av Emmeli | nov 13, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården
Han;
Älskade M. Han kom hem och var med mig och S i fyra värdefulla timmar idag. Han gör sånt där, mannen. Med hjärta och kärlek och med en sån självklarhet som gör mig så oändligt tacksam. Så sa han bland annat
–Emmeli, det där är ju också din största drivkraft här i livet; att du är en stjärna på att se på saker positivt, uppskatta det stora i det lilla och också att du har ett jädrar anamma. När jag tänker på dig så tänker jag på ordet Lycklig. Bara för att du känner att det är tufft nu, suddar det ju inte ut vem du är. Det är starkt, att som nu, också kunna visa sig svag.
Åh.
Ni förstår att jag är glad över honom, va? Han säger alltid bra saker. Som när jag säger att jag önskar att jag vore klokare; Innan du fyller 65 är du där…
För nä, jag är aldrig låtsas-glad. Jag är verkligen oftast glad och positiv, känner lycka bara över att få vakna till en ny dag. Men, mitt Jag förändras ju inte bara för att jag ibland, som nu, inte riktigt känner mig på topp-topp. Det är såklart att jag inte alltid gör, jag är ju precis som du, Bara Människa. En balans är bra; att dagar som när det känns småtungt ändå kunna peppa sig själv och kämpa på. Men att också ibland, dagar som dom där, kunna bromsa in och bara acceptera.
Så, det var dagens konstaterande. Kanske lite småklokt, faktiskt.
Efter att småfåglarna fått mat, gick vi ut på promenad. Liten kunde inte hålla sig vaken och snarkade efter en liten stund.
Hela världen var frostig och det gör mig på något vis alldeles lugn. Jag tror att det saknas lite snö och ljus nu. Vi har haft en fantastisk höst, varm och solig och vacker. Men nu är det så mörkt att jag längtar och längtar efter en Vintervit Värld. Håller du med?
Frostiga höstplanteringar.
Efter långpromenaden var vi rosiga om kinderna och jag och mannen hade haft en sån skön prata-bara-han-och-jag-stund. Liten sov fortfarande gott i vagnen, så vi gick inte och ordnade lunch.
Värmde den där Ärtsoppan vi råkade köpa fel förra veckan. Och stekte pannkakor. 
Minimannen vaknade lagom till att allt var klart, han hade ju somnat utan lunch i magen och vaknade likt en Skalman där mat- och sovklockan ringt. 
Nam, nam, namn! , sa lillvännen där han pulade in pannkaka på pannkaka. Med varma Skogshallon från sommaren och vispad grädde, såklart. 
Det var faktiskt barnsligt gott!
Sen trippade temperaturen upp där ute och frosten försvann, spöregnet kom och vi myste här inne. Mannen åkte sedan iväg på veckans sista uppdrag. Jag och Liten tog tag i veckostädningen och gjorde hemmet skinande rent. S fick till och med vatten i sin lilla skurhink idag och ni kan ju tänka er lyckan….. och vattenpölen Allan på köksgolvet. Men det var det värt. Han var så lycklig där han hjälpte sin mamma.
Nu har vi ätit hemmapizza till middag och skålat för fredag med våra mjölkglas.
Det bästa med att ha haft/ha en liten dipp, är när det börjar kännas bättre…
Nu tar vi helg. Önskar er den finaste, finaste helgen!
Ta hand om Er.
Lillafrun
av Emmeli | nov 13, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år
Jag erkänner, det är inte min starkaste sida.
Att visa sig svag, menar jag. Känner jag mig någon gång nere och svag, då kickar min egen-pepp in och det ska mycket till innan jag liksom accepterar och bara tillåter mig själv att faktiskt känna efter. Men jag tycker också att det är fint, och en styrka, att även kunna visa sig svag. Och ert mottagande till mina många, många ord igår kväll gör att jag suckar och pustar ut och också känner att åh, vad skönt. det är fler som har det likadant. och det är inte så konstigt att man blir slut ibland. det är helt okej, liksom.
