av Emmeli | aug 31, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården
Å.
Så glad för fredag. Så glad för känslan just denna fredag.
Veckan har varit så himla bra. Jamen faktiskt rakt igenom. Så långt ifrån förra veckan. Där vi kastades in i Verkligheten efter ett Oceanlångt Tillsammans-Sommarlov i Bäbisbubbla. Dessutom en mamma låg på energi. Som en chock alltsammans.
Kände i mitt innersta att ”hur ska jag klara det här? ..försökte prata till mig, tröstande; ”Lugn Emmeli. Du kommer lära dig. Utveckla bläckfiskarmar, hitta små knep för att lösa knipor. Lite tid bara, så får du nog snurr på det här. Du kommer känna dig klubbad ibland. Dom är TRE nu liksom. Ljuvliga. Men du ger dom precis all din energi. Men lugn. Det kommer kännas lättare, snart”.
När jag svarade på frågan ”skillnad från 2 till 3 barn?”, när B var tre veckor gammal.. då svarade jag ju utifrån livet då. Typ att det var softare att då inte längre vara höggravid, och istället kunna ta hand om alla utanför min kropp. Men mer än så kunde jag ju inte säga.. för vi har ju haft låååångledigt tillsammans, kunnat hjälpas åt, ta dagen som den kommer och det Sommarlivet… är ju inte ”det vanliga livet”… . Det är ju istället det Älskade Vardagslivet, som ju satte igång förra veckan… från 0 till 100.
Jag vet inte varför, för jag har ju trullat på med lilla trion hela sommaren.. men förra veckan.. det var verkligen som en typ av Ryslig Trebarnschock. En det-här-går-inte-känsla jag ej tidigare mött. Kände mig alldeles olycklig.
Men den här veckan då? Tvärtom.
Känner mig rikast på jorden och så lycklig i Mammahjärtat. För det första; Alla har mått bra och varit friska (högvinsten!!). Vi har haft det så gott tillsammans här hemma.
Vi har haft trevliga morgnar tillsammans och kommit oss smidigt iväg till Förskolan. Amningarna har klaffat sådär überbra med tider att passa. Dom där två som blivit riktigt skickliga på att syskonbråka, har inte alls pysslat så mycket med sånt. Allt det där, drömmigt för ett päron. 
Bertil ljuuvlig. Helt och hållet. Äter, är lite vaken, tittar storögt på det roligaste han vet (syskonen), firar av leenden i massor och somnar kort därefter.
Jag har njutit sensommarblommor, små motionsstunder och haft oceaner med tålamod. Älskar den känslan.
Vi har spelat spel. Byggt halsband i kvällssolen. Lekt i lekstugan. Plockat äpplen. Bakat bröd tillsammans… och ätit till mellis ute på trappan..
Inskolningen har fortsatt också, ju..
Juni premiärade i tisdags med att vara utan mamman en hel timme på Förskolan,
..
..för att sedan dag två och tre vara drygt två (!) timmar tillsammans med Storebror.
Såå nöjda, glada, stolta barn! 4-åringen mår bra av kompislek och känner sig trygg med att ha med sin Lillasyster där…lilla 2-åringen, som nej inte BEHÖVER förskola på samma sätt, men som fullkomligt ÄLSKAR att hon äntligen fååår följa med in på det där fräsiga stället och liksom verkar trivas hur bra som helst än så länge.
Så, just nu är det en win-win-situation. Ett par timmar och sedan har jag hämtat hem, två dagar i rad. Juniflickan är färdiginskolad beslöt vi efter igår och har idag haft ledigfredag. Jag förstår inte själv hur smärtfritt det har gått. Bara jag som haft ont i hjärtat. Men J, har varit precis sådär cool som hon är, rakt igenom. Ett tveklöst ”Hejdå mamma!” vid första lilla lämningen, liksom.
