av Emmeli | aug 23, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Där pysslas det födelsedagskort som det stod ” Kära, kära Morfar.. ” på och så vidare.
-Jaa… eller också stod det en herrans massa L och H där på, precis som i sin morfars initialer. Någon liten önskar att han kunde skriva, typ nu. Lillvännen, alltså. Som pysslade till morgonen och var redo med kalaskläderna på en gång. Flickorna blev redo till slut dom också.
Så gick vi ut, till vår lilla odlingstäppa. Åt sockerärtor och plockade luktärtor. 
Det är mer än fint att packa med en i-klänning-prickig liten flicka, en i-rutig-skjorta-lycklig pojke. En liten bunt luktärtor. En flaska saft. Och det där kortet från älskade Liten.
Och sedan åka till Lilla byn tillsammans.
Minimannen kläcker kommentarer som ”det är mycket trafik idag, mamma”, och frågar frågor som ”hur ser det ut i himlen?”. Väl framme så sjunger vi ja må han leva! och hurrar, för han vi älskar så. 
Min pappa. Barnens Morfar. Den skäggiges Svärfar. Han med det ständigt positiva tänket, den hurtiga andan och varma, varma Pappahjärtat.
Kramar, god lunch, kusinlek och ljuvlig Morotskaka till födelsedagsfika. 
Vi firade ju med pompa och ståt i helgen som var. Då var vi sådär många som man kan vara när det är helg och alla är lediga. Men kan man träffas ännu en gång, som idag, så gör man det. Om än i liten trupp. Det är så mysigt, att kunna ses såhär. Något som jag tycker är en livets lyx och som jag uppskattar så. Något vi drömde om när vi bodde i Norrnorr och som nu är vår verklighet. Tacksamt, ja.
Och det är så förbenat lyckosamt, det där. Att ha en Pappa. För det första. Och för det andra, dessutom, en sån som Han. <3
…
Barnen har fått somna genom långpromenad ikväll igen. Inte för att jag hade behövt gå långrunda för deras skull… Juni somnade innan vi var utanför gården och S några minuter in på rundan. Kalasdag, mao! Jag är också trött, men tänkte samla ihop några små krafter till att bädda rent allas sängar. Så det liksom kommer bli mer än skönt att krypa ner i Storsängen sedan. Jag har varit så otroligt trött i dag. Idag också… (// småbarnsmorsan..)
Hoppas att ni har det gott. Och tack igen för alla era värmande ord. Jag tänker En dag i taget.
<3
Lillafrun
av Emmeli | aug 22, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Det är Skördetider nu.
Trivsamt, minst sagt. Som terapi, faktiskt. Jag och barnen har nu checkat av två grejer på våran Sensommar- & Höstlista. Att plocka svarta och röda vinbär. Och koka saft.
Mitt i allt det där trivs jag så bra. Med barnen med på sitt lilla hörn. Spisen som gör att det kokar så gemytligt och doften av vinbär och hallon som sprider sig i hela hemmet. Samtidigt surrar tvättmaskinen och alla ljud och all rörelse i kring ger mig en skön må-bra-känsla. Jag är en göra-människa. Inget nytt under solen, nej. 
Pet-flaskorna fryser jag in. Glasflaskorna ställs i kylen. Så fina som ge-bort-present också!
Det var en produktiv dag igår. Väldigt, väldigt mysig. Till kvällen var vi trötta, sådär skönt trötta. Barnen drogs runt en långpromenad och fick somna i vagnen medan mamman njöt av att gå promenad, vilket var ovanligt längesedan nu. Hemma på gården spikades det för fullt. M och obeskrivligt snälla Svärfar jobbade med brädfodringen… 2.0, kan man säga. Vi är på sluttampen och det känns så skönt.
Förra veckan var jag mest ett spöke och orkade eller ville ingenting. Mer än att ta hand om barnen så gott det gick. Så glad att jag börjar återvända till livet igen. Med småttingar och naturens fantastiska skördetid som en ständig styrkekram.
