av Emmeli | dec 5, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 7-9 månader
Åh jag känner mig så fantastiskt nöjd just nu!
Dagen har varit småkaosig. Jag, Liten och kompanjonen satt bland annat i ett skypesamtal med min handledare för ex-arbetet, här i eftermiddags. Tänk dig själv; en snart-9månaders som inte aaalls hade lust att sitta still och prata om hur vi kan vässa vissa formuleringar i arbetet, men som ändå var tvungen eftersom hans morsa var tvungen till det. Liten satt där och vinkade och vinkade och skrattade tillgjort och sen blev han tvärless. Men i alla fall.
I eftermiddag har jag lekt detektiv. Efter en julklapp som är tänkt att Liten ska få, men som nu helt plötsligt visade sig tvärslut. Men så kom jag i kontakt med några som verkligen valt rätt yrke, var hur serviceminded som helst och vips har vi nu något på väg på posten, som för en stund sedan sågs som omöjligt att få tag på innan jul. Hurraaa! Därav min nöjdhet.
Och!
Nu är det fredagkväll och familjen är samlad. Surdegspizzan i ugnen är snart, snart klar. En sån med extra allt på. Och mannen har kommit hem med fredagsblommor och burit julklappar bakom ryggen med stränga direktiv om att älskling, titta bort!!
Minimannen är en riktig busunge. Han ääälskar när morsan jagar honom och säger nej, passa! Nej, höörredu! Stanna! ….. på bilden, från idag, har han prånglat upp träningsgarderoben, står och mumlar viskande för sig själv och försöker ta ut vikterna. Livsfarligt.
Det här är en fin fredag, sannerligen. En alldeles ohyggligt bra start på en helg.
Önskar Dig en mysig fredagkväll och en trevlig helg!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 2, 2014 | Lilla familjen, Liten 7-9 månader
hej, det är jag!
Liten, alltså.
Det var lääängesedan nu.
Oooh så mycket saker jag lärt mig sedan sist. Vill du se det senaste? Det som gör att mamma står som en rädd hare 2 millimeter ifrån och säger ooooh, iiiih,tjtjtjtj… Hååll i dig!
Vill du se?
Titta!
Jag kan ställa mig upp. Har kunnat det i maaaassa dagar nu. Tre stycken. Och så står jag där och vickar på stjärten precis som Lotta på Bråkmakargatan när hon ”åker slalom”. Stolt som tuppen är jag, där jag står. Med nappen och trasan vid fötterna.
Jag är en prickig zebra.
Så lyfter jag på mitt vänstra lillfinger. jojo, fint ska det vara.
Annars?
Vi har tisdagkväll. Morsan och snyggpappa sitter och sörplar det där svarta dom är helt tokiga i, funderar på julklappar och inte så mycket mer för tillfället. Jag, jag har i alla fall badat och tagit på mig pyjamas och tagit D-droppar och sånt. Nån ordning är det på mig. Snart ska jag ta mig lite gröt och sen gå och sova. Päronen får sörpla kaffe bäst dom vill.
Hoppas att Du har en mysig kväll!
KRAM/ Liten
av Emmeli | nov 30, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Julerecept!, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan, Recept
Åh, den här dagen går nog inte att beskriva i ord, den måste upplevas.
Och det har jag gjort.
Jag sitter här, fnissig och med skrattet i bröstet.
Vi tar det från början
Vi åt den där gröten och skinkmackan. Som vanligt fick vi eld i baken eftersom saker och ting tar längre tid än man ofta tänker sig. Men asnöjda tog vi oss ut på bara-lite-senare-än-beräknat-tid och knatade ner mot stan. Att skinkmackan hängde ut genom mungipan på mig, morgonfrillan bara var täckt av mössa och att mannen hade senapsfläckar i fejjan. Ja, det är smällar man får ta.
Ja, jag tyckte det luktade senap! sa han när jag upptäckte dom där gula fläckarna…
Dom snurriga päronen är välsignade med världens coolaste bäbis, så han sov och sov. Vi drog på honom hörselkåporna för att inte orgeln skulle väcka honom. En vacker första-adventsgudstjänst avnjöts. I vår kyrka nere på lillastaden. Det här är vår sista första adventsgudstjänst här, viskade jag till mannen, när vi satt där i kyrkbänken.
Efteråt traskade vi hem igen. Åt ännu mera gröt och satte igång att göra lussedeg.
Och jag gjorde samtidigt ordning mina godisar som legat iskallt över natten. Årets godaste. Recept kommer, imorn, jag lovar!
