciell. En tid vi förmodligen aldrig kommer att glömma. Men allt ska bli bra. Bara vi tar våra restriktioner på allvar. Håller oss hemma i den mån det går, hjälper en snuvig granne med handlingen, ringer ett extra samtal till darlingen som sitter på ensam kant, TVÄTTAR HÄNDERNA..och knäpper händerna, förstås och litar till att vi ska klara oss igenom denna prövningens tid, TILLSAMMANS. Ok?
…
Önskar er alla en god marsvecka! Virtuell kram till er…!
Med varsam liten sexårshand skrev han de gulligaste av bokstäver och stavade ihop hans och Lillasysters namn på varsitt litet tomatväxthus. Jorden hamnade precis överallt men framförallt i dom avklippta mjölkkartongerna.
Först vanlig planteringsjord, två tredjedelar. Sedan såjord, överst. Så petades varsitt litet tomatfrö ner som täcktes av ett några-millmeter-tunt täcke jord.
Vi spikade några hål i ett petflaskelock och vips hade vi den bästa sortens sådd-vattnare. Ett litet plasfolietak som gav mjölkpaketen liten växthuskänsla. Sen bara tid att vänta på att fröna ska gro.
Ja, hurra! Nu är vi igång!
”Vart ska jag ta vägen!?” undrar Frans Frasse Fransson suckandes där i smygen, tjuraktigt, demonstrerande jätte-vilande på SIN plats.
Den här veckan petar vi också ner sommaraster, lejonkap och praktvädd i jorden.
Jag brukar be om gamla godislådor på lillaffären nere på byn. Perfekta att förså i!
Av vissa blommor provade jag att ta frön från, i somras. Vi får se om det blir något av dom, spännande! Och det är ju verkligen så; trädgårdspåtande, finns tusen rätt. Jag brukar tänka att jag håller på med det mest naturliga som finns, liv. Jag läser litegrann, frågar helst trädgårdsduktige mor och mina systrar men mest bara testar jag mig fram, tänker att ”det här blir nog bra!”
Nu jobbar jag på med försådden vartefter. Men Luktärterna väntar jag med ett tag till. Dom sår jag som tidigast i mitten av april, så det är med andra ord perfekt tid att bunkra upp nu med luktärtsfröer.
Från och med idag, framtill 29/3, har Impecta nu 3 för 2 på luktärter.
Passa på att unna dig någon extra fröpåse också, vetja.. tänker att odling och blomster kan göra extra gott i dessa turbulenta tider! Ni kommer direkt till erbjudandet HÄR
En liten upp-och-ner-vecka ligger i ryggsäcken.. vi tar en titt innan vi blickar framåt! Veckan som gick, fylldes med..
Veckostart och den alldeles jättevanliga veckohandlingen. Matlista skrivs och varor handlas.
Jag bjöd på uppstekt köpespalt till lunch en dag. Jubel över att efter envisa sjukstugan orka ta sin skål och gå uut i solen och äta.
Sakteligen började livet återvända till oss. Febern, som med varje barn hade kommit till baka 2-3 gånger, hade nu äntligen gett sig och minstungen var i sitt röjar-esse igen! En syn jag njöt enormt av.
Den här långpromenaden var god! Alldeles innan mannen skulle åka iväg på hockey-jobb (han jobbar med själva tv-produktionen och är den som är ljudansvarig över det ljud vi som tv-tittar hör, när han tar uppdrag inom detta).
Hästarna kelades och fick fötterna kollade. Fjödur fick sin tapp-sko påslagen igen och allt var hästfrid och hästfröjd… tills dagen efter, när jag fullkomligt höll på att tappa hjärtat ur kroppen. Fjödur hade då klättrat upp på foderbordet, fastnat med fötterna i slowfeed-nätet som är över balen och stod där i lugnan ro…kom ju inte loss, men hade ingen panik. Förrän, som den förskräckta själ han är, vi människor närmade oss och skulle hjälpa honom. Han slet så jag trodde hans ben skulle lossna. Bland det otäckaste jag sett. Tack och lov gick allt bra. Mannen spikade på en högre sarg runt foderbordet och Fjödur har inte gjort liknande knas något mer.
Torsdagen var jag så himla låg i energi och sinne. Allt kändes övermäktigt. Som det kan göra vissa dagar. Nu visste jag att det berodde på att jag var helt slut av oro… över det rådande viruset och över mindre sömn när mannen kommit hem seeent på natten… men, hur det var så tråcklade vi oss igenom dagen, jag och barnen. Friskluftade oss, torsdagsstädade och bäddade rent. Kändes som en kram alltihopa. Lite naggellacks-piff satt fint också!
Plötsligt kändes det så nära fredag och helg. Jag badade barnen och serverade fruktbitar i massor. En film och myset var ett faktum. Skittorsdagen var bortglömd och vi somnade gott tillsammans.
Det blev fredag och planerna som var, att M skulle jobba borta under helgen med hockey-slutspelet, ströks. Och jag, trötta frugan, sa det kanske inte högt men loooog inombords över vetskapen att vi skulle få vara hela familjen tillsammans under helgen. Fredagsmyset med ridturen upp på berget, var magi! Tänk att det här är Hemma, liksom. Älskade Höga Kusten!
Vi firade två sötnosar i våra liv!
Hade många lugna, energitankande timmar. Och Svärmor gjorde det möjligt för mig och mannen att ta ännu en tur tillsammans. Så drömmigt att jag fortfarande inte kan förstå att varken hästarna är våra eller att det faktiskt var sant att vi red bredvid varandra genom skogen, den där skäggige och jag.
Stor och liten. Svettig och svettig. Där den ena är stor och piggelin men ändå så mycket lugnare än den där lille Fjädern som har så mycket fart och fläkt i sin lilla kropp att det inte är klokt. Älskade djur, tack för att vi får rymma iväg från alla världens bekymmer med er!
…
Vi tar måndag med hoppfull känsla! Vi bara måste ju råda bot på denna virushärva, tillammans, eller hur!? Solen skiner och jag känner mig tusan pirrig i kroppen. Som en katt som sträcker på sig efter vinterns långvila, kisar lite mot solen men nu börjar bubbla av energi!
Veckans planer!
–Njuta av att energin är oss alla (typ helt och hållet) åter och skapa mysiga dagar för gullungarna! Tänker mig en blandning av innepåtande, fyrhjulingskörande och ponnygosande.
–Motionera! Tar det lugnt, än om benen vill springa.
–Karantäna. Ja, jag tänker att ”kan man dra sitt strå till stacken, så är det bra”. Jag och barnen behöver inte vara ute och ränna med minsta snornäsa på byn, än om jag inte tror att vi har haft/har Corona-virus, men däremot för att det är så himla onödigt att sprida runt minsta smitta i dessa ovissa, röriga, oroliga tider. Och förresten? Eftersom vi inte fått testa oss, kan vi ju omöjligt säga heller.. om det var en rejäl säsongsinfluensa eller annat?.. tänk om det var det jag och B drog hem från huvudstaden och hem till vår familj för ett par veckor sedan? Vi karantänade på direkten vilket känns väldigt bra nu i efterhand.
–BÖRJA FÖRSÅ! Jag är så orimligt pepp!! Blir lycklig av den där högen med fröpåsar. Glömmer bekymren och känner bara lycka. Försökte påbörja tomatsådd i helgen men katten hade pissat i min jord (uuuäh!) så det fick vänta. Men i veckan, då tusan! På onsdag tipsar jag er om något blomster-drömmigt också, missa inte!
–Städa några lådor och skåp. I vanlig ordning, en smygande vårstädning med start under vårvintern, så är det kanske någorlunda avprickat när tiden för uteliv tar vid fullt ut och man inte vill vara inne och påta ett endaste dugg. Jag längtar som en galning efter en inplanerad dag att städa Gårdshuset. Det ser alltid som stryk denna tid, då vi hivar in allt möjligt skit där under vintern. Att rensa, hiva iväg, skänka bort, slänga.. det är ju en helt enormt härlig känsla ju!! Eller vad tycker du?
–Rida! Jag förstår det ej ännu, att denna syssla tillhör vardagssysslorna nu. Vintern har varit taskig och bjudit på för mycket halka, vi har gjort det bästa av situationen. Men underlaget nu, är en snöig dröm att pulsa oss igenom upp på berget intill gården.
–Renovera! Så många veckor som gått nu det senaste, där vi inte gjort ett dyft. Så har livet varit liksom. Men i veckan kanske vi både har ork och hinner påta lite, hurra!
-Ni får hänga med på alltsammans, både här och på instagram. På instastories (HÄR) är vi väldigt flitiga!
…
Tand om er, allt ni kan! Så hörs vi om ett litet tag igen.
Jag är överväldigad över responsen på mina senaste ord här inne. Inkorgen har svämmat över av peppiga, kloka och varma hälsningar från er. Oj, så roligt! Jag tycker så om när vi kommunicerar, diskuterar och funderar tillsammans. Och nu, tänkte jag helt sonika dra en bit bort från oron och eländet som råder ute i världen. Bara glömma skiten för ett slag och berätta om något gulligt. Ni vet, precis i linje med vår livsfilosofi som ni läste om HÄR, så är både jag och M för att ha barnen med i vårat livet-tänk. Inte för att vi tvingar dom att sätta sig upp på morgonen och säga ”å vilken ynnest med en ny dag”. NEJ. Men att redan från barnsben öva på att inte ta saker för givet och att vara tacksam, det tror vi bara gör så gott.
Våra ungar är inte vana några dyra hittepå, som sagt. Dom är däremot bortskämda med två föräldrar som orkar leka och härja, som bjuppar på frisklufttimmar varje dag och en liten utlfykt med varm chokad i ryggsäcken, är fest så det förslår.. om det så är att vi är precis i utkanten av vår egen gård och inte längre iväg än så. Barnen blir helt överlyckliga över att få ett kex-paket på lill-coop. Dom är vana med mammas hembakta i alla lägen, att få något köpt från affären, tillhör lyx. Att forma små tacksamma själar ser vi bara som något positivt. Positivt, att ungarna är nöjda över lite, för då är dom med andra ord nöjda över väldigt mycket. Och positivt också, att från start få ungarna att förstå att det här med att köpa och dona, inte bara görs hur som helst, både med tanken på plånbok och miljö.
Nu var det så, att vår äldste plutt, Minimannen, i flera år drömt om att få En fyrhjuling. Vilken önskan, va?
Men ALDRIG i livet, sa både jag och M till varandra.. när vi första gången diskuterade tanken på att ge honom en sån när han började önska sig den. Det var givet, att S fick börja spara till den själv och att det fick ta sin tid, liksom. ”Vi har inte råd att ge dig en fyrhjuling hur som helst”, sa föräldrarna i kör. Minimannen förstod, på momangen. Han är den klokaste på jorden.
Så för ett år sedan, när han skulle fylla fem år. Önskade han sig bara ”pengar att spara till en fyrhjuling” i födelsedagspresent. Drömsparandet hade han redan året innan börjat med, men fick nu en rejäl skjuts. S har därefter sparat och sparat, fått någon slant när han ”jobbat med farfar”, hjälpt granntanten, pantat burkar och förstås sparat VARENDASTE glasspeng han fått från morfar under året. För några veckor sedan räknade vi ihop kronorna i sparbössan och jag förklarade på femåringsnivå att ”nu har du råd med en halvbra fyrhjuling.. en sån som kanske bara håller ett litet tag, sparar du lika länge till, har du råd med en bra en som kommer hålla länge”. Minimannen fann sig i det och var beredd att spara ännu en lång tid.
Troor ni, att jag och hans pappa var pirriga i magarna under 6-åringens födelsedagsmorgon, när vi släppte ut födelsedagsbarnet att leta efter ett långt snöre på gården..
..som ledde honom till;
En alldeles egen liten fyrhjuling!!
En begagnad förstås. Så rejäl liten maskin. En obetalbar min på Minimannen. ”Jag fick en fyrhjuling! Jag FICK en fyrhjuling!!”. Förstås tömdes spargrisen sedan och innehållet hamnade hos mamman och pappan, så även dom önskade födelsedagspengarna som Storebroren hade önskat sig från nära och kära även denna födelsedag. Med andra ord hjälpte vi päron S med att ordna denna brum-brum, och hjälpa honom i mål med sista slantarna, det största jobbet har han gjort själv!
En liten genomgång av vrålåket. Var omöjligt att säga om det var pappan eller lillungen som var mest pepp. Det lyste om dom båda. Här var det väldans koncentrerat, för att ta in allt vad pappan berättade.
”Det här var den bästa födelsedagen någonsin!”.
Iväg det bar. Och i ett knyck har den där lilla människan blivit en räserförare. Han har slirat runt på åkrarna kring gården och brummat lillvägen fram och tillbaka jag vet inte hur många gånger.
Lilla vännen, som han sparat och sparat. Så väldigt roligt att få hjälpa honom i mål tidigare än han någonsin trott. En överraskad Miniman, sannerligen!
Det är alldeles för mycket i vårt samhälle som går alldeles för fort för människans bästa. Varför ha så förbenat bråttom jämt? Om det så handlar om att lära oss saker, att renovera, att vinter ska bli vår, att kunna köpa en drömpryl (hellre ett knasigt lån liksom, än att spara ihop!?) och så vidare. Den här födelsedagspresenten kommer S sent att glömma. Och ni mår tro, att han svävar på brummande moln ännu och är sådär tupp-stolt över sitt åk. Vad han längtar efter allra mest med denna brum-brum? -Att MOCKA VINTERHAGEN, förstås! Som den äkta lite minihästbonde han är!
Jag sitter här vi slagbordet i köket med vårvintersolen som skiner in i minsta lilla vrå. Det är sen eftermiddag och Ullstassen är fortfarande på efter många, många utetimmar här hemma idag. Vissa har slumrat i vagnen i många timmar, någon har lekt med sin nya födelsedagspresent, en annan har ammat snorig lillunge sittandes ute i snön, och en skäggig har tränat häst. Vi strejkar, förstår ni. Och försöker tvinga livet att lyssna på våra önskningar; ”Nu får det vara nog, med förra veckans skruttdagar!”.
Äsch. Vi tar det från början, en tillbakablick på veckan som gick, kommer här!
Efter en Storstadshelg med systerfirande kom vi hem, jag och Bertan, helt slut efter äventyret. Snön föll och det kändes hur härligt som helst att vara hemma igen! Minus, att jag hade fått så förskräckligt ont i halsen, hade sån yrsel och var matt i prick hela kroppen. Mamman hade till sist efter alla vabruaris svängar, blivit haffad.
Jag försökte så gott jag kunde att hänga med dom tre pigga barnen, när jag själv kände mig som ett huttrande asplöv som bara ville lägga mig där bredvid Katten Fransson och dra täcket över mig. Tacksam över att barnen var friska, förstås. Men väldigt kruxigt läge när HemmaMamman tappar orken helt.
Halsflussen var ett faktum hos morsan och till sist gick det inte, Pappan fick checka ut från arbetet två dagar och ta hand om barnen, så jag fick vila. Jag. Var. Så. Nåk. (norrlänska, ni vet.). Här hade vi dock en ganska så god stund. Med bara mamsen sjuk och alla som sympati-åt glass med mig.
Jag längtade ut till hästarna. Glad var jag att vi kunde säga hej genom fönstret, i alla fall.
Sjukstugan pepprade till sig. Ett efter annat barn fick hög feber. Juniflickan var sist ut och pusslade sig tappert igenom tråktid där knappt någon orkade vara på benen med henne. Här hade liksom inte pappan möjlighet att checka ut från arbetet, så nej, den dagen var inte den lättaste i Mammalivet, nej.
Plötsligt började vi känna oss lite piggare. Ganska så mycket, faktiskt. Hittade oss bland rensade av pysselskåp, fulla kökssoffan, helgstädande och mitt i kalasbakande. Hurra, liksom! (Men jag vet, så dumt, att inte vila mer…säg det till hon som då kokade över att göra-pepp).
Jag njöt av att vara på benen igen. Freeedag! Efter löjligt pärsiga dagar. En lycka stor att vara tillbaka i lagården och hos hästarna igen. Och vi hade så otroligt fin fredageftermiddag med Sportlovsmyset och Vårvinternjuteriet!
Helgen tog vid och bjöd på fortsatt magiskt vårvinterväder!
.. oooch en sväng sjuka till (!). Mannen har pustat med 40 (!) graders feber och varit så tapper förstås men behövt vila och jag, fick tvunget klassas som pigg fastän så ej var fallet. Och försöka ta hand om resten av familjen, där precis alla nu fått 39-40 graders feber. Alltså kaoset. När man inte riktigt vet vem som ska ta hand om vem. Ingen har någon ork. Men ändå behöver man exempelvis äta, nån gång i alla fall…
Lördagen var en utav Vinterns Vackraste dagar och jag alvedondopade mig, för att jag bara inte kunde hålla mig från en stund där ute medan resten av gänget sov. En kall kaffekopp och hästgos väntade. Jag tog lillponnyn på en minipromenad och det var en vansinnigt mysig stund. ”Tänk att vi har hästar!?”, tänkte jag. .. sen gick alvedonen ur och kroppen frossade. Blä.
Mellan feberpustadet försökte vi ordna hemmet lite kalasigt, baka tårta och så. Älskade barnen började TACK OCH LOV (den känslan!!) att ticka neråt i kroppsvärme och Lillebroren orkade till och med att vara med när jag blåste ballonger. Så pass mycket med, att jag stod och trilskades med ett skrattretande (läs:psykbrytsframkallande) ballongtrassel i jag vet inte hur lång stund. Men till sist hängde dom där ballonger där i taket!
Veckans sista dag, firade vi vår älskade älskade Miniman på hans 6-årsdag. Det var en så fin dag. Päronen var lyckliga över att barnen var feberfria och ”glömde bort” sina egna svårskrämda bacilluskor. Istället för kalas med hela Storfamiljen, fick det bli ett litet ett. Så tar vi det stora lite längre fram. Fint så! Samtliga somnade ovaggade till kvällen. En ynnest, bara det.
…
Ny vecka är här. Det är måndag och vi har haft sju plusgrader och strålande sol. Snön smälter i räserfart. Jag längtar så otroligt mycket efter en frisk familj nu men tänker att det hade kunnat vara så himmelens mycket värre. Fast, det tär känner jag.. den här ”vabruaritiden” har varit väldigt trilskig för oss här hemma och nu börjar det ta ut sin rätt…
Veckans planer!
-Försöka ta hand om oss så gott vi kan. Den här, vad som känns som en evighetshärva av Sjukstugor, måååste ju ta slut snart. Eller hur? Vi sänker livet-tempot i massor och längtar efter ”alldeles vanliga dagar”.
-Hovvård för pållarna! Jag har en klump i magen då Ikran slagit av en bit hov. Fjödurfjädern är den enda som inte är barfotahäst av våra hästar, men han har lyckats trampa av sig en sko (en klassiker,ja!) och behöver skos. Puh å puh. Så ja, bäst-Hovslagaren är efterlängtad om ett par dagar!
Sända er hälsningar i den mån det är möjligt. Jag lovar att inte slå någon dubbelknut på mig för det. Ni finns kvar när livet inte ger utrymme för mina ord och bilder, det vet jag. Bästa ni! Men ett middagstips, ett inlägg om ”hur vi får ihop det” med livet, .. ekonomiskt, ungar, djur osv. En utav dom vanligaste frågorna jag får, ni är många som skulle vilja leva på samma sätt. Antingen kommer ett försök till svar på det, denna vecka eller nästa! Minimannen ska förstås få berätta om sin Drömfödelsedagspresent också! Ja, livet styr ni vet!
-Är vi friska ska vi på kalas gånger två, för kär liten vän och för kusinen, hon som bara är en endaste dag yngre än Minimannen!
-Påminna mig själv, när det känns lite små-hopplöst i Sjukstugan, att det både är ok att känna som jag känner, jag är bara människa liksom. Men också påminna mig om att vi har det så ofantligt bra. Så himla, himla gott och tryggt på alla sätt. Mitt värsta är ändå inte att kämpa på, fysiskt.. mitt värsta är att jag alltid blir så himla orolig när barnen är sjuka. Mammahjärtat jobbar på, ni vet… men tankens kraft är stark, så stark och den jobbar jag med. Och knäpper händerna hårt, förstås!
…
Ok. Nu väntar fiskpinnemiddagen här på oss! Vi hörs snart igen vännerna! Ta hand om er! Allt ni bara kan.
Senaste kommentarer