Lillafrun
av Emmeli | aug 20, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Ja, ibland piskar motvinden i ansiktet och hjärtat kan plötsligt kännas precis hur ledset som helst.
Att ha nära och kära. Två små barn och en man. Storfamiljen runtomkring. Och vänner som bryr sig till bredden. Det finns liksom inget så fint och räddande, som precis just det. Jag är evinnerligt tacksam. Skulle vilja krama alla i en hop.
Den här veckan har varit en tårfylld dimma,
..men mitt i allt så har det glimtat så många fina stunder.
Jag tittade i kameran och hittade en drös sensommarminnen.. dom vill jag spara här i ett dagboksinlägg. Och genom dom, minnas tillbaka på den här tiden som ledsen, men vacker mitt i allt. En tid som också måste få sin plats här i livet. Tiden där jag tänkte på mig själv så mycket som aldrig någonsin. Klappade ömt. Den där Sensommarveckan när livet tryckte på paus. Åt mig.
Jag är inte vanliga Emmeli. Inte än. Men allt är ändå många steg bättre än för en vecka sedan, när det kändes som om livets alla pusselbitar bara låg huller om buller och ingenting var i sin ordning. Nu faller bit för bit på plats och jag har dom finaste människorna med mig. Tacksamheten och ödmjukheten inför livet kanske aldrig har varit större.
Att få vara liten. Bara dotter. Ligga raklång i hammock, äta mamma-lagad mat och bli serverad pappas nyplockade hallon och äta smultronglass. Fastän inget smakat det minsta gott, så var det just det, precis där och då. 
En Storebror som på det allra drömmigaste sätt har avslutat sin Sommar; genom att plötsligt känna sig så sugen på att ”flytta utåt i två dagar”. Och liksom bara packa väskan, bli gladeligen hämtad av Morfar och sedan åka för mys i dag+natt+dag… så stort när man är tre. Och mamman fick både svälja gråten att släppa iväg, och sedan vara hur stolt som helst över den där storlilla människan med sånt mod och varmt tryggt hjärta. Han slog till på en natt hos Farmor och Farfar också, när han ändå var igång. Härnäst tänker han ”flytta utåt” till Mäjadalen och kusinen, säger han.
Två gånger har jag varit till skogen tillsammans med Storan. En gång tillsammans med en massa barn. Och idag bara hon och jag. Som hon stöttat mig igenom dessa dagar. <3
Jag och M har satt oss själva högt på priolistan. En kväll låg vi i gräset på filten, tuggade choklad och bara var. Barnen sov gott i vagnen bredvid. Vi har också gått fot-om-fot-promenad, åkt på vackervägar med bilen medan ungarna gjort natt i baksätet och gett oss tid att prata och prata. Och så har vi målat. Tillsammans. Där ser ni utsikten vi hade en kväll. 
Vardagen har smygit igång. M har börjat jobba och när Storebror dragit på egna sommarloviga äventyr, har jag och Lillan varit alldeles ensamma och myst mycket på kökssoffan. Ett så gott botemedel mot motvindssvackor. 
Att plocka luktärtor… 
…och titta på regnet. Det är också vilsamt. 
Servera någon man älskar till månen och tillbaka, varm choklad och nybakt limpa. Det kändes gott i mammahjärtat, det med.
En dag var vi också på ett så fint 70-årskalas. Kalasklänning på som ni ser. Funkar finfint att köra traktor i om ni frågar Juniflickan… även nu kallad Skrollan samt Vilda Babyn…. 
Nattafika med den skäggige. Vad vore jag utan honom?
Många, många ligga-raklång-stunder har det blivit. Med katt i sällskap. Och han går all in för det där med raklång. En gång också sällskap med min älskade ”Norge-Bestemor” A sittandes på sängkanten.. Mannens gulliga Norge-Morfars A. Hon är helt underbar och har med åren blivit som en farmor-mormor för mig. Så himla, himla värdefullt. Vi har både skrattat och gråtit tillsammans den här veckan.
Småttingar framför barnprogram. Så gosiga med varandra. En underbar syn för två päron. 
En älskad PappaMorfar har firats. Med ett hejdundrande kalas. Kräftskiva och Födelsedagskalas, i ett. Det var en jättefin kväll, sannerligen.
Och jag är barnsligt förtjust i köpes-Prinsesstårta. Det vet mor, och där stod prick en sån. 
Alldeles nyss gick jag en liten sväng över gården. Knipsade in några blommor. Mest luktärtor såklart, men också några rosenkära. Sitter och tänker. Och känner. Att det här varit en förfärligt jobbig vecka… men som på samma gång, innehållit så mycket gott. Det finns så mycket att vara tacksam för.
Lillafrun
av Emmeli | aug 12, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En fredag så vilsam så.
Med såna där mysiga bestyr. Som att kasta sig bland en hög med ren tvätt man bara inte orkade vika just då, utan slog sig ner och läste bok för en Liten, medan en Lilla i thaibralla med bus som lyser ut genom öronen, rev och slet i sladdar och telefoner och var så nöjd så. Och tillsammansäventyr, som är små och lätta men blir stora och fräsiga för någon liten. Som att få cykla hela lillvägen, genom byn och ända till affären. Handla till fredagsmys och sedan cykla hem igen. Bli varm om pannan och trött i benen och känna sig prick hur stolt som helst. Hans päron också. Tänk, att vi, jag och M. Har en liten pojke. Som är tre år. Och nu cyklar han också. Med supervingliga stödhjul som nog mer stjälper än hjälper men inte kunde bry Minimannen mindre. Han är så fräsig, vår Prins Darling. Mammas älskling.
Och till fredagsmyset blev det såklart Fruktsallad och det där Chokladfluffet vi ätit typ tre gånger senaste veckan. Så himla gott. Och enkelt. Och sådär lite smygbra på fler än ett sätt. Vispad grädde, kakao, kanske (om man vill) en skvätt kallt kaffe och alltsammans sötat med lite kokossocker. Så, så gott. Prova vettja!
Det där var en varm och mycket uppskattad sommardag. Som vi njöt ute från morgon. Till sena kvällen. Då jag och M hade sån där vi-tid som är så mysig och som vi alltid är så noga med att prioritera. Tända ljus, prata om livet, både sånt som värker i hjärtat och sånt som är lätt. Det är något jag går och funderar på otroligt mycket just nu och som det prick bara är han jag vill prata om det med. Och det är så förbaskat fint. Att ha en M. Jag är så lyckligt lottad.
Helgbuketten, av allra finaste sort.
En sån Sommardag. Kanske den allra, allra vilsammaste på hela, hela sommaren. Den behövde vi. <3
Önskar er en god helg, så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Åh,
Vilka helt fantastiska dagar vi haft på vårt älskade Gotland. All Tillsammanstid. Alla mysiga frukostar. Småkusiner i lek. Havsluft. Vallmo i blom. Varm sol mot kind. Och många, många sköna träningspass, både i skog och mot stranden. Den totala vilsamhetskänslan, som är så fantastiskt angenäm att få under en drös tillsammans-sommardagar, just här. 
Fruktsallad med påhittat, farligt gott chokladfluff. Visbyturer. En heldag på Kneippbyn med småttingar med stora ögon. Cykelturer med barn med i räservagn. Den där daten tillsammans med mannen. Bad och Glassätande. 
Dagar att vara så otroligt tacksamma för.