Igår var en skön dag, ändå. Jag kommer alltid hem från jobbigt mitt i Litens sovtid på torsdagarna, så då ringer Förskolan mig när han har vaknat istället för att jag ska hämta han och han vaknar hemma och inte förstår någonting. När jag då kom hem igår hade M precis tänkt träna innan han sedan skulle ge sig iväg på veckans sista borta-tripp. Jag hakade på honom och sedan gick jag till Förskolan och hämtade hem min lillvän som då hade vaknat. Vi gick en promenad i det vackra, vackra frostvädret. Sen hade vi bara världens lugnaste kväll, Liten och jag.
Den här fredagen vaknar jag och Liten bredvid varandra i storsängen. Vi gick och la oss 19.15 igår…. och har sovit i tolv timmar. 
Vi har mysmorgon med frukost och julmusikpremiär och så hänger vi inne i Litens Lekrum och där blir man serverad på en och sju kaffekoppar och sådär. Vi längtar också efter pappan som bestämt sig för att komma hem några timmar mitt på dagen idag, för att vara med oss. Han är borta ikväll igen, men imorn är det helg och bara helg. Åh.
Jag försöker att inte göra någon det-här-vill-jag-hinna-idag-lista för dagen, såna som jag vanligtvis älskar. Men, jag orkar inte det idag. Tar bara dagen som den kommer och det enda vi nu bestämt oss för att göra, är att klä på oss och gå ut i kylan och ge fåglarna mat. Dom ser småfrusna och hungriga ut!
Tack igen för era ord. <3
Hoppas att ni får en fin fredag.
Lillafrun
av Emmeli | nov 10, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Norra Drömgården, Salen
Vi vaknar till en raggsocksgrå dag, även idag. Gnuggar sömnen ur ögonen och tar oss ann tisdagen. Hade gärna suttit i finsoffan och den där Stora Fotöljen och läst Tio Vilda Hästar för Liten. Boken han fått av min Hästmamma, hans HästMormor. Så himla gulligt.
På tal om hästar, så saknar jag verkligen den där delen av mitt liv; hästarna, stallet, pussa mule, mocka skit och vara helt lyrisk över en rivig galopp uppför grusvägsbacken. Det där ljuvligt vilsamma i att vara i ett stall med hästdoft och vackra, mäktiga fyrbenta.
Min dröm har alltid varit att ha en egen Häst. Nu har jag ju till och med chans att göra eget stall av lagårn och världens bästa hage av lägdan utanför. Men som ni vet; var sak har sin tid.
Tisdag var det, ja..
Vi ser fram emot kvällen, jag och Liten. Då ska vi på lyxigt tisdagsmys! Men först lite jobb och Förskola, fint det med.
Må så gott idag!
Lillafrun
av Emmeli | nov 9, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
Det där var igår på Fars Dag;
Efter en morgon och förmiddag här hemma, med frukost på sängen och sånt så piffade vi ju då till oss för att åka på Finlunch hos Mormor&Morfar. Jag hade visst slagit till med ett så stort paket till Pappa att papperet var tvunget att skarvas. Det är han värd, min pappa. 
Pojkarna hade gjort sig fancypancy; 
Så fina att klockorna stannar.
Och så Morsan då! Med nyputsade dojjor dagen till ära (tack mannen! en sån sak ids jag aldrig själv) och test av tredje varianten lösöga…. funkade skitbra, i ungefär tjugo minuter. Då slet jag ut dom aporna och satte gladeligen på mig mina kära vänner; glasögonen.
M hade sin nya Farsdagsskjorta på sig.
Så satte vi oss i Pärlan och drog iväg. Och landade hemmahemma. Hos älskade Mamma och Pappa. 
Hembakt tunnbröd. 
Och en herrrans massa mat. Jag dregglade likt en tiggande hund. Jag tränade nämligen ett sjuhelsickes pass (som idag känns i hela kroppen. Både skönt och inte om jag säger så) innan och var så vaansinnigt hungrig. Men jag behärskade mig, strök mig efter mamma likt en katt som vet att hon ska få mat, när som helst…
Världens Bästa Pappa öppnade sitt paket och blev helt sonika lycklig ägare till en Gigantmatare från Wildlifegarden. Min Fågelälskande far blev mycket nöjd och hans dotter likaså. 
Mamma fick rosor. För att hon är Världens Finaste Mamma. 
Och nu var det nära; Storanfamiljen stod för dörren och lunchen kunde börja. 
Och alltså, det var som ett smärre julbord den där lunchen. Potatisgratiäng, rostbiff, svampstuvning, annan god sås, sallad, grönkål, Janssons, omelett, köttbullar, det där hembakata tunnbrödet….. ja ni hör ju. Vi var i mathimlen allihopa! 
Jag åt så att jag blev alldeles vimmelkantig. Hörde mig själv sitta och säga mm, å kära nån mamma, åå vad gott! vid varje tugga. Lät till slut helt tjatigt, men det GICK INTE att vara tyst. Det var tamigtusan den godaste lunchen någonsin. 
Och när vi var så mätta att vi såg stjärnor, då dukades vad-den-nu-hette-pajen upp… typ key lime pie, kanske? Väldigt god var den i alla fall. Och så fanns det såklart två andra efterrätter att välja på också. Och alltihopet kunde man strössla med skogshallon som påminde oss om hallonsommaren som var.
Så. Himla. Gott.
Vi åt och skålade för älskade Pappor och pratade om ditten och datten och skrattade och pratade lite allvar och barnen lekte och lekte och vi bara mådde så himla, himla gott. Där i det där hemmet jag älskar att vara och där jag en gång bodde och kallade för mitt Hemma. 
Tack älskade Mamma och Pappa för en så fin FarsdagSöndag.
-Den som toppades med körrep till sena kvällen, tillsammans med en massa rara människor. Och lyckan över den där lyxen att få kvalitetstid med min Storan som ju också sjöng som bara den.
En söndag att kalla uppladdning för ny vecka och måndag och sånt. Oh yes!
Lillafrun
av Emmeli | nov 8, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Sång, paket och frukost-förrätt-på-säng.
Jag var uppe i ottan och grejade, så vandrade jag in i sovrummet med tofsen på sned och försökte sjunga med min vackraste morgonröst; Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Pappa Ma-ar-tins Dag, hurra, hurra hurraaa!
Varpå den där minsta älskade vaknade och gallskrek och undrade vad i hellskotta det var som lät och mannen fick ett sånt där riktigt gemyyytligt uppvaknande. Nåväl. Liten samlade sig i sekund två och förstod att det var Morsan som höll på med något påhitt och plötsligt var han med på noterna, sa ooooij, woww! när han fick syn på alla mackor och så pussade han sin Pappa Grattis på Fars Dag!
M´s andra Farsdag här i livet.
S har den finaste Pappan på jorden. Vår klippa. Den absolut vackraste människan jag vet. Han gör allt för sin familj och är värd att firas alla dagar om året. Men idag firar vi honom lite extraextra. Jag beundrar den där människan så, och S gör detsamma.
Älskade M, Vi älskar Dig.
Mysig stund med mack-inferno (och massor av smör i typ hela sängen) och tända ljus. Sen har jag fräschat upp den smöriga sängen, söndagsstädat och jobbat i tvättstugan. Oerhört effektiv morgon! Nu är pojkarna på väg ut och jag ska träna ett tabatapass här inne innan jag också går ut i gråvädret. Senare väntar fancypancy-sen Farsdagslunch i Lillabyn där vi ska fira min Pappa tillsammans med älskad Storan-Familj och så min lilla familj.
Tänk att det inte bara är S som har Världens Finaste Pappa. Jag har det, jag också. En sån som alltid finns där och försöker göra allt han kan för sina döttrar. Optimisten som tycker att det ser ut att klarna hur tjock än snön faller när vi sitter där i kalla snögropen uppe på fjället. Han som säger bastun är varm och lukt (han menar doft <3)ljusen är tända! och vill att man ska ha en skön stund där ute i ”Relaxen”. Och så är han en fantastisk Morfar och Svärfar och en sån som säger tooo! när jag säger Love You, Pappa.
Fars Dag. Idag firar vi er, papporna!
Lillafrun
av Emmeli | nov 6, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
Där;
En Morsa iklädd löpartights från morgonens runda och Liten med älskade trasan om halsen. Båda – Omåttligt taggade.
Och så han, Världens Snyggaste Pappa.
Ungefär här var äventyret stort nog, 
fiskar i stort, stort akvarium.
Vi skiljdes åt, Morsan fick lyxen att gå och duscha och basta och sånt alldeles själv, medan pojkarna teamade inne på Herrarnas.
Så möttes vi vid Söderhavet, alla tre. Och reaktionen på den lille Minimannen?
Han ÄLSKADE det. Så ljuvligt att se!!
Så där badades och plaskades det. Och åktes rutschkana om och om och om igen. Den där avsky-grejen över att få vatten över huvudet, den var som bortblåst. Här förknippades minsann ingenting med hårtvätten hemma.
Plötsligt var vi så hungriga att vi höll på att krevera. Så då drog vi iväg, vissa fancypancy i badrock, och åt lunch.
Jo, jo. Havet suger, som den finurliga pappan sa.
Efter ett par timmar bland varmt vatten och barnskratt och salta pommes, så sa vi tack och hej och gick och duschade och piffade till oss lite innan vi möttes utanför vid det där jätteakvariumet igen. Sisse var så trött så att ögonen gick i kors och somnade så fort vi la honom i vagnen när vi kom utanför Badhuset.
Då vandrades det lite på stan, småshoppades och så. Sen gick vi på mysiga fiket, Liten sov och jag och M tänkte passa på att tumanhandfika.
Beställde varm choklad med vispad grädde och vaniljbulle. Och blåbärschiapudding..
Men tji fick vi! Plötsligt vakande lillvännen, smått hoppade över vilan idag av alla dagar. Han skulle också fika! Såklart han skulle.
Alllt, var gott. Särskilt bullen!
Sötungen. Pusselbiten i våra liv.
Chokladiga och totalt efterbadtrötta drog vi till sist iväg på Stora Storica och skulle så storslaget Veckohandla. Men alla var vi så trötta och dessutom utan handlingslista att det helt enkelt gick skitdåligt. Lillchefen fick sitta i sån där kundvagn med liten bil med ratt, en hit men han ville absoluuut inte att päronen skulle stå stilla en sekund. Då sabbade vi hans kör- och tutflow. Vilket gjorde att hans päron som var så tomma i huvudena, bara vandrade runt som yra höns, livrädda att stanna upp för att ungen då gastade så det lät över hela affären. Ut från den där stora affären kom vi med två burkar köttsoppa… typ. Och när vi väl kom hem visade det sig att det var ärtsoppa, och inte köttsoppa. Och det var ju feeel! Så mannen fick dra iväg på lillica och köpa köttsoppa.
Men till sist har vi nu ätit vår köpesköttsoppa, mannen-gjorda-klimp, hårdbrödmacka och mjölk. Kunde inte tänka mig någon godare fredagmiddag!
Massor av ljus är tända och nu vi fortsätter vår mysiga fredag i vilans tecken. Kära nån så tacksam jag är över mina två pojkar och himmel vilken fin dag vi har haft! <3
Kunde inte drömma om en bättre start på denna efterlängtade helg.
Trevlig helg alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer