av Emmeli | aug 26, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Pojkarna och Juniflickan, på väg mot lagårn medan mamman stannade inne och påtade och pysslade med annat.
En Miniman som hjälpt pappan att randbarka, och som där och då minsann tänkte kliva i sin bästis stövlar. Bara en aning för stora.
Och där; något jag unnat mig. Sprojlans nya snabbskor. Senaste jag köpte nya, var när jag fött Sisten. Så det var på tiden. Jag drog ut och testade…
Och kom hem efter längsta rundan sedan Juniflickan kom till oss. Minimannen försökte pyssla om mamman så gott han kunde, tyckte att han fick dåligt med svar i början men pappan lugnade honom och sa att mamma är lite för trött för att prata nu på en gång… så jo, jag var tvärtrött men så glad för att jag klarade rundan som varit lite utav ett sommarmål.
Så blev det middagfix. Någon låg i gymmet och viftade på med småarmarna och småbenen.
Nu har vi ätit och hängt i köket i en smärre evighet. Sånt är ju så mysigt. Vi sitter vid köksbordet hela gänget. Det knapras mörka chokladbitar, sörplas kaffe och konstateras, att nu kom minsann regnet. Och det, med besked. Näpp, kikar bara in med en snabb hälsning till er. Nu ska jag natta en älskad tvååring, vars ögonlock blinkar mycket långsamt…
Ha en fin helg!
Och ni! Än finns några dagar kvar innan tävlingen av en Personlig Almanacka avslutas! HÄR har ni tävlingen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det där var igår;
När den där morsan som inte varit ute bland folk på typ en hel evighet, plötsligt hamnade i en stad med lite fart och fläkt (jo familjen, ni är också folk.. men ni fattar vad jag menar!). Det var smygkul, kändes småsnurrigt och jag var shoppingpepp så det förslog. Ja, i vanlig nuförtiden-ordning så var det inte åt mig själv jag shoppaholicade, utan åt kidsen såklart. Åt mig själv rafsade jag åt mig en ansiktskräm då jag smort mig med typ nån gammal handkräm eller bäbissalva senaste tiden. En oprovad (ännu oprovad dagen efter..) gammelrosa tröja hivade jag också med till mig själv. Älskade småbarnstider!
Juniflickan lät sin morsa gå lös i affärerna bäst hon ville. Någon låg bara i vagnen och småsnarkade. Bjossan kom hem häromdagen med lite snorigt i näsan, första Baseluskansvängen efter förskolesart, alltså. Så Lillan har såklart också fått lite fräsigt i näsan. Tack och lov bara så, än så länge. Hoppas vi klarar oss från feber och sånt.
En ilfartssnabb lunchdate med en snygg och skäggig fick jag mig också. Inte illa!
Sen drog vi hemåt och mötte upp en älskad liten stjärna. Han som fått massa nya saker efter stadsrundan. Två nya gungor, lite nytt till sandlådan och massa bra lekkläder.
Vi pausade lite hemma på gården, innan vi klädde oss i kalaskläder och drog iväg till Morfar och Mormor. 
Småtrött Miniman i snyggskjorta.
Morfar fyllde år, alltså!
Så vi sjöng och åt tårta och Morfar fick paket och blev precis hur glad som helst för vad han fick. Mannen hann kuta jobbiga rundan också, innan han och hans svärfar drog ut i bastun och hade det till synes tup hursköntsomhelst. En vedeldad bastu, en sån borde alla ha.
Och Kusinerna hjälpte den lille att cykla och det lektes för fullt till småsena kvällen. Festlig tisdag, minst sagt!
Och sen?
Det där; onsdag och morgonmys.
Det är ibland lite smådrygt när mannen jobbar sina uppdrag, eftersom hans arbetsdagar snarare är arbetsdygn. Han är liksom då oftast borta både dag och natt. Till och med dagar och nätter.. För det mesta går det finfint, men jag du fattar. Det jag skulle komma till, är att det också är väldigt lyxigt att han utöver sina vara-iväg-uppdrag, kan styra sina egna arbetstider bäst han vill. Till exempel kan han välja att äta lunch på stan med sin fru, en vanlig tisdag. Eller som idag, mysa med sina barn i lugn och ro på morgonen. Ovärderligt! Det känns på så vis nästan som att jag och mannen är päronlediga tillsammans ibland. Mysigt!
Men nu är det onsdag och dagen är igång;
Stjärnan med äggklockan drog iväg, iklädd stjärniga, mjuka och sköna kläder i morse. Eftersom jag inte skulle rusa mot jobb då jag lämnade honom, så kunde jag istället stanna några minuter extra och fick se vad hans favoritlekar är just nu. Så himla fint!
Så nu är han på Förskolan några timmar, medan mamman är hemma och tar hand om lillasyster. Undra om jag kommer vänja mig vid det här, alltså? Känns ju precis hur konstigt som helst att jag ska vara hemma med Juniflickan, men inte ha Storebror med oss. Har lika dåligt samvete varje gång jag lämnar honom… men han älskar det ju? Leka med sina kompisar och allt det där. Håhåjaja. Det där Mammahjärtat…
Nåväl.
Jag påtar på här hemma. Kikar på nyheterna från gårdagens shoppingtur, plocka och donar. Nu dimper jag ner här en stund, efter att ha ammat och återigen lagt ner en trött liten flicka i sin vagn. 
Tror minsann att jag ska dra ut under äppelträdet för ett träningspass, precis NU!
Har haft träningskläder på mig sedan i morse, men liksom inte kommit iväg på någon motionsstund ännu. För mig, som är en sån kontrollfreak, är det så befriande det här småbarnslivet. Sedan jag blev mamma har jag inte längre samma möjlighet att styra exakt hur min dag ska se ut. Med en stjärna förändrades det litegrann, men med två stjärnor att ta hand om går det i ett, i ett mest hela tiden. Tvärmysigt, småsvettigt och alldeles underbart. Att jag ska träna den tiden, exempelvis. Så funkar det inte längre. Det blir när det passar. Eftersom det är något jag prioriterar, så blir det ju av, det vet jag ju.
Höstkonsumtionspepp. Morfarkalas. Och ny dag. Precis så, ja.
Hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 23, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Veckostart, ja.
Och är man två år så är det där lycka så det förslår, med en pappa som är hemma efter dagar borta, och som dessutom ordnar så att den där sedan-pappa-var-liten-gamla gungställningen hamnar på fötter igen. Här hemma på vår Drömgård. Och att hjälpa till, få ha skruvar och brickor i sin egen ficka. Hjälpa pappa och ge, en efter en. Där njöt nog både stor och liten, precis lika mycket.
Ja. Det, och så lite lillasystermys, såpbubbelblåsning och en massa pusslande med pippi-långstrump-pusslen. En lyckoveckostart för en tvåårig Miniman.
Så sånt pysslade vi med igår. När den där varma, sköna sensommardagen blev kväll gav jag mig ut med snabbskorna på och barnen i vagnen. Gick en rask promenad i en så vacker och ljum augustikväll. Helt nipprig av stunden där och då gjorde att jag ibland inte kunde låta bli att springa fram. Med två sovande barn hade jag sedan en lång och så lyxig mammakväll. Ni vet, sånt som man som morsa tycker är vansinnigt lyxigt. Lång dusch, nagellackskletande i lugn och ro och så passade jag på att framkalla bilder från sommaren. Mysigt alltihop. Minimannen har i sommar haft lite partylartytider vad gäller nattetid.. men nu med vardagståg igång, börjar det reda sig. Min första natta-båda-barnen-samtidigt-nattning för någon vecka sedan, den som var rätt svettig.. har istället nu bytts mot smidigare, såklart lite mer rutinerade, nattningar. Så skönt. Man lär sig med tiden…säger den nyblivne tvåbarnsmorsan.
Och idag är det tisdag. En morgon med tidigt träningspass och övriga morgonbestyr. I övrigt står lek på förskolan, en sväng till stan för en massa ärenden och Morfar-kalas senare ikväll på agendan… Låter som en finfin tisdag!
Ha en god tisdag, du med!
Lillafrun
av Emmeli | aug 21, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Träning
Igår förmiddag packade jag in en massa saker, storvagnen och kidsen i Rymdskeppet.
Och så drog vi iväg.
Mot lilla byn och något efterlängtat. Ja, jag hade också längtat, men det var någon som var omåttligt taggad. Sisten alltså. Han skulle få sova hos Mormor och Morfar och Torehunden. Hur festligt som helst! 
Så vi checkade in hos älskade MammaMormor och PappaMorfar. Och där hemma var det precis lika hemmafint, mysigt och blomsterprunkande som alltid.
Det lektes med morsans gamla leksaker, någon åt mormors kanelbullar, en liten docka sov. 
Jag fick lyxen att när båda barnen sov och Mormor hade ögon och öron på stjärnornaa, gå ut i hardcoregymmet och träna. Jag körde ett tabataintervallpass på gammcykeln och tog verkligen ut mig totalt. Absolut hårdaste träningspasset på månader. Tjoho på den!
Min Gullpappa drog iväg och spelade så vi var liksom bara en liten, liten skara. Det var rätt knepigt att bara vara jag och mamma. Och barnen förstås. Men, hur ofta händer det, liksom? Vi hade det så mysigt. Åt hur gott som helst; vad sägs om röding till varmrätt och vaniljglass i våffla, med varm hjortronsylt till efterrätt? Kära nån, alltså. 
Det somnades gott på kvällen och det var verkligen tvärlyxigt att få trippa ner för trappen till ett dukat frukostbord i morse. Storebror hade då redan varit nere med mormor och morfar och haft kvalitetstid en stund. 
Innan vi packade ihop, tusen-tackade och kramade älskade hejdå, så sprang jag min favoritrunda i byn. För första gången sedan Juniflickan kom. Grym känsla!
Sen drog vi alltså vidare.
Direkt till Hotel Mama, det vill säga till Mäjadalen, och Storan och gänget. Där Världens Bästa HemmaFrissa snyggade till en drös pojkar i familjen. Bland annat min lillpojke. Han satt som ett ljus och var så himla stolt efteråt.
Och hans morsa var sådär skitnöjd över att det inte behövdes lirkas minsta lilla.
Nu är vi hemma på drömgården igen efter ett otroligt mysigt bortadygn.
Sirapssega hela bunten och lite längtande efter den där vackerpappan. Vi ritar och ser på barnprogram och myser med lillasyster och så. Lilla Juniflickan, som är på pricken två månader idag. Åh <3
Nu ska vi äta lite middag och sen blir det lugn, lugn kväll här..
Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | aug 19, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Mitt i dagen kom regnet. Och det med besked. 
Jag dukade och tände så många ljus jag orkade.
Väldans nöjd kände jag mig också över att ha krånglat tillbaka sofftyget. Rent och fräscht igen!
Minimannen och Juniflickan sov. Den ena ute på bron med regnet som sövande musik. Den andra, inomhus och i väntan på att ät- och sovklockan strax skulle ringa. Här hemma behövs ingen riktig klocka… vi lever med en levande liten tretimmarsklocka. Ja, förutom på natten då.. då sover den klockan längre. 
Sidärja! Vaken och hungrig Juniflicka i fredagsklänning.
Men inte så hungrig att hon hunnit bli sur på morsan ännu.
Så kom älskade Mormor och Morfar och Torehunden på mysigt fredagsbesök. Vi åt varma mackor med svampstuvning och melon- och fetaostsallad till. Sån där mysmat som passade ypperligt en regnig fredag i augusti.
Och så hade jag snott ihop en ny variant på kakan jag gjorde igår. Än mindre socker och nu både hallon och blåbär i. Jag måste ge er receptet, typ imorn eller så. Så lättgjord och god kaka som man kan variera med olika bär i. 
Och nu är det kväll. Jag och Minimannen sitter vid köksfönstret, tittar ut, bygger pussel och dagbokar. Allt på samma gång. 
Trevliga och mysiga fredagspåhitt, alltså. Just så.
Ha en god helg alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | aug 19, 2016 | Köket, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Att vakna tillsammans med liten bäbis. Huset nystädat och på köksbordet står sensommarrufsig blombukett. Vi nattfixade verkligen i natt, jag och mannen. Jag stod och strök när klockan var jagvetintevad, men det var så himla mysigt. Och vi somnade sannerligen gott efter att betat av städning och tvättvikande och allt det där.
Lilla Juniflickan, alltså. Vi hade mat- och morgonpratstund där i köket i morse. Det var bara vi vakna och vi hade en riktig kvalitetsstund. Så bäddade jag ner henne igen bland två sovande pojkar. Ja, Storebror sov med oss i storsängen i natt. Eftersom han brukar sova i egen säng, kändes det väldigt mysigt att ha honom nära oss…trots lite mindre sovplats en natt.
I alla fall;
Själv gav jag mig ut med snabbskorna på. En löptur i en nyvaken by, rent himmelskt.
Det var nog skönaste löpturen hittills, efter att Lillan kom till oss menar jag. Skönast på det sättet att jag nu börjar känna igen springorken. Det är ju kul! Skönaste stunden hade jag precis när jag var i mål och kunde pusta ut där ute på bron. Sen är det alltid lika roligt att gå in och mötas av någon som längtat efter en ungefär som om jag varit jorden runt och borta i en smärre evighet.
Så idag tog vi fredag med stil. Nu ska vi fortsätta dagen här. Önskar er en finfredag!
Lillafrun
Senaste kommentarer