Vi bakade ut degen. Snurrade lussekatter på glatta livet. Jag hade den sötaste hjälpredan man kan tänka sig. Han hade huckle och åt slickepott. Inga konstigheter.
Allt, allt, allt blir så mycket roligare med honom med oss.
Och sen då?
Jo, då skulle jag passa ytterligare en tid, för att dra iväg på adventskonsert. Eftersom jag skulle åka med konsertan själv, så var jag tvungen att åka tidigare… något jag inte tagit med i mitt schema. Så jag var tvungen att lämna mannen med världens röra i köket. Med en bäbis som var helt vild. Hade svidat om till naket och rejsade runt här i lyan som en vilding. Inte M alltså, bäbisen! Bäbisen. Han som senaste dygnet fattat det där att dra upp sig, ställa sig på benen och vilja släppa och stå själv. Helt orädd.
Dessutom var inte den sista plåten gräddad, disk var kvar och köksbänken såg inte sådär skinande ut som jag vill ha den när jag tycker att jag är klar i köket. Kontrollfreaken i mig gjorde panikvolter.
Jag kan grädda sista plåten, FAR NU! sa M.
Innan jag smällde igen dörren, drog ut till storvägen och blev upplockad av hjärtevännerna.. så ropar jag; INNAN DU FRYSER ALLA LUSSEKATTER, KAN DU FOTA DÅ SÅ JAG HAR EN BILD TILL BLOGGEN!?
FAR NU, ÄLSKLING! , säger han
Och jag drog iväg. På en vacker konsert, så stämningsfull och fin. Det var bara det att ena hjärtevännen fick ett skrattanfall, satt och kved och jag kunde knappt hålla mig jag med. Du vet, när man absolut inte får skratta och det enda man gör, är att skratta? Hemskt. Hemskt, roligt. En människa prutt-nös. En annan fick sms med ank-signal precis när prästen hade givit oss guds välsignelse. I faderns och sonens, och den heliga andens KVACK-KVACK.
Tänkt dig själv.
Och som pricken över I:t, avbröt den coola, tyskbrytande, kantorn, hela kyrkokören mitt i en låt;
”OPPS! Surprise. Nä, jag ser att tiden drar så iväg så. Ni får komma tillbaka och lyssna på vers två, till jul!”
Vännen spelade fantastiskt, och jag har aldrig varit så skrattig efter en adventsgudstjänst, som nu. Så underbart på alla vis. Och dessutom, ser du bilden ovan?
Mannen har fotat. Alltså, jag höll på att kolavippa när dom mötte mig i dörren nu när jag kom hem. Rödblommiga, den ena pyjamsaklädd och den andra med det där finurliga leendet jag aldrig får nog av. Ljus brinner i hela lyan, det är skinande rent och bortplockat och nu återstår bara en sak;
adventsfika.
Halleda, vilken dag. Med senap i fejjan, adventsgudstjänst, lussekattsbak, adventskonsert och nu, söndagkväll med min älskade familj. Jag är så oerhört tacksam.
Det är advent, det är advent!
(Världens bästa lussekattsrecept finns HÄR. Det är dom små skillnaderna som gör det!)
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 29, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Liten 7-9 månader, Lyan
Det har varit en så, så vacker lördag idag. Titta!
Frosten gör det magiskt, tycker jag. Sådär så att man bara måste stanna upp, andas, titta och beundra. Och ta bilder, förstås!
Och ser du? Där, på andra sidan? Det är solen.
Jag och Liten vandrade en skön långpromenad tillsammans. Gick förbi affären för att köpa grötris och ett par hekto julskinka i charken. Första adventsfrukosten verkar lovade, må vi säga.
Sen har vi svajsat på här hemma. I tjocksockar och långkallingar. Pysslat och gjort julgodis. Himmel så mysigt vi har haft tillsammans.
Dom där vita korvarna, något på väg att bli bland det godaste hemmagodis jag smakat. Japp. Jag har tjuvsmakat! Du ska få recept, jag lovar.
Jag kan ännu bara fantisera om hur det kommer vara om ett år, eller så. Då kommer han kunna vara mer ännu mer, Liten alltså. Inte bara sitta bredvid i sin tripptrapp och se på, äta slickepott och säga MA-MA! VA!? . Bara det, är ju helt underbart mysigt. Så hur ska det då inte vara om en tid framåt…
Jo, och så var ju adventsljusstaken tvungen att få komma fram också. Jag har fantiserat om en ny, en sån där som är fyrkantig i glas. Men så blev jag snål och jag och Liten drog ner i källaren istället. Rotade fram våran gamla, vanliga som vi fyllde med mossa och en himla massa röda pluttar. Vi kände för röda pluttar i år. Det märks.