Smådippar kan säkert komma, absolut. Det vet vi. Men ja, nu är det bara en möjlig upptrappning av tiden storasyskonen ska vara där… tänker att två timmar är lite vääl lite, om jag ändå jobbat för att få dit dom till den där tiden… så något lagom kommer vi nog på så alla (barn..och mamma!) är nöjda.
Inte en gång har jag känt som förra veckan (smärre jag-kommer-inte-klara-det-här-panik-känsla).. och det, gör mig så lycklig! Varken med ett eller två barn har jag fått sån ”chock”.. men tjohej, lilla tripp-trapp-trull-skaran kräver sin Bläckfiskmamma i många lägen, men jädrans vilket dreamteam vi redan är!
Ryslig Trebarnschock, alltså. Skönt att ha den avklarad! 
Nu sover barnen efter fredagsmys. Vi har sett Hitta Doris tillsammans, härjat och ätit glass. Så himla mysigt. Nu ska här njutas kvällslugn. Färska blommor är inplockade och det doftar såpa i helgstädade hemmet. Det är den sista augustidagen… och lite vemodigt är det ju.. vilken sommar det har varit…
Önskar er goda helgdagar, fina ni!
Lillafrun
av Emmeli | aug 30, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Träning
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Lås oss prata lite mer Mammaliv, vettja… det verkar uppskattat minst sagt och är ju precis det jag fullkomligt badar i just nu!
Ni vet;
För det där lilla gänget jag har här hemma. För dom gör jag allt. Och lite till. Och önskar mig vara stark.
Stark. -I både hjärta och själ. Hela kroppen och knoppen. Vissa saker kan man inte påverka här i livet. Men mycket.
En utav mina livspusselbitar, för att jobba mot målet att må bra (ni vet; glad mamma. glada barn), är förstås min träning. ”Gympandet”, som jag säger mest för att liksom göra det så prestigelöst det bara går.
FUNKTIONELLT, LÅNGSIKTIGT och HÅLLBART..tre ledord i mitt gympande.
Jag menar; jag har iiingen längt efter, eller användning av, att till exempel kunna göra ETT lyft som väger som en elefant. Eller bli skitsnabb på 100 meter.. nog för att spurter efter småttingar kan liknas vid det ibland. Nä, jag som mamma behöver orka många repetitioner, många små, ganska-tunga lyft, varje dag. Jag behöver orka lite som ett marathon snarare. Som ammemamma; förebygga onda axlar och rygg.
På tal om det;
Till er andra ammemorsor; en sporttopp för amning. Från Boob. Helt fantastisk! Ganska så dyr i vanliga fall, men just nu nersatt i pris. Klicka hem en HÄR vettja!
…
Det är lätt att tro att en sån som jag, som ju på riktigt tycker om att träna, alltid tycker att det går så hiiimla lätt.
Så fel. Ibland kör jag bara, och vet att det kommer vara härligt när jag väl sätter igång… eller i alla fall när passet är över. Men jag vill sträva efter att det ska kännas härligt, hela vägen. Stunden där jag tar hand om mig själv. Jag är heller inte den som bangar att ta ut mig, fullkomligt. Gillar det. Men inte varje gång.. Hugaligen, nej! Balans, ni vet…
Och Japp. Här är jag. (snart) 12 veckor efter att lilla Trean kommit till världen.
Nu säger vi hejdå till Jante. För jag är så glad och lycklig för varje millimeter av min kropp. Så fantastiskt stolt. Tacksam. Och imponerad. Tänk så fräsigt den fungerar! En känsla jag vill att varendaste en av er ska känna över era kroppar. Mamma eller ej. Nyförlöst som absolut inte. Man ska vara snäll! …det säger man ju till barnen, ju. Då kan ju inte vi vuxna komma och vara elaka mot oss själva.. jag hör alldeles för ofta kvinnor som högt uttrycker sig att ”nä, nu är jag lite för lös, fyllig, mjuk, fluffig…” och så vidare.
Men, hur MÅR du? är min fråga då.
På insidan..
…det yttre är ju så himmelens sekundärt. Och visst, jag kanske kommer säkert vandra tillbaka till min vanliga kropp (min ”trivselvikt” som det så fint heter..vad nu den är för mig, det vet jag inte? Vi äger ingen våg)..och klädstorlek (skönt, då slipper jag köpa en helt ny garderob (svindyrt ju)..
.. Jag uppmanar att gå på känslan i kroppen; känner jag att jag mår bra? orkar jag vardagen som jag vill? har jag ont någonstans? ser jag stjärnor för att jag ätit lite för lite? känner jag mig LYCKLIG och STARK? .. såna frågor. Vem bryr sig i lite fluff, liksom?
Jag är så förbenat trött på alla gamla dammiga kroppsideal.. jag har själv varit där.. typ under gymnasiet. Åt morötter till lunch och sprang på livet sedan… ooooj vilka muskler jag INTE byggde då. Det hade ju kunnat gå dåligt det där, jag hade absolut kunnat utveckla något.. men tack och lov blev det inte så.
Nix. -Det där dammiga, var verkligen DÅ. NU, är jag så mycket klokare och så himla glad för det. Min kropp är ett redskap. För livet. Därför vill jag ta hand om den så gott jag bara kan.. motionera och fylla den med bra mat.
Fråga mig inte om vad jag äter….-jag äter mat!
Allt. Som jag tycker om. Utesluter inte något. Jag älskar att baka bröd, som ni vet. Älskar att äta bröd. Potatis, krämiga pastarätter och så vidare. Vi äter allsidig kost. Gillar sallad. Lagar från grunden det allra mesta, bäst och godast så ju.., men det slinker ner både fiskpinnar och köpesbröd ibland också. Det går ju fint det med, en ska inte dräpa sig..! Men ja, hembakt och hemlagat i allra högsta grad. Och så sockret; ja, det vill vi ha god balans med. Lagom. Hembakt är allra godast och allra bäst där med. Men jag kan tycka ett ballerinakex är hur gott som helst en gång också, då njuter jag av semesterkänslan det ger mig, som Bagarmamma, liksom. Och smågodis, det är det väldigt lite utav. Storebror fick börja köpa några lördagsgodisar när han fyllt fyra.. så ni kan också räkna ut att Juniflickan med andra ord inte ens fyllt 2.. så är det med småsyskon ju. Livet. Helheten räknas. Så blir det liksom ingen fara på taket sedan.
Så nu vet ni. Vi äter. Mat. …. vilket ju är en faslig viktig byggsten, för att orka med dagarna på bästa sätt!
Vi går vidare.
.. på tal om det där småklyshiga ordet; Balans.
Bilden ovan. Från häromdagen. En nytränad lycklig småttingmami! Där hade jag tankat energi och mammatålamod för många timmar framåt….
Just nu i livet är jag så himmelens mycket mamma. Emmelitiden är ganska så minimal. Jag behöver heller inte mycket sådan. Men några små halvtimmar på veckan, med eller utan småttingsällskap, det vill jag ha. Och tänker så fortsätta prioritera.
Ni vet ju att jag gympat på hela vägen även denna preggotet, med lille B alltså. Och efter ett par, tre veckor i lugn bäbisbubbla, så var jag även denna gång sugen på att röra på mig på gympasätt. Sommaren har bjudit på jag-har-just-varit-preggo-pass, blandat med många promenader. Vissa veckor har helt strukits. Bara för att livet varit så. Som att jag låg i feber en vecka. Ja, ni vet hur det kan vara. Något jag tidigare i livet skulle ha tyckt varit svinjobbigt.. att inte kunna följa träningsplanen, liksom. Men kära hjärtanes.. perspektivet är större nu! Det är underbart, tycker jag! Och om jag kunde säga till mig själv för några år sedan att ”Emmeli, om du bara visste.. fastän du vilat längre än du tänkt, så kommer du känna dig starkare sedan!”. Precis så var det igår. Jag tänkte; ”ooh, vad trögt och tungt det kanske kommer gå nu..”. Men icke!
…
Så; nu är vi igång med vardagen och jag känner nystartkänsla och tänker lite på hur jag ska lyckas hålla mina små träningsstunder vid liv även framöver…
- Börja hösten lugnt. Lugnare än Emmeli egentligen vill. Men jag bestämmer över henne.. Ju! Jag födde vårt tredje barn för 12 veckor sedan och kroppen är en bragd i sig. Jag ska vara snäll.
- Göra en liten överblick över livet just nu... vad är rimligt att hinna med, så det blir en härlig grej och inte en pressad sådan…väga in när mannen har brandjour, brandövning, att det kanske är något kalas att ordna en masa inför, att vi har mycket inplanerat, att vi lägger så mycket tid vi kan på huset..med det sagt;
- .. jag ska sätta mål som jag vet att jag lätt kan klara varje vecka. Och sen är allt annat utöver, en bonus. Visst låter det klokt och bra? Första träningsveckorna efter lille B kom till världen, där jag gjorde två pass i veckan och promenader utöver dom, har fortfarande inte ökats på. Bara just för att jag inte vill att det ska bli någon press. Nu är jag skitnöjd för varje pass jag får till och tänker att med tiden vi kommer in i trebarnslivet, så hinner jag med det där med eventuell ökning.
- Som vanligt; se möjligheterna! Jag och M kan stå vid gungställningen och hoppa grodhopp medan kidsen gungar… anpassa träningen till livet!
- Vara skitnöjd över den träning som blir av. Tänka att allt är bättre än inget. 12 minuter core är bättre än inget… till exempel.
Slutligen.. Träna sånt du tycker är roligt!! Du ska inte gå på en massa spinningpass om du egentligen avskyr det… då tror jag till sist gnistan släcks och gympandet uteblir i alla fall. Gör sånt och på det sätt du vet är hållbart för DIG! .. i vanlig ordning; struunta i vad ”alla andra” pysslar med. Kör ditt race..! …med dom orden sagda, menar jag INTE att ni ska utesluta träningssällis, för det, är prick hur härligt som helst!
Det här är min plan. Haka på du med, vettja! ..och fyll hösten (och hela livet för sjutton!) med gympande och svettig rörelseglädje!
Lillafrun
av Emmeli | aug 27, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet
Så vacker tid nu.
Nu, också. Årstiderna är fantastiska tycker jag. Alla fyra. Jag menar fem, med vår norrländska vårvinter också.
Om morgonen, småkyligt. Över dagen. Som en sommardag. Och nu till kvällen. 10 grader, daggvått och så höstviskande så. Luften är så god att andas. Det blommar fortfarande somriga vackerblomster, samtidigt som äpplena blir rödare och rödare på äppelträdet. Ljuset stannar lagom länge om kvällen. Och jag känner att jag håller på att välkomna en ny årstid i mitt hjärta. Fast Sommaren är kvar i kanterna.. och det njuter vi av så länge vi bara kan.
Jag sitter bland tända ljusen nu. Har en god måndag i hjärtat. Tacksamt. Funderar lite här för mig själv medan katten kurrar vid fotändan..
Imorn sker något så himla i-livet-litet, fast så himla just-i-vårt-liv-stort..
…Juniflickan ska stanna på Förskolan utan (höns)Mamman för första gången, förstår ni.
Men jag tänker, att småstora småttingarna har varandra och att det kommer gå himla bra. Nog värst för mamman. Jag är ju som jag är med det där.. kan gå ganska bra att lämna ifrån mig barnen sådär några timmar med en Farmor, Farfar, Morfar, Mormor, Moster eller så ((måste alltid sysselsätta mig massor då).. men så fort det handlar om utom familjen, så får jag knip i hjärtat alltså. Jag vet att barnen har det hur bra som helst och bla bla bla.. och fröknarna på Den bästa förskolan vi vet, dom vet precis hur jag är. Jag skulle aaaldrig kunna lämna ett gråtande barn, till exempel. Då får dom släpa ut en gråtande Emmeli också. Jag säger inte på något sätt att det är rätt eller fel, hur man gör i alla olika situationer som kan uppstå. Jag säger bara hur jag är; en klassisk hönsmamma som helst vill ha alla mina små kycklingar under vingarna prick hela tiden.
När S började skolas in på Föris, var det helt sonika för att han och jag tagit vår LärarExamen tillsammans på Musikhögskolan, vi precis köpt drömgården, jag turligt fått Frökenjobb och det bara föll sig så att Minimannen skulle börja Föris… redan vid 1,5 år. Sixtens första tid i livet såg ju ganska annorlunda ut jämfört med Junis och Bertils. Jag menar, när jag var preggo med S, pluggade jag som en tok för att kunna vara hel-ledig i ett halvår med honom när han äntligen kommit till världen.. utan att behöva ta studieuppehåll alltså. Och sen sista biten som var kvar, gjorde vi ju tillsammans.. skrev examensarbete och så vidare. Ett väldigt pusslande. Som jag minns med så himla varmt hjärta… fast jag vet att det också var skittufft. Vi hjälptes åt jag och M, dag efter dag… M jobbade massor föra att vi skulle kunna ha råd att köpa en gård vi blivit nerkärade i (den vi bor på idag och fortfarande är nykära i) och S helammades då ju, så jag ville absolut inte vara ifrån honom.. så vi skrev uppsats, jag och älskade vännen Carolin, när S sov och dök seminarium och sånt upp, så var M med Sixten och jag minns så väl den där gången där vi langade in bäbisen genom ett fönster i föreläsningssalen när ammetid var…
När Juniflickan kom till världen var jag redan innan fast beslutsam om att bli HemmaMamma på lång tid. Här i Älskade HemmaMammalivet är jag nu ännu och njuter allt jag bara oooorkar! … Storebror är ju liten storpojke nu och tycker det är kul med kompisar… så såklart ska han susa iväg till Förskolan lite. Men som tvååring är jag av åsikten att man faktiskt inte behöver vara på Förskola.. Det räcker med familjen och så.
Hjärtat och livet följs. I alla lägen. I perioder har S mest velat vara hemma och då har vi haft det så. På samma sätt som nu lilla coolingen vill göra som Storebror och är så himla pepp på Föris.. så självklart ska hon få traska dit några timmar varje vecka. Jag och Bertil får ha mamma-bäbis-tid här hemma och det ser jag fram emot, förstås. Massor faktiskt.
Så ja. Det blir nog bra. Alltihop. Hoppas jag. Älskar det här livet och tänker njuta till fullo så länge jag bara kan.
Mammatankarna, ni vet. Ibland är dom många. Och småfumliga…
..tänker också på att det är så himla mycket nedtryckningar hittan och dittan som cirkulerar i nätvärlden.. hur, särskilt en mor, ska vara och göra och blaaa bla bla. Den enen trackar ner på den andre och alla vet bäst. Skitsnack.
Jag tänker såhär; Jag är Sixten, Juni och Bertils bästa mamma. Jag gör prick så gott jag kan för dom. Varje dag. Jag vill visa dom livet och lär dom med det jag kan.. visar dom mitt hela jag. Skrattar mycket, men kan också brista ut i gråt eller ha brandrök ut genom näsan ibland. Jag överöser dom med kärlek och tänker att det är det allra viktigaste. Resten lär dom sig av bara farten (typ).
Man vill dom små liven så himla gott… att vara Mamma eller Pappa är inte lätt. Det är otroligt kärleksfullt, energikrävande, tålamodsbeprövande, tröttsamt, myysigt, hjärtskärande, skrattigt, lärorikt och det absolut bästa och största jag kan tänka mig att få vara med om. Varje dag är som ett helt litet liv.
Ok. Nu sätter vi punkt i filosoferingarna.
Från den här Hönsmamman, till alla andra päron där ute, vill jag bara säga Heja! . Heja, heja, heja! . Ni gör det så bra. Precis så.
-Godnatt!
Lillafrun
av Emmeli | aug 26, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Hej.
Hoppas att ni haft en bra helg? ..fylld med sånt ni tycker om och mår bra utav.
Jag njuter söndagkvällslugnet här.
Lyssnar på regnet som smattrar utanför, dom sovsnusande andetagen från småttingarna tre och så känner jag mig som en bortskämd knös efter den här helgen.
Ikväll kommer jag somna så gott. Med ro i själen. Ingen övermäktighetskänsla. Utvilad. Fastän jag gjort massor i helgen. Som att checka av saker från höstens önskelista. Och som att Storstäda köket på Farmorvis.
Förutom lilla slumrande Bertil som sällis. Så var jag alldeles själv under mina storstädningstimmar igår. Har inte hänt sedan början på 2014…! 
En ny Farmorstickad kofta till Juniflickan lämnades och sen susade Storasyskonen iväg med sin SuperFarmor och hade mystimmar. Var på jippo nere på byn, hoppade i hoppborgar och fyllde hjärteaskarna med härligt.
Och för mig som mor här hemma. Kändes det så himla unnigt, att få beta av en drös världsliga men härliga saker. Bara det där att få göra en sak i taget för ett slag… Det kändes så gott, alltsammans.
Som mamma är man inte mycket själv. Särskilt inte som mamma till tre (!) ljuvligheter, där alla tre är ganska så små och behöver en massor. Jag älskar, älskar, älskar Mammalivet. Har inte alls stort vara-själv-behov. Att vara med barnen är det bästa jag vet.
Men, jag var på spa igår, alltså. När jag fejade runt i hemmet, hörde mina egna tankar för ett slag, åt lunch med båda händerna och så vidare. Allt, med vetskapen av att små storasyskonen hade det hur bra som helst. 
Den här första Vardagsveckan blev som jag nu tjatat om; en Räserstart. Vi säger käftsmäll. För att vara lite dramatiska.
Helt sonika Uppstart av Vardagslivet med ny familjekonstellation.
En familjekonstellation vi fullkomligt älskar och inte skulle vilja byta mot något, men som absolut inte, särskilt inte nu till en början, är någon lätt-som-en-plätt-grej.. än om ungarna är mina och därmed dom bästa på jorden…
Så skönt med denna helg som final på Räserveckan.
Jag röjde i lådor, skåp och sånt där tråk. Njöt av att titta ut genom nyputsade fönster, lägga på ny lite höstigare matta på nyskurade golvet. Och så la jag en ren trasmatta på sofflocket, klädde kudden med nyloppat kuddfodral och plockade in blommor från trädgården..
Tycker att det blev så himla fint. 
.. och så var det så himla mysigt när hela familjen var samlad till eftermiddagen. Till kvällen var vi ute på nattningspromenad hela familjen. Jag och M kände oss rikast på jorden. Som har våra barn. Och alla älskade runtomkring oss.
Att vi idag fick ännu mera hjälp, i form av SuperFarmor OCH SuperFarfar, har gjort att vi hunnit ännu mer här hemma på Drömgården och det är så skön känsla. Utan att ha slagit den minsta dubbelknut på varken mig eller M, liksom..
Svärmor toppade vår helg med att bjuda båda sina barn med familjer på söndagmiddag… så idag, när kusinlek pågått för fullt, har jag snusat bäbis i massor, målat en möbel, städat en bil och dykt bland tvätt. Sån lyx.
Nu längtar jag efter morgondagen.. för då vaknar vi i härligt hem, till viss del redo för höstmys.. och vi har älskad Tillsammansmåndag framför oss. Jag sa ju det; att jag kände mig som en lyxknös.
Tack och godnatt från Drömgården!
Må så gott så hörs vi snart igen.
Lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En städtrasa. Minimannens första pyssel från förskolan denna höst. En älsklingsblomma. En kär kaffekopp. Och godaste chokladglassen vi fann på lill-ica (icas egna märke, trippel choklad eller vad den nu hette.. suupergod!).
En bild med lite Livet kan man säga.
…
… aaah, Första Vardagsveckan är avklarad!
Och precis det, Livet, firade vi med god fredagmiddag. Fredagsmys till och med, ju. Rätsida på dagarna. En känsla av nu-är-det-helg. Jo men, det börjar kännas härligt nu.
Denna käftsmällsvecka, där jag var på minus på energi redan i början eftersom jag varit sjuk och så.. ja, det började si och så. Men till sist kom vi i mål och allt som allt känns det som en så fin vecka. Vi har gjort den tillsammans, liksom.
Det är bra att bli tvärslut ibland, vila och komma åter. Är det inte svårare än så är det ju ingen fara liksom. Som jag sagt tidigare; jag är en sån som går på, har mycket energi och vill massor…men ibland får jag soppatorsk. Då vet jag, att det är vila. Massor av sömn främst. Som behövs. Sen är jag som en blomma som törstat och får vatten. Det är inte farligt att göra sig tvärslut, men! .. det är superdupermegaviktigt att återhämta sig.. annars kan det bli dåligt på riktigt.
… jaha, tänker ni. ”Så putsar hon fönster och säger att hon vilar!?”
… jaa, sån är jag. Sömn och en lista, med saker jag önskar göra. Precis vad jag pysslat med i veckan, förutom att ta hand om mina tre barn så gott jag bara kan, förstås. Jag har norpat åt mig små sovstunder när barnen sovit på dagen och sen prickat av min lista. Som att städa skafferiet, rensa ur småttingarnas garderober och putsat fönster..! Ro i själen för mig.
Att påta och boa. Byta kuddfodral, gödselvattna blommorna och alltsammans framför tvärrena vackerspröjsade fönster. Det är viktigt för mig att göra det trivsamt för oss här hemma. Inte viktigt för alla. Jag vet. Men för mig. Och oss, faktiskt.
Jag tar ett rum i taget nu. Och tänker på min Farmor varje putsdrag. Vilka samtal vi hade, hon och jag. Samtidigt som jag putsade hennes fönster och hon stod och höll i mig i kläderna, för att jag inte skulle ramla ut genom fönstret. Bästa Fönsterputsreceptet lärde Farmor mig också.
Ljummet vatten. Några droppar diskmedel. Och ett par korkar ättika. Torka blött med en riktigt bra trasa och torka tork med helst ett gammalt avrivet lakan… eller Farmors gamla, tokstora, jätteblommiga trullor..!
…
Ikväll njuter jag.
Av samlad familj. Där, hittills i alla fall (peppar peppar), alla är friska. Hoppas så att det kan få vara så.. ett par rejäla sommarsjukor på barnen och mamman var, får helst räcka.
Tidigare ikväll. Medan jag stod och balanserade i fönstret, tittade ner på luktärterna som blommor så friskt ännu, så sprang hurtiga Vackerpappan iväg med storasyskonen i räservagnen. Jag fortsatte mitt drömmiga göra att ääntligen gno bort den fula flugskiten som jag nu tröttnat på. Och allra, allra sötaste sälliset hade jag också, ju..
Älskade Minsting. Vår Bertil. Som vi är så kära i hela hopen. Han som ler bara man tittar på honom, jollrar så sött att jag får ont i kroppen och doftar så gott att jag kolavippar en smula.
Älsklingar!
En med kikare runt halsen och en med glajjorna på minst sagt halvfjärs.
Älskade barn, alltså. Den där fyraåringen som är som den största lilla filosofen. Som alltid pladdrar på, frågar och har svar på tal. Han som i sommar bestämde sig i ett knyck för att lära sig cykla och så fick det bli. Med en kikare runt halsen är man ostoppbar…! Och så lilla Skrållan bredvid. Hon som med handen i sidan, stolt och glatt säger ”Ja ä Lillan!” när hon presenterar sig. Hon som är den coolaste jag vet, älskar att gosa med mitt hår och hon som svarar ”Lillan äkla dig, mamma!” med hjärtinnerligaste rösten när man säger ”mamma älskar dig” till henne. Åh.
Totaaaalt tvärslut har jag känt mig i veckan… men, den kärlek som jag badar i varje dag, den är värd allt och lite till. Och nu har faktiskt en Vardagsvecka checkats av… första jobbveckan efter långsemester, första inskolningsveckan, första HemmaMamma-rodd med tre små… mannen och jag highfivar och flinar åt varandra. Vi klarade det! Det är min största lycka att få dela detta småkaosiga, så himmelens älskade Småttingliv tillsammans med honom.
Må så gott i helgen så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 22, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Safta & Sylta!
Oh.
Vilken dag, då.
Vi vaknade trötta. Hela hopen. Jag förstod inte hur i hela friden jag skulle kunna samla oss alla och ta oss iväg på ännu en inskolningsdag. Men hur det var så stod vi där i dörröppningen och skulle bara ta oss ut genom den. Juni var ledsen och inte på hugget.. så jag anade att det där som är så väntat vid inskolning (första förissjukan) skulle vara på ingång. Kollade febern. 37.5…. antingen bara på grund av varmgråt, eller också något som var på ingång…Jag ville absolut inte chansa. Så vi beslöt oss för en hemmadag.
Och precis hela gänget suckade en lättnadens suck.
Vila. Mysa framför barnprogram. Bygga pussel. Äta pannkakslunch. Skriva lång Sensommar- & Höstlista och börja känna nipprigheten i kroppen så smått. Ta sällskap av småttingar och plocka vinbär.
Gullebarnen!
Några röda vinbär, några svarta. Ett par, tre krusbär. Och ett äpple. Förmodligen sötaste skörden jag skådat.
Sen gick vi in. Och kokade gelé, medan regnet föll utanför.
Alltsammans kändes som när Lotta på Bråkmakargatan hälsade på hos sin Mormor om sommaren, och mormorn fejade i köket medan Lotta drällde i kring och hade sådär nyttigt lite småtråkigt.
Vissa somnade på golvet bredvid sin Lillebror..
Tacksam till himlen över att det inte blev någon feber av morgonen. Vi behövde bara vila allesammans.
.. nu kommer geléreceptet också!
Drömgårdens vinbärsgéle!
- Koka upp en liter vinbär med en dl vatten
- Mosa vinbären efter en stunds kokande
- Sila av bären och häll saften i en ren kastrull
- Koka upp saften och ös på med socker. (450 gram gelésocker per 5 dl avrunnen saft)
- Häll upp i väl rengjorda glasburkar!
- Låt svalna och stelna… och servera till höstens grytmiddagar!
När burkarna var fyllda och småpyssliga lapparna fastklistrade, rullade M in på gården och jag och lilla B åkte iväg på bvc. Efter dryga timmen fick jag ett ”lever du :O ?” – sms av M. Ringde upp och berättade om finaste bvc-besöket någonsin. Alla besök är så. För att vi har världens finaste bvc-E som idag gjorde att jag gick därifrån inte bara med härlig lyckokänsla över välmående, superväxande bäbispojke, utan också med sköna känslan efter att ha fått babblat en massa livet… och alltsammans kändes som om jag varit hos frissan, fast för själen. Så gott.
Så glad för dagen. Som började si och så. Men som blev en så fin dag. Som alldeles helande. Med mina älskade små… som nu sover som tre små minigrisar. Alldeles strax ska jag göra dom sällis. Behöver bara vila lite innan sömnen…
Hoppas att ni har haft det gott idag. Det är tusan inte bara, att dra igång vardagståget alltså! Eller vad säger ni?
Lillafrun
Senaste kommentarer