av Emmeli | jun 8, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma, Träning
Den blommar nu. För fullt.
Det är ljusgrå moln på himmelen, men värmen är här och när jag öppnade dörren nu på morgonen så möttes jag ev doft som jag så önskar att jag kunde spara. Till vintern, när det är kallt och rätt så doftfritt. Men det går ju inte, så jag njuter nu istället. Går barfota i gräset, nyper en kvist syrén och doftar på den, samtidigt som jag rullar den lille minimannen i vagnen. Han, som idag fyller 3 månader. Han som varje morgon möter oss med det största leendet, sover som en prins på natten och gör läten som ingen ta miste på vad dom betyder. Han är lycka. Och nu är han tre månader, den där lyckan. Som nu skrattar högt, sitter som en stolt liten miniman när man håller honom i knät och älskar att stå på sina små, starka, ben. Sjunger som bara den gör han också. Och sen är han sååå kär i sin mamma och pappa. Han tycker om andra människor också, bjuder mer än gärna på ett leende till den han möter, vem än det är. Men vi, jag och M, är hans favoriter. Såklart.
Både igår och idag har jag som ett ont i magen. Det är svårt att förklara. Men, titta här
Det här vaknade jag till i morse. Och jag älskar dom så mycket att kärleken nästan har svårt att få plast där inuti bröstkorgen. Ibland går jag sönder lite, på det där vackra viset. Och det gör ont. Men jag är så tacksam för det där ontet, för det betyder att jag älskar. Dom där två som jag absolut avgudar och tycker är helt fantastiska, båda två.
Det är söndag idag.
Regnet är nog inte långt borta. Men det är varmt och jag sitter nu på trappen med kaffekoppen bredvid och har en lugn stund. Efter sångstund med Majas alfabetssånger, så sover Liten i vagnen. Både han och jag är lite trötta idag, från igår, då jag och Liten en heldag tillsammans med Storan och gänget, i Mäjadalen. 12 timmar av mys. Ja, först kickade jag och syster igång dagen med ett sjuhelsickes backpass som gav illamående och stolthet när det var över. Sen drog vi ner på byn för sommarfamiljejippogrejs. Hoppborg, trollkarl och sånt. Liten tyckte att det var vaarmt att ligga i vagnen, så vi parkerade oss i skuggan ute på fårfällen. Och som han njöt där. Spretade på tårna och sjöng så högt att jag var rädd att trollkarlen skulle bli störd. Och sedan åkte vi hem igen och det bjöds på vääärldens godaste grillmiddag med tusen olika tillbehör. Det var så gott. Och när natten började övergå till nästa dag, då åkte vi hem. Varma i hjärtat och med en längtan efter sömn i kroppen. Så vi somnade, på en gång. Och idag vaknar vi till en ny dag. En lugn dag med inga planer bestämda. Jag älskar att ha söndagarna på det viset. Vilodag.
Jag ska ragga en jordsäck till, så att jag kan plantera ner den sista planten jag köpt hem och dom där örterna som jag fick av Storan igår. Det luktar så himla gott av dom. Men sedan, får det vara färdigplanterat. Jag ska försöka vara lite lagom, för en gångs skull. Har jag tänkt..
Liten sover i vagnen och jag längtar tills han vaknar. Men jag har det gott där jag är, jag vet att han mår bra. Så jag ska dricka mitt kaffe i lugn och ro och sedan dra på jordsäcksjakt. Ja, det ska jag.
Igår var det lördag. Det var en himlabra dag. Och idag är det söndag, och det blir nog en fin dag, det här också.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 6, 2014 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Idag är det minsann Sveriges nationaldag. Och fredag!
Vi vaknade lagom tidigt, en bra stund efter tuppen. Det doftade en blandning av nystädat och blommor; såpa och färska liljekonvaljer. Oslagbart. Och sedan började vi vårt firande genom god frukost, med hembakt bröd och nybryggt kaffe från den där nya mocca master-mojängen som vi är stormförtjusta i. Bäbisen hängde på kökssoffan under tiden, sjöng, myste med sin kompis Kaninen och pratade vett med föräldrarna.
Och sedan ville bäbis göra sig extrasnygg. Och ren. Så han hoppade i plurret. I en balja, mitt på stora köksgolvet. Han tycker om att bada, lilla minimannen.
Och sedan gick han till garderoben och valde ut något riktigt stiligt. Ja, som sagt. Han har stil. Uppkavlad tisha, precis som pappsen. Efter badet blev Liten trött, så medan han sov i vagnen passade morsan på att inviga sina nya träningskläder. Ett tungt och svettigt pass revs av ute i trädgården. Mycket ben, roompa, axlar och core. Kanske mina största fokusområden nu. Smygfotograferad blev jag också mitt i älsklingsplågandet…
...sådär nääästan i mål och man bara vill lägga sig ner på backen och inte röra en fena. Men, det bjuu jag på!
Och efter snabb dusch så drog jag och Storan iväg på äventyr. Köpte ännu mer plant, främst till henne. Jag hakade på som smakråd. Men såklart kom jag hem med ett gäng småplant, i rosa såklart, jag också. Men det hinner jag inte plantera nu. Nu ska jag och M fixa för godlunch. Gullvännerna kommer på besök och det, är väl ett nationaldagsfirande av rang om något. Ja, sannerligen!
Vi kanske hörs lite senare igen. Nu har jag nämligen, fråga mig inte hur, möjlighet att dagboka varän jag går eller står. Värsta braiga grejen. Tjoho!
Fredag. Nationaldag. Sol. Glad bäbis. Trädgårdsträningspass. Häng med Storan. Och så lunch med gullvännerna. Klockan är bara strax efter ett. Var ska denna braiga dag sluta?
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 3, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Att bo så här som vi gör nu. I det där huset jag redan är så kär i. Det med stora rum som gör att vi kan dansa vals hela högen samtidigt, om vi vill. Det där huset, som genom dess köksfönster levererar den vackraste av vyer. Att bo så, gör inte bara att vi kan sträcka på oss åt alla håll och kanter. Vi kan även ses. Vi, som i familjen, dom vi är näranära. Och i vanliga fall, väldigt långt ifrån. Men nu, nu är det annat. Och jag fullkomligt älskar det.
Bara en sån sak som att få gå och hämta systersonen, tillika en utav mina gudsöner, på skolan. Dra barnvagnen dit, med en sussande Liten. Möta den där 7-åringen som sken i kapp med solen.
Är det där din syrra? Men okej är det din mammas kusin? Är det din mamma!? frågade barnen.
Nej. Det är min moster.
Mitt hjärta svämmar över.
Inga konstigheter. Jag blev moster när jag var fem år. Så blir det med långt spann mellan syskon. Jag älskar att både ha äldre syskon och dessutom småsyskon. För ja, precis så känns det med dessa barn. Storasysterkänsla. Ja, och sedan gjorde vi promenaden hem ifrån skolan till ett litet vardagsäventyr. Vi vandrade genom byn, lyssnade till R vad han hade att berätta om dagen. Gick in på ica och handlade tillsammans. Var på jakt efter ett helt hav svenska jordgubbar, som mamma-mormorn fått tag på dagen innan. Men vi lyckades inte riktigt. Som tur är har ju sommaren bara smygstartat och vi vi vågar nästa vara säkra på att få äta oss mätta på jordgubbar innan hösten är här. Höst? Vad är det? Sommar, sommar, sommar!
R fick äta hur många bullar han ville, blanda den ena Loka crush (= Loka men med fruktjuice tillsatt. god faktiskt!) med den andra och sedan proppade vi i oss av melon så det stod ut genom öronen på oss.
Och vi spelade kubb. Vissa ständigt med en bulle i handen! 
Och vi gick på minipromenad med barnvagnen. R, i liiite för stora skor han absolut skulle låna ifrån moster.
Och så kastade vi frisbee.
En dag jag stoppar i hjärteasken. Jamen, titta bara!
Kusinerna älskar varandra redan. Det märks rätt väl…
Ja. Inga ord behövs här. Kärleken svämmar över.
Så idag vaknar jag till tisdag. Solen skiner in genom sovrumsfönstret och det är varmt. Jag kliver upp, öppnar dörren ut. Möts av en vägg av fågelkvitter. Säger till mannen Äär det inte helt idylliskt här!? Han tittar på mig, nickar och ler. Och säger, Jo, det är det. Jag hör på orden från hans mun, hur bra han mår här. Han njuter också. Men kanske inte är lika yvig i gester och ord som hans fru. Men jag känner honom, och jag vet. Och det är ännu en utav sakerna som gör att jag älskar det här stället så; att M också älskar det. Och Liten likaså. Och att få se dom där två njuta, det är det bästa jag vet.
Idag tror jag att det får bli en sväng till handelsträdgården. Hoppas på sällskap ifrån syrran som är blomexpert! Jag har nämligen blivit lovad att få gå lös där inne, där inne i det där jätteväxthuset där det är sådär varmt,kvavt och där man blir sådär yr av alla doft och alla färger. Jag längtar dit.
Jag är varm i hjärtat från igår. Och du förstår mig nog. Idag är tisdag och kanske väntar en tur till det där blomstället. Vilken lycka!
MÅ SÅ GOTT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 27, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Okategoriserat
…dansar råttorna på bordet?
Knepiga ord att skriva, med tanke på vad jag menar. För i dagens fall är katten, den där älskade mannen. Och råttorna, det är vi. Han och jag. Minimannen och mamman, som myser på tumanhand i dag.
Den här polarn och pyret-randiga typen vet minsann hur ett sommarlov ska startas. Det ska vilas. Punkt slut. Så den här veckan är det vilovecka ifrån hårdare träning (för päronen alltså) och sen har morsan i Lilla familjen surrat om att det ju vore himla skönt med en riktig sovmorgon snart. M lovade mig att till helgen, då. Jag har känt mig rätt trött senaste veckan. Allt arbete inför examinationen, själva asjobbiga prettogrejen (redovisningen) och sen allt galet packande och uppackande senaste dagarna, på det. Igår hade jag såå gärna velat sova längre, men M,kattenn, tyckte annat, att det var bra att hinna så mycket som möjligt i huset eftersom han är på eget äventyr idag. Och det hade ju rätt i. Men idag kunde han inte dra upp mig ur sängen. Men största sannolikheten låg ju på att en annan M, miniM alltså, skulle sköta hans jobb.
Men icke! Minimannen kände vad mamma behövde; en natt ifrån 23-10 .. med ett par snabba, vi somnar om igen alldeles strax-frukostar på morgonkvisten
SOVMORGON!
Han är så cool den där lilla S. Med luvan på sned och lugnet i magen. Soom vi är tacksamma för honom.
Och idag känner jag mig som en ny människa. Så himla skönt. Det är alltså jag och Liten idag, bara han och jag. Mysigt, även om vi saknar den där älskade, älskade. Vädret är grått och tråkigt och det är helt klart myskläderna som får sitta på hela dagen lång. S har hittat en superskön, en idol-ärvd, heldress som han myser i. Den är ifrån en utav kusinerna alltså. Så himla mjuk och skön. Ja, han vet hur livet ska gå till; det ska njutas, så mycket det bara går.
Nu ska ska vi ta några pinaler, dom allra viktigaste (typ tandborste och blöjor) och sedan drar jag och miniM till hans morfar och mormor. Jag känner för att mysa framför brasan idag. Det blir en pausdag ifrån fixandet, helt enkelt.
Någon liten verkar mera trött. Har nu dragit alla filtar och trasor han kunde komma åt, över sig. Och sitter och håller i den bästa snuttetrasan; mamma eller pappas hand- i detta fall mammans. Så ja, jag dagbokar med en hand och det kanske inte är det mest effektivaste sättet. Men vad gör det? Det är ju sommarlov och vilovecka och kära nån, vad här ska vilas! Men det behövs. Vi har kört hårt med träningen sedan Liten föddes, så än hur tråkigt jag tycker att det är med vila, så är det nödvändigt ibland. Och jo, jag ska erkänna att jag till och med tycker att det är lite smygskönt nu, särskilt när jag besitter jordens träningsvärk sedan söndagens pass. Och så länge jag får gå übersnabba promenader, så gillar jag viloveckor. Jaaa… lite småknäpp är jag. Men jag älskart!
Nu ska jag passa på att packa in oss i bilen medan prinsen sover.
Men alltså. Sovmorgon. Jag och minimannen tillsammans. Helt underbart.
Ha en fin dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 25, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Jag har en speciell känsla i kroppen.
För ett år sedan denna dag, då var jag inte mamma. Idag, är jag det. Och jag är så oändligt tacksam för det. Jag har aldrig varit lyckligare än jag är nu. Och tänk, vad mycket som har hänt på bara ett år. Från att bara vara drömmande om att få bli mamma, till att vara preggo och bara älska det, till att springa det där marathonet som gick som hejsan och resulterade i den vackraste pojken på denna jorden.
Tack älskade Du, vår Sixten, för att jag får vara din mamma.
Så idag firar vi. Att jag är mamma och att jag har världens bästa mamma.
Mamma.
Du finns alltid där. Jag vet att jag kan ringa dig viiilken tid på dygnet, när som helst. Du svarar alltid. Och dig kan jag prata med om allt. Inget är varken för stort eller smått. Och en sån mamma som du är, en sån drömmer jag om att vara. Jag älskar Dig. 
Det regnar idag. Men det spelar ingen roll. Jag har haft min första morsdag och det är viktigast. Och du, presenten jag fick av Liten i morse. Hör på dom här orden:
En avslappnande behandling för dig som är nybliven mamma. I behandlingen ingår ansiktsrengöring, peeling, ansiktsmassage, mask, ögoncreme, dagcreme, vårdande foundation, kroppspeeling, avslappnande massage, kroppsinpackning, dusch och bodylotion.
…”Och fransfärgninig, förstås”, hade han lite snitsigt skrivit till. Älskade miniman.
Alltsåå…. Jag kommer ju vara som en ny människa efter den där dunder-spa-grejen som Liten gav sin mamma. (Mannen verkar ytterst med på det hela… eftersom det på lappen stod ”pappa har lovat att paya!”). Mina älskade pojkar.
Så ja. Idag är det söndag, en regnruskig sådan. Och det är morsdag. Förrutom att pussa på dom där två, M och miniM, så har jag och mannen tränat veckans sista träningspass. Det var tungt och svettigt. Liten hade mys med sin gullmormor under tiden. Efter passet var bastun varm. Och det var himmelskt skönt för musklerna att få sätta sig i den och låta kroppen bli sådär varm och avslappnad, inifrån och ut, liksom. Och vips satt visst Storan bredvid mig också. Med kofta, långbrallor och sockar på. Det vara bara att skratta åt den nya versionen av ”Farbror Melker”, som badar med kläderna på. Lillhjärtat R, systersonen, hade spelat fotbollsmatch i detta kalla busväder och mamman, Storan, hade helt enkelt blivit svinkall. Helt klart dagens roligaste stund. Den synen alltså.
Och nu är det kväll. Och vi ska äta morsdagstårta. Gräddtårta med färska jordgubbar. Det finns ingen annan tårta jag hellre vill ha. Den är bakad av hon jag älskar så det gör ont i kroppen. Mamma.
Och efter det ska vi ut på kvällspromenad. Jag ska göra något efterlängtat!
Grattis till alla er andra mammor!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 25, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Vi är framme nu. 
Till slut kom vi oss iväg frän norrnorr igår. Och efter många timmar i bil, med ett par servera Liten matstopp, lunchstopp för oss, pelargonhamstringsshopping och sånt. Så kom vi fram. Vi landade först hos Litens farmor och farfar, fick god middag och sedan hängde S kvar där. Och jag och M kvistade iväg till huset. Det jag i sommar, kommer kunna kalla för mitt sommarhemma. Det var en rätt idyllisk känsla att rulla in på gården och öppna dörren och känna att vi äntligen var där. Det är ett gammalt hus. Retro, som vi säger, med glimten i ögat och tanken att det duger så himla fint för oss. Vad som är lyx för den ena, kanske inte är lyx för den andra. Men det här huset, sommarfriheten det ger. Det, är lyx för oss.
Otåliga, eller snarare arbetsglada, som vi är, både jag och M. Satte vi direkt igång och städade in oss. Det kommer ta några dagar… men det känns mest bara mysigt att påta på och greja utan stress. Vi har ju liksom våra päron-hem vi kan sova hos, precis som vi annars brukar. Det är trygghet.
Allra, allra först gick jag ut i gräset, bara för att njuta och säga hej till äppelträdet.
Sen gick jag in i huset och vi kom en bit på väg. Ett par timmar senare tog vi kväll. Bland annat för att himmelen blev mörk, regnet öste ner, det blixtrade hysterisk och åskan small. Jag var livrädd. Men försökte hålla mig lugn, för Litens skull. Jag vill vara en trygg mamma. Jag ska erkänna att han lugnade mig mer, än vad jag lugnade honom. Jag känner det i magen; han har sin pappas lugn. Tack gode Gud för det. Jag somnade med näsan mot hans kropp. Den där lilla, lilla, mjuka och varma kroppen. Som är så magiskt vacker. När det där lilla livet tar mitt finger, kramar det hårt. Tittar på mig, ler där bakom nappen och utstrålar lycka. Ja, då finns det inget, inget annat som kan få mig lyckligare.
Så. Där somnade vi, miniM och jag. Och efter ett tag kom M och la sig också. Han som gjort att jag kan kalla mig för mamma och idag, få fira min allra första morsdag. Det är stort, alltså. Att idag få vakna och se dom där två, tillsammans. Den lilla versionen med ett hoprullat meddelande innanför pyjamasringningen. Till mamma…står det på lappen. Och ett helt gäng med rörande ord. Liten har varit ohyggligt generös med morsdagspresenter. Miniprinsen, pappa har redan lärt dig massor.
Ja. Vi är framme nu. Vid vårt sommarhemma. Och idag är det morsdag. Min första.
Kram /lillafrun
Senaste kommentarer