Vemodigt, som alltid, att säga hejdå till det där huset som är så gulligt att det inte är klokt. Ön som bara är helt ljuvligt vacker. Och den där semesterfeelingen som är så alldeles särskild just där. Men, vi åker hemåt. Mot vår älskade Drömgård. Med stor längtan och tacksamhetskänsla. Vissa längtar efter att få bygga maskiner i köket som han alltid brukar, en annan längtar nog efter att få dra katten i svansen, och åka rutschkana såklart. Och dom där två andra, är mer än ivriga på att få öppna färgburken med nya färgen som kommit och som förhoppningsvis ska sätta kronan på verket över vackra snickerier.
Nu är vi i land. På fastlandet.
Det har varit En Hjärtegod Familjesemester, från början till slut. Men oh så härligt det ska bli att rulla in på älskad gammgård igen om en drös timmar. Lycka. Både ock!
Ha en god dag, alla ni! … här hoppas vi på en lycka genom-Sverige-resa!
Lillafrun
av Emmeli | aug 5, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Å, ni vet ju hur vi är vid det här laget;
Träning för oss ingår liksom lika naturligt i livet, som att vi handlar mat varje vecka. Våra kids är med andra ord vana att deras päron hoppar, lyfter och kutar som galningar. Ibland sover dom och är inte medvetna alls. Ibland är dom vakna en stund, som i början av en springtur. Och ibland är dom med, precis mitt i träningspasset. Vi tränar året om. Och ibland tvärvilar vi, såklart. En hel vecka eller så. Och då är det döskönt, och sen är det peppigt att börja igen och så känner man att man saknat vad som varit borta ett under en vecka.
Jag har tränat igenom båda mina graviditeter, till dagen innan vi åkt in på BB. En ren ynnest att få må så bra, att kunna liksom. För nä, det är inte självklart alls. Sen är det heller inte självklart att man ska orka driva sig själv över tröskeln, men jag/vi vet hur gott det gör mig/oss så det är drivkraft nog. Det underlättar också enormt att ha en andra halva som tänker likadant. Och jag är hundra procent säker att det är (bland annat) tack vare träningen som jag kan vara den Bästa Versionen Av EmmeliMamman. Att vara stark och kunna bära och lyfta utan att få ont. Skotta snö eller bygga ställning kring huset. Att bunkra med endorfinduschar som tankar både glad-het och tålamod. Och så älskar ungarna att jag kan lyfta upp dom båda samtidigt, och busa och leka tills vi är svettiga alla tre.
I morse var det så roligt. Jag och M har alltid ett utav våra träningspass här på Gotland, uppe på berget. Där vi kör ett pass á la Hockeyträningsstyle med M som ”tränare”. Backintervaller. Uppför klinten. Rent och skärt dö-jobbigt. För första gången hade vi två (vakna) kids med oss också. Och oj som vi kutade. Juniflickan stod som en liten Boss längst upp, medan Jag och M turades om att springa nerför och direkt uppför backen.
Och Minimannen var med typ varje gång, så han sprang nästan dubbelt. Helt galet. Såklart hade han redigt med försprång när han kände för det, men han var snabb som bara den. ”Helt galet snabb!” tyckte han själv att han var!
En drös gånger hade jag och M honom också som extravikt. 
Oj sån mjölksyra. Absolut kräkjobbigt. Men aldrig någonsin så mycket skratt och roligkänsla under ett intervallpass!
Love you familjen! Och high five, vilket träningspass!
Att träna med kids! Kan ibland vara småtrixigt, såklart. Men det är himla roligt om man liksom är beredd att kliva ur boxen då och då. Som att slänga på sig en extravikt uppför branten fastän man egentligen håller på att ramla ihop av puls-topp. Man klarar alltid mer än man tror….
Så, så startade vi vår Gotlandslördag. Alldeles förträffigt, enligt oss. Och nu ska jag och tre andra småbarnspäron äta smågodis och känna oss skitbusiga för att snarkande barnen inte har en aning om vad vi pysslar med.
Önskar er en skön helg, alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer