av Emmeli | feb 23, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Så blev det ny dag.
Nytt ljus. Visserligen inte lika många timmar sömn som önskat. Men ändå; En Ny Dag. Så märkvärdigt i all oundviklig självklarhet. Tänk så mycket mer hopplöst saker kan kännas i mörka natten? På samma sätt, som det känns så himla mycket mer hoppfullt, så fort det blivit ljust…
..Hon den där typen som kände sig uppgiven och var så orolig i natt, fick till sist, när hennes ögon typ blödde av trötthet, möta den där skäggige i dörröppningen. Lycka! För ja, det var en kaosig dag igår, inte bara för oss här i Stora Lilla Familjen. Men idag, har snökaoset lugnat sig! Tacksamt.
Mannen drog iväg på nytt, redan innan vi andra hade hunnit vakna. Jag och barnen hade morgon tillsammans här hemma, hann till och med hiva ut mattor och pyssla lite innan Förskolan. Det var en sån där lugn morgon, mao. Ibland känns det ju som att man, som morsa, knappt hinner få ut sig själv genom dörren, liksom. Så, det var skönt med en fridfull morgon.
Storebror pep in till sina småvänner och jag och Lillan drog vidare till affären och handlade, för att sedan åka hem och sova. Ja, Juniflickan somnade gott. Medan jag gjorde ännu ett skottningsrace. Faktiskt bara skönt, det hade slutat snöa, var lätt snö och jag fick god friskluft. Och sen kom ju solen också!
Räserförmiddag sedan tillsammans med lilla bäbisflickan.
Hon som både igår och idag, inte haft tid att sova sådär som vanligt, förstår ni. Vaknar och är alldeles busig på ögonen. Tack och lov inte på natten. Men efter bara en, för henne, kort-sovning, så ska hon upp. Stå. Gå. Framåt. Hitåt. Ditåt. Trilla omkull. Resa sig igen. Vingla. Släppa taget med ena handen. Storflina. Vara hur nöjd och stolt som helst över bravaderna. Och allt det där, om och om och om igen.
Myror i brallan i kombon med en liten tandsing på gång, kanske. Fast den där sistnämnda, var liksom borta idag? Gömd. Men så kan det ju vara! (säger hon som så festligt känner sig lite smårutinerad, nu med barn nummer två).
Gullhjärta, alltså!
Så tacksam, så tacksam för friska, välmående, nöjda småttingar. Det är något vi ej kan tacka nog för, jag och M. Och som en spegel av oss, så tycker vi att det är hur häftigt och roligt som helst med pigga, fartiga barn. Idag var det lite småklurigt också. Småhänder som hinner till ställen dom inte borde vara på. Typ i kattmatskålarna, eller i den urplockade gamla maten ur kylskåpet och så vidare. Bara jag vände ryggen till.
Tokpassningen har börjat alltså. Samtidigt som den pågick, städades det kylskåp, packades in varor, matades tvättmaskin och hängdes tvätt. Full fart!
Juniflickan har på bara några dagar helt förvandlats till Vilda Babyn.
Cool. Vild. Och lycklig.
Älskade Lillasyster J.
Men bääääbbiiiiis?…. Du tyyp looovade ju mamma att inte vara äääännu snabbare uppe på småbenen än vad Bjossan var!!
Men å. Det är verkligen så häftigt att få vara med på livet-resan tillsammans med sina barn.
Och titta här;
När vi städrejsade genom sovrummet, hamnade någon i lill-finkan för en stund. Skitbra tyckte mamman som kunde bädda rent och greja i ett nafs utan hundra passa-lillskruttan-så-att-hon-inte-släpper-andra-handen-också-avbrott. Det var ju fest att stå där och svaja, gosa med kuddarna och leka med leksakerna.
…
Nu är det kväll och vi är en liten trioskara här hemma. Som haft lugn och skön eftermiddag och kväll. Medan Lillan sovit i kapp vad hon kapade av i förmiddags, så hann jag färdigt med hemmet. Smörade för Minimannen sedan och bjöd på färsk pasta till middag. En favo! Och sen har vi mest fantiserat om 3-årskalas, vilken tårta vi ska baka och vilka som ska komma på kalaset. Sagoläsning och snabbt snusande barn därefter. Nu har jag skön och lyxig mamma-Emmeli-tid. Efter lite vila, ska jag krypa ner i sköna renbäddade sängen bland varma småttingar.
Ny Dag. Vilda Babyn. Mammatankar. Och så vidare. Livet. Så fint. Och Ej, att ta för givet. <3
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | feb 22, 2017 | Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Å
Jädra piss,
Ja, precis så känner jag just nu.
Ni vet den där stunden jag bara toknjöt av tidigare idag. Där jag satt i värmen, nytränad, med sovande bebbe och bara hade det gott? Det lugnet varade inte jättelänge, om man säger så…
Får sms från mannen. Han sitter fast. I en sjuhelsickes bilkö. Kommer, stressigt-för-sent till jobbet men kan ändå, vad jag förstår, jobba för att hinna dra igång sändningen i tid. Och jag? Skulle ju ”bara” ta oss till Föris…
-Det blev ett företag. Snön hade då ökat och det fullkomligt vräkte ner. Ett företag som blev lite svettigt, men som inte alls var någon fara. Bilen startade efter att ha fått laddat batteri. Och jag började skotta i tid, så vi hann dit i god tid. När vi kom hem hjälptes jag och S åt att skotta hela gården. 
Svett på svett gör ju inget, liksom. Att vara småbarnspäron, tycka om att tränaträna och dessutom ha en hel gård att ta hand om. Ja, det har jag och mannen konstaterat mer än en gång senaste tiden, att det är ett bra sätt att hålla sig i form på..
Nåväl.
När vi var klara gick vi in. Och jag mötte en världssöt bäbis och en galning i spegeln…
Heeello, liksom… jo, det där är hon som undertecknar sig som Lillafrun här inne. Och som av sin man inte bara kallas för det, utan också Lilla My.. I say no more.
Massa blöta vinterkläder, tokblött hallgolv, för många barnvagnar och så vidare. Krispigt..
Vi hängde inne i barnens Lekrum och hade fasligt trevligt, innan det vankades Middagsbestyr. Till Bolibompa sedan, gjorde jag i ordning S för natten, så fick han äta välling i Finfotöljen. Myspojken. Samtidigt som jag gav Lillan hennes kvällsgröt och sedan gjorde i ordning henne.
Sen började kaoset…Eller kaos och kaos. Trötthet hos tre människor i kombo med lite trassel..
Strömmen går.
Och det blir inte bara lite mörkt, sådär som förra gången. Nu, befann vi oss i ett kolsvart hus. Brolampan lyste. Och lampan i Lekrummets fönster. Det var det. Så, där gick jag med bäbis på höften och med en liten snart-treåring som svans och kände viss uppgivenhet. Letade ljus och försökte behålla lugnet. Använder ficklampan på mobilen. Perfekt. Men i nästa sekund tappar jag telefonen och den glider sådär nesligt, in under pianot (!!!). Så, då får vi, i kolsvarta mörkret, leta reda på en blompinne och försöka få fram den. Där står vi, alla tre. På alla fyra. Och försöker skrämma fram en himla mobiltelefon som var vårt enda lyse. Hej 1800-tal möter 2017…
Vi lyckades i alla fall.
Oerhört nöjda.
Sen börjar lamporna blinka sådär spökigt och det känns som att jag ska få psykbryt, alternativt ett smärre epilepsianfall snart. Så börjar det också låta i olika saker; micron tjuter, högtalare brummar högt och konstigt och ja, det var helt enkelt deluxe-obalans i strömmen.
Samtidigt får vi sms från den där älskade Vackerpappan. Hockeylaget, vars match M skulle sända, har då inte ens kommit fram till arenan. Det har varit och är snökaos på vägarna idag och trafiken har stått stilla, i hur många timmar som helst. M-stackaren kommer nu i bästa fall vara hemma typ 02 i natt och bara tanken på det, gjorde/gör mig arg. Orolig-arg, alltså. Jag blir så orolig av tanken att han ska köra hem i sena natten i detta oväder.
Men, jag jobbade ändå på där i mörkret, för att inte barnen skulle känna av någon oro.
Så vi ligger där, i kolsvarta mörkret, och läser mamma Mu. Inget konstigt alls. Jag får tag på Svärfar som inom en stund kommer och hjälper mig byta säkring, där ute i snöyran. Inte så lätt att ta sig dit med två trötta småbarn. Så jag var mycket tacksam för hjälpen!!
S somnade som vanligt direkt efter läsning och det där mysiga kvällspratet. Älskar när han säger tack för idag, mamma! Jag älskar dig. Då smälter mitt hjärta.
Juniflickan. Somnade hon också, samma tid som Bjossan, som vanligt. Men har sedan hållit på som aldrig förr. Vaknat, varit ledsen, somnat, vaknat.. och så vidare. Jag fick till och med gå och bära på henne för att få henne att somna. Till slut kunde jag lägga ner henne, utan att hon vaknade i ett skrik. Så nu sover hon gott i sin säng. Vi har börjat ha henne där om kvällarna nu, då hon är så rörlig och det känns farligt där i Storsängen. Hon ställer sig ju upp överallt nu. Har börjat förflytta sig så smått mellan möbler också. Men under natten däremot, så sover hon med oss andra tre. Mysigast så tycker vi.
I alla fall; Lillan håller nog på att få sin första tand. Det ser så ut i lilla munnen. Så kanske beror hennes oroliga gullekropp på det.
Nu sover båda barnen sedan länge och jag sitter här i knäpptysta huset. Och är så himla trött. Och så himla arg. Arg. Arg. Arg. På att inte den där jädra matchen blev inställd utan istället spelas. Nu. Och till Mitt I Natten! Ja. Jag är alldeles rasande faktiskt. Vilket himla påhitt.
Just nu bara ber jag för att min älskade M. Att resan ska gå bra. Att han ska komma hem. Hinna sova några timmar, innan han sedan ska iväg igen. Fy fabian. Varför kan det inte bara bli lite lagom-väder nån gång!? Livsfarlig ishalka eller kaotiskt snöyra. Ja, ni hör ju. Lika bra att checka ut, för det är ingen munterkgök här nu.
Lillafrun aka Lilla My…
av Emmeli | feb 22, 2017 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Träning
Dom där två, alltså. Helt underbara att titta på tillsammans. M och hans lilla dotter, som är en liten kopia utav honom. Lillhjärtat, i Pappas trygga famn.
Där var hon i morse när morsan drog iväg tidigt till Tandis. Ett snabbt sånt där vanligt-besök där jag gick ut med ett glatt och fortsatt icke-håligt leende. Himla härligt. Rejsade sedan hem och åkte iväg med S på Föris. Han pep in fort som bara den, det vankades musiksamling förstår ni. Musik ligger ju oss varmt om hjärtat här hemma, så kul att S också gillar.
Och som ni ser har Herr Snö kommit på besök. Med besked. Stundvis snöar det i sidled och blåser storm. Inte kul att veta att mannen är ute på vägen och kör. Men han har lovat att köra försiktigt. <3
Han (och jag och J, såklart) var glad över att han hann vara med på Lillans 8-månadersbesök på BVC i morse, efter att Storebror lämnats på Föris. Jo, det var en lite flängig och fartig morgon, men det gick bra. Vi var ju två päron som kunde hjälpas åt, så. Och det där bvc-besöket? Gick finfint och var lika trevligt som vanligt. Så tacksamt att det inte är klokt.
Lillan snusade gott därefter. Mannen passade på att dreva lite fönster innan han skulle vidare. Och jag onsdagstränade. Utan Storan denna vecka. Inte lika trevligt alltså, men det blev spagettikropp i alla fall. Lek och ätande och sånt sedan, tillammans med den där Lillan jag är så kär i att det gör lite ont i hjärtat.
Och nu har jag en sån där oförskämt skön HemmaMammastund, innan fjärde (!) turen hemifrån idag, strax ska göras (Minimannen ska ju hämtas hem från Föris <3). Sitter i kökssoffan, med ullfilten om mig. Lyssnar på diskmaskinen som jobbar på, med varma kaffekoppen och mörka chokladbiten bredvid. Där ute på bron sover en liten flicka gott i sin vagn, skönt nerbäddad i den där Voksin jag prisat minst några hundra gånger, men ändå inte prisat nog.
På återseende!
och lova att köra försiktigt ifall ni ska ut i yran!!
Lillafrun
av Emmeli | feb 21, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Morgonkaffet en tisdagmorgon i februari när ögonen är så grusiga att det är löjligt. Och kroppen mer känns som bly än något annat. Gott, mao.
Ja. Jag har varit så, så himla trött efter igår. Trodde på riktigt att det var ett skämt när Minimannen, på sin pappas bevåg, kom avgrundsvrålandes MAMMA, VAAAKNAA!!!! , i morse. Men icke! 
Det blev ju tisdag av det här, i alla fall. En otroligt vacker sådan som ni ser. Det är ju nästan så att man blir snurrig. Men nu har vi vinter igen i alla fall. Sådär kallt, kallt till morgonen och under dagen har det varit helt ljuvligt vårvinterväder med värmande sol och takdropp.
Jag och Lillan var iväg på förmiddagen. Bebbeträffen har bytt dag så idag var det dags igen. Små sånger sjöngs och små bebbarna lekte med varandra. Juni var i vanlig ordning toktrött efteråt och snusade så gott under långpromenaden jag tog med henne efteråt.
Hann precis med en lunch tillsammans med den skäggige, han som har en tröja han fått av sin fru som det står ”My kids have the best dad” på. Tumanhandlunch innan han gav sig iväg på uppdrag. Jag och min trötthet tänkte precis ta oss en vila på sofflocket.. när någon började snicksnacka i babyvakten…
… min sköna lilla böna!
Juniflickan.
8 (!) månader idag! H u r r a! ..för denna lilla tjej som liksom gör livet soligt prick varje dag. Vår coola lilla bäbisflicka som vi älskar så.
…
Vi myste tillsammans där bland kuddarna, läste bok och busade och pussades och pratade om ditt och datt. Det där sista lät typ; ma-ma-ma-ma-ma, ba-ba-ba-ba..
Gulligaste lilla Junipratet.
Och när Pärlan vägrade starta eftersom den inte körts på hundra år, så fick det bli ännu en tur till fots när vi skulle till Förskolan. Men var det nån dag som det inte ens minisuckades över en sån grej, som att bilen inte startade, så var det idag. Det var ju så soligt och skönt. Jag tänkte att Lillan skulle få åka Storebrors sittdel… 8-månadersdagen till ära, liksom. Hon drunknade nästan.. men log där bakom och tyckte nog allt det var lite festligt ändå!
Mellis tillsammans med min pojke. Bland det mysigaste som finns. Det kan liksom komma de mest finurliga, tokiga, hjärteöversvämmande funderingarna, frågorna och konstaterandena då.
Och där är två syskon mitt i eftermiddagslek. Den ene pysslade; klistrade, klippte och gjorde konstverk. Den andre antingen stod och vinglade, livsfarligt, och försökte ta sig upp till Bjossan hon också. Eller så satt hon bara där, och var sådär Juni-cool.
Ikväll var det bara en kamp att hålla sig vaken genom middagslagning, pyjamasförvandlingar, sagoläsande och allt det där. Hade tänkt att jag skulle träna när barnen somnat, men när jag väl låg där i storsängen bredvid barnen så liksom anföll tröttheten. Nu somnar jag här, tänkte jag . Men när barnen somnat och jag fått vila en stund, så blev jag på något vis klarvaken igen och tog mig upp. Donade lite, fick till ett skönt pass och nu sitter jag här i finsoffan nyduschad och meganöjd. Strax kommer M hem efter att ha jobbat eftermiddag/kväll. Något som inte alls är så vanligt nuförtiden, som det ju var förut. Det är lyxigt.
I natt ska jag landa på kudden tidigare och jag törs lova att jag kommer att sova som en gris.
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | feb 21, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Som vi jobbade på igår, alltså.
Från tidiga morgonen till sena, sena kvällen. En sån där riktig high-five-dag då det kändes som om vi fick så mycket gjort. Trevligt hade vi också!
Älskar gårdsarbete med hela familjen.
… vissa tog det absolut chill. Helt rätt. <3
Mannen röjde och jag och S drog ris. 
Jag passade på att ta in lite ris också. 
Både från syrén och björk. Tycker att det är så vårnipprigt att se kvistarna slå ut här inne. Jag gick och strök på svartvinbärsbusken och doftade i handen. 
Ser inte mycket ut för världen. Men det doftade himmelskt, ju. 
Pojkarna var iväg en sväng och hämtade lite olika paket också. 
Bland annat med typ 700 meter lindrev till fönsterdrevning och också det där paketet som var tillhörande kärleksbrevet. Brevet från mig till mannen, menar jag. Hans Alla Hjärtans-present från mig.
S satt på bron och öppnade och allihopa tyckte vi att innehållet var så fint. 
En Dörrknackare i mässing. Från en fin Byggnadsvårdsbutik. Jo, jo. Mannen var så nöjd. Och, den var han så värd, min M. (sen ville jag ju ha den själv också… hah! Man får inte vara dum..).
Ett par timmars innetid, för lunch, kaffesörplande och Byggnadsvårdsbibeln-läsande..
… Läsning om gamla plankgolv med den där snart-treåringen och hans funderingar. Underbara funderingar. Och så gäller det att se upp…
… för vips kan din kaffekopp vara prick hur tom som helst.
Efter lunchrasten for en morsa runt i lådor härs och tvärs och röjde. Sån himla skön känsla. Allt tillsammans med en surrkusa. Vi hittade ballonger och övade lite inför det där kalaset som stundar och som en viss Miniman är så oerhört peppad på. Kidsen grejade tillsammans och mitt mammahjärta blev en blöt kärleksläck.
Lagom till att Lillasyster skulle sova igen så gick vi ut till den där skäggige som höll på att röja det sista. Pojkarna påtade sedan med diverse och jag drog ris. Till fördärv. Till slut var jag så trött att kroppen bara kesade (ramlade) ihop. Mitt i rishögen. Bland björk och nyfallen snö. Mör, var bara förnamnet. Så himla härligt!
Farfarn kom också, efter att han slutat jobbet. Hjälpte oss att köra bort trasigt takplank, allt tegel som blivit efter både det vi rev i helgen och det som mannen rev igår. Minimannen satt nöjt, nöjt i farfarns knä och körde traktor en lång stund. Jag gjorde kväll med mitt arbete där ute och gick in för att laga middag. Så åt vi sedan middag allesammans, innan karlarna gjorde sista rycket.
Kvällen ägnades, efter nattande, till att städa. För tyvärr hade in hjärnorna varit helt med oss under dagen… utan sovrumsdörren där uppe stod öppen samtidigt som M slog bort den där murade delen. Typiskt sotigt/dammigt hade det blivit, mao. På alldeles onödigt många ställen. Typ i flera rum här nere också. Puh. Men innan vi la oss på kudden bredvid dom där nybadade två stjärnorna, så hade jag röjt efter dagen här nere, och M där uppe. Och vi satt där i finsoffan och skönsuckade och kände oss omåttligt nöjda med dagen. 
Nattafika. Äppelmust och en drös hårdbrödmackor. Tända ljus. Och att få slumra i hans famn och knappt orka sig till sängen. Himmelrike!
Lillafrun
av Emmeli | feb 17, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Där ser ni mitt fredagsgäng!
-Bästa tänkbara, om ni frågar mig. Juniflickan, Minimannen och Sallykatten.
Det här med fredagar, alltså. Som betyder att det bara är timmar kvar till familjehelg. Inte som förut, där helgen istället betydde extramycket jobb för mannen och därmed tid ifrån. Var sak har sin tid. Vi klagade inte då. Fanns inte på världskartan. För vi gjorde det trivsamt. Kände tacksamhet. Och trivdes. Då också. Allt har sina för- och nackdelar. Men nu, på det stora hela, med hur vardagståget känns? -Rent Himmelskt.
Så idag har jag och barnen Hemmafredag tillsammans. Gör prick vad vi känner för, i den fart som blir. Mysig morgon med lunka-på-tempo. Fast vi var visst utanför dörren redan kring 10. Hade klätt oss varmt och gick ut på äventyr i stormen. Vi drog till Lekparken. Åkte rutschkana, slirade på isen och längtade lite efter barmark. Eller snö, för den delen. Bara inte denna halka. Så var vi till Blomsteraffären också och köpte med oss lite vår, innan vi traskade vidare för långpromenad med tröttisar till syskon i vagnen. 
Där;
Ett stycke papperpåse med Vårpepp!
Himmelsblå pärlhyacinter.
Dom fick såklart flytta in. I en kockumkittel. Och så snodde jag bara bara runt dom där björkvistarna jag haft i vatten om som nu fått små, små illigt gröna blad på sig.
Hur kan man inte bli glad av det där, liksom!
Sen har här degats och lekts;
Syskonen tillika det dyrbaraste jag och Vackerpappan har.
Här;
Lilla Bäbisflickan som liksom i smyg och tystnad plötsligt förvandlats till Vilda Babyn. Precis, precis såsom hennes Storebror gjorde kring samma tid i livet. Fortfarande sådär tvärsoft och äter som en klocka och sover i massor. Men under den vakna tiden börjar det nu också vara mycket Full Fart. Okej, mycket tid är också precis sådär som på bilden. Men..
Plötsligt står hon och vinglar nånstans, med rumpan vickandes åt höger och vänster. Utan någon som helst överlevnadsinstinkt. Det är på en sekund det har hänt och när jag upptäcker henne sekund två, firar hon av värsta smilet och ser så ohyggligt nöjd ut!
Och i natt. 01.30. Vaknade jag och tyckte det kändes som en mini-jordbävning i sängen. Vad tror ni?
Joho. Nog har den där lilla Loppan vaknat och ställt sig upp i sängen. Står där, hållandes sin morsas rumpa, och gör små, skitsnabba, hoppliknande knäböj som nån annan Cirkusprinsessa. Såklart med det där stora, lilla leendet som gör att man av-kärlek-svimmar, oavsett klockslag. Alltså. Juuuuniii! Som S säger ibland, när syrran gör något som inte faller honom i smaken….
Ja, några såna där cirkusliknande uppvak mitt i natten, är väl ingenting jag tycker att vi ska börja med. Lilla Grodan, alltså. Man kan svämma över av kärlek för mindre!
Och titta där! Någon kikade med kikare för första gången idag. Det där blev en ny hit!
Så drog vi till med extragott mellis. Minimannen vispade grädde med elvisp, helt säälv! (eller inte, men så länge han tror det så är det ju bra..). Vi åt färsk mango och grädde tills vi nästan mådde lite illa. 
Mellan svängarna har det hängts nån tvätt, byggts koja och när Lillasyster tog sin andra långlur i eftermiddag, så drog jag och Bjossan igång vår favoritmusik. Dansade, lekte inte nudda golv och mitt i allt så norpade mamman åt sig ett överkroppspass också. Alla nöjda och glada. Man får ju inte vara dum, liksom. Bara fantasin som sätter stopp!
Nu längtar vi så till Vackerpappan kommer hem, så vi kan äta god fredagmiddag, ha sånt där fredagsdisco i Salen och äta chokladhjärtan.
Älskade fredag.
Önskar er en God Helg!
Lillafrun
Senaste kommentarer