Liten hade full kontroll så morsan gjorde rätt.
Och jo, den blev ju rätt söt ändå!
Älskar känslan av att vara nöjd med det man har. Tacksamhet. Så skön känsla.
Jag är ju en sån som älskar att shoppa och ha mig. Något nytt är ju alltid kul. Men jag kan faktiskt vara precis tvärtom, också. . Det är jag glad för.
Vips föll mörkret i en rasande fart. Vi körde lekrace på golvet tills vi blev så trötta att vi var tvungna att slå oss ner på storsängen. Liten sover och jag dagbokar. Och nu är det bara tre sketna timmar kvar, tills M kommer hem. Hurra för tidig sändning idag! Hade såklart önskat ha honom hemma hela dagen. Men man får vara glad för det lilla, visst?
Den som kan vara glad för lite, får vara glad över mycket.
God kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 28, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan
Fredag!
…vad vi grejsade igår, alltså. 
Hela familjen hjälpte till…
Jag och mannen höll på tills klockan var så mycket att jag inte vågade titta, där mot slutet av fejjandet, hur mycket hon var. Timmarna bara gick, helt enkelt. Vi tog det lugnt, njöt av fixet, av den gulliga bäbisen som höll i fönsterskrapan och var iklädd en del av julmunderingen. Han, Minimannen satt förnöjsam på sängen. Med luva på huvudet och tungan rätt i munnen. Och pysslade med sitt….
Voilá! Har du fiskelina och en lampa utan skärm, då! Då kan du få en sån här.
Och ja, sen tar det ju alltid längre tid än man tänker sig, när man vill vara supernoga, göra extrafint. När man ska bakom och under alla vrår, torka lister och skåp, hämta saker nere i källaren, passa på att tömma all insamling, och någon fick till och med för sig att putsa fönster trots att det frös och var som ispluttar att skrapa bort. Det blev asbra! ,sa någon nöjt när det var klart.
När klockan var långt efter midnatt, satt vi och nattfikade hällekaka med ost och skålade i mjölk och tyckte att vi varit ett bra team men att vi nog borde gå och lägga oss i rummet där den snusande bäbisen sov. Precis så. Och så gott jag har sovit! Sen finns det ju inget mysigare än att vakna i ett mörkt sovrum och tända stjärnan i fönstret.
Åh. Det är så mysigt här hemma nu.
Och nu när det är morgon och ljust så syns ju min rööööda hyacinter, som jag satt som snittar lite här och där, vääääldigt bra. Lurendrej, ju. Dom var inte alls röda. Fina ändå, såklart. Man ska aldrig klaga på rosa.
Jo, jo.
Nu är det bara mysa järnet här hemma. Jag och Liten tar helg på stuberten. Ja, redan igåreftermiddag faktiskt. När någon jobbar både fredag och lördag, så måste ju några andra ta ansvaret att väga upp det hela. M är hemma på förmiddagen en stund, så det är i alla fall något och vi njuter av stunderna med honom. Men jag och Liten ser också fram emot vårt planerade pyssel tillsammans i helgen och ska idag ner till lillastaden. Vi tar vagnen och apostlahästarna, så får vi oss en långpromenad på köpet. Köpa saffran, för att var redo för morgondagen och så ska morsan hämta ut hennes nya ögon. Tjhoo!
Sen ska vi mest vara här hemma, du vet. Julbubblan…
Önskar Dig en finfin fredag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 26, 2014 | Emmeli funderar, Liten 7-9 månader
Vi tittar på varandra
..med utvilade men ändå småtrötta ögon. Idag skiner solen (hurra!), vi har startat dagen med en om möjligt, olagligt lång sovmorgon. Tur att det inte finns några regler för sånt där! Liten somnade om och somnade om och somnade om, mamman också. Håhå, så skönt. Vi var uppe lite sent igår (bäbis-mått mätt), jag har så svårt att lägga Minimannen när han är på partyhumör och till exempel helt plötsligt kommer på att hans tunga inte riktigt ryms i munnen och därför gjorde alla möjliga roliga miner som jag och M höll på att kolavippa åt. Så, ja. Vi sov i kapp nu på morgonen, helt enkelt.
Och nu väntar frukost. Och sen är det bara, bara onsdag. Vi ska ingenstans, har inga tider att passa. Det enda vi vill, är att ta oss ut i solen. Och det ska vi nog lyckas med!
Önskar Dig en fin onsdag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer